Om en knappa vecka är det dags för min utställning i Malmö på Rönnquist & Rönnquist, den 10 maj. För första gången kommer de tre originalteckningarna att ställas ut. Ca 15 målningar, parafraser med rondellhundar kommer också att visas och dessutom några nygjorda teckningar. Utställningen har inte tillkommit utan möda, under det senaste halvåret har jag målat varje dag och den här utställningen får sägas vara den mest genomarbetade av de tre jag har haft under det senaste året.
På torsdag är det ånyo föreläsning kl. 19 i Vellinge kommunhus. Föreläsningen kommer att handla om Salvador Dalí. Mitt intresse för Dalí har i modern tid varit tämligen svalt men jag valde ämnet eftersom jag inte tidigare gjort särskilt mycket kring surrealismen (föreläsningarna i Vellinge har pågått under flera decennier och mycket har betats av). Efter att under en månads tid ha studerat Dalí får jag tillstå att han är betydligt intressantare än vad man som konsthistoriker brukar säga om honom: Hans målningar från sent 1920-tal och 1930-talet var en betydande insats. Sedan förföll han till ett akademiskt manér och blev känd som mindre seriös upptågsmakare. Så enkelt är det inte. Dalí valde en egen väg som förvisso var egendomlig men värd att intressera sig för. Som Dalí själv säger: ”Men vad som än händer, får min publik aldrig veta om jag skojar eller är allvarlig. Och lika viktigt är att jag inte själv vet det. Jag måste ständigt fråga mig: Var börjar den djupe och filosofiske Dalí och var upphör den galne och befängde Dalí?”
En av målningarna i utställningen ”Hets mot utsatt rondellhundsgrupp”, Efter Jordaens målning som visar Gyges och RH betraktande företräden hos kung Candaules hustru. Uti det gamla Lydien. Olja på papp.
Mer om utställningen på Thomas Nydahls blogg Occident
Som sagt….. ! Var slutar medvetandet och var börjar materian.
🙂 / GG
”Konstnär fälld för tupp-penisdans”
http://www.nt.se/noje/artikel.aspx?articleid=9777314
Det gäller att inte bli för cocky när man är konstnär!
Kjære Lars,
Lykke til med utstillingen!
Inge
Bara en liten kommentar. Jag tycker att du verkligen fått till en beundrande, trånande blick hos RH då han tittar på Candaules hustrus runda bak.
Det sista verkliga mästerverket Dali skapade, var ”självbiografin” Salvador Dalis hemliga liv.
Den skrevs i början av 40-talet, men då, det stämmer,var han på väg nedåt som bildkonstnär sedan flera år.
Tja, jag skulle säga att så lyder den vanliga berättelsen om Dalí. Men det finns anledning att fundera på om det är så enkelt.
Om även nästa utställning sker utan insidenter och större uppmärksamhet från media kan man anta att kränkningseffekten i RH-projektet börjat avta – vilket jag tycker mig ana, och vilket ju i så fall är en framgång.
Krister–kränkningseffekten i RH-projektet börjat avta – vilket jag tycker mig ana, och vilket ju i så fall är en framgång.
Framgång för vem? eller för vad?
Molly,
Man kan nog räkna det som en framgång för alla utom för de som vill fortsätta kränka muslimer enbart i syfte att uttrycka sitt hat och söka konflikt samt de islamister som vill fortsätta reagera på kränkningarna i samma syfte.
Krister
Ett luddigt påstående – Framgång för alla –
Utom för de som vill kränka muslimer för att uttrycka hat och öka konflikt?
Vem avgör syftet? Tingsrätten? Efter vilka kriterier kan syftet bestämmas? Har RH varit ett sätt att uttrycka hat och konflikt och hur kan dessa vovvar upphöra att längre ha detta syfte?
Snömos Krister
Molly
Hur tolkar du RH-projektet?
Vilken betydelse anser du att det har i svensk samtid?
Hur har det påverkat och hur har det utvecklats?
Tacksam för ett oluddigt svar utan snömos.
Krister
Hur tolkar du RH-projektet?
Vilken betydelse anser du att det har i svensk samtid?
Dina frågor är många och kräver mer utrymme än ett kommentarsfält kan erbjuda.
Hur jag uttolkar RH-projektet är betydelselöst. Det är konstnärens avsikt som gäller. Jag kan bara se reaktioner hos människor och försöka tolka dem. Betydelsen av projektet är enorm. RH har väckt frågor och gett så olika svar och förklaringar som få begrepp i samtiden kan uppvisa. Frågor och reaktioner har fördjupats och brett ut sig till nya närbesläktade områden. Yttrandefrihet, konstnärlig frihet, och nu senast, den första fängelsedomen i Sverige på en konstnär som likt Vilks ”gått över gränsen”. Dan Park. Andra personer, som Galleristen, eller Fotografen som personligen ville skydda konstnären i hans trädgård, har råkat ut för ”de kränktas” vrede. Den skrikande mobben är kanske tillfälligt tystad, men bakom tystnade gror hatet. Det är inte över, även om vi alla hoppas på det. Låt oss se när nästa gallerister erbjuder Vilks en utställning. Låt oss hålla ögonen på Dan Park, om han tystnar, eller åker in i fängelse igen. Sedan väntar vi på att befolkningen, den tystade konstälskande lilla människan, kräver att få köpa en Vilks, stödja Dan Park i hans historiska gyckelspel och skratta med honom om samhällets obegriplighet, och återfå yttrandefrihet och konstnärlig frihet. Till det är det långt.
Molly,
Dan Parks är något helt annat än Vilks med en agenda och intresse som för mig inte ska förknippas med konstnär. Sen kan han kallas för konstnär enligt den institutionella teorin hur mycket som helst.
Att RH-projektet har normaliserats betydligt sedan sju år tillbaka är tveklöst. Hur långt det är kvar tills det inte längre uppfattas som kontroversiellt återstår att se men vovven har kommit en bra bit på vägen (se Lars senaste inlägg 1839).
Hoppas på en fredlig utställning men det kan ju alltid sluta så här också http://www.liveleak.com/view?i=2e4_1350733190
Molly,
” Den skrikande mobben är kanske tillfälligt tystad, men bakom tystnade gror hatet.”
Lite nyfiken på vad du menar med det?
Cecilia
”Lite nyfiken på vad du menar..?”
Jag ”menar” inte. Jag avläser det som sker i verkligheten. Galleristen har emottagit 7 stenar i sin brevlåda, (symboliskt hot inom islamismen). Allah har på arabiska skrivits på hans dörr. Brottet han gjort är att öppna sitt galleri för Vilks. Fotografen, som innan Vilks tilldelats livvaktsskydd, tältade i Vilks trädgård, är förföljd av media, kallas för icke journalist/fotograf av de ”riktiga fotograferna” från kvällspressen. I Sydsvenskan i dag finns en insändare som ondgör sig över vad Vilks kostar i polisskydd och att han får skylla sig själv. Rådet är att förbjuda, eller bojkotta utställningen. Finns någon motsvarande reaktion inom konstvärlden i Sverige? Galleristen är beskriven som ”korkad” av AB, och lögnaktig. Allt som hänt personer som kämpat för Vilks yttrande/- konstnärliga frihet är inte känt av allmänheten. Men hatet gror, inte bara från unga politiska rebeller, utan också från den etablerade makteliten. Och dessa är farliga motståndare, ty de hava lagen på sin sida.
Molly,
Fortfarande nyfiken på vad du menar. Utöver… åsikterna. (blink)