Den 25 augusti kör man igång Göteborgs 4:e internationella biennal. Förutsättningarna är inte de bästa. De båda curatorerna Joa Ljungberg och Edi Muka har fått uppdraget sent och i vanlig ordning kommer det att tillstöta diverse ekonomiska problem.
Men vad värre är att de båda curatorerna tycks ha fallit ned från månen. Läs bara om tematiken; deras ”intention med Göteborgs Internationella Konstbiennal 2007 är att undersöka samtidskonstens roll och situation i vår globaliserade värld. Kan konsten idag utgöra en stark röst i den sociala, politiska och kulturella diskursen utan att för den sakens skull förlora sitt konstnärliga uttryck och värde?”
Det där behöver man inte en biennal för att besvara: Jodå, konsten kan utgöra en stark röst, men för vem? Och även det vet vi svaret på: För konstvärldens biennal- och galleripublik.
Dessvärre är det nog en helt korrekt slutledning varför curatorerna bör överväga en snabb kurskorrigering. Inget fel i det, trendförskjutningen mot neoestetik, neofantasi och neosubjektivitet har nyss blivit ett faktum och det är inte lätt att veta sådant i förväg. Tänk på den saken, Ljungberg & Muka, och ni kan få till en betydligt intressantare biennal.
Vad skulle vara ett intressantare tema? T ex ”Varför är neoestetik något annat än den modernistiska?” ”Och varför är den inte detsamma som estetiskt i allmänhet?” Samma ramsa kan tas med de båda andra neo-. Därför kan helheten summeras: Varför är vi i konsten så speciella?
Den svenska biennalen
Här håller jag verkligen med dig. Temat är urmossigt. Neoestetik ett betydligt bättre bud. Men: Vi snackar Göteborg, stan där folk går in på gallerier, pekar på installationerna och frågar surt ”Ska det här vara konst, va?”. Som jag ser det måste biennalen välja mellan två vägar, eller extremer, för att lyckas. Antingen en hyperpretto internationell biennal med nästan bara stora namn och mängder av vinmingel för branschfolket, eller en populistisk konstfestival med tivolistämning, korv och öl.
Även om vi snackar Göteborg är det det andra som gäller. För att bevara ett internationellt rykte måste man göra en riktig DIS-biennal. Obetingat.
Äsch det är ju solklart: Utställningen handlar snarare om möjligheterna att behålla ett konstnärligt uttryck och värde spännande, med en mossig tematik!
Vadå behålla? Skapa sig ett rykte snarare. Det är ju knappt någon i Sverige som vet att Göteborg har en biennal. Och ännu färre som besöker den.