Ett ögonblick kan åtminstone jag drabbas av tanken att Julia Caesars bekännelser skulle vara en strategisk manöver. Hon har varit tämligen anonym och funnits inom sin egen sektor. Hur skall man ta sig vidare? Då gäller att få fart på de officiella organen. Så blev det också och med besked. Hon lyckades reta upp några av de inblandade tillräckligt mycket för att man skulle ta till nu-skall-vi-ge-kärringen-en-rejäl-minnesbeta. I SvT:s kulturnyheterna oroade man sig för demokratin, att ”när de andra tar över har vi ingen demokrati längre”. Och lade till att hon agerar bland de högerextrema och rasistiska sajterna. Dessa epitet har sedan länge upphört att ha någon verkan. De delas ut med en ständigt ökande inflatorisk generositet.
Men, dock, jag tror inte att det var ett snilledrag. Oftast är det så att den spontana impulsen ger bättre utdelning. För bättre utdelning har Julia Caesar fått. Hon har fått sitt offentliga genombrott och kvalat in till en av dessa så eftersträvade ”storsnackisar”. Den pressetiska diskussion man för sedan Expressen bestämt sig för att avfyra sina vi-har-namnet-kanoner är huruvida hon befinner sig på den nivån att hon är ett intressant namn. Taktiskt sett hade det varit mera effektivt att berätta hennes historia utan namns nämnande. På Svenska Dagbladet höll man huvudet kallt.
De mordhot som nu har strömmat emot journalisterna är naturligtvis inte trevliga men det brukar handla om psykologisk skrämsel. Sådant har klimatet blivit. Jag minns själv mina tidiga dödshot som inte precis verkade uppmuntrande. Tills jag insåg att just det faktum att det var skrivet (eller telefonerat) betydde att det mest rörde sig om munväder. Den som verkligen har något annat i sinne kommer inte med förvarning. Det finns också ett mellanläge, fysiska trakasserier. Just nu har vi inga tecken på att de stackars journalisterna skall bli utsatta för något mer än den sedvanliga hatkampanjen. Däremot har Dan Park (som tidigare har blivit misshandlad) precis fått sin bostad vandaliserad. I det rådande sammanhanget blir en sådan händelse väldigt fel och det lär inte bli några etablerade medier som granskar den saken.
När vi är igång med hot och hat kan vi titta på det här nypublicerade exemplet från FB. Jag har sett på diskussionen och det ligger väl lite hat där men knappast mycket mer.
Pingback: Julia Caesar: Rapport från skampålen « Avpixlat