Del 353: Hunden och säkerhetsaspekten

Mohamed Omar har skrivit en artikel i Expressen om dessa hundar. Han intar följande position:

”Verket plockades bort efter att de ansvariga fattat vad det var frågan om.
Enligt min mening ett korrekt beslut. Inte för att Vilks inte får rita det han vill. Jag är tvärtom en benhård försvarare av den konstnärliga friheten. Jag kompromissar inte en tum. Det är i stället säkerhetsaspekten som gör mig orolig. Konsten existerar inte i ett vakuum.”

Ett tidstypiskt yttrande. Vi lever numera i säkerhetssamhället. Där är det många problem som måste åtgärdas. Vi har just fått lära oss att lågutbildade, arbetslösa och socialfall löper större risk för olyckor än andra. Dessutom äter vi för mycket kött vilket bidrar till växthuseffekten. Hoten haglar över oss och då vore det väl om konsten kunde utgöra en frizon där vi slapp att tänka på säkerheten. Den store Friedrich Schiller föreställde sig att konsten kunde vara ett sätt att pröva verkligheten i fiktiv form. Han menade att det varit fördelaktigt att genomföra den franska revolutionen som konst istället för att den skulle verkställas i verkligheten. Konsten är en fiktion och ett område där tycke och smak kan diskuteras. Sådana diskussioner kan understundom bli upprörda och häftiga. Ändå är det inte mycket man riskerar inom den här institutionen.

Det enda tillfälle det blir verkliga problem i konsten är i diktaturer. I sådana är varje yttring, fiktiv eller ej, en kränkning av den givna ordningen. Främst är det poeter och författare som kan mista livet eller hamna inom lås och bom. En och annan bildkonstnär har väl också råkat ut för detta. Men annars handlar konsten mest om att skapa debattunderlag. Fast inte ens det är särskilt vanligt. Det allra vanligaste är att konsten bekräftar det publiken tycker om. Den domineras sålunda av att nästan alltid vara snäll och trevlig.

Jag kan medge att bildkonst kan missförstås. I det fall som uppstått med mina teckningar kan man tänka sig att oupplysta konsumenter inte förstår att det är konstteckningar. Det borde därför kraftigt understrykas: Detta är konst, alltså fiktion!

Vi kan sedan diskutera den intressanta frågan om religioner är fiktiva eller verkliga. Och om vilken som är den bästa. Vad vi verkligen behöver är kravmärkta religioner som är stötsäkra och försedda med krockkuddar.

Det händer någon gång att konsten för storhetsvansinne och försöker träda ut ur sin fiktiva gestalt. Ni kan läsa en snutt om det här i Dan Jönssons artikel om situationismen i DN. Inte gick det något vidare, men hädelse var vardagsmat. Situationisterna blandade sig i revolten 1968 i Paris. Men då var alla konstnärer utkörda från föreningen. Även här blev slutresultatet fredligt.

Guy Debord, situationismen fader och storhädare