Del 168: I topplistornas tidevarv

Topplistor och ranking har kommit för att stanna. Trots ett ganska utbrett ogillande har de etablerat sig och den ena efter den andra ser dagens ljus. Vi har naturligtvis gamla pålitliga artfacts men det finns också andra där fria och intuitiva val får avgöra. Artreview kom för några dagar sedan med en lista över ”de 100 mest inflytelserika i konstvärlden”. François Pinault, som äger Gucci och Christies, finns överst. Saatchi är på 7:e plats och vår egen Daniel Birnbaum på 31:a. Carsten Höller har efter installeringen av sin rutschkana i Tate Modern fått en 68:e plats.

Och så har vi Flash Art som kommit med två listor, återigen med 100 namn. 100 kritiker och curatorer har, liksom 100 gallerister, fått ange vilka konstnärer som de betraktar som mest löftesrika ”efter Matthew Barney, Damien Hirst och Maurizio Cattelan” (ja, dessa har börjat bli gamla mästare). Intressant nog toppas båda förteckningarna av Wilhelm Sasnal, en polsk målare. Pådriven av Saatchi, naturligtvis. Måleriet alltså i topp. Galleristerna har på sin andra plats Andro Wekua som ägnar sig åt bearbetade collage som han gör installationer med. Tino Sehgal, som gjort en snabb karriär på sistone har fått kritikerna/curatorernas andra plats, vilken han delar med Turnerpristagaren Simon Starling. Och Starling är också favorit för galleristerna med en tredjeplats. Jeppe Hein får galleristerna fjärdeplats medan han får nöja sig med att inta en 83:e bland kritikerna/curatorerna.

Kritikerna/curatorerna ger Johanna Billing en 18.e plats medan hon saknas bland galleristerna vilka petar in Henrik Håkansson på 99:e.

Listan är en bedömning av det som slår eller som man tror skall slå framöver. Eftersom det är tämligen många med i bedömningen kan man räkna ut att resultatet ger en god bild av vad som gäller i de inre kretsarna av konstvärlden. Vill man vara lite reserverad kan man se företaget som ett mått på mainstream. Salongskonst just nu, men det borde finnas några namn som kan bli stående i ett längre tidspersektiv.

Vi får väl se denna listtrend som en fullgod ersättning för konstens problem med att finna fronter och möjligheter att begå sitt eftertraktade överskridande. Tävlingar är populära, vi har sett det länge i medierna och ännu längre inom idrotten. Även politiken har fått detta med sig eftersom opinionsundersökningarna ger ständiga utslag över hur partier och politiker står. Och man rättar sig efter detta. Vår tidsanda är tävlingens. Vem vinner nästa gång? Spänningen är stor, hur skall det gå?

Den internationella samtidskonstens mästare just nu är Wilhelm Sasnal, här hans Smoking Girl från 2001.