Konsten som existentiell befrielse
Nästa filosof att framlägga sin hyllning åt konsten är Arthur Schopenhauer. Redan 1819 kommer han Die Welt als Wille und Vorstellung, kompletterad och utvidgad 1844 och 1859.
Enligt Schopenhauer är det inte lätt för människan som skall hävda sig i en värld som är en kamp för tillvaron. Människan är besatt av en konstant strävan att genom sin intelligens hävda sin position gentemot medmänniskorna. Genom kontemplation och medlidande i denna tillvaro av meningslöshet kan människan dock bli etiskt fri.
Men det finns också en lindring i estetiken. I den estetiska betraktelsen står människan utanför livskampen. Konsten är ett lugnande medel, en plats att betrakta livets fruktansvärda kamp utan att själv behöva ta del i den.
Bland konstarterna satte Schopenhauer musiken högst: ”En form av omedveten filosofi.”
Schopenhauer: Med konsten som tröst