Då och då kan det vara värt att upprepa ett av mina favoritcitat från det futuristiska manifestet: ”Konst kan i själva verket inte vara annat än våld, grymhet och orättvisa.” Och man kan lägga till ”Konsten är oegennytta, heroism, förakt för lättvindiga framgångar”.
Konstens destruktiva aspekt utgör grunden i det moderna konstbegreppet och det är svårt att finna något som kan ersätta det. Den destruktiva principen bygger på konstens förändring och dess överskridande av den befintliga estetiken. I vår tid har denna potential blivit alltmer instrumentell och dess provokationer (som därför inte blir några provokationer) följer den rådande maktordningen. Och det är sällan man ser något som bryter det mönstret. Därför blir Dan Parks inhopp i fängelset ett principiellt intresse. Inte minst genom hur tingsrätten bedömer saken. Thomas Nydahl påpekade för en tid sedan: ”Också det har domstolen synpunkter på när den skriver att Parks punkposters ’saknar… samband med en saklig och vederhäftig diskussion’. Vem avgör det? I de stora totalitära staterna resonerade man så – och man dömde människor till alltifrån inlåsning på psyket till avrättning eller förvisning. Allt gjordes förstås i det godas och framstegsvänligas namn.” Jag skulle vilja tillägga att uttalandet om ”en saklig och vederhäftig diskussion” inte kan utgöra någon begränsning för konstens uttryck. Det kan ju vara så, t ex i den surrealistiska traditionen, att man önskar en osaklig och ovederhäftig diskussion. I sista hand har naturligtvis även en sådan hållning ett syfte, nämligen att undergräva den förnumstiga allmänna meningen om vad som skall vara den rätta och allenarådande diskussionen.
Vidare skriver tingsrätten:
”Vid utövande av yttrandefriheten finns en plikt att så långt som möjligt undvika uttalanden som är omotiverat kränkande för andra och därför utgör ett angrepp på deras rättigheter och som inte bidrar till en debatt som kan medföra framsteg i umgänget mellan människor.”
Man får nog inse att om vad som är framsteg i umgänget mellan människor, åtminstone när det handlar om konstnärliga uttryck, skall bedömas av tingsrättens byråkrater blir följden att konsten drabbas av rejäla inskränkningar. Maktens och myndighetens uppfattningar om vad som är den rätta vägen blir då oåtkomligt för kritik.
Konsten skiljer sig från politiska manifestationer genom sin mångtydighet. Vän av ordning kan mena att det är möjligt att dölja en direkt politisk manifestation genom att kalla den för konst. Emellertid är det svårt att göra något sådant trovärdigt. Men den avgörande frågan är om Dan Park är en ”riktig” konstnär som utövar sin verksamhet i enlighet med vad som brukar gälla för konsten. En diskussion om den saken skulle onekligen vara intressant.
Jeg lurer på hva som skjer når Dan Park slipper ut fra fengselet. Nå har svensk rett lagt lista for hans ytringsfrihet. Hvis Dan Park fortsetter som før – betyr det at han vil bli fengslet igjen og igjen, i praksis at han vil bli fengslet på livstid på grunn av sin kunst?
Konst måste väl inte vara debatt och diskussion?
Inte komponerade Mozart sina symfonier för att få debatt och diskussion?
Undrar ifall det finns något vägledande fall, eller ens något explicit i svensk rättsdoktrin att det ”finns en plikt” [att] ”vid utövande av yttrandefriheten… så långt som möjligt undvika uttalanden som är omotiverat kränkande…”
Hovrätten har redan avfärdat ironi som möjlig uttrycksform i samband med Hitlerhälsning.
Jo jo. Tumskruvarna dras åt – på riktigt.
Uppslag till en monumentalmålning?
http://gotiskaklubben.files.wordpress.com/2014/04/chaotic-scenes-kiev-parliamnet-vladimir-strumkovsky-ap.jpg
Rune,
På Mozarts tid fanns inte det moderna konstbegreppet.
Inge,
Jo, så borde det bli eftersom han helt logiskt blir återfallsförbrytare.
Lars Vilks,
Så kanske det är? Men när kom i så fall det moderna konstbegreppet? Och går det att beskriva lite kortfattat?
Jag har skrivit åtskilligt om det här men kortfattat växte det moderna konstbegreppet fram utifrån Kants estetik, publicerad 1790. Tanken som lanserades där handlade bland annat om att geniet skapar sina egna regler. Genom att utveckla den tanken kom konsten att handla om överskridandets estetik vilken främst manifesterades med modernismen som tog fart omkring 1900.
Lars Vilks,
Tack för svar! Jag inser att jag inte har hängt med där. Jag lever nog kvar i tiden före 1790? För jag har ju hela tiden haft tanken att konst skall vara vacker och symbolisk. Jag är i stort sett helt okunnig om moderna konstteorier. Förmodligen för att jag har sysslat med helt andra saker i livet?
Rune
Rune,
Jag tror nog att du lever i evigheten?
Fint liv!
Rune,
PS. Politik tar sig alltid nya former. Fast det vet du. (äh – men blinkar ändå) Man måste ju vara ihärdig – annars vet man ju inte hur det hela slutar…
Vad vill Dan Park?
-Ha ett flak öl.
Vad vill Lars Vilks?
– Inget.
(Förgäves har jag under flera års tid väntat på tillfälle att ge gillande kommentarer på denna blogg, så nu får det nog till slut vara nog. Vilks kommer dock alltid att förbli ett exempel på hur jag inte vill göra och vara; ärligt tack för det och lycka till.)
Gurun Gudrun,
Jo, det är nog dags att gå… vidare.
Det är alltid helt underbart när världen hoppar lite.
Fast gilla Lars, måste du väl. Knapp eller inte?
Gurun Gudrun gillar Lars, åtminstone då han hoppar. Vilket iofs sig är en svår gren.
Gurun Gudrun,
Morgon
Rosens knopp gick i blom,
och omfamnade violen,
väckte även upp svärdsliljan,
och vände sig mot brisen.
Lärkan högt uppe bland molnen
sjöng sina klara drillar
och näktergalen, glädjefylld,
sade med mild stämma:
Blomstra, du vackra land,
gläds, du Iveriens mark,
och du, o georgier, genom lärande,
gläd ditt fädernesland”!
/Ioseb Djugasjvili, alias, Josef Stalin
Cecilia,
Om man lever i nuet så är man i samklang med evigheten.
Detta kan man läsa i Gitta Mallasz bok ”Samtal med änglar”
Även Eckhart Tolle är inne på samma sak i sin bok ”En ny jord”. Han säger även ”Alla strukturer är instabila”. Funderar man lite på det så förstår man att det är sant.
All konst efter år 1370 är skit. Eller mer eller mindre meningslös för oss moderna människor.
Med tanke på att all ”konst” före 1370 har blivit konst genom det moderna konstbegreppet kan man undra hur du ser på det.
Med tanke på att majoriteten av konstnärerna i Artfacts rankningslista är kvinnor:
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturmannen-portratt-av-en-utdoende-art/
”Konst kan i själva verket inte vara annat än våld, grymhet och orättvisa.”
”I de stora totalitära staterna […] dömde [man] människor till alltifrån inlåsning på psyket till avrättning eller förvisning.”
Således är ”de stora totalitära staterna” ett utmärkt exempel på modern konst?
Nej, du får läsa på om den institutionella teorin. Staternas maktapparat agerar inte med avsikten att vara konst.
Pingback: Svenska dissidenter « Avpixlat
Satt och tittade på Dan Parks när han samtalar – intervjuas. Det intrycket jag får är att han drivs av att sätta dit de som han uppfattar som översittare. Samtidigt värnar han om allas rätt till yttrandefrihet. Just nu retar han sig extra på de politiskt korrekta och när han ser en s.k. nyhet inom media som ger honom spännande uppslag att sätta dit den som håller på med t.ex. översitteri, så är han inte sen att, driven av en slags skaparlust skapa något som kan beskrivas som det de förr skapade för att driva med makthavarna. T.ex. dockor i ett skådespel.