Vem är medlem i konstvärlden?
Konstvärlden medlemmar vill inte gärna vara medlemmar i konstvärlden. Med andra ord vill den konstaktive inte se sig som en del av etablissemanget. Därför kan man slå fast: Den typiske medlemmen i konstvärlden avvisar ett sådant medlemskap. Men vilka är egentligen medlemmarna? Enligt en utbredd uppfattning skall dessa utgöra en elit som styr och ställer i konsten. Så är det inte, det är lätt att bli medlem. För att ta ett exempel hämtar jag en historia från rektorn, filosofen, kritikern och curatorn Daniel Birnbaum. Han talade med en seriös samlare från Texas som intresserade sig för samtidskonst. Han uttryckte sin beundran för ”That lovely young man Okwui Enwezor who was making a documentary in a castle in Germany.” Är samlaren en medlem i konstvärlden? Självfallet även om hans kunskaper är begränsade. Bristande kunskaper och inkonsekventa resonemang samt missförstånd finner man ofta hos konstvärldens medlemmar. Samlaren får ändå tilldelas rollen som en relativt avancerad medlem. Han känner till Enwezor, vilket inte alltför många gör, och har hört talas om Documenta i Tyskland men lyckas sedan få till stånd ett ordentligt missförstånd.
Medlemmarna i konstvärlden avgör vad som är konst och vad som inte är konst. Det rör sig dock inte om någon deklaration utan det är ett beteende; konstvärlden accepterar saker som konst, andra saker ser de naturligtvis som andra saker. En målning i ett galleri tvivlar man knappast på som konst medan 1/2 kg smör i en butik är 1/2 kg smör. Eliten i konstvärlden avgör däremot vad som är kvalitet. Att avgöra det är ingen demokratisk procedur. Men det är inte ens att höja på ögonbrynen åt. Varje institution har sin elit, eller om man vill använda ett mindre värdeladdat uttryck, sina sakkunniga. Konstvärlden sakkunniga avgör vad som är kvalitet. Kan vi lita på det, eller missbrukar de sina positioner för att gynna dem som är deras gunstlingar? Säkert finns det ett sådant missbruk men knappast i någon större skala. Vad konstvärldens framskjutna koryféer kan åstadkomma är att puffa fram någon bland en grupp som är ungefär likvärdig. Det handlar om ett helt normalt nätverksbygge, konstvärlden är varken bättre eller sämre än andra områden.
Det här är smör och inte konst. Men smöret
kan naturligtvis bli konst om någon konstnär
skulle få för sig att utnämna det till konst.