På den här bloggen har jag under lång tid rapporterat om vad som sker i samtidskonsten. På grund av mitt teckningsprojekts vindlande konsekvenser har den kommit att handla om detta. Emellertid har jag inte slutat att bevaka vad som sker i konstvärlden. Ännu råder mest sommarens lättja i konsten. Men något rör sig. Förr brukade nyheterna uppstå i Soho New York och även i år pekar Roberta Smith i New York Times på vad som utspelas där. Vill man läsa hennes artikel får man logga in, men man kan också besöka Peter Blum Chelsea. Konstnärerna som visar sig i den begynnande höstsäsongen brukar sedan kunna ta sig in på Whitneybiennalen och bli ännu intressantare. Men konsten fungerar inte längre så entydigt. Nyheterna från New York är bara en del av det stora utbudet. I varje fall är det som man försöker med ”back to basics”, material och fullt med referenser till konsthistorien. Man kan också säga att estetiken brer ut sig, åtminstone något. Det är dessutom den överhettade konstmarknadens tid vilket blivit utgångspunkten för en utställning på F15 i Moss i Norge. Hur samlaren dekorerar sitt hem med samtidskonst, det kan man läsa om på Kunstkritikk.
Den socialkritiska konsten, skall helst, för att passa in i konstvärlden, ha något fragmentariskt och mångtydigt med sig. Ett exempel är Emily Jacir (Palestina) som på Venedigbiennalen visar ett projekt om Wael Zuaiter, palestinsk aktivist och poet som blev avrättad i Rom av Mossadagenter 1972. Projektet är en installation av material till en möjlig film.
Emily Jacir: Material for a film, 2005-, Zuaiters exemplar av Tusen och en natt som han hade med sig när han blev avrättad. En del av kulorna träffade boken. Allt enligt uppgifter från Jacir.
Ett ytterligare exempel på socialkritisk konst, också från Venedigbiennalen är Paolo Canevaris video Bouncing Skull. En ung man spelar fotboll med ett huvud i ruinerna av det serbiska militärhögkvarteret. Huvudet är dock av gummi. Se ett utsnitt av videon här.
Förstå därmed skillnaden gentemot mina brutala teckningar som inte tycks leverera de tvetydigheter som är nödvändiga för att vinna poäng i konstvärlden. Det kanske inte är så enkelt, men strunt i det. Jag vill istället betona det intressanta förhållande, med dessa alltmer famösa bidrag till konsten, att jag har fått två invitationer till att ställa ut dem. Det första kom från den ganska ovänlige signaturen ”shorm” den 13 augusti. Han erbjöd mig att ställa ut dem i hans trädgård i Olofström. Det nästa förslaget kom från Sekulära Muslimer. Paradoxalt nog har utställningsmöjligheterna enbart kommit från muslimskt håll.
”shorm” skriver också irriterat ”Varför inte rita Jesus som en elefant”? Ett intressant uppslag men jag kan garantera att ingen kristen kommer att känna sig kränkt.
Kristus som elefant 2007
Fan…Vilks förekom mig, jag hade ju lovat shorm att rita kristus som elefant. Istället sitter jag och tramsar med ett skissförslag till en offentlig utsmyckning, umgås med vänner, städar lägenheten, rastar jycken, tvättar, handlar mat, träffar familjen, planerar en utställning, lagar punka på cykeln, osv osv.
Har visserligen skrivit ganska många inlägg på Viks blogg om denna grej, men börjar inse att det kanske inte är så viktigt för mig som jag först trodde(????)
Kanske är jag slö och ser inte hotet mot mitt Humanistinska livsideal. Kanske är jag bara västerlänning och kan inte riktigt ta kritiken mot Vilks teckningar på allvar, av ren slentrian. Jag vet inte, framtiden får utvisa. Hoppas träffen med SEMUS blir fruktbar!
Mvh Gote
Hej Lars och läsare av denna blog
Vill bara ge lite avkoppling från det pågående rondellhundsprojektet och fästa blicken på ett annat projekt i samtidskonsten: ”Avan Limbus Art Museum – ett museum utan väggar.” Mer står att läsa i GD: http://www.gd.se/Article.jsp?article=110771 / Mvh Jazz
Hej jazz. Jag följer med och är väl insatt i Avan Limbus. Ett exempel på konst som befinner sig utanför DIS och som saknar det slags diskurs som är nödvändig för tillträde.
http://gudmundson.blogspot.com/2007/08/vilks-utstllningen-instlld.html#links
Yttrandefrihet
Lars Wilks, du vil hävda yttrandefriheten. Det är bra. Men jag förstår inte Muhammedbilderna i sammanhanget. Är dina konstverk en åsikt? Eller hur är frågan kopplad till yttrandefrihet.
En annan viktig fråga; har en känd konstnär större yttrandefrihet än andra medborgare? Har han företräde i den offentliga debatten? Varför så förorättad när just du inte får som du vill?
Från folkkonst till finkonst till folkkonst
http://sydsvenskan.se/malmo/limhamnbunkeflo/
Carl, tack för den nyheten!
Lise, man kan säga att teckningarna är en åsikt, att det skall vara möjligt att karikera en religion vilken som helst och att det absolut inte skall vara så att en religion får ett officiellt undantag.
Konstnärerna lyder under yttrandefrihetslagarna som alla andra. Har jag framträtt som förorättad? Saken handlar inte om dessa teckningars egenvärde utan om det överhuvudtaget är möjligt att kunna genomföra en utställning som inte hejdas på grund av hot och skräck.
Kristus som elefant? Jag gillar kompositionen, djupet i bilden, pennföringen. Men föreställer den egentligen inte Muhammed som elefant?
Ja, jag mailade precis om den förväntade ”nyheten” med. Muslimer vill bara föra ”dialoger” med…..muslimer….
Och detta var bara en chans för dem att marknadsföra sig själva.Tyvärr har det nog aldrig varit aktuellt med någon publicering eller utställning.
Riktigt fult. Men inte oväntat, direkt.
Mvh
/FS
Fredrikzon: Muhammed har alltid turban, Jesus är barhuvud. Elementärt.
Jag är i alla fall en kulturell kristen och jag blev inte kränkt av jesus som elefant. Muslimerna borde ta och dricka ngt kallt och varva ned lite…..
Kom igen! Klart du kan rita Muhammed utan turban eller Jesus med turban. Lite fantasi får man ha. Tillåt mig härmed lägga fram ett förslag som på en gång löser alla knutar och gör alla nöjda: Döp om rondellhundsbilderna! Kalla dem Kristus med turban som rondellhund I, II och III. Jag vet, det ingår i den konstnärliga friheten att kalla sina bilder vad man vill, men det är väl bilderna som är det viktiga?
Så kunde Gerlesborgskolan och Moderna Museet ställa ut bilderna utan rädsla för terrorister. Och Semus kunde visa dem som utgångspunkt för en diskussion kring yttrandefriheten. De kristna skulle inte bli ledsna – jämför Eriks kommentar ovan – och muslimer skulle inte behöva bli kränkta. Eller? Någon muslim som vill stödja mitt förslag?
Liten turban?
Mohamed Omar tar tillbaka sitt och Minarets erbjudande om att visa Vilks rondellhundar. Han skriver:
”Det har framkommit att det finns de som anser att vi genom att arrangera ett samtal mellan Lars Vilks och diverse muslimska kulturpersonligheter därmed blir de första som de facto publicerar hans ”verk”. Detta var en aspekt som tidigare undgått mig. Jag hade uppfattat publiceringen på nätet som en publicering. Det var en felbedömning.”
http://doctoralazerius.blogspot.com/2007/08/dialog-r-ngot-gott.html
Det har alltså undgått Omar att det handlar om att ställa ut fysiska objekt, bilder i ram att hänga på vägg. Häpp!
På min blogg kurtlundgren.webblogg.se har jag ritat Muhammed som modellhund.
Vill du kika in och se om du godkänner den.
Hej Kurt L!
Bra att det späds ut lite. Fler alster, höga som låga, seriösa eller humoristiska eller mittemellan, av konstnärer eller andra, på nätet, eller i busskurer, torde få hatet att sina. Eller åtminstone förskjuta fokus en aning så hotbilden mildras. Men är den inte lite kattlik? Starkt hur som helst att gå in med riktiga namnet. I del 4 Metamofos på min ”blogg” som jag la in häromdagen under Del 365, så blev det en stursk och folkilsken hund, en sorts löjlig seriefigur. Som obildad konstnär blir det ju vad det blir – helt händelsestyrt. Men jag tordes inte använda mitt namn som först var tänkt. Hunden ser du här ifall du missade den:
http://varningforhunden.blogspot.com/2007/08/del-4-tnt-vare-hr.html
Hälsningar NTM
käraste lars, efterlysning!
jag saknar svensktoppen och den spekulativa estetiken. även fast jag somnade under läsningen utav wallenstein och den tyska idealismen.. betydligt roligare att läsa kameler går på vatten. finns en del att ta på där.
det ena behöver kanske inte utesluta det andra. och kan ju verka lite märkligt att påpeka detta mitt på slagfältet om yttrandefriheten men jag tror du förstår vad jag menar.
också lite annonsering för metropolen högsby. check this out; http://www.kunstaspekte.de/index.php?action=termin&tid=35376
som du påpekar i texten ovan, det händer mera
Jag tackar för bidrag till utbredandet av HUNDFAKTORN. Många hundar betyder tillvänjning eftersom det, åtminstone med mina hundar, inte finns något illasinnat uppsåt. Endast en hederlig och i traditionen väl förankrad kränkning.
Karin, jag skall hörsamma din kallelse.
Jag är präst – och jag tycker Jesus som elefant är rät söt! Betydligt trevligare än många andra bilder av frälsaren jag sätt.
En religion som inte tål satir, kritik eller humor är inget att ha!
Varför är det ingen som kränker oss nihilister och ateister då? Jag börjar bli riktigt purken över att inte få ha förärats några nidbilder av mina icke-existerande heliga symboler. Ja, det är så jag känner mig nästan kränkt för att ha stängts ute från hela diskursen. Men bara nästan — och det duger bannemig inte!
Jag har skissat lite på Richard Dawkins som bäver men… det vill sig inte riktigt.
Joacim. Ateister som Dawkins kan bli för ivriga att bevisa och hamnar därför i samma situation som sina motståndare, att bevisa något man inte kan. Det finns bättre sätt.
Pingback: Kunstavisen » Blog Archive » Rondelljakten