Konsten har till skillnad från de flesta andra institutioner ett seriöst och levande arkiv; konsthistorien. All konst som skapas skall antingen dit eller, som är det vanliga, försvinna ut i intet. Någon gång händer det att enskilda detaljer korrigeras, men det är inte ofta. Alla försök att göra något annat av konsten än vad den är hindras effektivt av denna ordning. Hur radikal konsten än är, kommer den alltid att snegla på arkivet. Och det är en huvudregel att det krävs radikal och gärna institutionskritisk konst för att kunna pretendera på en plats. Vill någon konstnär göra något så radikalt som att helt bryta med konstvärlden finns bara ett sätt: Att lämna konsten och göra något annat.
Arkivets magiska kraft kan enklast illustreras med visan: ”Som en gummiboll kommer jag alltid tillbaka till dig, bomsi bomsi”.
Konstens arkiv: förutsättningen för dess existens