Ett konstprojekt skiljer sig från mycket annat genom att det är långsamt. Rondellhundsprojektet har tvingats ut i ett sprinterlopp som förvandlades till ryckig maraton. Men bara momentant. Kanske det nu har blivit såpass lugnt att det blir möjligt att hinna med allt uppföljningsarbete och att på allvar få musikalen att ta form. Jag arbetade med den sistnämnda saken när jag idag begav mig till Gerlesborgsskolan för att tillsammans med Martin Schibli hålla en kurs om hur man blir samtidskonstnär på 3 dagar. Schibli låter meddela att djurtrenden i samtidskonsten är över och ersatt av barn och större maskiner, gärna lyftkranar.
På vägen upp utarbetade jag en del av statsminister Reinfelts aria ”I will whisper in your ears words of dialogue, sweet words of living together etc” . Jag mottar gärna textförslag och det gäller även Sionistvisan av Irans president.
Gerlesborgsskolan spelar en betydande roll i Rondellhundsdramat. Efter den dock relativt blygsamma starten den 20 juli kom sakernas tillstånd att accelerera från mitten av augusti när skolan avvisade mitt bidrag. Och som man igen underströk enbart av säkerhetsskäl.
Med allt större optimism kan jag luta mig emot mitt påstående om att den danska omgången var en tragedi som upprepas i Rondellhundsversion som fars. Och därmed tillgänglig för en livaktig och känslofull debatt. Ett ständigt skapande av bilder, situationer och figurer. Det preliminära resultatet kan också redovisas: Argumenten kring förhållandet mellan tryckfrihet och respekt räcker inte till. Jag väntar på en förbättring. För att hjälpa till med att frambringa nya möjligheter har vi en hel del material som är under utarbetande. Redaktör Göran E. håller i deckarversionen som förmodligen kommer att sakna mordet. Och därjämte hans banbrytande ordbok: Rondellhundsparlören med persongalleri. Musikalen kommer också att kunna lämna god bidrag.
Jag tackar för alla intressant bidrag som influtit idag. Dessa är en ständig källa till utveckling av projektets kärna: konsten har ännu ett gott stycke kvar för att hinna ikapp materialproduktionen. En del bidrag har jag inte kunnat befria från spamslukaren förrän i kväll.
Någon frågade vad jag menade med ”oantastlig källa”. I detta sammanhang avses autentisk sådan. Kan ej på allvar ifrågasättas av den ordinarie uppsättningen av debattörer som utgörs av icke-autentiska men kolonialt välmenande västeuropéer.
Den falska van Delft (gårdagens bild) är en kränkning därför att den försöker vara autentisk och därmed är ett bedrägeri.
Efter tre konjak kan man komma på bra saker…
Hur gick det med ordboken? Ett viktigt ord som absolut inte får glömmas bort är det som Vilks nämner i sin text ovan, nämligen RESPEKT
– RESPEKT
När en person säger att han/hon hyser respekt för något, kan man i 99% av fallen utgå från att det är just det han/hon INTE gör. Respekt för något man egentligen inte sympatiserar med och/eller håller med om, är i princip omöjligt om man inte är kulturell maschokist, vilket de flesta människor inte är om man skrapar på ytan.
Förslag till alternativa förhållningssätt:
TERRORBALANS
JÄMNMOD
IGNORANS
LIKGILTIGHET
Från ankdammen.
Teckningarna av rondellhundarna handlar om hädelse av en religion. Att häda en religion är inte straffbart i Sverige.
Hädelse, blasfemi, innebär att en person genom ord eller handlingar kränker något som anses heligt.
Vad är heligt? Vad anser du vara heligt? Vem ska bestämma vad som är heligt?
I dagens Sverige har religionen ingen makt eller inflytande som den engång haft. Utvecklingen har gått mot att vår tro tillhör den privata sfären och att politiken styrs genom demokrati, Religionens helighet har minskat eller anses som mindre viktigt. Vi värdesätter annat.
När någon genom sin konst eller uttalande uttrycker något satiriskt eller kritiskt mot religionen
så blir det ofta provocerande för de som har en stark tro. Då uppstår en diskussion där de troende får
gå i polemik och försvar sitt. Det har hänt i Sverige vid ett fleratal tillfällen, Ecco homo utställningen, pastor Åke Grens uttalande om ”homosexuella som en cansersvulst i samhället….”
Det är i detta samhälle och sammanghang som vi får se Lars Vilks provokation med rondellhundsteckningarna.
Det som jag, som icke troende, tycker är märkligt är att etablissemanget nu i detta läge anser att vi inte får kränka, kritisera eller göra satir av just en religion. Medan vi får göra det i andra sammanhang.
Vi ska tydligen inte kritisera en bestämd religon. Vi ska vara tysta och undvika konflikt just nu.
Plötsligt är yttrandefriheten ”för tillfället” inte värd så mycket.
Det är med bakgrund av detta som jag står på Lars Vilks sida.
—————————————————————————-
Jag är ingen konstnär eller konstvetare. Dock går jag på utställningar och har vid något tillfället köpt konst.
När jag har läst eller hört konstkritiker uttalat sig om en konstnärs verk har jag ofta hört uttrycken:
…Hans/hennes konst är provocerande
…Han/hon är kompromisslös
…Han/Hon går sin egen väg
Dessa uttryck uppfattar jag som positiva om konstnären och hans verk.
När det gäller Lars Vilks så blir det plötsligt negativt. Han är provokativ. Det är inte bra!
Det är inte anständigt!
Sedan kan det ställas ut verk där män onanerar och då är det annat som gäller.
Det luktar hyckleri….
Men…
Ja,det är väl bara att erkänna, att jag förstår mig inte på ”konstvärden”.
Jag simmar vidare i ankdammen, in i vassen och lägger mig i redet och sluter ögonen..
God natt!
————————————
Jag hörde i dagens Rapport på SVT att: ”EU-kommissionen vill minska Sveriges offentligehtsprincip.”
Detta är ett hot mot vår yttrandefrihet eller………………………….??????????????????
Att vara kritisk mot en religion är precis som att vara kritisk mot en ism.
Har jag missförstått Lars eller är det du som är upphovsmannen bakom rondellhundarna?
hoppas på svar
I stigande grad har jag förvånats över vilket effektivt insteg som rondellhunden utgjort till det på förhand omöjliga debattämnet muslimer i Sverige. Omöjligt därför att ämnet påbjuder såväl självcensur, som locket på, från medier, politiker och individer.
Det är inte politiskt korrekt att påtala existerande målkonflikter mellan islam och det omgivande sekulariserade samhällets grundsyn. Istället är det politiskt korrekt att låta muslimer komma till tals i medier, att verka för integration samt att förstärka den bild av utanförskap som flitigt odlas av många muslimer själva.
Teckningen Muhammed som rondellhund är förvisso en simpel provokation, men genial ändå, då den utgör ett medium för att provocera fram reaktioner som blottlägger hur problematisk interaktionen mellan delar av islam och det svenska samhället kan vara.
Att ta den mest vördade och ”okränkbara” ikon som finns, för att, i full vetskap om de ytterst allvarsamma följdreaktionerna, placera hans huvud på ett väsen som rondellhunden, där hunden till råga på allt uppfattas som ett orent djur, är totalt hädiskt – och därför humor i sig, för världens icke-auktoritetsbundna existenser, typ en del skandinaver och britter.
Jag kan tillägga att jag på ett personligt plan har brottats med detta problem under snart tio års tid och möjligen hunnit få ett visst perspektiv. Detta är första gången som jag känner att pudelns kärna kan komma att blottläggas, omän bara i små brottstycken, och att det faktiskt finns en möjlighet att formulera och kommunicera några av de tankar som har formats under dessa år.
Det som jag ser som värdefullt med rondellhundsdebatten, är att det ger ett tillfälle att se på verkligheten som den är, inte bara som den beskrivs ovanifrån. Denna innefattar så stora perspektiv att ingen orkar lyfta blicken, utan media och politiker ägnar sig åt at bearbeta små fragment av problemkomplexet. Under årtionden har dessutom alla kritiska inlägg enkelt kunnat motas bort med rasistargumentet, då detta varit socialdemokraternas uttalade strategi. En intressant utveckling är därför den nya linjen där SAP börjar ifrågasätta religiösa friskolors vara eller icke-vara. Just SAP har oerhört stor skuld i sammanhanget, men något säger mig att man nu är i färd med att försöka distansera sig från integrationsproblemet.
Att rörelser som Sverigedemokraterna har vuxit så fort är ett uttryck för att folk i gemen misstror politikernas och medias världsbild, där omfattande självcensur filtrerar bort så gott som all eventuell negativ information, i ett ”välment” försök att kväsa ”rasismen”.
Resultatet blir tyvärr att berättigad debatt uteblir, då de som har tillräcklig klarsyn för att lämna värdefulla bidrag till debatten, också inser att det inte är någon idé att göra sig besvär.
Det finns alltså inga rumsrena företrädare för vanligt folks åsikter, som istället kanaliseras via så kallade ”främlingsfientliga” rörelser. Det blir därmed en enkel sak för maktens män och kvinnor att döda frågan, inte minst därför att media spelar med i detta spel.
Skilj på islam och islam. Islam är en religion, som, liksom kristendomen, gör anspråk på att utgöra den yttersta sanningen. Utövandet kan variera från ytterst sporadiskt till extremt bokstavstroget – de sekuläras skara bör man väl knappast definiera som muslimer längre.
Alla muslimer tror sålunda på en Gud, men alla utövar inte sin religion i enlighet med religionens alla påbud. Eftersom påbuden är väldigt många och hårda – ”islam” betyder ordagrannt lydnad / underkastelse – är det nog så att de allra flesta muslimer på ett eller annat sätt kompromissar med sin religion. Det finns även djupt troende muslimer som följer alla påbud för egen del, men som ej tvingar sina värderingar på någon annan. Ingen av dessa arketyper behöver hamna i konflikt med den svenska grundsynen, då religionen betraktas som en angelägenhet för individen, precis som den betraktas i den västerländska kulturen.
Skilj på islam och islamism. Islam är religionen, islamism är missionerande islam, där det gäller att vinna så många själar som möjligt till den rätta läran. Sannolikheten för att hitta målkonflikter mellan islamister och det svenska samhällets normer ökar markant, då man i första hand identifierar sig med en större muslimsk gemenskap och även kan alienera sig från det samhälle man lever i. Eftersom man inte identifierar sig med samhället fullt ut, tar man relativt lätt på dess normer och mål. Till exempel gäller detta synen på familjestrukturen och rättigheter och skyldigheter gentemot samhället. Läs t.ex. Amatulllahs inlägg.
Politisk islamism. Med politisk islamism avses en strävan att överordna islam över politiken. Islams principer skall styra lagstiftning och på så sätt genomsyra hela samhället. Strukturen i politisk islam är enkel: sonen kontrollerar systern, mannen kontrollerar familjen, imamen kontrollerar mannen, Allah / högste imamen kontrollerar imamen. En enkel pyramid, alla hierarkiers urmoder, liksom en garant för en avsaknad av samhällsdynamik. Iran är det land som har gått längst, där man har infört en teokrati, som kontrollerar demokratin. Al-Qaida och talibanerna strävar likaså efter politisk hegemoni. I Sverige har den egyptiska rörelsen Islamiska Brödraskapet stort inflytande över moskéerna. Även om man, till skillnad från Al-Qaida, inte är en öppet våldsam rörelse, verkar man i samma tradition, den politiska islamismen. Det långsiktiga målet är att sprida Islams ord, principer och inflytande så mycket det bara går. Idén är att ta vara på varje tillfälle som gives för att gradvis förstärka Islams positioner, kort sagt en reformistisk väg för att nå fram till slutmålet – en islamisk stat.
Extrema politiska islamister talar om ett kalifat, som minst skall rymma alla de länder som någon gång varit under muslimsk överhöghet – och gärna några fler därtill. Bland annat finns det en stollegrupp som har gjort anspråk på Storbritannien som blivande islamsk stat. ?
Liksom fransmännen länge definierade sig med fransk moralisk överlägsenhet, men tyvärr också teknologisk efterblivenhet gentemot det förmenta USA, lider arabvärlden av ett liknande komplex gentemot väst, vilket korstågen en gång lagt grunden till.
Kolonialiseringen, USAs statskupp i Iran på 50-talet, stödet till Israel på 70-talet (vilket resulterade i OPECs vrede och oljekrisen) palestinafrågan, de bägge Irak-krigen och Tjetjenien är för många muslimer runt om i världen handfasta bevis för hur muslimska länder trängs undan av västs (inkl. Rysslands) imperialism. Detta innebär att misstro mot väst och revanschism enkelt kan eldas upp, ju mer fattigdom och ju lägre utbildningsgrad, desto lättare. En nutida komponent är att bl.a. Al-Jazeera och internet möjliggör en snabb spridning av nyheter och gemensamma ståndpunkter kan formeras. Den danska Muhammedkrisen visade att vissa imamer medverkade till att tända flamman i såväl Danmark som i Mellanöstern. Man kan till och med tala om ett kampanjande i detta fall.
De som nyligen har demonstrerat mot rondellhunden i Örebro och Uppsala gick, medvetet eller omedvetet, i den politiska islamismens tjänst. De allvarliga männen med skägg vill förstås gärna se ett hädelseförbud mot Muhammed, eftersom han är ofelbar, okränkbar och icke-avbildbar. Denna enkla poäng delas av en stor andel av muslimerna i Sverige och i världen, även de som inte annars utmärker sig i sin islamistiska strävan. Det är alltså särdeles lätt att mobilisera muslimer i Sverige mot denna förolämpning. Reellt sett tror jag dock inte att någon av organisatörerna förväntar sig ett undantag i vår tryckfrihetsförordning. Däremot kan man nog se det som en testballong, en pil som har sänts för att testa vår svenska reaktion.
Demonstrationerna i Örebro och i Uppsala har orkestrerats från lokala moskéer, sannolikt i samråd med partners i länder som Egypten och Syrien mfl. Liksom alla publika rörelser förstår man värdet av publicitet och vad är bättre publicitet än en statsminister som förefaller be om ursäkt i moskéen och ett uppbåd av ambassadörer som förefaller läxa upp vår veka statsminister. Moskéens män är män av såväl gudomlig, som världslig, makt, är den bild som förmedlas till målgruppen, invandrade muslimer i förskingringen.
Det handlar ju om att vinna ett själarnas krig och det är just vad brödraskapet / moskéen är ute efter att göra. Ett bra exempel på arbetsmetodiken är det flitigt använda ordet Islamofobi, ett ord som präntar in medlidande för muslimerna i våra samhällen, skapar sammanhållning i den egna gruppen eftersom det förstärker muslimernas självbild som undanträngda och hotade, samt etiketterar alla typer av meningsmotståndare som ”fober”, dvs sjukligt ogillande.
Tyvärr har det även plockats upp av vilseförda vänster-, miljöpartister och socialdemokrater, som ser det som ett modeord för att vinna sin andel i vårt eget rösternas krig. Speciellt socialdemokraterna / broderskaparna och brödraskapet / Stockholms moské har haft ett oheligt utbyte av favörer gentemot röster. När en Imam strax innan val offentliggör sin rekommendation på röstsedel, är det många som följer rådet. Att det faktiskt korrumperar demokratins spelregler är det ingen som riktigt tycks ha brytt sig om.
Ytterligare en aspekt är att islam ses som den absoluta sanningen – Guds ord – som absolut inte får ifrågasättas. Religionen är med andra ord på allra största allvar. Den som ifrågasätter eller driver med religionen är antingen ogudaktig eller jude, då dessa redan på Muhammeds tid ägnade sig åt spefullt ifrågasättande av de logiska aspekterna av Koranens berättelser…
Detta kan förstås komma i stark konflikt med en svensk / nordisk / västerländsk tradition, där ifrågasättandet har varit den grundläggande drivkraften för förändring av civilisationen. Vi är från tidiga år skolade att via empiriska försök rationellt komma fram till en åsikt. Detta är vår tradition. Islam har en tradition av inlärning utantill av verser (suror) i Koranen, dvs vidare reflektion är onödig, eftersom detta är Sanningen. Ifrågasättande vore direkt kätterskt. Om man vill dra det till sin spets är detta en trolig förklaringsgrund till varför de västerländska kulturerna har utvecklats så mycket starkare ekonomiskt, teknologiskt och välfärdsmässigt än de muslimska länderna. Islam har ett statiskt perspektiv med fokus på livet bortom detta – Gud bestämmer ändå allt – medan västvärlden / Asien är fullständigt fokuserade på förändring här och nu.
En annan sådan konflikt är att i väst, speciellt i England och de nordiska länderna, finns en satirisk ådra, som en gång spelat roll för omdaningen av våra länder från feodala kungariken, medan satir i strängt tillämpad islam i bästa fall är tecken på begynnande sinnesförvirring.
Intressant är även det omvända resonemang, som tyvärr anförs av såväl många muslimer som svenskar, vilket går ut på att Lars Vilks konstverk, samt publiceringen av detta i Nerkes Allehanda, är provokationer, som rättfärdigar de hemska straff som kommer att drabba dem. Studera gärna videon som ligger på NA:s hemsida, där chefredaktören debatterar med två arga muslimer, vars argumentation faktiskt kan uppfattas som hotfull. Ge oss en ursäkt, eller ta konsekvenserna. Sannolikt hotar de inte med att själva att utföra en bestraffning, men kan inte utesluta att någon annan muslim kommer att följa den, i deras ögon, självklara logiken.
Samma beteende kan studeras från de svenska TV-sändningarna den 11:e september, 2001, där representanter för muslimer hela kvällen beklagade sig för att det egentligen var synd om muslimerna i Sverige, som skulle komma att lida fruktansvärd skada av det skedda. Dock inte ett ord om att det faktiskt var mer synd om amerikanerna i New York, då de ju hade sig själva att skylla, eftersom detta var en logisk följd av deras Mellanösternpolitik. Inte ett allvarligt menat ord till fördömande av dådet kom från dessa muslimska företrädare, istället såg man på den arabiska gatan glädjescener över att muslimernas plågoande äntligen fått sitt straff, som även innefattade stolthet över att muslimer kunnat tillfoga en så mäktig fiende stor skada.
Sammantaget finns det stor anledning att reflektera över islams integration Sverige. För att kunna göra detta på ett meningsfullt sätt bör man företa analysen på olika nivåer. Hädanefter följs en indelning i individ-, familje och samhällsnivå.
Islam på individnivå
Islam är förenlig med svensk grundsyn, om religionen förblir en individuell angelägenhet. Live and let live, funkar alltid, överallt. Min egen filosofi, se alltid till individen! Kom ihåg att individerna inom en grupp skiljer sig ofta mer från varandra än stereotyperna i respektive grupp. Den stora majoriteten av muslimerna i Sverige återfinns i denna kategori. Av cirka fyrahundratusen muslimer i Sverige har det uppskattats att hundratusen är religiösa – dock är det tyvärr omöjligt att veta, eftersom statistik saknas / är ej tillförlitlig.
Islam bortom individnivån / familjenivån
Islam är oförenlig med svensk grundsyn, i den stund dess tillämpning överskrider individnivån. Man kan inte tillämpa religionen Islams läror ens på familjenivå, eftersom implikationen av att kvinnan är underställd mannen och systern underställd brodern inte är förenlig med svensk lagstiftning, politiska partiers ambitioner eller allmänpraxis.
Unga kvinnors situation har uppmärksammats i samband med hedersmord, men där det långt vanligare fallet med utfrysning av unga kvinnor som vill leva enligt svensk sed, inte alls har uppmärksammats. Oerhört många ungdomar tvingas leva dubbelliv, för att alls kunna hantera de dubbla värdesystem de exponeras för. Homosexuella ungdomar göre sig heller icke besvär. Islamism är sekterism, i den mån att det handlar om grupptryck, för att undvika avfällingar från den rätta tron. Den välkända symbolen sjalen bör ses i detta perspektiv; den fungerar som en uppfordran gentemot andra systrar: ”denna kvinna lever minsann enligt profetens regler, det gör väl även ni?” Visst kan det finnas många som av fri vilja använder sjalen för att den upplevs som snygg, men testa gärna att vandra runt en moské en fredagskväll i sällskap med en västerländskt klädd kvinna från ett muslimskt land och läs av minspelen ?
Saken är den att islamistiskt färgade muslimer betraktar svenska kvinnor som föga bättre än slampor, samt svenska män som obegripligt mesiga, eftersom de accepterar att kvinnor, systrar och barn alkoholpåverkade ränner runt på stan, iförda minimala kläder. I en förort till Stockholm har jag till min häpnad bevittnat hur en ung muslimsk tjej i överlägsen ton uppmanat en i mina ögon högst anständigt klädd svensk ung kvinna att ”sätta på sig kläder”. I en park i Bryssel bevittnade jag redan 1989 hur en grupp totalt respektlösa arabiska småpojkar kastade sten mot solbadande svenskor. Förorter i Frankrikes storstäder Paris och Lyon, som hyser hög andel andra generationens invandrare, har blivit laglösa områden, där man intressant nog tillämpar en förvriden islamistisk syn på bl.a. områdets kvinnor – de tillhör de dominerande männen (se ”Ni putes, ni soumises”). Tyvärr verkar det ju som om bl.a. Rosengård hamnat i händerna på gängbildningar med autonoma tendenser, en utmärkt grogrund för sekterism / islamism.
Ett annat intressant fall är Islams regel att vid giftermål mellan en svensk och en muslim, kräva att icke-muslimen konverterar till Islam, för att giftermålet skall accepteras. Den, vars tilltänkte inte vill / kan konvertera, råkar i klammeri med hela sin familj. Få är starka nog att stå på sig, då Islam inte uppmuntrar upproriska tendenser hos kvinnor. Systemet är helt konstruerat för att styra bort från ”felaktiga” beslut. Intressant nog brukar det sällan orsaka problem om konvertiten är en kvinna, medan många imamer vägrar befatta sig med en man. Tankemönstret är att mannen kommer att avgöra huruvida barnet blir muslim eller inte. En icke-muslimsk make innebär per definition en själ mindre att räkna in. Eller mer rättframt: ”Vi tar gärna era kvinnor, men våra kommer ni inte åt.”
Kvinnorna är ändå de stora vinnarna i Sverige, medan männen ofta hamnar i något slags limbo, med oklar position på arbetsmarknaden, samtidigt som auktoriteten hemma gradvis urholkas. Många muslimska män väljer hellre att hämta en kvinna från hemlandet, än en kvinna som har levt ett tag i Sverige, då den nya kvinnan inte direkt inser sina nya rättigheter.
Allt detta står i motsättning till idéerna om det öppna samhället, religionsfrihet, jämlikhet och integration, vilken omhuldas av svenska politiker och massmedia, samtidigt som idén om det motsatta, påtvingad segregation, indignerat förfäktats av mången god muslim.
Eftersom det svenska samhället inte sänder signaler om hur saker och ting bör förhålla sig, lämnar vi fritt spelrum för alla dessa typer av beteendemönster. Vi bör alltså räkna med att de förekommer över hela spektrat.
Islam på samhällsnivå
Immigrationen från muslimska länder har inte varit konstant över tiden. Olika nationaliteter har olika särdrag. Tidiga immigranter har av naturliga skäl inte kunnat vara särskilt religiösa i avsaknad av en religiös infrastruktur. I regel var det unga människor som kom hit, med större anpassningsförmåga än äldre. Turkar började komma redan på 60-talet och har en mer sekulär inställning till religionen i förhållande till samhället. Under 70- och 80-talen kom t.ex. många iranier, som flydde från islam i Iran. Många iranier var kristna, välutbildade stadsbor, som utan problem har kunnat assimileras, liksom Bosnien-muslimerna som kom på 90-talet och redan var vana Européer.
I takt med att moskéer har byggts ut, att anhöriginvandring ökar, vilket ökar trycket på unga att leva enligt det gamla landets normer, ökad immigration från landsbygd, liksom från islams kärnområden (t.ex. Irak och Somalia ), har det dels blivit lättare att vara muslim, dels att idka islamisk politik i det svenska mediala och politiska rummet.
En hel del nutida muslimska immigranter bär med sig en misstro, eller t.o.m. hyser förakt för de västerländska idealen, så det är i utgångsläget inte lätt med vare sig social integration eller att komma in på arbetsmarknaden. Utan sociala referenser är det svårt för de flesta svenskar att slå sig in i yrken som ger karriärmässiga möjligheter. Eftersom de flesta nya immigranter inte heller uppbär hett eftersökta kompetenser i”jobless growth samhället”, erbjuds arbeten huvudsakligen i service- eller lågstatusyrken. Många är de städare, taxichaufförer, diskare och pizzabagare som ej härstammar från Sverige. Många är de som huvudsakligen försörjer sig via det svenska välfärdssystemet, många är de som därför har anvisats lägenhet i städernas förorter. Samt många är de som gärna känner tryggheten i att bo nära sina egna landsmän och därför har valt att flytta till sådana områden. Friheten att själv fatta beslut äger man formellt, men friheten att flytta har man inte i praktiken, om man ej är förankrad på arbetsmarknaden. Inte ens för svenskar, förankrade på arbetsmarknaden, finns ju möjligheten att flytta vart man helst skulle vilja, inte med dagens fastighetspriser, uppblåsta av en superkonjunktur.
Den ofta anförda segregationen har därför inte det rasistiska ursprung, som i allt högre tonfall hävdas av såväl enskilda, som av företrädare för muslimska organisationer. Den är i hög grad resultat av en social segreregering på ekonomisk grund, samt en självvald segregering på sociokulturell, språklig och religiös grund.
Jag slås av dikotomin i att muslimernas företrädare å ena sidan hävdar utanförskap i samband med frågor om arbetslöshet och bidrag , men samtidigt kämpar med näbbar och klor för rätten till religiösa friskolor, som är det ultimata exemplet på självvald segregering.
Det främsta skälet till att sätta barnen i en muslimsk friskola är att skydda dem från dåliga influenser från det övriga samhället. Känns det igen? Självklart, alla föräldrar tänker så. Men med tanke på de idéer som lär stå på menyn, ställer jag mig frågande till i vilken mån detta gagnar det svenska samhället. Den svenska skattebetalaren har föga intresse av att bekosta en utbildning som bidrar till en spridning av islamisk sekterism i samhället. Även om skolorna formellt uppfyller alla krav från Skolverket, är det ytterst svårt att få ett grepp om de attityder som skapas i resp skola. Det är egentligen dessa attityder som är essensen av skolgången och risken finns att vi värper ett ägg, som visar sig innehålla en gökunge. En mildare vinkling är att dessa ungdomar skall lära sig färdigheter som behövs för att komma in på den svenska arbetsmarknaden, snarare än att traggla religion. För bättre förståelse rekommenderar jag en titt på ”Dokument inifrån” från 2003, av den beundransvärda journalisten Evin Rubar.
Sprungen ur en i mitt tycke missriktad välvilja gentemot minoriteten muslimer, där man felaktigt utgår från att moskéns män representerar alla människor av muslimsk härkomst, ges alltför stort utrymme i media och i politiken för att framföra rent islamistiska ståndpunkter ( ofta kretsande kring islamofobi, de utsatta och utstötta muslimerna, respekten för muslimska symboler, försvar av muslimska friskolor, pro-Palestina / anti-USA, USA ut ur Irak, etc ).
Politikerna spelar sin roll i detta spel, där de aldrig skulle komma på tanken att öppet utmana den liberala idén om det öppna samhället, därför att den bekräftar oss själva som ett land med hög internationell svansföring. Därför accepterar man, ironiskt nog, att umgås med krafter som synbart verkar i en demokratisk inramning, men vars ursprung är något helt annat och vars målsättning i själva verket kan stå i konflikt med hela den liberala ursprungsidén.
Tyvärr uppmärksammas inte de praktiska aspekterna av islam av svenska politiker, annat än i små propagandistiska snuttar. Varje TV-kanal med självaktning gör gärna ett trivsamt inslag om hur man beter sig vid ett moskébesök under Ramadan och varje politiker med självaktning vill gärna vara med i denna mediala uppmärksamhet.
Minns när Mona Sahlin i meder friade till liberala svenskar / sekulära muslimer och fällde sina tårar över Fadime, samt dyrt och heligt lovade att detta aldrig skulle få ske igen (inte för att man sedan avsatte några resurser för att hjälpa utsatta kvinnor av muslimskt ursprung).
Ett halvår tidigare hade Mona, iförd sjal, låtit sig fotograferas i Stockholms Moské. Man kan utgå från att Fadimes livsval inte stod i samklang med den syn som förmedlas av moskéns män. Att Mona dessutom framträdde i sjal accentuerade hennes samröre med moskéns män. Nu har förstås konsistens aldrig varit hennes allra starkaste gren.
För vad står egentligen moskéans män och kvinnor för egentligen? Med tanke på att det finns ett antal grenar av det muslimska trädet representerat i Sverige, och varje moské befolkas av ett antal imamer med varierande bakgrund, så är förstås svaret: lite allt möjligt.
Tyvärr centreras all uppmärksamhet till ett fåtal individer vid Stockholms moské och Sveriges muslimska råd. Dessa tillåts spela rollen som företrädare för Sveriges samtliga invandrare från muslimska länder, alltså även för de som är helt sekulära.
De har full access till media och beter sig i allt högre grad som en lobbygrupp med politiska ambitioner. För dessa moskéns män (och kvinna ? ) är i lika hög grad politiker som religiösa företrädare.
På deras agenda står att flytta fram islams positioner så långt det någonsin går, dvs att medelst små steg röra sig i riktning mot utövande av politisk islam i Sverige. Ett första steg är att bli erkänd som företrädare för alla muslimer (legitim förhandlingspart i ”organisations-Sverige”). Ju fler nya immigranter, desto mer gagnar det moskéns män, eftersom dagens invandring kommer från islams kärna. Positiv särbehandling är första steget på vägen, t.ex. rätten till egna helgdagar och eget skolväsende. Längre fram på agendan ligger alternativ lagstiftning, t.ex. tillåtelse för månggifte, för att möjliggöra ett liv i ett parallellt islamiskt universum i Sverige.
Det finns stor anledning att tro att dubbla budskap sänds ut från moskén, ett till svenska politiker och media, där integrationssträvandena poängteras; ett annat till de religiösa, där islams budskap förmedlas på traditionellt sätt. Ofta kommer imamer från Saudi-arabien på besök, varför det inte är moskéns talesmän som predikar. Eftersom predikan hålls på arabiska är det inte alldeles lätt att förhålla sig till de budskap som sänds ut. Trots en eller annan passus är det sannolikt inte i de större moskéerna som en radikalisering (Al-qaidaisering) sker, men däremot utgör såklart dessa moskéer utmärkta kontaktpunkter även för dessa element.
Ett inte så litet frågetecken uppstod därför när det visade sig att dottern till ordföranden i Sveriges muslimska råd, Helena Benaouda, tillfångatagits vid gränstrakterna till Somalia, enligt egen utsago på turistresa, mitt under brinnande krig, där islamister utgör ena parten.
Att svensk media totalt har avstått från att granska denna uppseendeväckande incident, som varje motsvarande svensk makthavare skulle ha fått upptryckt i ansiktet dagligen, är en god indikation för hur pressen utövar sin positiva särbehandling i praktiken.
Aldrig någonsin heller har moskéns män (och kvinna ? ) offentligt behövt förhålla sig till bl.a. utfrysning av unga kvinnor som metod, attitydfrågor kring homosexuella och ungdomars frihet, krav på konvertering av svenskar / svenskor, synen på Sverige som ett stort utbud av rättigheter, men få eller inga skyldigheter, bristen på respekt för de ursprungliga invånarnas livsföring, motståndet mot abort m.m.
Politisk islam borde falla på sin egen orimlighet vid första anblicken för varje svensk, vare sig man är invandrad eller ej. Tyvärr är det alltför få som förstår djupet i frågan och därför genast avfärdar debatten med enkla argument såsom: ”jobbig”, ”högerextrem” eller ”islamofobisk”.
Vad varje svensk individ och politiker borde göra är att avsätta tid för att lyssna på röster som Ayaan Hirshi Ali, Dilsha Demirbag och Flemming Rose, vars argument går ut på att vi måste försvara grundläggande värderingar som individens frihet, yttrandefrihet och religionsfrihet. Den senare friheten innefattar specifikt även rätten till att inte vara religiös.
Vad anbelangar frågan om vilken jurisdiktion som skall gälla, måste det tydligt klargöras att det är svensk tradition som skall ha tolkningsföreträde vid de målkonflikter som kan uppstå.
Om detta mot förmodan skulle visa sig omöjligt, får väl svenska folket ta sig en funderare kring huruvida den svenska integrationspolitiken är den optimala för landet eller ej, samt välja företrädare som förespeglas kunna angripa problemet på ett rationellt sätt.
Det är definitivt inte rationellt att ha en politik som i förlängningen resulterar i att ett stort antal människor förblir bidragsberoende och marginaliserade, vilket dessutom gör att de enklare radikaliseras, om de utsätts för den typen av påverkan.
Det bästa sättet att integrera människor är byggande av broar, i motsats till skapande av etniska och religiösa enklaver. Brobygge kräver dock konstruktiva lösningar, från två villiga parter. Den viktigaste frågan av dem alla har dock redan ställts, av paneldeltagaren i Janne Josefssons överraskande självrannsakande version av Uppdrag granskning, Muhammed från Rosengård. Den lyder: ”Vad vill vi svenskar egentligen ha alla våra invandrare till?”
Till slut ett bidrag till debatten huruvida Lars Vilks agerande varit rumsrent eller ej.
Lars. Du hade all rätt. Du gjorde aj så fel. Men det blev ändå ganska så rätt.
I all välmening,
Nick B (pseudonym för Viktoria Benedictsson (av säkerhets- (och integritets-) skäl))
nick_b@mail.com
Nick B, Tack för den bästa analysen av hela denna debatt jag har läst. Mycket imponerad. Elsa
Till Stefan:
Svaret har du redan i mitt tidigare inlägg: ”Jag är ingen konstnär eller konstvetare”
Till: Nick B.
Bra! En rak och tydlig beskrivning av tillståndet i vår ankdamm: Sverige.
Jag frågade Lars!
Till Göran E.
Du tar väl med något om Nick Bs inlägg i din krönika?
Idag är Lars Vilks på tapeten igen på *Gates of Vienna* – och tur är kanske det!
Du följer väl med i flödet, Lars?
KANSKE BÖR DU BYTA NATTBOSTAD!
– – – – –
utdrag:
CNN = Caliphate Now Network.
How did CNN know where Vilks was, even in a general way?
Does Vilks know he was being filmed as he moved to his no longer safe house?
Does Vilks know this has been broadcast?
CNN did a segment on Lars Vilks; they even interviewed the MUSLIM woman calling for his death. He had a death threat phone call portrayed in the segment.
Now here’s the dreadful part, when you consider Google satellite maps:
They show him walking along the path to his SAFE HOUSE, “going over fences and through backyards” All along the way they are showing fences, particular fences, some with large planters, so easily identifiable right there.
But then they go even further: they show the front of the house, the door, and the light fixture. It’s a fairly wide shot of the front of the SAFE HOUSE, I’d estimate at a minimum ten feet of it. So those wanting to murder him know the colors of paint and even the style of the window, light fixture and door.
I am sure this will be broadcast on CNN International. Wolf Blitzer said they would follow up on the story. It was on during the 7PM [EDT] hour.
By the way, they reported that this artist makes fun of all religions and has portrayed Jesus as a paedophile. WOW! Where are the CHRISTIANISTS’ DEATH THREATS?
– – –
http://gatesofvienna.blogspot.com/2007/10/outing-lars-vilks.html
Till Nick N
Hatten av för en grundlig och balanserad analys. Förstår dock inte din slutkläm ”Du gjorde aj så fel.” Vad menar du en konstnär skall och inte skall göra?
Mvh Jazz
Till Nick B (ursäkta skrivfelet i förra kommentaren)
Hatten av för en grundlig och balanserad analys. Förstår dock inte din slutkläm “Du gjorde aj så fel.” Vad menar du en konstnär skall och inte skall göra?
Mvh Jazz
Du skriver lika luddigt och otydligt som du tecknar 🙂 Iallafall i mina ögon sett.
Jag är väl kanske för obildad och dum för att förstå det du sysslar med? Det är många svåra och fina ord, framförallt många, men jag fattar inte. Hjälp mig gärna på traven, förklara så att jag förstår. Förklara dina syften på ett KORTFATTAT och för mig begripligt sätt.
Peppe,
Hahaha, syftet är att stimulera och uppmuntra våra i allmänhet alltför små hjärnor. Dock blir då en och annan av oss lite överstimulerad. I sådant fall bortfaller behovet av att få eventuella syften förklarade. 🙂
Det finns en utbredd uppfattning om att en text alltid ska förstås, Men den måste också kunna göra jobbet som poesi där läsaren interagerar och bygger något mer vidlyftigt. Inbyggd dynamik är i princip alltid rätt, särskilt om den får med sig fler på resan.
Att texter också är poesi bevisas av att den oftast är föränderlig vid en andra genomläsning, och särskilt om tid förflutet, och världen, eller bilder av världen förändrats.
Till Nick B
MYCKET bra skrivet. Genomtänkt, analyserande, framåtblickande.
Det som förbryllar är att så många kloka tankar framförs under pseudonym med hänsvisning till säkerhets- och integritetsskäl. Mycket illavarslande!
Lite funderingar kring Nick B. tidigare inlägg.
Vårt öppna samhäller bygger på en sorts överenskommelse att staten inte ställer krav på minoriteter som utövar sin tro och kultur i den privata sfären och att då minoriteten i gengäld inte kräver av staten att den ska anamma deras sedvänjor eller blunda när värderingarna krockar.
Som läget är nu så ställer vissa grupper krav på att staten ska göra inskränkning och att en del andra grupper villa att vi ska blunda där värderingarna krockar. Det som vi kallar för självcensur.
Är vi på väg att själva avstå från vår frihet som våra förfäder har kämpat för? Det som de genom sin kamp har uppnått.
Har Vänstern och socialdemokraterna har glömt sin historia? Deras radikalism har förbytts till konservatism eller……?.
Lars, en ny innebörd av ordet ”kränkning” ?
”Den falska van Delft (gårdagens bild) är en kränkning därför att den försöker vara autentisk och därmed är ett bedrägeri”.
Ett bedrägeri en större kränkning än en provokation ?
Menar du att en falsk tavla skulle vara mer kränkande än en äkta ?
En falsk rondellhund mer kränkande än en äkta rundøringsjykke ?
En falsk muslim skulle därmed känna sig mer kränkt än en äkta muslim ?
Men OM nu konstnären ifråga bara ville göra en vacker ”hyllning” till Vermeer van Delft ?
Sluta snacka om bilder i termer som ”kränkande”, bilden i sig är helt neutral.
Åter igen det är bara i betraktarens egna huvud som upplevelsen ”kränkande” kan uppstå.
Men det behövs kanske ibland (oftast) lite hjälp utifrån för att förstå ATT DEN ÄR ………?
Anser Du, att denna ”falska” Vermeer är så kränkande, att den inte skulle fått visas offentligt ?
Då hade vi ju inte haft mycket att snacka om, då hade det väl varit helt o.k att censurera även dina Muhammed hundar, eller ?
Tycker nog att den skiljer sig tillräckligt mycket från ”originalet” för att den skall kunna anses
som en ”äkta” hyllning/provokation av Vermeer van Delft. Med eller utan signatur.
http://en.wikipedia.org/wiki/Johannes_Vermeer
Om du vidhåller att bilder/målningar i sig själva kan vara kränkande, då anser jag nog att den
äkta ”barnpornografiska” Vermeer är mer kränkande, i vart fall är den tveksam om den nya
”Anpassade” lagstiftningen kommer tillstånd. Då blir den absolut förbjuden, att titta på av ”moral censuren”. Det vore MYCKET värre än en liten förfalskning av en gammal 1600 tals målare.
Men som ett bidrag till att förminska ordet ”kränkning” så har du nu lyckats ännu en gång.
js,
”Det som jag, som icke troende, tycker är märkligt är att etablissemanget nu i detta läge anser att vi inte får kränka, kritisera eller göra satir av just en religion. Medan vi får göra det i andra sammanhang”.
Man får provocera. Lars Vilks får enligt lag lov att rita mohammed som rondellhund. Han får enligt lag kränka en hel religion. Han har rätten på sin sida och jag hoppas det förblir så.
Men även om man har rätten att göra detta och mycket annat så har man också ett ansvar för det man uttrycker och en frihet att avstå. Man måste inte provocera fram hat (för egen vinnings skull?). Det går att avstå. Det går faktiskt att avstå från att kränka andra människor.
Kanske finns det andra metoder för att uppnå sina syften, vilka de nu är?
Abbas går igen!
Det gläder mig!
Kära Okysste Abbas!
Du ska veta att jag har saknat dig oerhört på den här tråden! Ingen kunde riktigt uppfylla tomrummet efter dig! (Dussindebattören Fredrikzon fick ersätta dig i brist på bättre)!
Vad de än säger så är vi såta vänner, DU och JAG,… En sista dag….
Du skriver om mig: ”Ditt problem är just att du hakat upp dig på islam”!
– Abbas Älskling, detta är inte något problem alls! Du behöver inte oroa dig det minsta!
Återigen
Välkommen tillbaks och det menar jag av hela hjärtat!
Många islamofobiska Hälsningar!
Peppe
Det går ju även att avstå från att känna sig kränkt.
liksom det går att avstå från att hata.
Okysste Elin!
”alla som har en avvikande åsikt jagas bort av forummobben. Hårt och skoningslöst jagas de bort av forumets extremister”.
– Som en av forumets värsta extremister vill jag tacka för KOMPLIMANGEN!
Visst! Jag är hård , jag är skoningslös och jag jagar bort alla BB (barbarbeskyddare) och FK (femtekolonnare) både här och där!
Men kom ihåg en sak: Jag jagar inte bort dem med svärd utan med ARGUMENT!
Om vår demokrati och frihet kompromissar jag aldrig!
Duger inte detta åt dig, ta första bästa kamel och stick dit ingenting växer!
En islamofobisk kram!!!
Pingback: Snaphanen » »CNN - Caliphate Now Network«
Om ens religion är så beskaffad att man blir mordisk om någon drar några pennstreck på ett papper och påstår att det föreställer Muhammed kanske det kunde vara dags att överge eller reformera den religionen?
Hej Lars
Några bidrag till konstprojektet
Storsvenskt kränkande
http://commons.wikimedia.org/wiki/Image:Badande_kullor_av_Anders_Zorn_1906.jpg
(den kränkta, hittade tyvärr ingen bild på den kränkande målningen)
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article213744.ab
Bidrag till ljudbilden i musikalen, välj den som passar bäst in i handlingen.
(Den censurerade versionen)
http://youtube.com/watch?v=afuJnsWRkwE&mode=related&search=elvis%20presley%20hound%20dog
(Den ocensurerade versionen)
http://youtube.com/watch?v=HGq1MRPDO6I&mode=related&search=elvis%20presley%20hound%20dog
(Den kränkande/hyllande versionen)
http://youtube.com/watch?v=CkYivbzOy_Q&mode=related&search=
(original versionen ?)
http://www.youtube.com/watch?v=Rmo5RWgOKIY
bidrag till Görans parlör
du vill men får inte
Censur = Kränkande lagstiftning / Harmoniserad och Anpassad frihet
du vill men törs inte
Självcensur = Hemma snickrad lagstiftning / egen begränsad frihet
Förlåt Lars, det blev visst lite fel
här kommer riginal versionen
http://www.youtube.com/watch?v=xcK6Ct22Y8A
samt
(The true roundabout version by W Disney)
http://www.youtube.com/watch?v=xOTerQ2fdSk&mode=related&search=
versionen
Till js, Jazz, Håkan, elsa mfl.
Tack för er positiva feed-back! Har burit detta frö inom mig länge, men har aldrig funnit något gensvar för mina funderingar.
Vad gäller frågan om pseudonym, så är det väl en lite lätt skämtsam anspelning på hela kontexten, men även lite allvarsam, då det verkligen inte är opportunt i dagens Sverige att hävda dessa ståndpunkter. Det är faktist möjligheten till diskussion som jag ser som det ”högre syftet” med hela detta rondellhundsprojekt – medvetet, eller omedvetet. Och nej, jag är inte sverigedemokrat, om någon nu skulle vilja hävda det 😉
Mitt motiv att skriva är att vi under mycket lång tid har byggt upp en inte oproblematisk situation i Sverige, där vi har tvingats att avstå all slags diskussion, då politiker, media och den potentiellt inflytelserika medelklassen varit ointresserad av dessa frågor. De som har tvingats konfrontera immigrationspolitikens baksida är en grupp av svenskar där många är eller känner sig potentiellt marginaliserade. Får man då inte diskutera frågan, så uppstår förstås missnöje.
En aspekt av vår immigrationspolitik är att systemet idag lockar hit människor från all världens hörn, där löften om bidrag och ett modernt leverne kortsiktigt är som manna från himlen, men långsiktigt är förgörande, ju längre tid man spenderar i marginalen i en förort till någon storstad. När människan hamnar i ett tillstånd av hopplöshet, bryts man sakta ned eller utvecklar extrema sidor av sig själv. Exempel på dessa är kriminalitet, revanschism, eller varför inte sekterism, vilka alla på ett eller annat sätt är ägnade att ingjuta hopp i den enskilda människan. En annan aspekt är att kalaset bekostas av staten, dvs den svenska skattebetalaren, vilket i sin tur är mycket ineffektivt i en allt mer konkurrensutsatt värld och där t.ex. framtida pensioner, försvar och sociala förmåner ständigt vägs mot varandra. Kostnaden av vår immigrationspolitik är minst en multipel av 10talsmiljardersklassen, medans intäkterna uppgår till de som genereras i form av skatter och tillgång till arbetskraft. Kan vi inte påvisa att den senare kategorin överstiger den förra, så återstår egentligen inget annat än utrikespolitiska vinster och humanpolitiska skäl för att motivera den förda politiken.
Som jag kan se det producerar idag systemet en hel massa förlorare och väldigt få direkta vinnare, medan de långsiktiga vinsterna är en aning obskyra, då all slags forskning i detta område har omgivits med stort hysch-hysch. Hatten av för den politiker som med öppet sinne vågar sig på att beträda denna minfyllda stig. Framförallt tror jag att de största vinnarna på att få igång en öppen saklig debatt, följt av konkreta åtgärder för att rätta till problemen, är invandrare som redan befinner sig inom landets gränser. Likaså tror jag att de största förlorarna av en fortsatt hysch-hysch-politik i förlängningen kommer att bli samma grupp av invandrare.
I denna kontext utgör förstås politisk islamism en försvårande omständighet, då den verkar för ytterligare segrering av en redan segregerad grupp. Konsekvensen av att låta den politiska islamismen växa till sig i Sverige kan bara bli att vi får en polemiserad debatt, där konstruktiva inslag kommer att lysa med sin frånvaro. Istället kommer vi att få höra oändliga litanior om hur illa Sverige och väst behandlar de stackars utfrysta muslimerna, därför att detta är precis vad islamismen kräver för att frodas. Fattigdom, okunskap och utanförskap. Som myt eller i realiteten.
Vad gäller frågan från Jazz, vad jag avser med stycket där ”du gjorde aj så fel” ingår, så tänkte jag (omän lite luddigt uttryckt ) att Lars:
1. Det är din grundlagsskyddade rätt som konstär att ställa ut din teckning, liksom det är i linje med svensk tradition att en konstnär kan utmana och provocera i vilka tabubelagda ämnen som helst.
2. Att publicera teckningen Muhammed som hund är aj så fel, eftersom provokationen är så hädisk som den någonsin kan bli, speciellt när reaktionerna backas upp av 1,4 miljarder människors vrede. Jag anser ändå att du som konstnär är i din fulla rätt att provocera – du vinner ej popularitetspoäng och det uppfattas som fel av vissa och osmart av andra. Att du skall erhålla någon form av hot för din teckning är kategoriskt fel. Att kräva en ursäkt för att du utför dit värv som konstnär är likaledes fel – givet vårt svenska tolkningsföreträde, som givetvis skall hävdas med emfas i Sverige.
3. Teckningen katalyserade en debatt som är välbehövlig, och förhoppningsvis utgör ett embryo till en fortsättning.
Till slut, angående js kommentar oven.
Det är precis förhållandet mellan staten / samhället och enskilda minoriteter som vi måste få upp en diskussion kring. Respekten för minoriteten får under inga omständigheter bli kontraproduktiv för samhället. Att helt sopa frågan under mattan av bekvämlighet idag är den sämsta av alla lösningar på lång sikt.
Med vänlig hälsning
Nick B
till sist Lars en version som illustrerar tesen att:
Att ta del av en ”förfalsning” av en”förfalsning” av ett ”orginal”
kan i bland vara minst lika givande som orginalet
det ultimata ”kränktandet” ?
http://www.youtube.com/watch?v=TYctbbWWzzo&mode=related&search=johnny%20cash%20elvis%20impersonator
Nick B, dina utmärkt klarsynta och välformulerade texter här ovan tycker jag solkas en aning av att du inte kan låta bli att tala om att du inte är Sverigedemokrat. Kanske är du inte heller gårdfarihandlare, bagare, kannibal eller kamikazepilot.
Måste en text auktoriseras och läggas tillrätta – kan inte tankarna och uttrycken få slippa kategorisering och värderas på egna meriter?
Det är genom den tvångsmässiga sorteringen och etiketteringen som de goda samtalen tappar tempo eller helt upphör. Rädslan att hamna i ett fack skrämmer alldeles för många goda krafter till tystnad.
Så där kan vi inte ha det.
I länken nedan finns intervjun med Lars på CNN. Klicka på bilden på Lars. Före intervjun kommer olika slags cnn-reklam i en halvminut.
http://search.cnn.com/search?query=Stop%20Al%20Qaeda&type=video&sortBy=date&intl=false
Åter igen lite missar i överföringen till bloggen, bokstäver som försvinner
beror inte bara på att jag var så f……t dålig i skolan med stavningen.
skall naturligtvis vara ”original versionen” ”Förfalskningar” ”original” ”ultimata Kränkandet” mm
Det är förrresten jag och inte CNN som gett länken rubriken Stop Al Qaeda. Om någon undrar …
js:
Jag uppskattar förstås Nick B:s välformulerade inlägg, men det innehåller ett stort problem:
I sin absoluta nykterhet saknar det egentlig farspotential.
Nick B: ”Burit detta frö inom mig”: skämtar du med mig, vilken vänstersekt är det som håller dig inburad? Och varför skulle någon tro att du är en populistisk smygrasist eller sverigedemokrat? Ditt inlägg andas alldeles för hög integritet och intelligens för att man skall kunna göra ett sådant antagande.
Det enda som jag möjligen (och här säger jag möjligen eftersom jag är lite slutkörd och dessutom måste rusa till sociala aktiviteter – varför eventuella ironier kan ha blivit bortkastade på mitt trötta huvud) skulle kunna detektera är en smula europeisk självgodhet gentemot USA.
Angående misstron: Jag tror att den grundläggande orsaken till misstron kommer via själva ideologin. Jag tror på idéernas betydelse. Ideologin är motorn. Resten är bara förevändningar. Vill du hitta förevändningar för att din orene granne kränker dig går det förstås alltid att göra det. Är det inte staketet som är för högt är det något annat. Jämför Nazitysklands revanschism mot Frankrike och England. Men det är en mycket populär teori att Nazityskland nästan tvingades till att bli nazistiskt och massmörda på grund av Frankrikes hårda segrarkrav. USA är stora Satan inte på grund av att man stöder lilla Satan – utan för att man är Satan som viskar i ditt öra.
Alla förtryckta och fattiga människor blir inte mördare.
Intressant också med en nykter återknytning till debatten som följde efter 11 september. Hjärpe, Mattias Gardell och c:o fick ju hela mediesverige att flåsa som små hundar. Man nästan ville kräkas. Muslimer känkta på grund av amerikanskt stöd till lilla Israel. För helvete: Varför slog inte Bin Laden till mot Israel då?
Som Paul Berman skrev i boken ”Terror and Liberalism” (Nortons förlag): ryggradsreflexen att klandra den drabbade ligger i västvärldens tro på rationalitet: Det djävulska terrordådet -massmordet på över 3000 civila – som det yttersta beviset på – inte militanta islamisters, utan USAs egen ondska. Ett annat intressant parallellexempel som han pekar på är förstås den i väst glödande antiisraelismen och ”antisionismen”: Den flammar upp allra mest i samband med nya att terrordåd begås mot Israels befolkning, och hysterin är som störst när terrordåden är som störst.
Om någon begår ett sådant fasansfullt terrordåd: då måste han allt vara utomordentligt förtryckt.
Så kan ”frustrationsgrunden” och rädslan för motåtgärder ventileras in absurdum. Mona Sahlin byter efter 11 september (eller var det Madrid eller London, kommer inte ens ihåg längre) halshuggarsjalen mot slöja och besöker i solidaritet stockholmsmoskén – en megafon för antisemitism och västhat – och de ”jagade” muslimerna. Lars Vilks hotas till livet och förtryckta muslimer bjuds in till Fredrik. Lars Vilks får skylla sig själv och bör kritiseras, kanske till och med mobbas ut från konstvärlden; Amatullas mordhot visar ju hur hänsynslöst han kränkt henne.
Nu är det ganska tyst om Israel. Men det kan ju ha en del med det nya stängslet eller, om du så vill, muren att göra. Terrordåden har ju efter dess bygge minskat med 90%, och vi får inte lika ofta bevis på hur förtryckta och kränkta palestinierna är (få storslagna terrordåd just nu, bara lite raketer mot civila) Men vänta till nästa gång Hezballah eller Islamic Jihad drar igång en riktigt kraftfull kampanj…
Sedan kunde man säga någonting om Dödskulten – gemensam för Fascism, Nazism och Islamo-fascism. Dödskulten, som liksom tron på de 72 jungfrurna möjliggör självmordsmördande.
När dyrkandet av döden i stället för profetavbildningar blivit tabu: Då har vi kommit frammåt.
Jag får inte riktigt kläm på exakt vad det är Nick ”brottats” med i 10 år. Men han ber mig skilja mellan islam och islamism. Detta är något att tänka på, och följande ganska dystra mening har jag personligen brottats med:
Det finns ingen moderat Islam, bara moderata muslimer.
Skulle vara intressant att höra Nick och js kommentarer till detta.
Vänligen
Göran E.
Ps. js har redan en plats i den episka delen, behöver dock definiera sitt kön, och gärna lägga till några fler bokstäver för att gamle redaktören skall få det lite lättare.
Hoppas på fortsatt diskussion ang. en del andra saker men måste abrupt sluta nu.
Bjuder på staffel och otydliga syftningar.
Till Nick B, apropå ”aj så fel”. Det är inte hädelsen i sig som väcker c:a miljard muslimers vrede. Det är skräcken för att islams apartheid nu håller på att brytas sönder som väcker denna vrede. Att rita en bild av Muhammed är visserligen hädelse enligt islam, men det är också hädelse att ”kränka” vilken som helst av islams profeter, t.ex. kung David som är en islamisk profet enligt Koranen. Berättelsen i Gamla Testamentet om Davids våldtäkt på Batseba och mordet på hennes man, framställer David som en tvättäkta skitstövel. Att framställa en islamisk profet som en skitstövel är hädelse enligt islam, det gäller David såväl som Muhammed. Men inga muslimer i Pakistan blir upphetsade och arga på grund av att den hädiska berättelsen om David och Batseba finns återberättad i biblar på tusentals svenska hotellrum.
Varför denna skillnad, jämfört med reaktionerna på Muhammed som rondellhund? Att porträtteras som rondellhund är ju en hedersbetygelse i Sverige, så det innebär ju ingen nedvärdering av Muhammed. Utom möjligen för folk med svår hundfobi. Eller som den psykiatriska termen lyder: Cynofobi.
Svaret är att folk börjar inse att islam bara kan överleva på två sätt: antingen fortsatt apartheid där muslimer skyddas från icke-islamiska influenser, eller också total dominans där all kritik mot islam utrotas med våld.
Gammal etablerad hädelse mot islam har hittills hanterats via apartheid. Men när nya fenomen som ”hädiska” rondellhundar dyker upp så fungerar inte apartheid-tekniken längre, eftersom tekniken är instabil redan från början. Därför spelar det ingen större roll vilka provokationer som islam utsätts för. Reaktionerna är symptom på något mycket större än provokationerna själva, nämligen islam-fascismens sammanbrott i konfrontation med globaliseringens fria utbyte av idéer.
Till Nick B
Ditt första inlägg var, som jag sa, mycket bra.
Ditt andra inlägg reser frågor. Beskrivningen av immigrationspolitiken som en öppen dörr och som lockar hit folk från jordens alla hörn och som ”producerar” förlorare håller jag inte med om. Min bild är att vi har en mycket restriktiv flyktinginvandring, ibland alldeles för restrektiv. Flyktingar är redan förlorare innan de kommit hit.
Det stora problemet är vår oförmåga att tala i klartext om vårt demokratiska system. Att hävda det. Det är ingen söt karamell som man så fort man suger på den ska smaka gott. Den kan även vara riktigt sur. Något man får stå ut med. Det ingår i systemet. Det är därför det är så viktigt att hålla fast vid yttrandefriheten. Det är fundamentet. På den vilar demokratin. Börjar vi själmant urholka den genom att tillämpa självcensur har vi själva placerat oss på det sluttande planet. Det kan vi inte skylla på andra, på invandrare, flyktingar, muslimer eller inte muslimer.
Som jag har uppfattat det är inte Vilks rondellhund steg ett i den pågående rondellhundsdebatten.
Steg 1
Den pågående självcensuren.
Steg 2
Utmaningen av självcensuren, Vilks rondellhund.
Steg 3
Censur av Vilks rondellhund. Bekräftelse av steg 1.
Steg 4
Publicering av rondellhund i medierna.
Steg 5
Rondellhundsdebatten.
Oklarheterna av vårt demokratiska system framgick tydligt hos de som protesterade mot Vilks rondellhund när de buntade ihop steg 2 ( budskapet) med steg 4 (budbärarens). Båda kritiserades och fördömes lika. Något som gjorde att Nerikes Allehandas ansvrige utgivare förmodligen kände sig föranlåten att påpeka att bara för att man publicerar en bild eller en åsikt i tidningen innebär det inte att man gillar den. En självklarhet kan tyckas, men icke desto mindre behövdes det särskilt påpekas.
Det som förskräcker i den pågående debatten är alla dessa kända personer som nu ansluter sig till den frivilliga självcensuren. Fredrik Lindström, Jan Guillou, Pierre Schori, är några i raden. Till och med pressombudsmannen, Yrsa Stenius, har varit ute och slirat och manat till ”försiktighet” med publicering. Jan Myrdal går ett steg längre och förklarar i Nerikes Allehanda att deras publicering var ”en krigshandling”. Argumentationen skiftar men genomgående framhävs teckningens dåliga kvalitet och hur obetydlig konstnären är.
Hela denna diskussion missar en viktig sak. Det är inte vad vi SER i Vilks bild som är det viktiga. Det är vad Vilks SÄGER att vi ser. Där är kärnan. Däri ligger provokationen. Om Vilks hade sagt att rondellhunden föreställde Bokhandlaren i Kabul hade det inte blivit någon censur, ingen publicering ingen rondellhundsdebatt. Själva kan vi inte se vad den föreställer. Talet om kvalitet, teckningens och tecknarens, är rent trams. Eller undanflykt om man vill. Det är provokationen man inte vill ha. Det är därför man förespråkar självcensur. Sen försöker man blanda bort korten och förklarar att de alla älskar yttrandefriheten.
Många har insett faran. Arne Ruth, Niklas Ekdal, Per Baun m fl. Paralellen kan dras till 1940 och till Karl Gerhard med kupletten Den ökända hästen från Troja som är sinnebilden för självcensur under kriget och som efterlämnat en kollektiv känsla av skam för den undfallenhet som visades upp när den förbjöds.
Tack Nick B för dina inlägg. Det gav mycket att tänka på.
Håkan
Peppe.
”Men även om man har rätten att göra detta och mycket annat så har man också ett ansvar för det man uttrycker och en frihet att avstå. Man måste inte provocera fram hat (för egen vinnings skull?). Det går att avstå. Det går faktiskt att avstå från att kränka andra människor. ”
Ja det är riktigt att du kan avstå. Men vem ska avgöra detta? Det avgörandet måste den enskilde göra förstås. Kan du förutse alla konsekvenser? Nej, det är svårt.
För att kunna gå vidare, för att utveckla debatten, för att lyfta kunskapen är provokation ett sätt.
Provokationen i allmänhet väcker ett intresse för något ämne eller problem. Provokation är inte något nytt. Det är ett gammalt sätt att väcka en fråga. Med det menar jag att någon provocerar är inte något ovanligt i vårt samhälle. Det är ju då inte så konstigt att en del invandrare från länder utan demokratiska traditioner har svårt att förstår vårt samhällssystem.
Vi kan vara oense om det var rätt eller fel det som Lars Vilks gjorde men det är uppenbart att ämnet religion i dagens samhälle behöver diskuteras.
Jag påstår att förr eller senare hade någon form av ”krock” skett i Sverige mellan islam och det sekulära skett. Jag vågar påstå att det kommer att blir fler ”krockar” mellan Sveriges grundläggande värderingar och de riktigt troende (jag menar då även kristna).
Vi kan ju ta frågan om de homusexuella ska få gifta sig. Denna och andra frågor där de religösa har svårt att acceptera det demokratiska samhällets beslut, kommer att nå något avgörande och då måste de religiösa ledarna, oberoende vilken religion, ta ställning.
Nu börjar det lossna! Inläggen på denna bloggpost var bland de bästa på länge! Frågan är nu bara hur dessa insikter, idéer, teorier, slutledningar etc, skall nå ut till det stora flertalet. Det är där hela problematiken ligger. Största delen av etablissemanget och folket sover sött och har inte en aning om det ni berört här idag. Tyvärr hjälper inte massmedia till i den mån de borde, även om en del har nått ut.
Är det dags att demostrera, eller skulle en demonstration bli kontraproduktiv? Demonstrationsmetoden har på något sätt redan kapats i denna fråga och risken är stor att man sammanblandas med fel grupperingar.
Det enda riktigt effektiva vore om ett eller flera av de etablerade partierna tog tag i frågan på allvar och började bearbeta den. Tyvärr är de förmodligen alltför skitnödiga för att våga göra det och dessutom verkar ingen vilja ta i något som SD haft fingrarna på.
Förslag, någon?
Nick B,
I dina två välformulerade inlägg analyserer och beskriver du problemen med integration på ett sätt som det knappast går att invända mot. Problemen finns, man diskutera hur store de är.
Du pläderar också för en öppen debatt som du tycker hittills har kvävts av ”politisk korrekthet”. Har du upplevt det så, då är det väl så, även om jag har svårt att tänka mig att det behövdes en rondellhund för att du skulle våga öppna munnen.
Följande formulering instämmer jag helt i, och den förtjänar att upprepas, inte minst för panelens extremister:
”Islam är förenlig med svensk grundsyn, om religionen förblir en individuell angelägenhet. Live and let live, funkar alltid, överallt. Min egen filosofi, se alltid till individen! Kom ihåg att individerna inom en grupp skiljer sig ofta mer från varandra än stereotyperna i respektive grupp.”
I ditt andra inlägg skriver du följande:
”Kostnaden av vår immigrationspolitik är minst en multipel av 10talsmiljardersklassen, medans intäkterna uppgår till de som genereras i form av skatter och tillgång till arbetskraft. Kan vi inte påvisa att den senare kategorin överstiger den förra, så återstår egentligen inget annat än utrikespolitiska vinster och humanpolitiska skäl för att motivera den förda politiken.”
Jag är inte ekonom, men jag tror inte man kan räkna så endimensionellt som du gör. Kostnaden är i stor utsträckning pengar som konsumeras inom landet och stimulerar samhällsekonomin.
Men min huvudinvändning är: När det gäller flyktinginvandring har den väl aldrig, tack och lov, motiverats med ekonomiska skäl? Människor som oförskyllt har hamnat i groteska situationer i sina hemländer, söker skydd. Räcker det inte med humanpolitiska skäl?
Ett förtydligande till mitt föregående inlägg.
De gamla religionerna, främst islam, kristendom och judendom, bygger på över tusen år gamla skrifter. Vårt samhälle, människorna, våra relationer, kvinnans roll m m har ändrats radikalt på dessa år. De gamla skrifterna är föråldrade och gäller för ett samhälle och en situation som inte finns.
De är på reträtt, rent ideologiskt. De måste försvara sig. De är egentligen de som är hotade. Ungefär som en råtta som är inträngd i ett hörn. De frsäcer och spottar och gör ibland utfall.
En journalist, Boris Benulic, jämförde Bibeln med en instruktonsbok för en T-Ford från 1910. Denna instruktionsbok lades nu i en Ford Mondeo av 2007 årsmodell. Det går ju inte!
Slutsats, religionerna måste reformera sig, utveckla sig, hänga med sin tid. Det är helt enkelt dax för nya fräscha ”religioner” eller vad vi nu ska kalla dem, som speglar dagens situation.
Till Göran E. Jag är en ”gubbe”.
Ex-muslimerna i Nederländerna stödjer Lars Vilks.
Deras talesman jämför islamismen med nazismen – inte heller dessa togs på sin tid riktigt på allvar, förrän det var för sent. Han varnar för dagens fascister, islamisterna, hur de infiltrerar vårt samhälle genom att framställa sig som en liten utsatt och förtryckt grupp. Samtidigt som de lurar olika grupperingar att ge efter för de (fördolt) islamistiska kraven på införande av sharia-lagar, halalslakt, kvinnoförtryck o a som ’religionen’ islam föreskriver.
Nederländsk ex-muslim kunde avhöras i SR, P1 idag lördag 13/10 kl 18.40 (har ej programtablån).
http://www.sr.se
Mange af de muslimer, der kommer til vesten, ankommer vist uden begrebsapparatet religion contra politik. Muslimen har ikke lært dem, fordi denne skelnen ikke spiller nogen afgørende rolle i koranen (med tillægsskrifter) og i de muslimsk teokratiske samfund. Det er bare islam alt sammen.
Så kommer han til et land, hvor RELIGIONEN islam er anerkendt. Da han ikke skelner, hører han det vel som, at ISLAM er anerkendt. Så han forventer nok, at landets oprindelige befolkning opfører sig som underdanige vantro over for ham, for de har jo ganske frivilligt anerkendt islam. Når de så pludselig ikke gør det, men begynder at kritisere og anvende deres love, ja, så bliver han selvfølgelig helt forvirret, fornærmet, rasende – disse upålidelige vantro – og så vrøvler de ovenikøbet om politisk islam, islamisme, og hvad underligt de ellers kan finde på.
Måske det ville hjælpe denne muslim ud af forvirringen, hvis den oprindelige befolkning inviterede ham ind på skolebænken til en optræning i at kunne skelne mellem religion og politik. Undervisningsmateriale: koranen.
Pensum: indhold og anvendelse af ordene: sekulær, verdslig, politik, religion.
Det ville sikkert også øge hans evne til at skelnen mellem sig selv, som det menneske han er, og så de politiske, religiøse overbevisninger han måtte have.
Mindst 2 gevinster: 1. han forstår nu, at det kun er religionen islam, landet har anerkendt. I første omgang føler han sig måske taget ved næsen, men derefter må det være blevet lettere for ham at beslutte, om han fortsat vil bo i dette land og acceptere, hvad det kræver af ham. 2. han behøver derefter ikke at fare ud med en pokkers masse energi, hver gang nogen kritiserer – for han forstår nu, hvornår en kritik kun drejer sig om hans overbevisning, og hvornår den drejer sig om ham som person.
Sorry Joanna – lade till det på impuls, då det har förekommit en hel del sådana anspelningar på forumet. Du har helt rätt och jag borde förstås ha låtit bli.
Till Mushrik: jag umgås med helt assimilerade men ändå troende muslimer. Dessa individer förargas över det blotta faktum att någon ritat en bild på Muhammed. Dessa individer är ej på något sätt engagerade i apartheid eller totalitarism. Men jag håller absolut med dig angående förekomsten av både apartheid som strategi och islam som totalitär ideologi. Intressant hypotes att vi bevittnar islam-fascismens sammanbrott i konfrontation med globaliseringens fria utbyte av idéer.
Till Fredriksson: vad jag menar är att Rondellhundsdebatten möjliggjort en debatt som antingen varit för abstrakt eller för politiskt inkorrekt för att ha några som helst utsikter att väcka gensvar. Med andra ord – ingen har varit intresserad av att lyssna. Det gläder mig också att vi kan enas om en av de i mitt tycke viktigaste insikterna, att varje individ faktiskt betyder något!
Till Göran E: kanske är det min egna förutfattade meningar som har hindrat mig från att riktigt tro på mina sinnen. Ville egentligen bara säga att jag har samlat intryck i ämnet under mer än tio års tid och lagt mitt eget pussel. Angående vilken vänstersekt jag tillhört – är vi inte alla uppväxta i Astrid Lindgren-land och i Folkhemmet, med det speciella grundbagage det har givit oss svenskar? Ledsen att underhållningsvärde saknas, men försökte faktiskt också undvika just det, genom att hålla en så neutral ton som möjliigt 🙂
Vad gäller din trossats att ”det finns ingen moderat islam, bara moderata muslimer”, så är det svårt att bemöta detta påstående. Samma påstående kan fällas om kristendomen, i den mån man syftar till urkundens formuleringar och ej uttolkningen av läran. När jag skriver om islam i förhållande till islamism, avser jag inte urkunden, utan uttolkningen av läran, rätt eller fel. När jag ser en moderat muslim ser jag ett exempel på moderat islam, liksom jag gör samma reflektion om jag ser en vidsynt kristen. Eftersom urkunderna i koranen och haditherna utgörs av en mycket stor textmassa blir materialet i hög grad tolkningsbart. Det finns alltså inte endast en sanning, vilket ju också visas i att det finns åtminstone tre större inriktningar inom islam: shia, sunni och wahabism. Ordet moderat är ju ett relativt begrepp, så någon av de tre måste ju vara mer eller mindre moderat än de andra, även om det är på en ur vårt perspektiv gravt fundamentalistisk nivå. Jag ser ingen möjlighet att referera annat än till uttolkningen av urkunderna och då finns det absolut exempel på moderat islam.
Jag är inte heller ett dugg anti landet USA (oerhört inspirerande på många sätt och vis), däremot är jag en aning desillusionerad rörande ambitionerna bakom USA:s utrikespolitik de senaste femtio åren. Money and World Power, typ.
Till Fredriksson och Håkan: Det var nog ett misstag att blanda in den betydligt större frågan om immigrations- / integrationspolitiken med den om islamism som alternativ livsstil. Jag anser dock att situationen på ställen som t.ex. Rosengård eller Ronna utgör tillräckliga varningssignaler för att inse att vi ej kan fortsätta ”business as usual”. Men låt oss lämna den delen av diskussionen därhän, då ämnet ofrånkomligen kommer att leda in i nya alltför omfattande följddiskussioner.
Till Håkan: Visst är det yttrandefriheten som är nummer ett i sammanhanget. Jag instämmer till fullo i din beskrivning av femstegsprocessen.
Till Gote: Om det faktiskt kommer propåer om någon form av inskränkning av yttrandefriheten är det absolut dags att reagera medelst demonstration. Blir nog svårt att fokusera på ett enande budskap i annat fall 🙂
Vänligen
Nick B
Islam är skit, men när man försöker föklara svagheterna i islam storförnekar de det. Det går inte att säga att islam är en dålig relgion för en aktiv muslim. Det enda man möter är bara hat för de anser att man inte behöver lyssna på en som ska till helvetet enligt de själva?
Nick B:
1. ”Vad gäller din trossats att “det finns ingen moderat islam, bara moderata muslimer”, så är det svårt att bemöta detta påstående. Samma påstående kan fällas om kristendomen, i den mån man syftar till urkundens formuleringar och ej uttolkningen av läran…”
a) det var inte min ”trosats”, utan en mening jag brottades med
b) Det finns massor av utmärkta exemplel på moderat kristendom, och få exempel på fundamentalistisk kristendom som förstör andras liv. Mig veterligen existerar dessutom inte handavhuggning, stening, burka eller månggifte inom någon kristendom.
c) urkundscitering är inressant i bland, men räcker icke för att bedöma en religions meriter respektive brister. T.o.m. Svea Rikes Lag kan användas för både det ena och det andra om man stirrar sig blind på själva ordalydelserna.
Sammanfattningsvis menar jag att du med ditt svar använder dig av den sekulära KÅLSUPARMETODEN för att bunta ihop olika religioner och meningsfull kritik av en speciell religion lära med dess fruktansvärda konsekvenser blir därför svår.
Enligt min mening återstår moderat islam att uppfinna, om nu islam alls behövs för människan.
2. ”Jag är inte heller ett dugg anti landet USA (oerhört inspirerande på många sätt och vis), däremot är jag en aning desillusionerad rörande ambitionerna bakom USA:s utrikespolitik de senaste femtio åren. Money and World Power, typ.”
Ovanstående är enligt min mening ett utmärkt exempel på europeisk självgodhet.
Vänligen,
Göran E.
Pingback: Richard » Blog Archive » Tankar vid vattnet idag