Modernas utställning och kvalitet i svensk samtidskonst
Att skapa konst av god kvalitet i samtidskonsten är inte särskilt svårt. Situationen i konsten kan beskrivas som avvaktande och standardiserad. Det är alltså inte mycket som avviker och det råder konsensus i konstvärlden om vad som är bra. Inget att bråka om just nu, det som betraktas som god konst är god konst. Men man kommer inte ifrån att det i ett lite längre perspektiv kommer att finnas för mycket av det goda. Vi har alltså att göra med en kvalitet som för närvarande är odiskutabel men uppenbart instabil. Så mycket bra konst kan aldrig överleva sträckan in i det konsthistoriska arkivet.
Om vi slår fast att skapandet av verken är tämligen sekundärt när det gäller att producera kvalitet, vad blir då det avgörande? Ja, det gäller att nå fram till de tongivande utställningarna, att bli uttagen. Och hur gör man det? Ganska självklart är det fråga om nätverksarbete och att göra de rätta valen för framgång. Låt oss se på de deltagande samtidskonstnärerna i Modernas utställning När är jag?
Vilka skolor levererar utställare? Här är en översikt av deltagarnas konsthögskolor:
Konstfack 28 %
Mejan 26 %
Malmö 24 %
Umeå 8 %
Valand 6 %
Köpenhamn 2 %
En framgångsrik konstnär bör studera i Stockholm, men det går också för sig att välja Malmö. Umeå är inte vidare bra och Göteborg får sägas vara den stora förloraren. Men det finns ännu en viktig parameter, en konstnär skall bo på rätt plats och rätt plats är ingen överraskning. Utställarna på Moderna är placerade så här:
Stockholm 62 %
Malmö 11 %
Göteborg 6 %
Landsorten 6 %
Berlin 6 %
Här lär man sig att om man har studerat i Malmö skall man snarast flytta till Stockholm. En enkel och självklar regel: Att finnas i Stockholm är en väsentligare kvalitet för en konstnär än det man faktiskt gör i form av diverse konstprojekt. Där löper nätverken.
Om du inte redan gjort det: Flytta till Stockholm. Bor du där
kommer din konst att bli mycket bättre än vad den var
när du inte bodde där.
Hej! Funderade just på att gena in i konsten…på något vis….Men eftersom jag har social fobi hade jag tänkt mig en koja i skogen……ja varför inte osynlig konst utan egentlig upphovsman?Inget sökande efter uppmärksamhet….Jag förstår inte varför det skulle vara så viktigt med uppmärksamhet?Jag skulle vilja gå åt motsatt håll………..Att syssla med osynliggörandet,vad kräver det? Gränser åt detta hållet……..var går egentligen de? Hälsningar C.
Du förstår inte varför det är viktigt med uppmärksamhet? När man sysslar med konst ägnar man sig inte åt någon privat terapi eller annan privat verksamhet. Men det får sägas att ett starkt intresse skapar lust att kommunicera och för att kommunicera får man skapa uppmärksamhet. Är man intresserad av krukväxter kan det vara intressant att diskutera och jämföra med andra och för att komma i kontakt med andra – krävs uppmärksamhet. I konsten är uppmärksamheten en primär funktion, det som görs, görs för att visas och inte för att hemlighållas i den egna källaren. Den som håller på med egen källarverksamhet ägnar sig inte åt konst.
Ett sätt att skapa uppmärksamhet är att försöka undvika sådan. ”Jag har spännande och mycket ovanliga saker i källaren som jag inte visar.”
Hej!Oj,här hettade det visst till lite,i ditt svar!Kan man likna det vid ett slags ställningstagande?För konsten!Klart jag fattar att konst-uppmärksamhet -kommunikation hör intimt samman!Men jag var faktiskt inte helt oseriös med mina frågor.Jag tänkte också på att för ”osynligheten” skall bli intressant så måste man kanske först ha gjort sig synlig?(Vi saknar den här författaren-när kommer hans nästa bok?). Men det jag söker med mina frågor,är om det skulle kunna finnas ett annat sätt att närma sig konstvärlden,än det Du och Martin Schibli beskriver i er senaste bok; Hur man blir samtidskonstnär på tre dagar?(intressant läsning).
Det skulle vara intressant om man kunde skapa konst utan jagande efter rätt kontakter,nätverk ect.Hela konstvärlden verkar ha gått på en nit av något slag!Var förs debatten? Tyvärr är jag inte tillräckligt insatt för att vara en värdig motspelare/bollplank i debatten-men jag saknar att frågorna kommuniceras på ett seriöst sätt!Bästa hälsningar Christina
Hej Christina! Men så illa är det, om det alls är illa. Framgång i konsten beror på kontakter och kvalitet i konsten är detsamma som många goda kontakter. Men detta är inget uppseendeväckande, det är samma sak inom alla områden. Nätverkskonstruktioner kan också sammanföras med nepotism, läs t ex Adam Bellows bok ”Nepotism” så förstår du. En liten vacker saga skulle vara att konsten står över sådant. Varför ingen vill debattera detta? Skulle nepotisterna göra sig hörda?
Det jag tycker är intressant är just att försöka att jämföra några olika ”världar” som jag kommit i kontakt med;vilka regler som gäller osv.När jag inte har känt mig riktigt hemma i den ena ”världen” har jag försökt att nå ut och och in i något annat.Men jag har funnit det Du beskriver.Jag undrar om det är ett tecken i tiden…och att konstvärlden när det gäller detta följer med strömmen.Eftersom jag menar att det intressanta med konsten bl.a. är att den bryter sig ur olika slags ”fängelser” skulle det ju vara en uppgift för konsten/konstvärlden att så att säga ställa sig utanför sig själv och få syn på vad den själv sysslar med,eller hur?
Nu får det sägas att om någon verksamhet intensivt varit självupptagen med studiet av den egna verksamheten, så är det konsten. Clement Greenberg höll, inspirerad av Hegel, den fanan högt och han är inte på något sätt ensam om den saken. Vad som undslippit är väl för konsten att få syn på sin ”konst”. Den har alltid sluppit undan därför att själva det som skall göra konst till konst anses vara självklart.
Jag menar inte att konsten/konstvärlden skulle intensifiera sitt navelskådande.Tvärtom! Man borde försöka ställa sig vid sidan om, för att upptäcka bl.a. det Du och M.Sch. skriver om.Strukturfel inom konstvärlden?!Den sista meningen i Din kommentar skulle det vara intressant om Du ville utveckla!
Konst som självklart. Det är helt enkelt den utbredda uppfattningen att konst har alltid funnits och därför har man den – och den blir ett ogenomträngligt mysterium. Det går inte att bli medveten om detta mysterium, just för att det skulle vara ett mysterium. Det ligger en djupt religiös tanke i den föreställningen, men som sagt har den härjat – och härjar än – konstvärlden som ett virus.
Visst måste vi försöka att skilja ut de religiösa termerna från konsten, som att den skulle vara ett mysterium,komma med profetsior eller att konstnärerna är profeter! Vi måste göra detta dels för att dessa termer hör ihop med föreställningar som inte hör hemma i konsten och dels för att dessa termer är behäftade med tveksamma föreställningar i sig(enligt många)! För det religiösa livet behövs också andra termer/begrepp än de befintliga,men det är ju en annan historia. Jag tror att folk i gamla tider talade om mysterier när det var något som inte gick att förklara. men visst är vi på väg att avmystifiera konsten? Jag vill även kunna se konsten som en okontrollerbar kraft. Därför blir den ett hot i totalitära system, politiska eller religiösa, men en tillgång i demokratier!
Under dagen träffade jag på följande uttalande:”Den viktigaste faktorn när det gäller världens framtid är vilken utveckling Du tillåter inom Dig”. Jag tänkte då ungefär:I konsten måste även individerna/konstnärer och andra som tillhör konstvärlden kunna bearbeta sina egna föreställningar och vara beredda att ständigt ompröva sina ståndpunkter och på så sätt nå fram till skiftande varseblivningar trots att formerna för uttryck egentligen inte varierar så mycket!Finns inte denna beredskap till omformulering så måste vi kritisera konsten likväl som konsten kritiserar de system där dessa omformuleringar av verkligheten inte tillåts!Du säger att Du inte tror att konsten snabbare än andra ”världar” i samhället fångar upp strömningar? Kanske tror jag att konsten gör detta bara för att de andra ”världarna/institutionerna” oftast är så mycket trögare/rigidare? Kanske rör det sig om ett önsketänkande? Men…jag har vissa invändningar som jag skall pröva på att formulera!
Jag kan förstå att det har sitt intresse att fundera över ”konsten” och ”konstnärerna” som helhet. Men i den stund jag frågar ”Vilken konst då?” och ”Vilka konstnärer menar du?” kommer saken i ett annat läge. Det vi ser omkring oss är nästan uteslutande medelmåttor som snart är helt bortglömda. Deras viktiga bidrag är att definiera standardkonst.
Det är inte mycket som prövas. Att konsten är kritisk nuförtiden är inte alls märkligt. Att vara kritisk är ett utbrett fenomen i samtiden.
Ja, ja det är så lätt att bara rapa upp kritik…men det är ju inte den ogenomtänkta kritiken jag tänker på eller kritiken som glassar på en våg som redan finns i samhället! Den konst jag talar om och de konstnärer som gör denna konst, kanske bidar sin tid för tillfället? Jag är för dålig på vad som rör sig i tiden just nu, för att bedömma det!Jag har mycket kvar att lära!Men det kommer vad det lider.Både att jag bildar mig en uppfattning och en kraftig reaktion mot idag och då finns VÅRT SAMTAL som en liten tråd att dra i för den som vill?
Något av det intressantaste med konsten anser jag är om den har högt i tak och förmår att kritisera sig själv när den blir ytlig eller stel.Här tror jag att vi har ett gemensamt intresse,Du och jag Lars.Sedan har vi frågan om att ompröva.Det är lika dant där.Jag gör saker samtidigt som jag omprövar det jag gör.Omgivningen kan bli vansinnig, men jag måste göra detta för att känna att jag är fri att gå en annan väg om jag skulle vilja eller behöva detta!Därför tror jag att jag faktiskt passar inom konsten.
Jag är för gammal för vetenskap och har inte tålamod/intresse att föra i bevis.Jag passar inte heller inom kyrkan eller politiken.Det utesluter inte att jag har uppfattningar inom dessa områden. Men eftersom det enda jag är bra på är tyckande- så passar jag inom konsten,för som Du säger så handlar konsten till största delen om detta.
Konsten handlar om tyckande, onekligen, men det är ett mycket samordnat tyckande. Som det framgick av mina genomgångar av Modernautställningen tyckte alla konstkritiker på samma sätt, ja, delvis var en avvikande, men det berodde på att denne var modernist och önskar att måleriet skall komma tillbaka.
Jag har förstått att det är ”lite dött” på sina håll i konstvärlden just nu och att det görs standard konst i mängd. Det verkar inte särskilt lockande att hoppa på det tåget!Därför har jag valt ett helt annat sätt att arbeta. Att försöka att följa konstvärldens ”regler” till punkt och pricka verkar inte särskilt utvecklande,helt enkelt!