I dagens kulturnyheterna i SvT presenterades försäljningen av lågpriskonst som nu finns i Berlin och Frankfurt: Kunstsupermarkt. Dennis Dahlqvist förklarade att de låga priserna berodde på att man på ”80-talet monterade ner hierarkierna i modernismen mellan konst och design/konsthantverk”. Man skall nog hejda sig ett ögonblick inför detta uttalande. Lite oklart om Dahlqvist specifikt talade om modernismen kontra något annat. För något annat finns det. Den internationella samtidskonsten låt sig inte monteras ner. Någon stod för den postmoderna nedmonteringen och dessa montörer kunde från sin upphöjda position se modernismens konst sjunka och åtminstone delvis blandas med allskönt bråte från design och konsthantverk.
Vi har här en gammal strid, konsthantverkarna som ville erkännas som fullvärdiga konstnärer. I utbildningarna fanns samma sak, konsthantverksutbildningarna skulle gälla som ”konst”. Det blev också genomfört under senare delen av 1990-talet. Med varm hand överlämnades då modernismen till konsthantverket och ”fri konst” åkte vidare med det postmoderna tåget och färdades vidare till dagens internationella samtidskonst.
Överproduktionen av konst alla kategorier är enorm. Därför har det länge varit möjligt att köpa konst till rimliga priser. Och av hygglig kvalitet, men knappast mycket mer än modernism. Bara en blick in i Saatchis öppna galleri för hugade artister och man förstår att det finns gott om diverse konstproduktion. Överproduktionen av internationell samtidskonst är inte dålig den heller, men här får konstnärerna akta sig för sådant som Kunstsupermarkt eftersom det, åtminstone ännu, skulle vara en djup förnedring att sälja ut sig där. Möjligen kan yngre konstnärer under sin studietid och av överlevnadsskäl pröva sin lycka på en sådan basar.
Kulturnyheterna är kortfattade och bär med sig vissa värderingar som att ständigt hoppas på hierarkiernas undergång och alltings medelklassrättvisa och att ingenting skall sticka ut över något annat. Annars kunde man bemödat sig att tala om att Kunstsupermarkt är vad man direkt misstänker: halvdålig överproduktion.
Hierarkieränderna går aldrig ur och det skall vi vara tacksamma för.
Titta här och sucka tungt.
Kunstsupermarkt
Var på motsvarande event 2004 för två år sedan. Tillställningen ska nog mer ses som en i mängden av aktiviteter för att dra till sig uppmärksamhet i Berlins konstvärld, vilket i och för sig fungerar. Berlin har en generositet på så sätt att alla sådna initiativ bemöts mer eller mindre positivt. Och med tanke på hur många konstnärer som bor i Berlin, tiotusentals, måste man ta egna initiativ för att klara sig och få uppmärksamhet. Det ska dock nämnas att för två år sedan såg jag ingen från den inre kretsen av konstvärlden som var där samtidigt som mig, mest studenter, kursare, släcktingar och vänner, precis som en svensk vårsalong. Trevligt, men inget som förändrar de grundläggande strukturerna.
trevligt att det finns så många kreativa människor,
ett riktigt Lidl för konsten; rabattkuponger, tidning i brevlådan varje vecka med extra pris på konst. hälsosam konst kanske, den onyttiga konsten, den riktigt billiga eldorado konsten, den lite exklusivare 100 procent producerat i västvärlden garanterat innehållande västvärldens demokratiska, politiskt korrekta värdebild. Den lite snuskiga konsten som ingen vet riktigt vad den innehåller man köper den en gång men aldrig mer. Delikatesskonsten för riktiga finsmakare. Hygienkonst, blöjkonst, löskonst eller varför inte den exotiska konsten i konstdisken, kanske kravkonst eller morgonkonst
det finns ju oändliga möjligheter detta är kanske början på en ny era? vem vet