Javäl, några stora nyheter kan inte erbjudas i konstprojektets debattavdelning. Men några djupsinnigheter förtjänar att nämnas. Rauf Ahmadi, ordförande för islamiska kulturföreningen presterar denna mening:
”Yttrandefriheten ska finnas, och den är viktig, men det ska inte leda till att folk dödas. Människolivet är viktigt, och den här föreläsningen utsätter människor för stor fara”.
Yttrandefriheten är alltså viktig men den bör regleras av dem som hotar med våld och död. Yttrandefriheten bör alltså böja sig för möjligt våld, viktigare än så är den inte. Så kan man ju också tycka. Han följer upp med ännu en filosofisk fundering:
”Det är viktigt med yttrandefrihet, men ditt liv och mitt liv sätts i fara, och vad har vi för nytta av det?”
Han antyder att det skulle kunna gå för sig att inte vika sig för våldet men under förutsättningen att det skall vara någon nytta inblandad. Här kan man tillägga att politisk kritik brukar anses vara till nytta för samhällsutvecklingen men det är möjligt att Ahmadi menar att nytta innebär att man följer hans uppfattningar.
Ytterligare djupsinne härstammar från Mehrtab Motavvas (känd hedersmordsförnekare och Fi-politiker). Hon har skrivit två artiklar i ämnet (Seglora – Seglora). Hon intresserar sig främst för två saker. Dels är det konsten:
”att hans påstådda intention med Muhammed-karikatyrerna, nämligen att testa ’konstens gränser’, inte är trovärdig eftersom han är nära sammankopplad med högerextremister som danska Trykkefrihedsselskabet.” och ”att (åtminstone den påstådda) intentionen med hans projekt – att visa på att konsten har gränser – skulle ha varit mer trovärdig om han inte vore så nära sammankopplad med högerextremister. Att detta får hans konst att skrika ’politisk agenda’ istället för en ’halvgalen’ professor i konstvetenskap som försöker synliggöra konstens gränser.”
Som det påtalades i kommentarerna till dessa inlägg haltar logiken något eftersom jag vid tiden för framläggandet av mitt lilla teckningsprojekt inte hade några förbindelser som kunde sammankopplas med några som helst politiska grupperingar. Men senare kom sålunda RH-projektet att skrika av politisk agenda. Här kan man tillägga att betraktaren har genomfört en skapande akt så självövertygande att den sedan kan returneras till upphovsmannen. Detta fenomen är mycket vanligt.
Därtill vill hon också kritisera ”varför hans rätt att utöva sin yttrandefrihet skulle väga tyngre än allas vår säkerhet och lagen om hets mot folkgrupp”. I meningens första del gör hon gemensak sak med Islamiska Kulturföreningens ordförande. Och den gamla schlagern ”hets mot folkgrupp” har bibehållit sin popularitet under alla åtta åren som RH:s mysterium hittills har fortsatt att väcka den djupaste fascination. Folkgruppshetsen för den magnifika folkgruppen på 1,4 miljarder har som sagt behandlats och lagts ner.
Ja, det var inte mycket nytt, men det redan många gånger sagda sades med flammande övertygelser. Alltid något.
Den typ av meningsyttringar som återfinns ovan väcker intressanta frågeställningar; ska det vara tillåtet att argumentera för yttrandefrihetens avskaffande ?
Och finns det någon folkgrupp som är viktigare en yttrandefriheten själv ?
Man kan finna en parallell i diskussionen om demokratins rätt att med demokratiska medel avskaffa sig själv . .
Av någon anledning snubblade jag över boken ”Propaganda” av Edward Bernays (1891-1995). Han var brorson till Sigmund Freud och banade väg för en vetenskaplig teknik för att forma och manipulera den allmänna opinionen, vilket han kallade ”samtyckets ingenjörskonst”. I ett kapitel om konst och vetenskap har han följande att säga.
”In the education of Americas public toward greater art appreciation, propaganda plays an important part.”
”In art as in politics the minority rules, but can rule only by going out to meet the public on its own ground.”
”Propaganda can play a part in pointing out what is and what is not beautiful ……. In this process propaganda will naturally make use of the authority of group leaders whose taste and opinion are recognized.”
”New inspiration, which to the artist may be very technical and abstract kind of beauty, must be made vital to the public by association with values which it recognizes and respond to.”
Man kan undra hur Bernays hade sett på RH ur ett propagandaperspektiv. Förmodligen skulle han tycka att LV inte fått med sig tillräckligt många auktoritativa ledargestalter som av allmänheten uppfattades representera ”god smak”. För att uppfylla rekommendationen i det sista stycket ”association with values which it recognizes and respond to”, skulla kanske LV ha övervägt att placera profetens huvud på en dalahäst. 🙂 /GG
Jag har följt din blogg ett tag och det som ständigt återkommer är att du används i krönikor av människor som inte läser/känner dig. De blir så pinsamma att läsa. Vad som är tråkigt är att de sitter på sån makt. Tidningsdöden kanske har nåt gott med sig? Men jag tvivlar på att våra ord på nätet kommer vara möjliga om en 5-10 år. Äganderätten och Ondskan kommer kväva oss här också. Vad ska vi göra? Jag fungerar normalt med vanligt jobb. Men jag har genomlidit en långvarig psykos och vet hur det är att vara hatad av omgivningen. I mitt fall måhända inbillad, men säkert lika skrämmande som för dig ibland.
En lustig krabat den där Ahmadi. Han använder sig av vår demokrati för att försöka avskaffa den samma.
GG!
Nu Du lagt vantarna på en bra bok!! – första milstolpen till PSYOP.
Här började demokratins urgröpning vilken idag är fullständig och med siktet, såsom alltid enahanda inställt på sionistjudarnas NVO ambitioner. Morbror Freud var stor sionist. Hans sexualteori tillskapades för att tämja ’the goys’ – så det skulle bli mindre antisemitism och mera ’arbetsro’. Sionistjudarna förstår ypperligt väl varför de är universellt hatade. Men de måste driva sitt projekt vidare. Massorna skulle bara få hysa vissa s.k. ’civiliserade’ demokratiska idéer…
Du kan utgå från att RH har cementerat gott rykte i dessa finare kretsar och att Lars Vilks själv med sin halsstarriga debatteknik är den kära ’Dalahästen’!
Lars
De ”Godbitar” du refererar till är trista representanter till något elakt och ont. Personer som jag helst vill negligera och helt bortse från. Går det? Ja, det gör det!
Nu är det vår i luften. Solen skiner. Jorden skall brukas och Nimis skall väl repareras efter vinterns stormar. Behöver Du hjälp med det?
Rondellhunden är ett avslöjande litmustest av sakernas tillstånd inom yttrandefriheten i Sverige och Europa idag.
Vi bör alla vara mycket bekymrade över hur testet utfallit.
Filosofiska funderingar om blogginnehavaren:
http://peterharold.wordpress.com/2015/03/19/skylla-sig-sjalv-debatten-ur-en-libertariansk-amatorfilosofs-perspektiv/
Tja, ”filosofiska” är kanske att ta i.
Men man får väl hålla med om att det trots allt är ”funderingar”.
Kommer der ikke en You Tube med forelæsningen i Karlstad?
IS håller potentiellt på med ett regelrätt folkmord mot Yazidierna enligt en FN-rapport:
http://www.ohchr.org/EN/NewsEvents/Pages/Media.aspx?IsMediaPage=true&LangID=E
Skall bli intressant att se hur Pöbeln tänker relativisera bort det här.
Pöbeln har ju satt sig på tvären när det gäller de dokumenterat islamistiska motiven till folkmordet på Armenierna i Ottomanska rikets slutskede – så det skall väl inte vara något större problem för honom att blanda bort korten här med (och skylla hela saken på ”väst”).
Från Peter Harolds blogg,,,
”teoretiskt sett skulle Lars Vilks kunna klara sig hyfsat billigt undan även i ett libertarianskt samhälle som bär mitt eget signum; jag tänker mig att Lars Vilks ser till att skaffa sig en för ändamålet lämplig försäkring. Med denna kommer försäkringsbolaget att finna det försvarbart att på sin bekostnad ordna med Vilks personskydd. Ja, kanske till och med att hyra en detektiv som i förväg försöker ta reda på vem som vill ta livet av kunden.”
Libertarianskt svammel, som alltid, fantasifullt och lite småkomiskt, i sin patetiska världsfrånvändhet.
Det här var roligare att läsa:
”Je suis Margot”
http://www.sydsvenskan.se/sverige/wallstrom-star-ensam-i-stormen/
Känns som Lars Vilks och Margot Wallström sitter i samma båt 🙂