Det går onekligen fortfarande att få till lite upphetsning i konsten. Dagens vernissage på Galleri Rönnquist & Rönnquist kunde erbjuda en full uppsättning av den klassiska konstskandalen. Väl kryddad med ylande demonstranter, polis som beslagtar stora delar av utställningen; konstnären arresterad och inburad. ”Hets mot folkgrupp” har blivit ett användbart konstnärligt material. Staten och kapitalet kan visa sin makt och Dan Park får ikläda sig offerrollen. Det brukar vara så att konsten skall häckla överheten och ifrågasätta den rådande ordningen. Uppenbarligen är detta minst av allt självklart. Konstvärlden må glädja sig, det finns ännu gränser att överskrida. Och det skall inte mycket till.
Konst som politisk aktivism har till slut skördat en framgång, makten bryr sig bekymrat. Det modernistiska traditionsbrottet lever än. Egentligen är det ingen stor sak om det inte vore för den rådande rashysterin. Och just därför får vi höra den enstämmiga sången från de kränktas kör och deras anhängare. Den estetiska termen torde vara ”pikant”.
Dan Park får de väl skicka till ett arbetsläger medan galleriägare Rönnquist kommer att kallas till stränga förhör och upptuktelse.
Med din kjennskap til kunstverdenen – tror du den vil reagere, eller er Dan Park så utenfor at ingen ønsker å identifisere seg med ham?
Men mer enn hva kunstverdenen måtte reagere eller ei – hvordan er det mulig i et fritt, demokratisk land i 2014 at en kunstner arresteres og bildene hans beslaglegges? Er det ingen vanlige mennesker som reagerer?
Jeg skulle for min del gjerne kjøpt de forbudte bildene, eller støttet Dan Park på annen måte, og oppfordrer andre til å gjøre det samme.
Jag stöttade Dan Park genom att gå på vernissagen. Jag var också beredd att ”sakligt och vederhäftigt” diskutera konsten, så som Tingsrätten vid domen mot Park efterfrågat. Men vem klarar av att diskutera med megafoner Eller med dem som stod i ring runt mig och vrålade Nassesvin Nassesvin? De ville inte diskutera med någon. Dan Park blev ju gripen efter 30-40 minuter, så honom kunde ingen diskutera med? Pöbeln vann första ronden, Med polisens hjälp!
Som jag förstår det ville konstnären och galleristen bjuda in till en diskussion runt Dan Parks konstverk. Vad är konstnärens intentioner, vad är konst/satir/samhällsbetraktelser och vad är ”hets”, hur särskiljer man de två, hur kan varje enskild tavla analyseras från hetslagstiftningen? Det verkar som om rättsväsendet omöjliggjorde den diskussionen.
Så riktigt. Konstkontexten och den diskussionsnivå som den inbjuder till blev brutalt överkörd ”en pissoar är en pissoar och därmed basta”. Ett citat av Roland Barthes är i sammanhanget inte oäven: ”Texten är den hämningslösa person som visar baken för den Politiske fadern.”
När du talar om ”staten och kapitalet” tycker jag att du missar att makten över den offentliga tanken i Sv mer utgår från gatan och pressen. De har lyckats vinna staten på sin sida.
Kapitalet är väl mer åskådare. Det är också svårt att se hur kapitalet skulle kunna tjäna något på detta nya sakernas tillstånd.
Jag vet heller inte om ”rådande ordning” är rätt beteckning. Snarare verkar det vara partier, press och mobb som drar iväg Sv i en ny, radikalt annorlunda riktning.
Jag gillar inte alls Dan Parks bilder, men skulle gärna donera en hacka som symboliskt stöd.
Det där med ”staten och kapitalet” är främst ett citat för att markera att politisk radikalism enligt 68-rörelserna idag är ”den rådande ordningen”. Precis som att den internationella samtidskonsten är den rådande ordningen men egentligen en minoritet.
Jag minns ett uppträdande av Tage Danielsson.
Han stod på scenen och läste ur en bok.
Han läste om ungdommars dekadens och hur osedlig konsten blivit.
Publiken applåderade.
Så slog han igen boken och sa att detta var ett avsnitt ur Mein Kampf.
Publiken satt väldigt tyst.
Kulturvärlden har redan reagerat. Patrik Svensson i Sydsvenskan använder i sin artikel de vanliga greppen, han kallar de som försvarar Dan Park för ”nazister”, det de gör är ”korkat” och ”Jo, konsten ska vara fri, men …”. Alltid detta ”men”! Intressant att se hur de radikala skribenterna nu hyllar sina ”naturliga” fiender åklagare och polis.
http://www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/patrik-svensson-ett-hatbrott-ar-ett-hatbrott-aven-om-man-kallar-det-konst/
Men det är en gammal artikel. Läget är lite annorlunda den här gången.
Jag tror att Dan Parks mår väldigt bra just nu. Och kommer att må bättre för varje tillfälle han anhålls/häktas/döms. Ända tills någon vettig person inom den högre juridiken säger ifrån. För denna cirkus är grovt missbruk av statens medel. Förmodligen kommer den om 5 – 10 år att vara ett typexempel i juristutbildningen på hur lagstiftning kan få vissa utövare att löpa amok.
Sorry, jag missade datum. Men 26 mars – inte tror jag att Patrik Svensson har ändrat åsikt under de dryga tre månader som har gått sedan han skrev sin artikel. På vilket sätt skulle det vara en annorlunda situation nu?
Bertil Pehrsson,
Den här gången är det en utställning i ett etablerat konstgalleri där man inbjuder till en saklig diskussion kring de kontroversiella bilderna. När polisen slår till och plockar ner bilderna är det i en konstkontext. Och på så sätt kopplas händelsen samman med några konsthistoriska händelser på detta tema, t ex Peter Dahls målning Liberalismens genombrott i societeten. Den målningen togs i beslagav polisen som behåll den i flera månader.
Detta är en oerhört intressant diskussion. Lika mycket som jag ogillar rasism, lika illa berörd blev jag när jag läste att samhället slår ner mot en konstnär! Konsten måste (i grunden) alltid vara fredad! Undantaget är möjligen om det som visas inte kan betraktas som konst. Men jag undrar, hur ser du som konstnär och konstexpert på Parks konst? Snälla Lars, skriv mer på det här temat! Var går gränserna? Vilket ansvar har konstnären osv… ??
Jag är arg, besviken och ledsen.
Det har gått för långt i det ”Svenska Samhället”
Ger en stor Eloge till Dan Park och Henrik Rönnqvist som vågar bjuda upp till Debatt.
Det är tragiskt att staten valt att bli lakejer till en sida i frågorna.
Mvh Johan Wahlström
Undra vad Dror Feiler tycker om Dan Park?
Hade ej möjlighet att personligen närvara vid vernissagen i Lördags.
Träffade Dan och Henrik förra veckan och överlämnade min egen hyllning till yttrandefriheten genom mitt eget alster som jag kallar;
”Freedom of Expression R.I.P 2014 ?”
Vet inte om Dan och Henrik lät verket ”medverka” i utställningen, men på något vis känns det som mina farhågor besannas. Och detta gör mig oerhört bekymrad.
”– This is nothing short of state censorship. Those in power are and should be subject to scrutiny and criticism – but now they have shown that they will have none of it, Vilks says to Dispatch International.
– Art can be anything! Art must be unrestrained and subject to debate. This is a breakthrough for totalitarian power.”
Hahaha!…
Jag förstår att Mohammad är nöjd, och han är inte ensam.
Så här skriver det islamistiska svenska ”frihetspartiet” Hizb ut-Tahrir:
”Demokrati är också felaktig och farlig i och med att den förvränger människors tänkesätt och riktar bort det från att söka sanningen och fly det som är falskt till att kompromissa (kompromisstänkande) och inger människor med den falska och tillika farliga tanken att de har obegränsade fri- och rättigheter (de mänskliga fri- och rättigheter)”
Pingback: Vilks på Radio24syv | Lars Vilks
Från en gycklare till en annan – Dan Park
Jag är en riktig Narr – en äkta Narr
Med Gycklar-mask på panna
den masken den kan aldrig dölja nåt
den avser att förstärka blott
det mänskliga och sanna.
Att vara människa och vara Narr
av ångest hjärtat darrar!
Att känna alla konsekvenserna
och överskrida gränserna
det vågar bara Narrar.
Du som är människa, men ingen Narr
och aldrig gränser bryter
så vet jag, fast min väg är mycket svår
och fast av rädsla hjärtat slår,
med Dig, jag aldrig byter.
Åt Narren skrattar man och kallar oss
för känslosamma dårar.
Men du som inte känner hjärtat slår
Du kanske redan dog i går.
För dig vi fäller tårar.