Frans G Bengtsson skrev för många år sedan en liten berättelse ”Othello och fotbollsreferenten”, som ingår i samlingen De långhåriga merovingerna. Den handlar om en amerikansk tidning som inte har någon teaterrecensent och sätter in sin sportjournalist. Denne får ta sig an en föreställning av Othello. Med stor entusiasm kastar sig journalisten över sitt uppdrag och man får säga att han gör så gott han kan.
Det är inte utan att jag kommer att tänka på detta när jag läste litteraturkritikern Crister Enanders recension i Helsingborgs Dagblad av den skandinaviska utställningen Dreamlands Burn på konsthallen Mücsarnok i Budapest. Inte är det ofta man skådar en dylik totalsågning. Ja, inte bara det att utställningen i Budapest och den skandinaviska konsten avrättas. Under artikelns gång hetsar Enander upp sig alltmer och avslutar med att avfärda hela samtidskonsten och den institutionella konstteorin (”den befängda definitionen”). Samtidskonsten får följande generella betyg:
”Det är en incestuös, självupptagen uttrycksform som lämnar betraktaren likgiltig och håglös, oberörd och ointresserad. Det är en konst som är intellektuellt impotent, känslomässigt stum och mentalt avtrubbande.
Den berättar ingenting. Den säger ingenting. Den vill ingenting.”
Klart att det här hänger samman med djup okunnighet. Tydligen har Enander inte lagt märke till hur den internationella samtidskonsten har utvecklats under den senaste 20-årsperioden. Kastar man in sina reserver kan läsaren begära att de åtminstone skall vara uppdaterade. Helsingborgs Dagblad är visserligen en lokaltidning, men lite bättre än så här borde den kunna prestera.
Utställningen visar konstnärer som Eija-Liisa Ahtila, Felix Gmelin, Carl-Johan de Geer, Nathalie Djurberg, Johanna Billing, Miriam Bäckström, Vibeke Tandberg, Jens Haaning, Tellervo Kalleinen och Oliver Kochta-Kalleinen, Jacob Dahlgren, Jonas Dahlberg, Ann Böttcher, Carl Michael von Hausswolff, Ragnar Kjartansson för att nämna några. Åtskilliga av dessa arbetar utpräglat visuellt och kan knappast sägas vara beroende av särskilt mycket diskursmaterial – om det nu skall ses som en belastning.
Vi kan blott konstatera att Enander presterat årets första ”recension kalkon”.
Alltför konceptuell och meningslös enligt recensenten; Nathalie Djurberg, Florentin 2004
Karin
Jag skojar, mest för att påpeka det absurda i att vissa platser gäller. Även om jag förstår att det inom Inst förhåller sig så.
Men visst, Stockholm har tömts på folk ett slag nu, och de är snabba att påpeka att de bor i Berlin.
Karin
skit i att noja dig för det.
Du gör din grej och Rasmus sin och det är väl bra med det.
New York
Insåg att tempot och den lätt hysteriaka ton det mesta i den stan drevs upp i, att det inte var så attraktivt.
per på något vis kan jag föreställa mej att du skulle passa bra som dagislärare eller sjukskötare.. det skulle kanske bli lite kaotiskt men väldigt fint och kärleksfullt. på ett bra sätt. jobbar du eller har du jobbat som det möjligtvis?..
Karin, jag ber så hemskt mycket om ursäkt.. det var inte meningen att framkalla noja!
Per: nej, inte alls. Gissa igen.
Varför en enskild stad när det finns hela världen? Eller om det till en början blir för stort – europa. Geografiskt litet (nära till allt om man är rättplacerad), mycket som händer o.s.v.
per- antagande baserat på inlägg CI. framförallt. då särskilt dagis..
Karin
Jag säljer tavlor just nu. Skall hänga några i helgen vid Stureplan för försäljning.
Ibland blir jag artist for rent eller utvecklings Art Director inom IT industrin.
Har jobbat med konstworkshops i fängelse och som bildlärare på högstadiet i lågstatusområden.
Så jag har hanterat hispiga människor under ganska extrema förhållanden.
kan inte låta bli att tycka det är lite sorjligt att jag inte kan komma på samtliga personers vernissager.. skulle i sanningens namn vara förbannat trevligt att samla samtliga runt ett bord och svinga några bägare.. kan man få bidrag för att åstakomma en sådan afton? man kan ju filma den eller nåt. då mest för saken skull..
Rasmus…
Då sprack den teorin. Fast jag är usel på sånt.
Vore kul och se om Dorinel Mark förmåga att se rätt funkar.
Håller med dig om att det flesta platser borde funka för ens konst.
skulle kunna bli en riktig affärsresa om det ägde rum här i amsterdam… med strippklubbar och allt. med bidragspengar.
Ursäkta, jag misstog mig grovt i mitt förra inlägg vilket torde bero på Lars Vilks och Dorinels Marcs frånvaro.
Allt väl!/ Jocke
karin: affärsresa till amsterdam vore nått. Jag ska ner till Berlin i april-maj, troligtvis med bidragspengar! Kanske andra kan söka sig ner då i dom tiderna också?
Per: hoppas du kan konsultera spågumman Dorinel. Det är intressant med sådana gissningar, säger en del om saker och ting! 🙂
Är det någon mer än jag som blir sugen på att gissa diagnoser istället för stjärntecken?
Bon Soir/ Jocke
Jocke: nu är du okänslig! om du hade tänkt lite så hade du insett att det är lite samma sak.. Fast, du kanske är helt ovillig gentemot den flummiga, new-ageiga aspekten med stjärntecken och därför vill diskutera det andra?
Karin
Via iaspis kan du söka för internationella samarbetsprojekt.
Lars som har den största auktoriteten får utse det till konst.
Bjuder du med en rankad så är det konst.
Sedan smörjer du Niklas, han den lille glade mannen på Liljevalks eller någan annan som beslutar om pengar.
Annars kan var och en ta egna öl och sitta framför sin webcam så blir det cyberkonst.
Joaquim
Vilka verk var dina i röran du skickade?
Rasmus det ena utesluter väl inte det andra? Tvärtom, new age kan ofta vara en ledtråd om att här ligger det en diagnos och lurar.
Happy days!/ Jocke
Joaquim är lite srött för att vi ifrågarsätter honom.
hmmm nåja. tror att om gemensam ölhävning skall sättas i verket är sverige endå det rätta landet.. time will tell..
Karin…
Tänk lite
Holland, gott öl, billiga priser.
Sverige, halvgott öl och dyra priser.
Ojsan Per, redan kritik trots att jag bett dig att inte prata om mina grejor här.
Låt mig svara med en fråga av samma kaliber: Vilken av Anubis och gitarren är ditt verk? Vilken del av cos-play kulturen och Cyber space är ditt verk?
Gör vad du vill/ Jocke
Jag ser att du försöker dig på någon slags mobbing också… Trevligt!/ Jocke
Jag har inte pratat om dina grejer.
Det var något annat som du skickade.
Tror fortfarande att du tillhör de som driver omkring och tjafsar på webben för att få tiden att gå.
ja men vi får ju bidrag till ölen. sverige känns mera autentiskt
Vi frågar bara…
Du pratar om diagnoser och är arg.
Karin jag ger mig…Sverige.
Mest för att det är ditt initiativ.
Jag har skickat dig mina grejor. Har ingen illusion om att du skulle förstå dem, men akta för dig att uttala dig nedlåtande av rena fördomar. Alltså för din egen skull.
Du får gärna tycka att det var skit jag skickade. Det gör inget om alla här tycker det är jätte dåligt och ingen vill slicka mitt redan sargade ego.
Det gör inte ens något att du målar upp någonslags kollektivt ifrågasättande av mig. Jag tjafsar med dig bara för att dorinel och lars verkar ha bloggpaus. Astrologi och ölhävning i amsterdam är inte riktigt mitt område…
Easy now!/ Jocke
per du borde vara mer pedagogisk i ditt samtal med joaquim. inte ge tillbaks med samma ton (Vilka verk var dina i röran du skickade? låter faktiskt inte så trevligt..) Och joaquim du borde lyssna och vara ärlig med ditt uppsåt.
Jocke: du missförstår, det ena utesluter inte det andra. Det ena innefattar redan det andra, så varför ta upp det? Det är där underförstått ändå.
och joaquim vad är det för fel med att föreslå en live-blogg-träff? och dethär med astrologin kommer faktiskt från Dorinel. själv förstår jag inte riktigt sammanhanget men så är det.
Han skulle skicka bilder,,men ingen Jocke hittade man i det materialet.
ja, var det nu en smokescreen eller var det jockes material? kommer han någonsin att berätta?
Vad menade Rasmus?
oj oj fick precis ett e-flux mail med vernissage på thessaloniki… och vem är med om inte just djurberg. kan inte länka så jag klistrar in ett litet pressrelease… hoppas det är ok.
The Contemporary Art Centre of Thessaloniki (CACT) is pleased to present I’M ONLY HUMAN – Contemporary Video Art, a series of solo shows of young video artists curated by Evi Baniotopoulou and Caroline Corbetta.
”Nathalie Djurberg, Jesper Just, Annika Larsson and Markus Schinwald are among the most interesting young video artists of today’s art scene. Through distinctive but equally alluring visual elements, their work investigates the key issues that define the identity of the contemporary human beings.
The overarching themes of the exhibition series are the ambiguity of human relationships and the individuals’ struggle to express their feelings and desires in today’s societies.
However different in many ways, the works of Djurberg, Just, Larsson and Schinwald approach essential subjects such as power dynamics, gender, family and social relations, sexuality, violence and vulnerability, emotions and obsessions, alienation and fear. These very human topics are explored through a “theatricalisation of reality”, where the private sphere gets interwoven with the public realm, and vice versa.
In diverse ways, in their original video works these artists employ already established visual languages, such as those of movies, animations, music videoclips, TV advertisements and other media-generated images. They also make use of the imagery of myths, tales and oral traditions, as well as of notions of philosophy and psychoanalysis.
Nathalie Djurberg (1978, Lysekil, Sweden / lives in Berlin) explores the dark side of human beings with stop-motion animations that are punctuated by unexpected soundtracks. Grotesque clay puppets lapse into sadistic behaviours, sexual deviations and trivial rivalries, often with a humorous or compassionate twist. Her work is visually influenced by sources as diverse as Hollywood cinema and Japanese cartoons, Eastern European animations and classical painting.”
också om dom andra… bekräftar ovan sagda kommentarer om topplistan. bör dock inte förväxlas med personligt tycke och smak..
Jag menade att det blev en rätt intrikat historia: var jockes länkar en smokescreen (han ville inte lägga ut sina verk och länkade något annat)? Var det hans riktiga konst och isåfall hade han gjort det själv från grunden eller omvandlat något till konst? Det hela blev inte förklarat, och kanske är det meningen att det ska förbli så. Därav: kommer han någonsin att berätta?
haha
Tack Karin
Rasmus
Tror inte det.
Karin såg du vart Djurberg bor..haha
Väldigt typisk text i sammanhanget, f.ö.
Rasmus, lika lite som skillnaden mellan astrologi och diagnos kan skillnaden vara mellan smoke screens och arbeten. Vem talade om den stora illusionen. Det var du maria, jag ber om ursäkt ifall jag inte läst dina inlägg nogrannt nog innan.
Jag har aldrig uttryckt någon vilja att diskutera mitt jobb här. Per verkar vilja ge igen för att jag inte förstod Anubis med elgitarr. Det var mycket annat jag inte förstod Per som jag lät vara osagt. Om du tror att jag missade särskilt mycket är jag rädd att göra dig besviken. Jag hamnade i ett stort nätverk av myspace sidor där du skrivit din egen historia i ganska oblyga ordalag. Jag var intresserad för att du verkar hållit på delvis med sådant som tangerar mina egna intresseområden, men jag har trots det aldrig hört talas om din verksamhet. Därför blev jag nyfiken. Jag var också intresserad av vad som låg bakom den här idén om plagiat, som jag tycker är lika sorglig som befängd. Det är trist att fastna i sådana grubblerier.
Fridens på er alla!/ Jocke
Jocke, man vet aldrig. Inte värt att döma ut något för att det inte alls ser ut som man tror det ska se ut. Det kan finnas en briljant tanke därbakom.. eller hur? Genom att inte berätta berättade du något. På samma sätt kan man eventuellt finna ”diagnosen” i astrologin. Genom att avfärda missar man en hel del. Ibland är det såklart värt det (att avfärda), ibland inte.
Jag dömer inte ut något. Vissa saker förstår man inte och är inte så intresserad av. Jag är intresserad av den debatt som var här nyss om enanders artikel och om djurbergs plats i samtidskonsten. Jag förstår inte hur den försiktige och korrekte Lars Vilks plötsligt kunde fälla tvärsäkra värde omdömen (förlåt Rasmus).
Keep smiling!/ Jocke
Jocke: Jag menade inte nödvändigtvis att du dömde ut något, det var en tanke från min sida i sammanhanget. Lars försiktig? Nåja, på ett visst sätt, när det gäller att gå in på personliga omdömen/ställningstaganden. Däremot inte när det gäller hans teoribildning – han vet hur han ska tackla det mesta. Så också i detta fall när en ”konstkritiker” gör en så uppenbar groda. Hur kan man trovärdigt kritisera verk som bör uppfattas i den kontext man samtidigt totalt avfärdar? Det är ju rätt uppenbart att Enander presterat en groda, en kalkon eller vad man nu vill kalla det. Eller så har hela konstvärlden fel uppfattning om hur det egentligen föreligger, men recensionen funkar inte ens som kritik på det sättet med sina uppenbara kunskapsbrister (för att kunna kritisera något bör man väl å det allra minsta veta hur det förhåller sig med det området man kritiserar?).
Hursomhelst, mycket underhållande läsning! (tack enander, lars och fredrik svensk!)
(Inget ont menat!)
Jag tycker den där recensionen funkar bra. Det är uppfriskande med en gubbe från landsorten som attackerar hela konstsverige. Modigt också. Han sparkar ju inte direkt på någon som ligger ner.
Jag tycker att enander gör ett helt rätt bondeoffer. Fredrik Svensks svar var ju såklart mkt mer sakligt och bättre på många sätt. Men sådana som enander behövs sannerligen.
God kväll/ Jocke
Hej Alla!
Hur kunde en recension av en utställning som ”lämnade betraktaren oberörd” sätta igång en så lång diskussion?
Det var underhållande att läsa det ni skrev medan jag jobbade med annat men det verkar som det körde ihop på slutet. Per och Jocke verkar ha blivit lite trötta och små irriterade. Dags för en paus pojkar?
Som underhållning är recensionen klockren, därom säger jag intet. Som något mer, tja.. nej.
Hej Dorinel! Det är ju det fina i kråksången. Dessutom leder recensionen till att konstvärlden slår vakt om sitt territorium. Gränsvakterna i aktion! Effektivt så det förslår.. Intet ont om någon i sammanhanget.
Hej Joaquim
Jag var tvungen att jobba med annat sen jag kommenterade sist på Del 221: Önskekonserten 3 men jag återkommer med svar på dina frågor om hur jag tänker kring konststens koppling till det primitiva.
När det gäller dina jämförelser av Nathalie Djurbergs videoanimationer med nollbudget film så vill jag säga att enligt min definition är konsten nollbudget precis som kärleken. Du ger eller får inte mer kärlek om du har större budget. Menar du att Djurberg skall finslipa sina figurer så det ser ut som de i Toy-story eller Flykten från hönsgården?
Titta gärna på Tiger Licking Girl’s But om du inte sett den. Den finns med i Source Video Magazin som jag ger ut. (Du kan få låna)
När det gäller din fråga till Vilks om att skriva egna inlägg så har du missat att det är i kommentarerna som de nya idéerna föds. Det är här som det egentliga debatten äger rum för de som tar det på allvar. Du ser väl att Lars är här lika mycket som alla andra.
God kväll!
jocke kom ihåg att vi alla i många avseenden är gubbar och gummor från landsorten. stockholm är vekligen i periferin i konstvärlden.
Dorinel: Verkligen kul att se dig igen!
Vad gäller Djurberg handlar det inte om att det skall se ut som Disney. För mig håller filmerna medelmåttig folkhögskole zunk nivå. Bygger på en allt för välbekant kontrast mellan gulligt, oskyldigt och snusk. De saknar helt mening, helt ointressant. Men det är ok att andra gillar dem, du tex.
Jag sitter för närvarande och fnular på ett inlägg och får se om Lars vill publicera det. Jag som du är en stor fan av kommentarerna också.
Karin: Jag vet, har inget emot landsbygden. Det var ett konstaterande och ingen kritik. Och Stockholm i periferin, javisst så kan det vara!
Peace/ Jocke
Dorinel. Du skrev en bra sak alldeles nyss. Var idéerna föds, ja bloggdiskussionerna med alla sina tillfälligheter och snabba beslut, ingen dålig arena att få uppslag. Och vi kan vara glada över att vi inte är eniga vilket är en annan förutsättning för att få igång idéflödet.
Idéflöde är i sig en intressant sak. Jag har aldrig sett den praktiseras på någon konstskola. Och det skulle vara så lätt att schemalägga den. Men konstnärer brukar inte göra på det sättet. De sitter i allmänhet och väntar på att något skall hända.