Konsten har inte längre några gränser som kan överskridas. Vad som helst kan förvandlas till konst. Det är något som man numera blivit helt klar över. Men det är en formell instans som meddelar oss att bildkonst inte behöver vara knutet till bild utan kan omfatta alla tänkbara objekt, verksamheter eller aktiviteter. Samtidigt har konsten flyttat sitt intressecentrum från form till innehåll. Och det är i innehållet som konsten fortfarande kan aktivera ett gränsöverskridande och agera som provokation. Därtill skall man komma ihåg att visserligen kan vad som accepteras som konst men vad som helst kan inte accepteras som bra konst. Och bra konst fordrar intresse och uppmärksamhet.
Utan större svårigheter kan man beskriva vad som betraktas som bra konst just nu, vilka slags innehåll och handlingar som konstvärlden låter sig fängslas av.
I en intressant artikel från i fjor uttalar sig Sven-Olov Wallenstein om de svårigheter som finns i samtidskonsten. Dess kritiska och provokativa sida har ersatts av att konsten efterliknar upplevelseindustrin. Han saknar ”en konst som problematiserar upplevelsen”.
Om någonting görs som pretenderar på att kraftfullt vara kritiskt och problematiserande hamnar vi alltid i hur konstvärlden ser på sådana fenomen. Paradoxen är uppenbar: Om konstvärlden finner att det är en korrekt form av kritik och problematisering innebär det att vi har att göra med en bekräftelse. Om konstvärlden avvisar den som inkorrekt kan det vara något intressant, men inte nödvändigtvis.
Mitt lilla bidrag till denna diskussion med teckningar av profeten Muhammed i hundformat kan ses som ett bra exempel. Vi har en lokal utställning med rimligt kända konstnärer. Konstförening på hembygdsgården i Ulvsby vill göra en trevlig konstutställning om hundar. Många konstutställningar är trevliga men det vilar något dystert över att behöva konstatera detta. På en tidigare utställning (då handlade det om katter) deltog Robert Jäppinen med en bild av Bush som katt. Med det blev trevligheten något dämpad eftersom det fanns en politisk medvetenhet. Men självfallet korrekt eftersom Bush är lovligt byte som inte väcker någon anstöt.
Teckningarna av profeten som hund kom däremot att störa trevnaden. Det blev allvarligt och ledningen fruktade konsekvenser som att svenskar i utlandstjänst kunde riskera livet eller att hembygdsgården kunde bli nedbränd.
Konstvärlden skänker ingen särskild uppmärksamhet åt den här händelsen eftersom den redan tagit ställning. Konsten skall icke kränka de svaga utan istället visa respekt för oliktänkande. Just detta beteende visar hur konstens gränser ser ut. Det tål att påminnas om.
Wallenstein skriver vidare:
”Man vill sälja in en hel upplevelse. Det är Wagners Gesamtkunstwerk minus det som är intressant med Wagner, alltså hans ideologiska vansinne och den tyska mytologin, det som gör Wagner problematisk. Föreställ dig Wagner som bara består av spindelvävstunna Ess-durackord; inga valkyrior, ingen Wotan, ingen underjord och ingen förvriden marxistisk klassanalys.”
Här är konstens nuvarande dilemma. Även när man tar i på högre nivå, som i Manchesterevenemanget (som jag skrev om för några dagar sedan), blir det samma underhållningseffekt. Utställningen var i klartext trevlig bortsett från avslutningen med Matthew Barneys fist-fucking som dock får tillskrivas att vara ett inslag för ”adults” (med angiven åldersgräns).
Jag menar att det finns en del att göra för konsten inom religionsbranschen. Islam är inte på något sätt enastående. Den djupt suspekta rörelsen Opus Dei har såvitt jag vet inte fått någon uppmärksamhet från konstens sida. Och det finns naturligtvis hur mycket som helst att dra fram.
Men islam och Muhammed är intressant. Varför intar kulturlivet genomgående en beskyddande hållning till förlöjligandet av Koranens anhängare? Kanske kan det sammanfattas i att de ännu inte är mogna för sådan kritik.
Den vite mannen har koloniserat och brutaliserat samt utnämnt det västerländska upplysningsprojektet till norm. Därför bär nu västerlandet på en skuld och en skuldkänsla som får manifesteras genom tolerans och förståelse. Slutmålet är ändå klart nog: När objekten för denna toleransiver blivit mogna och tillräckligt bildade skall samma regler gälla för dem som för västerlänningar.
Den här teckningen är från 2006 och visar profeten som tillsammans med H C Andersen gör ett studiebesök på Carlsbergsbryggerierna i Köpenhamn. Den är för närvarande utställd på Vestfossen Kunstlaboratorium i Norge och har inte föranlett någon upprördhet.
Hej ! tycker det är viktigt att klargöra att inte så många är insatta i vad Mohammedbilderna egentligen var/är för nåt…att de flesta fått sin utbildning om dessa genom Aftonbladet…antagligen har dina bygdegårdskvinnor aldrig sett dessa utan bara reagerat instinktivt när dom nu väktes upp av nån reporter… jag ställde själv ut Mohammedteckningarna i en installation på ett litet galleri i Sthlm för att visa att dom inte är SÅ jävliga,
men hamnade mest i samtal med halvrasister som mumlade att ”vi ska inte låta araberna bestämma här hos oss…”DET var den enda anledningen till varför man skulle visa dom..
Men jag gjorde det då för att visa att det ÄR inte så svåra bilder eller jävliga bilder…Det tycker jag fortfarande inte att dom är egentligen…När jag dessutom läste att en av tecknarna smygit in en antirasistisk text blev det rent av komiskt..M-karrikatyrerna det var ett politiskt ”krig” på hög nivå…liksom vågorna kring Feiler/Skölds verk ”Snövit….
very nice
”Mediakåte” Lars Wilks utsätter andra människor för fara.
Han har dessutom censurerat mitt tidigare inlägg.
Pingback: Sveriges Mellanösterndiplomati « Varjager’s Weblog
Pingback: Kunstavisen » Blog Archive » Rondelljakten
Nils,
på viket sätt utsätter han andra för fara? han använder ju inget våld, jag hade förstått dig om du skrev att araberna/muslimerna utsätter folk för fara genom sitt våldsamma beteende som dom fått tack vare sin dåliga ( ickesvenska) uppfostran
Hej Vilks!
Synd att du inte gjorde en teckning av Muhammed som en katt istället. En hund är i många muslimers ögon likvärdig en gris, ett smutsigt djur.
Ja, dessutom är det ju lätt för extremister att skapa en masshysteri som de gjorde i samband med Jyllandspostens karrikatyrer, vars syfte fortfarande inte verkar vara tydligt, annat än att de skulle provocera en reaktion från muslimer.
Du är säkert själv medveten om den kritik du själv har fått, att du är medelmåttig kosntnär, att dina teckningar och annan konst håller en mycket låg estetisk klass, att du är mer av en konstteoretiker än konstnär. Oavsett vad så bör du ha rätt till din åsikt och till din konst, utan att riskera en fatwa, mordhot, äggkastning och liknande.
Lyckligtvis i sammanhanget kan man säga att en stor majoritet av de svenska muslimerna är mer värdighet än att sjunka så lågt som att kasta ägg, skrika åt dig mitt under en föreläsning (som i Uppsala), attackera dig mitt under en föreläsning (som en individ gjorde i Uppsala)… Men du har på ett sätt ett eget ansvar. Vad är poängen med din, s.k. islamkritik eller religionskritik?
Missförstå mig inte. Du är inte ansvarig för hot och våld som andra uttalar eller försöker utföra mot dig. Frågan är bara vad är poängen bakom din, för att kalla det så, ”kritiska konst”? Vissa menar att du inte skulle ha haft den karriär du har idag om du inte ”provocerade” muslimer, och att de färre föreläsningar du gör idag ändå är fler än du skulle ha hållit tidigare.
Det skulle kunna vara en poäng med din konst: ett lyft i karriären och medialt uppmärksamhet. Men det kan endast du ärligt och sanningsfullt intyga, eller förneka.
Åter till frågan: Vad är poängen med att provocera fram reaktioner från muslimer genom din konst? Och vad vill du ha sagt med din konst?
Handlar det bara om att säga att ”vi har yttrandefrihet och man ska få säga och göra vad man vill”?
Handlar det om en seriös kritik av islam som religion, där religionens dogmer ifrågasätts, precis som man ifrågasätter kristendomens dogmer?
Tyvärr har jag en känsla av att det handlar bara om yttrandefriheten och provokationen. Din s.k. islamkritik eller religionskritik är ingen kritik i sig. En nidbild, som ju profeten Muhammed som hund otvivelaktigt är för många muslimer (och tyvärr finns det en del som reagerar våldsamt), är ju en nidbild och inte en kritik, framför all inte en konstruktiv kritik. Det är därför som jag frågar vad du vill ha sagt med rondellhunden?
Någon har sagt att det enda du ville ha sagt är att det är enklast att pissa på muslimer. Någon annan har på ett liknande, men mer rumsrent sätt sagt att det är enklast att testa yttrandefriheten på muslimer. Man vet vad som provocerar och man vet att man kan vänta sig högljudda, kanske till och med våldsamma reaktioner. Och då är målet uppfyllt.
På Newsmill skrev du i artikeln ”Attackerna mot mig är effektiva” följande:
”Dessa organisationer placerar alltså yttrandefriheten[s] gräns vid ifrågasättandet av Islams religiösa symbol.”
Islams religiösa symbol är snarare halvmånen och stjärnan. Muhammed är profeten, som är en viktig huvudperson i religionen, men har inte det symbolvärde för majoriteten muslimer som du tillskriver honom. Med tanke på att det lever cirka 100 000 människor med muslimsk bakgrund (långt ifrån alla troende och praktiserande), har protesterna ändå varit småskaliga och fåtaliga. Men som sagt, tyvärr finns det några exceptionellt farliga, på samma sätt som det finns några fler som helt enkelt inte bryr sig. De är två extremer i detta ”provokationsspektrum”.
”Dessa organisationer placerar alltså yttrandefriheten gräns vid ifrågasättandet av Islams religiösa symbol.”
På vilket sätt ifrågasätter du islams religiösa symbol genom din konst? På vilket sätt ifrågasätter du profeten Muhammed som islams religiösa symbol? Att du nedskriver (nedritar) Muhammed från en människa till en hund är att ifrågasätta Muhammeds symbolvärde som existerar bland ett inte obetydligt antal muslimer? Jag har svårt att se det på så sätt. Muhammed-hunden är inte en konstruktiv konst där ett symbolvärde ifrågasätts. Det lutar åt det där som nämndes tidigare om att det är enklast att testa yttrandefriheten på muslimer, eftersom man kan förvänta sig en viss reaktion, och därmed bevisar man att ”de” är inte lika öppna, fredliga och frihetsälskande som ”vi” är.
Jag kan ha fel. Därför skulle jag gärna vilja ha dina egna svar på de frågor jag har ställt. Tack på förhand.
Glömde en sak…
Sist men inte minst, i din ”Del 344” som du länkar till från Newsmillartikeln skrevr du:
”Varför intar kulturlivet genomgående en beskyddande hållning till förlöjligandet av Koranens anhängare?”
Varför måste man förlöjliga muslimer, som ju är ”Koranens anhängare”? ”Koranens anhängare” låter också väldigt negativt. Genom att skriva ”Koranens anhängare” avhumaniserar du muslimer som människor, och muslimen som individ packas in med alla andra muslimer till en fanatiskt låtande kategori ”Koranens anhängare”. Påsk och jul är Bibelanhängarnas och Jesusdyrkarnas heliga dagar. Låter det bra? Låter det neutralt?
Du skrev också detta i samband med din fråga om förlöjligande av ”Koranens anhängare”:
”Kanske kan det sammanfattas i att de ännu inte är mogna för sådan kritik.”
Mycket bra gjort, Vilks. Det var faktiskt ett överraskande effektivt sätt att avhumanisera muslimer. Först kallar du muslimer för ”Koranens anhängare” (få är dem som skulle tänka på fundamentalistiska muslimska fanatiker) och sedan ”sammanfattar” du det hela genom att påpeka att ”de inte är mogna för sådan kritik”, med särskilt fokus på ordet ”de”. ”De” är inte som ”vi”. ”Vi” är civiliserade och tänkande varelser, ”vi” accepterar lugnt och sansat när någon trampar oss på tårna. ”De” har inte kommit så långt än.
Vilks, du kanske ska överlåta islamkritik, framför allt konstruktiv islamkritik till muslimerna själva. Men besvara och bemöt gärna mina frågor.
Kent N.,
Kent. Jag visste inte om att jag var en medelmåttig konstnär och att jag håller låg estetisk klass. Kan du förklara det för mig?
Profeten får i ett sekulärt perspektiv ses som en religiös symbol. För en troende muslim är han något annat, en helig, andlig gestalt, men om man inte tror på det är väl religiös symbol den rätta benämningen.
Har läst i flera media kommentarer där det undras över hur man bäst kan stödja Lars Vilks. Att titta in på
Konstvilks och se om något lockar, är väl ingen dum ide?
Re Kent N. 2012, 24 februari kl 10:59
Vilka andra grupper tycker du ska undantas från kritik ? Nazister ? kommunister ? kapitalister ? miljöpartister ? kristna ? eller är det just av dig speciellt godkända grupper som får kritiseras ?
Hur definierar du dessa grupper och vem som tillhör vad och har rätt att kritisera vem ?
Tänk ett steg längre, kan man inte upphöja handlingen till en allmängiltig rättsprincip för människan så är den ej giltig.
Likhet inför lagen är en grundprincip som jag anser ska hålla för lagstiftning och ett universellt människovärde. Det kan illustreras med citatet från Nya testamentet Gal 3:28:
”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.”
**** Muhammad and **** religion of all kinds!
I believe in human rights, we have the right to poke fun at mythical fantastical characters… would there be this much controversy if he poked fun at mickey MOUSE!