En av mina mest vällyckade skulpturer rör på sig igen. Jag tänker naturligtvis på den prisbelönte kulturredaktören Stefan Jonsson. Idag har han i DN med en svepande gest djupt oroat sig för den strukturella diskrimineringen. Han bereder, som anstår en relationell skulptur, även plats för den kränkande hunden.
Bland många godbitar fastnar jag för den här:
”Det främlingsfientliga partiet sverigedemokraterna deltar numera i det offentliga samtalet, såväl i SVT som på denna kultursida, medan vi andra håller andan.”
Är det verkligen så illa att Jonsson oroar sig för att inte framgångsrikt kunna argumentera mot sd:s neokonservativa svenska familjepolitik? Och sedan kan jag undra över vilket ”vi” det är som håller andan. Alla dem som inte kan komma på något att gendriva sd med?
De båda utredarna Lappalainen och Kamali föreslår bland annat återkommande diskrimineringskontroller och ny myndighet för jämställdhet och Stefan Jonsson tycks vara med på noterna. Varför inte upprätta en motsvarighet till den iranska sedlighetspolisen för att sätta skräck i diskriminerarna? Säkert skulle det föra med sig att folket fick upp ögonen för diskriminerings problem och glädjas över att vägledas av strama myndighetstyglar.
Strukturell diskriminering är självklart en utbredd företeelse. Det är nog naivt att tro att hårdare tag och politisk korrekthet skulle undanröja något som har ett utomordentligt fäste i folkdjupet.
Jag föreslår ett pilotprojekt som är något mera hanterligt. Strukturell diskriminering är ytterst vanlig bland intellektuella och konstnärer. Uteslutningsmekanismerna fungerar utmärkt och här gäller verkligen regeln att ”lika söker lika”. Om det skulle visa sig möjligt att sopa rent utanför egen dörr kan måhända en sådan erfarenhet tillämpas på hela samhället.
En sedelärande historia från grannlandet i väster ligger inte så långt borta från detta ämne. Det handlar om tidningen Klassekampen, ett uttalat vänsterorgan. Skribenten Dagfinn Nordbø är inte längre önskvärd i tidningen och det verkar som om hans artikel Diagnosen var den utlösande faktorn. Artikeln är värd att begrunda liksom det utfall som den välkände författaren Dag Solstad (som enligt egen utsago åter har blivit kommunist) gör mot yttrandefriheten – i Klassekampen.
Stefan Jonsson som motvillig skulptur men ack så övertygande autentisk.
Fyldig omtale af Dag Solstad her:
http://www.uriasposten.net/?p=5870#comments
Det bör inte vara så svårt att vederlägga den prisbelönte kulturredaktören Stefan Jonsson heller om han nu på allvar menar att man kan lösa en diskriminering med en annan diskriminering som en positiv särbehandling medför. Det som kanske är mest flagrant är när han jämställer olika minoritetsgrupper krav på likabehandling där han tycks likställa homosexuellas rättigheter med etniska gruppers rätt till religiöst grundade fördomar, och våld mot andra människor, där exempelvis barbariska hedersmord ska undandras kritik.
Han uppvisar därmed liten respekt, eller ingen, för den kultur av mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, religionskritik och det humanistiska synsätt som utmärker just ”den vita människan” i den västerländska kultursfären.
Ps. Att kommunister som författaren Dag Solstad, med sin uppvisade brist på människovärden, inte är övertygad om våra demokratisk värden förvånar mig knappast efter att ha lyssnat på Fred Torssander. Skribenten Dagfinn Nordbø kanske är utstängd från tidningen klassekampen men det är väl värst för tidningen klassekampen som samtidigt har utestängt förnuftets röst. Ds.
Profeten fem sekunder senere:
http://www.blog.gruene-pest.com/2008/03/01/und-es-funktioniert-doch/#comments
http://www.blog.gruene-pest.com/category/bild-des-tages/
Mere Dag Solstad her
http://hodja.wordpress.com/2008/05/27/ma-man-filme-et-foredrag-om-ytringsfrihed/#respond
A dog named Allah
http://hodja.wordpress.com/2008/05/27/uk-officer-transferred-for-calling-his-dog-allah/#respond
Om man skippar det inledande babblet i Jonssons artikel (Vilks-slängen och ”faktauppgiften” om USAs och Englands extremt framstående arbete för jämlikhet var två lågvattenmärken) så är faktiskt delen om Lappalainen och Kamali intressant. En klassiker: Elitserien (forskarna) får spö av korpligan (tvångstyckarna). Håhåjaja.
Pingback: Vilks.net » Blog Archive » Del 581: Charlatanen och allvarsmännen
Snaphanen:
”JP-interview med Geert Wilders
Den kontroversielle hollandske politiker modtager Trykkefrihedsselskabets pris. Morgenavisen Jyllands-Posten møder ham på hans københavnske hotel, hvor et islandsk tv-team er ved at pakke kamerarerne ned, mens en hold af både hollandske og danske livvagter passer på.
Hvor meget mon Wilders kender til dansk udlændingepolitik?
”Ikke ned i detaljen” indrømmer han. ”Men jeg er dog fortrolig med i hovedtrækkene og kender jeres forholdsvis stramme indvandringspolitik med 24-årsregel osv.””
http://snaphanen.dk/2008/05/31/%c2%bbliving-in-britain-is-now-more-dangerous-than-the-balkans%c2%ab/