Så är det dags för Göteborgsbiennalen. Som biennaler är mest skall det finnas en curator (i det här fallet Nav Haq), som likt dirigenten för en orkester intonerar ett av honom valt stycke ur den tillgängliga repertoaren (nyskrivna stycken finns tyvärr inte tillgängliga).
Lite konstnärligt måste det dock vara även på curatornivå. Därför har vi fått den underfundiga titeln (lånad av en konstnär): ”WheredoIendandyou begin – on secularity”.
Sedan kommer den politiska matsedeln som känns väl igen:
”Den liberala sekulariteten utsätts idag, som en följd av en rad geopolitiska omvälvningar, för våldsamma påtryckningar, vilket skapat en ökande global känsla av rädsla och otrygghet. Med en ökad högerpopulism har sekularism kommit att användas för att legitimera förtryck och våld mot minoriteter. Fram träder ett flertal frågor om framtiden. Vilken roll får sekularitet i en tid av stora politiska omvälvningar i samhället? Hur kan vi relatera till de religiösa ”andra” som träder in i sekularitetens rum? Hur kan vi upprätthålla sociala, sexuella, kulturella eller religiösa friheter i ett samhälle med stora kulturella skillnader? Är det staten som är bäst lämpad att definiera sekularitet? Om inte, vem? Här kommer en rad centrala frågor kring Europa, formationen av grundvärderingar och den fina skiljelinjen mellan skydd och våld att diskuteras. Med sina historiska rötter i religionen och sin samtida form i en sekulär tradition har konsten en unik position att ta sig an dessa komplexa frågor och delta i diskussionen om relationen mellan styrelseskick, trosuppfattning och frihet, vilka utgör grunden för biennalen.”
En intressant detalj är det givna utspelet om högerpopulismen och sekulariteten. En betydligt intressantare fråga som inte kommer upp i dessa sammanhang är hur vänsterpopulismen använder sig av religionen. Det kunde vara värt en tanke.
Med en sådan inriktning blir konstnärernas insatser helt beroende av den kontext de har placerats i. Eller att de är med i spelet och uppfyller de givna önskemålen. Konsten sägs ha en unik position att ta sig an frågorna och diskutera dem. Jag undrar på vilket sätt och om man skall diskutera med någon annan än sig själv och inbjudna gäster?
Jag skall inte vara alltför pessimistisk. Många konstnärer har en överlevnadsinstinkt som kan föra verken i andra riktningar än dit de uppsatta ideologiska pilarna pekar. Min förhoppning är att det skall visas sådant som inte följer dirigentens taktpinne.
Lars-W och sista stycket med anslaget -”Jag skall inte vara alltför pessimistisk – – – ”, och dessutom appropå i stycket nämnda pilar, får jag.
Njaee, jag vill nog mena att det är enklare att vara realist, jämfört med opti/pessi-mist, detta liksom bär, förutom annat, innom-sig bägge varianterna av mist-vankelmod.
Hursom-helst och ”överlevnadinstinkt” och så en realism, Dan-P kom av någon underlig anledning undan med om mansäger-så, med smärre blesyrer. Vid det tillfället var hela batteriet av ”politiska matsedeln” och annat dystert aktiverad.
Givetvis kommer eländet att falla och falla, tungt.
ehmm en variant, det behövs vy realistisk syn av det icke nedböjda, realism.
Vad sägs om en flagga hissad i en stång vilken behålls rät med ett omutligt och vid sidan-om vertikalt placerat, vattenpass.
Du og Dan Park er kunstnere som bryter med følelsen av et kvelende kunstfellesskap hvor alle er enige. Norge har Odd Nerdrum og hans elever, men de oppnår høye priser og er på en måte aksepterte rebeller. Er det andre som deg og Dan Park internasjonalt som du har kunnskap om og kan nevne?
Jeg syns det er umulig å forholde meg til samtidskunsten og alt som foregår der, men det politisk korrekte virker overveldende og altomfattende. Det er ting der jeg liker og ser storheten i, for all del. Jeg skulle bare ønske at noen som du fikk anledning til å sprenge dere vei, som impresjonistene og andre før dere, om ikke annet så av økonomiske årsaker – hvorfor er det bare ettertiden og arvinger som skal nyte godt av innsatsen?
I mine øyne er du en av de fremste kunstnerne i verden i dag. RH holder fingeren på samtidens puls på en måte som er sann, og som de fleste andre ikke tør.
Lars Vilks är en av de största – alla kategorier!