Jag har vid ett flertal tillfällen sagt att konstverket Muhammed som rondellhund är de sammantagna händelserna och aktiviteterna som äger rum. Lätt att säga, något mera komplicerat att visa det.
De kvantitativa effekterna är nog över och det gör det möjligt att överblicka den mediala mängden. Här är två diagram:
Totala antalet publicerade artiklar från 1 juli till den 30 september
Och enbart under september
Eftersom det inte förekommit någon konventionell utställning av teckningarna får vi istället en” utställning i det utvidgade fältet”. I ett sådant finns det ingen skillnad på objektet med dess givna intention, reaktioner och kommentarer. Det blir inte heller särskilt meningsfullt att dela upp projektet i form och innehåll.
Om jag i det allra första läget, alltså inför utställningen i Tällerud, hade en blygsam plan 1 om att se hur konstvärldens gränsdragningar ser ut, blev det genast klart att den planen inte kunde fullföljas på annat sätt än som en separat händelse. Tämligen omedelbart var det nödvändigt att skapa plan 2 som handlar om hur världen (inklusive konstvärlden) bemöter ett blasfemiskt objekt. Man skall omedelbart slå fast att jag i det läget förlorar kontrollen över vilka intentioner som skall tillskrivas konstnären. Så fungerar det enligt en etablerad praxis: Att starta en diskussion.
Det problem som nu skall börja bearbetas är i vilken form projektet skall presenteras. Min tes om att händelseförloppet inte kommer att söka sig den tragiska väg som blev följden av de danska karikatyrteckningarna utan istället hamnar i den fiktiva komedin tycks vara korrekt. Vi har alltså att göra med verbala uttryck och symboliska handlingar. Eller kan man säga: Konsten förmedlar en bild som i det stora hela är identisk med verkligheten men som förtjänstfullt kan analyseras utifrån ”verkligheten som bild”.
Ett lexikalt bidrag kommer från kommentatorn Göran E. som påbörjat det stora arbetet med Rondellhundsparlören. Han listar t ex följande:
FÄRDIGKRÄNKT
RONDELLHUND
VILKSHATARE
VILKSJUGEND
PRETIOSITET
PSEUDOPROVOKATÖR
SOPPTUNNA
SLAKTA DIG
DIN HUVUD RULLAS
ÖVERTYGELSESKADA
TIHII
KEMISKT BEFRIAD FRÅN HUMOR
UTAN VÄRDE
COPYCAT
ETNISKT TRAMS
AMBASSADBRÄNNING
Nyssnämnde Göran E. har också påbörjat projektet som detektivroman (ett smakprov):
”SERIÖSE FOLKSKOLLÄRARE FREDRIKZON TAR SITT MEDBORGARJOURNALISTISKA UPPDRAG PÅ ALLVAR OCH ÅTERUPPGRÄVER DEN FAMÖSA INBJUDNINGSKORTSKANDALEN I SAMBAND MED DEN ÅRLIGA POLISFESTEN ”TERRORSPEXET”.
Med bultande hjärta viker han ihop expressenartikeln från sin klippbok, och lägger det i ett brunt A5-kuvert. I all hast glömmer han cykelhjälmen och vinglar ner mot stan på sin orange Crescent världsmästarcykel. Han stannar flåsande framför torggrillen och ser sig ängsligt om. Inga Volkswagenbussar. Innan han stoppar ner det bruna kuvertet i postlådan tar han ur sin bruna manchesterkavaj upp en blyertspenna och skriver: Wallander. Ystadspolisen. Brådskande.
På baksidan har han skrivit: ledtråd 1: http://www.expressen.se/1.560805 ledtråd 2: Hjärpe ledtråd 3: 30 november. Hästar.
KÄNSLIGE VIOLINISTEN RASMUS WEST ÅTERINTRÄDER PÅ SCENEN FÖR ATT DIREKT KONSTATERA ATT ORKESTERN SPELAR, OM INTE FALSKT, SÅ I ALLA FALL HELT FEL TONART.
’På tonen här inne låter det som att islam är det globalt rådande och att striden är oundviklig – radikala åtgärder måste tas, att alla muslimer är ansvariga för bilden utav dem själva. Alternativt att lars är en barnrumpa och bara är ute efter uppmärksamhet.’
Han suckar och frågar sig: när skall svärden smidas om till målarpenslar? Och plockar fram den brittiske irakofficeren. ”Det är som talade han till mig”, tänker Rasmus och ser sig i spegeln.”
Formerna kan och bör bli många. Musikalversionen t ex, kan bli en stor succé. Utan att ta ut för mycket i förskott kan man vila på sådana vinnande nummer som Mats Gellerfeldt sjungande ”Tom provokation” (efter Peps Persson), president Ahmanijedads kuplett om sionisternas sammansvärjning, flaggbrännarnas muntra marschvisa, Örebrodemonstranternas kör, statsminister Reinfeldts stillsamma sång till ambassadörerna ”Ack tryckfrihet du sköna”, Al-Qaidas solonummer: ”Priset på ditt huvud är inte alltför högt, men: vi kommer, vi kommer till Svea Rikes land”. För att inte nämna Jan Guillou sjungande ”Den kränktes visa” och Carl Michael von Hausswolff med ”Sågarens sång.”
Dessa distansskapande former kan igen visa det som Göteborgsbiennalen är ute efter, att konsten kan påverka på ett sätt som inte politiken förmår. Vi har all anledning att betona det begränsade språkbruket, de återkommande argumenten och de låsta åsiktspositionerna.
För bortom klingande spel och flygande fanor finns det en samhällsdebatt.
Kanske Jonas Otterbeck burde indgå i projektet. Jeg hører han udråber Jyllands Posten til at være en ”semi-racistisk tidning”. Her ligger han fladt på et bedetæppe for Islam Online
Intervijuet varer 22 minutter.
Cartoon Crisis: Swedish Expert on Islamophobia
Nerikes Allehanda, a Swedish newspaper, published a drawing depicting the head of a man the paper called Prophet Muhammad on the body of a dog. About 300 people rallied outside the Nerikes Allehanda offices, saying the rough sketch showing Muhammad’s head on a dog’s body insulted Muslims
Euro-Muslims page interviewed Jonas Otterbeck on Sunday, September 2, 2007, at 9:00 GMT.
Jonas Otterbeck is an assistant professor at the School of International Migration and Ethnic Relations, Malmo University, Sweden. He has done research on Muslim discourses on Islam in Sweden and on the situation of Muslim pupils in public
http://switchboard.real.com/player/email.html?PV=6.0.12&&title=WwW.islamonline.NeT&link=http%3A%2F%2Fwww.islamonline.net%2Fenglish%2FMultimedia%2FLibrary%2FEuro%2DMuslims%2F2007%2F09%2Fsound%2F01.ram
PROFESSOR HJÄRPE UNDER ISEN – TILLSTÅNDET KRITISKT – MEN UNDGÅR ÄVEN FORTSÄTTNINGSVIS KRITIK.
Professor Hjärpe vaknade upp i en vit stålsäng med ett stön.
-Välkommen till Lunds Universitetssjukhus! meddelade en ung sköterska vars barm fick den omtöcknade riksprofessorn att tro på livet igen. Han tittade åt sidan. På bordet bredvid låg ett par krossade glasögon. Hjärpe kände en sprängande nackvärk och tog sig mot huvudet som stramadeEtt tag trodde han att håret omvandlats till en gjutjärnshjälm av märket Skeppshult, men så förstod han att det var ett kraftfullt bandage som han tafsade på.
Hjärpe hade ingen aning om vad som hade hänt. Han hade ett svagt minne att han varit i kontakt med folkskollärare Fredrikzon, men kunde inte för sig själv redogöra vad som sagts eller inte sagts under samtalet. Ångesten grep tag om honom när han åter insåg allvaret innan han åter tappade medvetandet.
Faktum var att professorn, i sin entusiasm över att till slut ha fått tag i den kringdrivande folkskolläraren glömt att stänga köksfönstret. Eftersom Hjärpe lånat ut sin ytterdörr till några unga teologer som ämnade skapa ett nydanande och provokativt konstverk på stora kyrkogården (bestående av upp-och-nervända kors av tillsågade HSB-dörrar – alla lånade från riksbekanta Lundaprofiler) blev det lite kallt i den annars så ombonade 70-talslägenheten på Klostergården. Det stora problemet kom emellertid när den förvirrade professorn som vanligt glömde köksfönstret öppet. Tvärdraget uppnådde bibliska dimensioner, och till slut välte hela den överbelamrade rumsavdelaren och landade på den intet ont anande professorns huvud.
Efter fem minuters avsvimning hade Hjärpe vaknat till. I vanlig ordning hade han skakat av sig dammet, tittat sig i spegeln och sagt:
-Det där var väl inte så farligt!
En stund senare, sedan han noterat att han för första gången i sitt liv börjat luta åt höger, fattade han dock misstankar om att allt inte stod riktigt rätt till. Han lyfte åter telefonluren, men ringde den här gången inte till folkskollärare Fredrikzon, utan till en betydligt kraftfullare person:
Professor Jan Bergman.
Bergman var en kär kollega till Hjärpe, lite mer på hugget och kanske den person som Hjärpe själv skulle ha velat vara om han fått bestämma. Bergman var en kraftkarl av Guds nåde och hade en teologisk utstrålning som gjorde att han kunde uttrycka sig utan omskrivningar. Redan under studietiden hade de delat upp landet och fakulteterna mellan sig. Och här var det Bergman som bestämde. Bergman tog teologin, och Hjärpe fick bli riksprofessor i Islamologi, Bergman tog Uppsala och Hjärpe tvingades inse att hans barn skulle tala skånska. Hjärpe beundrade Bergman.
-Du Jaaan, sade Hjärpe.
-Ja, Jan, klockan är sen, svarade Bergman.
-Jag troor nog att jag fått ett slag i huvudet, fortsatte Hjärpe, och gick upp i falsett på slutet.
-Vad har du över huvud taget för belägg för det? Lägg fram bevis! fordrade Bergman och märkte inte själv hur det började rycka i högra armen.
-Det värker i huvudet…
-Jag sade ju åt dig att sluta dricka hembrännt när du fick professorsstolen, bannade Bergman.
-Men jag lutar åt hööger! Hjärpe var trots allt en riktigt knipslug karl.
-Vad? Ring 90.000! Omedelbart!
-Menar du inte 112? 90.000 togs ju bort efter att vi tillsammans för de islamoteologiskt obildade svenskarna visat att 90.000 lätt kunde göras om till 666 om man tog bort fyra nollor, vände på steken och multiplicerade med 111… Ett plus ett är lika med två är ju dessutom enklare att komma ihåg…
-Ring 112! Röt Bergman.
-Men Jaaan…
-JA, JAN? Alltid samma visa. Bergman kokade av ilska.
-Vad ska jag säga?
-Säg att israeliska agenter bryter sig in i din lägenhet. Det låter mest trovärdigt.
Bergman återgick till sin tidigare kvällsverksamhet bestående i att kompendiera Albert Engströms skämtsamma böcker. I bland när syftningarna i skämten blev alltför otydliga tog professor Bergman i stället upp några vällästa nummer av Söndagnisse-Strix från 40-talet och skrockade förnöjt för sig själv.
En halvtimme senare hade Professor Hjärpe legat djupt medvetslös i en ambulans på väg in universitetssjukhuset. Han blev opererad för en stor hjärnblödning och lagd på avdelningen för mer eller mindre svåra skallskador.
PÅ PLANET TILL VÄSTAFRIKA hade imam Adb El Haqq Karlzons frenetiska ätande övergått till kraftfulla snarkningar, vilket höll den känslige violinisten Rasmus West klarvaken trots att han redan avslutat även den spritranson som Imamen generöst avstått till honom. Han kände sig bara mer ångestdriven i takt med att promillehalten ökade och till slut bestämde han att göra något han alltid velat göra: Han gick in på toaletten och kaskadkräktes.
-Så där ja, nu var man även medlem av 10.000 metersklubben, tänkte han stolt för sig själv i mörkret, och gick tillbaka till sin stol.
I stolsfacket framför honom fann han dagens tidningar som han i sin fascination för den vitklädde glömt att titta i. Han började nu med att som vanligt ta upp Aftonbladet:
Olle Svennig var som vanligt förbannad. Ömsom gick han tillbaka till sin hårda bakgrund som arbetargrabb på Malmös bakgator, ömsom refererade han till initierade samtal med franska universitetssocialister. Artikeln slutade, efter några angrepp på den israeliska armén, med:
-När dagen är slut och man sätter sig framför den uppvärmda brasan: vem kan man då egentligen lita på? Kapitalet? Borgarklassen? Vänstern? Att Folkpartiet, ett parti som en gång i tiden stod för medmänsklighet, rättvisa och solidaritet under mörkermannen Leijonborg lämnat socialliberalismen i rännstenen till förmån för kravliberalismen torde vara ett hjärtskärande faktum för alla och envar i och med kaserngårdshitler Björklunds övertagande av kanslerskapet. Den enda socialliberal man kan lita på nu för tiden är ju för fan Maria Skorstenius. Och inte henne heller kan man ju lita på förresten. O.S.
Svennig var skön tänkte Rasmus. Han lindade inte in det han ville säga. Han sade som det var. Fast han var lite gnällig. Killen borde skaffat sig en fiol, då skulle han kunna sluta tjata om sin fotbollstalang som ung grabb i Malmö.
Nästa tidning blev Dagens Nyheter. Här fann Rasmus West till sin stora glädje en lång ledare av Niklas Ektunna, Rasmus favoritskribent. Temat var yttrandefriheten och rondellhundsparlören:
-Det råder efter ett inlägg på professor Vilks hemsida en stor dispyt om huruvida det var korrekt att ta upp ordet ”Halshuggningssjal” i rondellhundsparlören och låta det ersätta det mer värdeneutrala ”terroristhalsduk”. Man kan argumentera för bägge sakerna. För egen del kan jag dela med mig av mina värdefulla erfarenheter som ”blå basker” representerande Sverige i stora världen…
Rasmus piggnade till. Han tyckte alltid att det var spännande att få följa med i FN-soldat Ektunnas äventyr. Nästan lika spännande som när han läst Utrikesminister von Bildts böcker ”Hallänning, Svensk, Europé” och ”Uppdrag Fred”. Han blev dock lite besviken när Ektunnas slutsats som vanligt blev att man varken kunde säga bu eller bä, men att det var viktigt att vi visade klokskap.
Han tröttnade på Ankdammsreportagen och plockade i stället försiktigt upp en av Imam Karlzons böcker. Hmm, kanske är det så här det känns att bekänna sig till Profeten, tänkte West, och läste vidare i krumelurerna, omedveten om att han vänt boken upp- och ned.
GENERAL BUSSCHAUFFÖR, även kallad GB, körde stolt Janne Gullig till Landvetter flygplats. HAN, och ingen annan hade fått hedersuppdraget att köra den store (som faktiskt var ganska kort när General Busschaufför tänkte efter). Janne satt på vänstervis solidariskt i högra framsätet, även om den egentliga förklaringen var att han ville ha total kontroll. Han ansåg sig med sina kunskaper nämligen vara en synnerligen intressant person för såväl Mossad som Bonnierkoncernen, som han påstått tvinga ungsocialister och antisionister att helt mot sin vilja skriva om judisk kultur (lilla Satans kultur) för att förtjäna sitt levebröd. Han fruktade Mossad av militära skäl (Gullig skulle trots de bortplockade gradbeteckningarna alltid förbli militär – A war writer), och Bonnierkoncernen, eftersom han var fullständigt övertygad om att de – av komersiella skäl – skulle försöka värva honom med en summa pengar han inte mäktade stå emot.
General Busschaufför, FALCK INSECURITY, tänkte GB nöjt, eskorterandes JANNE GULLIG. Detta var utan tvivel höjdpunkten i hans karriär. D-day. Aldrig skulle han få nobben på dansgolvet i samband med personalfester mer. Aldrig mer skulle Maria Skorstenius fråga honom om hans familj hade det svårt i Rumänien. GB talade ju för fan SVENSKA även om dialekten som han tagit med sig från sin hemby i Sydsverige var lite grötig. Alla skåningar kunde ju för helvete inte prata som nazistkärringen (eller ännu värre sverigedemokraten) Ann-Marie Paulsson. General Busschaufför kom på sig med att elda upp sitt inre och undrade om Gullig noterat att han missat avtaget till flygplatsen och var halvvägs till Borås.
Men Gullig hade börjat slappna av nu när inga kameror fanns inom räckhåll och läste förstrött ur tidningen SLITZ.
-Hehe, jävligt infantila reportage som borgarna producerar, ska detta vara det bästa som Axelsson-Johansson har att komma med? Men de har jävligt bra fotografer. Titta här! Ser ut som Lundakärringen Kattis Ahlström i Bh. Men de är säkert betalade av Bonniers eller Amerikanska ambassaden.
Gullig läste vidare och noterade inte heller att GB gjorde en 360 grades sväng i rondellen som för övrigt utsmyckades av en Göteborgsjesus som impotent Rondellhund.
Detta var alltså den största dagen. General Busschaufför hade som skolbarn varit mycket impopulär eftersom han alltid gick runt med en godispåse men vägrade att bjuda kompisarna. Detta hade dock sin upprinnelse i en mycket omskakande händelse redan när busschauffören var fem år: Busschaufförens far, i byn kallad Marskalken, ägde den lokala godisaffären och såg sin ende son, den ständigt godisätande Junior som kanske Skånes största godisförsäljare. En nutida O.P, fast utan monopol. Därför tog han alltid med sig sin lille son när han skulle handla upp råvaror. En lördag när de skulle besöka Svin-Olles gård, blev dock Marskalken alltför charmad av Svin-Olles monokulturella hemtrevnad med majblommor i vartenda rum en hustru som alltid höll med. Under en allt djupare berusning blev Marskalken runtvisad på gården, och när man kom upp till vinden och de stiliga gamla uniformerna av märket Hugo Boss kunde varken Svin-Olle eller Marskalken slita sig utan man började helt enkelt manekänga för varandra och företog diverse poser inför varandra och inför hustrun.
Allt medan Junior satt instängd i ladan. Han hade direkt gått dit för att som vanligt leka i höet, men av misstag hade de väldiga trädörrarna gått i baklås och Junior fick sitta kvar i ladan i tre dagar. Via ett litet titthål kunde han se svineriet på gården och hur Svin-Olle lärde Marskalken elementa i repatriering vikten av vithet, att fisa offentligt utan att skämmas, med mera. Betingningen blev kraftig, och kom senare att gälla även fraser som ”får det lov att vara lite mera kaffe?” eller ”Det var mig en fin kärra”.
Under militärtjänsten hade Junior funderat på att vapenvägra, till viss del på grund av tidsandan, men allra mest på grund av att han tyckte att AK-4:an var alltför tung och besvärlig att hålla reda på. Han hade emellertid till slut kommit fram till att bekvämligheten faktiskt talade för att uthärda men tog sig nu, som en liten kompromis, protestnamnet General Busschaufför. Generalen hade, trots sin utstakade karriär som blivande godiskung, vid mönstringen utnämnts till menig, men blev snart på grund av sina kunskaper i det svenska språket utnämnd till vicekorpral. Generalens kunskaper var förvisso rätt skrala, men i och med att en del inköpta godispåsar passerat under hans blick kunde han skilja mellan versaler och gemener, något hans far mycket stolt noterat. Vidare hade han ett medfött rättsstavningspatos för de ord han behärskade, vilket uppskattades av de andra underofficerarna som för övrigt mest använde könsord och svordomar. Han lärde dem att hyvla av folk med ordbokens hjälp och när denna inte fanns till hands, eller när orden var för långa för att hålla reda på, avfärda sina antagonister som dyslektiker vilket, konstaterade han nöjt för sig själv, även förolämpade konungen och därigenom hela systemet.
Gäsp-gäsp. Sade Janne Gullig och yttrade sedan släpigt några nedlåtande ord som var uttalade med så små bokstäver att GB inte uppfattade dess mening, men han bestämde sig för att de var riktade mot någon obetydlig kvinna på Mässan. Och det gick ju inte att anklaga Gullig för det vanliga. Något dyslexicon var Janne Gullig definitivt inte.
Två timmar senare satt Janne Gullig på ett plan på väg till Västafrika.
FOLKSKOLLÄRARE FREDRIKZON satt övergiven vid en dikesren och tuggade rastlöst på en bit bröd utan att få i sig så mycket. Han längtade efter vännen och violinisten Rasmus West. Men mest av allt längtade han efter Cecilia. Allt sedan man på folkskollärarseminariet hade undervisat honom om brevhemligheten hade han funderat på att sätta in en kontaktannons i Sydsvenska Dagbladet. Han hade vänt och vridit på orden och formulerat tusen och en annons. Men det stupade alltid på att tidningen inte kunde garantera att eventuella svar skulle vara rättstavade.
Folkskolläraren var en slav under sina tankar. Och inte visade infödingarna honom någon respekt. De bara skämtade med honom hela tiden. DE borde veta. De hade ju säkert själva varit slavar. Men snart skulle räddningen anlända:
Bergman hade telegraferat snar ankomst.
http://www.youtube.com/watch?v=qPjYRdjIV1w
Från en karaktärsskådis till en annan:
Rasmus, se det som en hedersbetygelse. Tänk på alla som bara är statister eller inte alls är med i Görans galleri. Runar Boys and Girls t ex, som i det oändliga sitter och ropar att Muhammed var pedofil. Ingen bryr sig om dem.
Å andra sidan kan jag förstå att det är lite problematiskt om man uppträder här under sitt riktiga namn och känner sig angripen av någon som är incognito. Jag minns tydligt vem som nyligen slog fast att ”DET SKALL INTE VARA TILLÅTET ATT MASKERA ANSIKTET FÖR DEN SOM INTERAGERAR I DET CIVILA SAMHÄLLET!”
Det kanske vore klädsamt om Shakespeare himself hivade iväg ett mail eller SMS till dig.
Avskedade journalisten Göran E satte sig tillrätta i länsstolen i hemmets bibliotek. Han hade nyss avslutat ett argt brev till nytillträdde chefen för Fazer-Cloettakoncernen, i avsikt att försöka förhindra att man tog bort den 80 år gamla lakrits-logotypen. -Helgerån! tänkte Göran, samtidigt som telefonen ringde.
Det var en nära vän, professor Hjärpe, som ringde. Göran E hörde inte mycket mer än att professorn verkade orolig på rösten innan han började dagdrömma om de ljuva ungdomsåren som korrespondent för tidningen Fanbäraren. Han tänkte på hur lätt och roligt det var när det fanns en tydlig och synlig fiende och något att tro på. Sen dess hade Sovjet kollapsat och som fiende var ryssen inte mycket att hänga i julgranen längre. Avlägset strömmade orden ”Äta eller ätas” till Göran, och då hörde han återigen sin vän Hjärpes röst på telefonen. -Vad ska jag göra? undrade professorn. Eftersom Göran inte hade hört så mycket av professorns ord, och inte kom på något annat att säga svarade han, med eftertryck:
-Äta eller ätas!
-Men? Frågade Hjärpe.
-Se så, nu måste jag sluta, jag har mycket att göra!
Göran E lade på telefonluren utan att höra vad hans vän svarade. Det fanns ju så mycket att göra! Göran gick i sin idol, Janne Gulligs fotspår och hade börjat skriva en roman som skulle få världen att inse hur det var fatt; att muslimerna stod i gathörnen med böjda sablar och sneda tänder, att det nu var dags att göra upp, en gång för alla. Det var inte många sidor kvar nu och planen var att under pseudonym publicera romanen på det världsomspännande nätverket World Wild Interworld.
-Måtte de läsa och förstå, muttrade Göran medan han avslutade en mening på sidan 66.
Men nu var det inte den enda utvägen. Göran hade precis fått syn på en artikel i tidningen VICE, som berättade om en fransk journalist, vars sökande efter en stridsspets från forna sovjetunionen hade tvingat journalisten under jorden. Det fina i kråksången var, att journalisten faktiskt hade hittat och köpt en stridsspets och att han efter publiceringen dels kommit i kläm med maffian som tillhandahållit varan och dels med franska och europeiska säkerhetstjänster.
-Kan han, så kan jag, tänkte Göran och beslöt sig för att ringa sin nye vän och tillhandahållare av billig piptobak, Abramovitj.
http://www.youtube.com/watch?v=PY45DkaP9Ls
Fredrikzon: För min del är det A-OK. Underhållande! Tänkte jämna ut och bidra lite till romanen..
Rasmus,
Klart att det är underhållande. Får en att glömma vilka som blir vinnare på den muslimska massinvandringen, förutom tidigare invandrade muslimer. Vinnarna blir på kort sikt de kristna, nynazisterna och judarna. På lång sikt blir väl alla förlorare för det kommer antagligen att sluta i folkmord. Sådana ger som bekant bitter eftersmak.
Det är logiskt att man håller på att lägga ned det svenska försvaret. För all energi kommer att gå åt till inre stridigheter.
Abramovitj lovade kolla med sina kontakter. Det skulle inte ta alltför länge. Göran ögnade igenom en skarpsynt alternativ samtidsanalys och framtidsprognos om folkmord i Svea rike innan han satte igång TVn för att se sina favoritserier: Battlestar Galactica ( http://www.youtube.com/watch?v=EPj1Mz-T7zo ) och Navy NCIS ( http://www.youtube.com/watch?v=QZvx2vz5IRI ).
När Göran såg på Battlestar Galactica tänkte han på den bekymmerslösa barndomen. När hans idol Cat Stevens ( http://www.youtube.com/watch?v=CLVFtndU55k ) ännu inte hade förrått mänskligheten. Göran kom ihåg det ohyggliga ögonblicken när han fick höra att Cat blivit Youssuf och senare när Görans lumparkompis Leif blivit imam Abd al Karlzon.
-Så lika men ändå så olika, tänkte Göran och kände kallet komma inifrån själens djupaste vrå.
Något måste göras, muttrade Göran och fokuserade nu återigen på TV-serierna.
Några här är uppgivna, och ser inte att vi ska kunna leva tillsammans med också de mer ”bokstavstrogna” muslimerna. Men det är lika bra att vara pragmatisk eftersom vi inte har något val i en värld med ökad internationalisering och ömsesidigt beroende.
Så frågan hur vi kan undvika de som har en annan värdering är inte särskilt genomtänkt. Vårt fokus bör istället vara hur vi ska klara av det, och på vilket sätt vi ska navigera oss fram genom låsningar – det är där som energin och uppfinningsrikedomen ska läggas.
En tafflig skiss på en rondellhund föreställande en profet ser jag inte i första hand som en provokation, utan mer en svårförbisedd inbjudan till ett nödvändigt samtal.
Om det inte vore för svenskens konflikträdsla och consensuskultur, skulle vår sekulariserade civilisation vara världsbäst på att tydliggöra de grandiosa vinsterna med att hålla isär politik och religion.
En ökad förståelse till våra oförenliga synsätt skulle kunna vara dessa rader som signaturen ”In” gav en länk till:
” A Danish man who lived in Iran before the Revolution in 1979 noticed that if he suggested to his Muslim friends that he would like to enjoy some privacy for while, they thought he was crazy.
The very notion of ”privacy” was alien to them because it implies that you are an autonomous individual with needs of your own. A Muslim is simply an organic part of the Umma, the Islamic community. This lack of individualism and individual liberty is one of the main reasons why Muslims lost out to other cultures…”
Efter ett tag somnade Göran. Han drömde om sin far. I ett spökes gestalt uppenbarade sig fadern och påminde om att Görans bror Björn E alltid hade stått i främsta rummet. När Björn blev rikspolischef träffade detta, såsom knivar, i broderns hjärta. Faderns gestalt mumlade meningar på arabiska och utbrast sedan -Ge hän! Ge hän!
Med ett ryck vaknade en kallsvettig Göran och andades ut. Fadern var död sedan länge, och bror Björn såg han inte längre som sin bror. Nu var fältet fritt och Göran kunde göra sig ett namn. Han hade redan gjort ett bra jobb i sin egen underrättelsetjänst. CIA tog tacksamt emot hans tips om bl.a. kärnvapen i Irak, även om de (liksom SÄPO) inte brydde sig lika mycket om de horder av fiender han hade hittat i Sverige. Men det var ju förståeligt. SÄPO är rätt klantiga och CIA har inte Sverige som något viktigare verksamhetsområde.
Göran tänkte att det var lika bra att lägga sig ordentligt istället för att slumra framför TVn. I hans huvud for tankar fram och tillbaka likt stjärnfall och det tog ett bra tag innan han försjönk i en orolig sömn.
http://blt.se/article/987768_102-145-0-0
” -Vi kräver tydligare etiska regler för press, radio och tv i Sverige. Vi tycker också att pressombudsmannen ska ta och titta närmare på publiceringen, säger Junaid Naseem, demonstrationsansvarig.”
Och som kommit som studerande från Pakistan och som studerar gratis på svenska skattemedel. Bland de 250 som demonstrerade fanns det inte en enda kvinna. De är väl inte värda att skicka runt halva planeten..ens för en gratis utbildning.
/FS
Om jeg får sticka emellan ett ögonblick med ett inlägg från Västafrika?
Har nämligen hittat sidan där det danska Trykkefrihedsselskabet (med stark anknytning till Pia Kjærsgaards Dansk Folkeparti) påstår att ”männen bakom dödshoten” säger följande:
”Vi muslimer kan og bør tvinge Sverige, og det religionsfremmede Europa i det hele taget, til at vedtage nye love, som giver mulighed for at fængsle enhver skribent, redaktør, statsmand eller kunstner, som prøver at fornærme andre menneskers religion.”
Här är sidan: http://islamicunity.freehostia.com/Welcome.html
Rubriken är The Great Islamic Boycott och den omtalade formuleringen finns bakom knappen ”The boycott”. Någon som hittar några dödshot?
En snygg sida, skriven på halvbra engelska och med en lista på svenska företag som har letats fram via Wikipedia. Företag som upphovsmannen tycker ska bojkottas.
Vilken snorunge som helst kan snickra ihop en sådan sida. En avancerad Googlesökning på ”Great Islamic Boycott” ger endast den sida som resultat. Ingen annan websida nämner The Great Islamic Boycott (med undantag för vilks.net om en liten stund).
Det här är alltså sidan som har fått Jyllandposten, Trykkefrihedsselskabet och kanske även svenska media att gå i spinn. Försåtligt missförstånd? Döm själv.
Jag ville bara säga, efter att ha sett ”profeten M. som rondellhund” i verkligheten på Berwaldhallen, att det var en rolig teckning som fungerade i så måtto att den kommunicerade med mitt medvetande och skapade en upplevelse. Efter att ha sett bilden blev jag mer positivt inställd till profeten, eftersom han nu är kopplad till den roliga bilden, och den osannolika uppståndelse den har skapat. Om jag förstått rätt är jag nu även en del av konstverket, dels genom detta inlägg, men framför allt genom att konstverket har skapat en upplevelse i mitt medvetande och därmed blivit levande.
Joanna citerade:
” A Danish man who lived in Iran before the Revolution in 1979 noticed that if he suggested to his Muslim friends that he would like to enjoy some privacy for while, they thought he was crazy.
The very notion of “privacy” was alien to them because it implies that you are an autonomous individual with needs of your own. A Muslim is simply an organic part of the Umma, the Islamic community. This lack of individualism and individual liberty is one of the main reasons why Muslims lost out to other cultures…”
För mig är detta en av grundbultarna i den ”kulturkrock” som debatten kring Vilks teckningar har fått fram.
I Sverige har vi sedan slutet av 80-talet mer och mer gått mot individualism. På gott och på ont.
I dagens Sverige måste du mer ta ansvar för din situation och är också mer utlämnad till att fatta egna beslut än vad du var innan. Pappa ”Staten” överlåter mer till dig som individ.
De som kommer från eller är uppfostarad i en kultur där religionen är stark och styr alla delar av din tillvaror kan ha svårt att förstå vår individualism. Att tänka själv, att vara kritisk, att skämta om allvarliga ting, att ha olika åsikter, att lösa konflikter genom diskussion m m. Det kan vara jobbigt.
Vi i Sverige har levt och lever ganska skyddat. Vi har klarat oss ifrån krig och stora katastrofer och har, precis som Joanna skriver, utvecklat en konflikträdsla och consensuskultur.
Lite grovt uttryck så drar vi mer mot individualsim och de strakt troende dra mer mot kollektivttänkande.
Jag skriver detta iklädd skidmask och handskar. Normalt diskuterar jag både politik och religion helt icke-anonymt, med mitt fullständiga för- och efternamn som avsändare. Men i ett samhällsklimat där islamkritiker utsätts för dödshot av såväl muslimska privatpersoner som muslimska gangsterregimer, och där islams egen globaliserade Sturmabteilung regelbundet lyckas verkställa en del av hoten, så känns det som att möjligheten att spåra mina åsiktsyttringar till min fysiska person är mindre viktig än att åsikterna kan framföras utan risk för våldsam respons från islams mujahedin.
Så snart det globala islamiska samfundet slutar odla nya lönnmördare och självmordsbombare så lovar jag att framträda med mitt rätta namn.
Demonstration i Karlskrona idag:
”Demonstranter kräver tydligare pressetiska regler
250 muslimska studenter samlades i dag på Stortorget i Karlskrona.
De kräver att svenska medier skärper de etiska reglerna.
Och att pressombudsmannen noterar demonstrationen.”
”Friheten att uttrycka sig ska inte ske på bekostnad av människors religiösa tro. ”
http://blt.se/article/987768_102-145-0-0#comments
Slutsats: De kräver censur och inskränkningar av vår yttrandefrihet.
En annan kommentar i Blekinge Läns Tidningar:
”Kan man gömma sig bakom en religiös tro och i en predikan kalla homosexuella för cancersvulst mm så får man nog tåla att även Mohammed avbildas som en hund. HBT”
”Friheten att uttrycka sig ska inte ske på bekostnad av människors religiösa tro.”
Här har vi konflikten i ett nötskal. ”På bekostnad av” betyder ju att någonting minskar i värde, t.ex. någons plånbok, den biologiska mångfalden, eller i det här fallet människors religiösa tro. I klartext: värdet av muslimers religiösa tro faller som en kägla så snart någon ritar en karikatyrteckning av Muhammed.
Det låter på pricken som värdet av ett varumärke. Inte ett dugg som värdet av en religiös eller filosofisk tro, eller ens som värdet av tron på någon valfri vidskepelse.
Lars, är det inte dags att dra in Scientologerna i konstprojektet? Scientologikyrkan har ju många beröringspunkter med Islam, framförallt när det gäller försvar av varumärken.
Joanna: du har skrivit mycket klokt på dessa kommentarsidor, nu senast att vi måste kunna leva tillsammans för det går inte att undvika alla som har andra värderingar. Det är helt rätt: prata med era muslimska grannar och arbetskamrater. Knyt kontakter! Men undvik som sagt svensk konsensus-kultur. Argumentera istället mot islam och för universella mänskliga rättigheter. Lyssna på vad motparten har att säga och skärskåda dina egna fördomar, men lägg dig inte platt på marken bara för att du kanske har några fördomar. Alla har fördomar. Inte minst muslimerna. Visa att ett fritt utbyte av idéer är positivt.
Joanna skrev idag:
—En tafflig skiss på en rondellhund föreställande en profet ser jag inte i första hand som en provokation, utan mer en SVÅRFÖRBISEDD inbjudan till ett NÖDVÄNDIGT samtal. (Mina versaler… eller är det Görans…:-)?)
Om det inte vore för svenskens konflikträdsla och consensuskultur, skulle vår sekulariserade civilisation vara världsbäst på att tydliggöra de grandiosa vinsterna med att hålla isär politik och religion.—
Diskussionen i svensk media är väl tyvärr redan rätt begravd.
Vilket fick mig att tänka på följande.
Daniel Levin inledde sin artikel ”När mumlet blir alltför dovt” i GP såhär:
”Mitt i gråskalan är oftast en praktisk position. Dyker nya argument upp kan man förflytta sig en aning. Oftast märks det inte ens – i en kontrastfri miljö finns inga rätt och inga fel, inga absoluta hållpunkter.
Pragmatism, skulle man kunna kalla det.
Hållningslöst, misstänker jag är ordet Anthony Andrews, högprofilerad skribent —
— försöker Andrews i sin nyutkomna bok The Fallout – how a guilty liberal lost his innocence skriva sig ur gråskalan, till kontrasternas tydliga värld; bort från relativism och mummel till en punkt där man måste välja fot – frihet eller förtryck, demokrati eller diktatur.
Båda har solid vänsterbakgrund, men har efter 11 september sett sig tvingade att slänga en hel del gammalt tankegods över bord.—”
Sen lyckades DL vara lite lagom pragmatisk i resten av artikeln…
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=421&a=371731
Och jag tänker – kan man kanske vara AKTIV PRAGMATIKER? Kanske är växelspelet viktigt – det som DL inte riktigt kan få grepp om. När allt är lugnt, så är man pragmatisk – när något blir akut, så är det dax att sätta ner foten. Enkelt, eller hur?
Sen tänkte jag lite på buddismen – Lars skrev om det för några dagar sedan. Att den är okränkbar. (När den inte används politiskt vill säga…)
Jag läste igår om vad Dalai Lama säger om vrede och hat. Och att det bekräftas av västerländska psykologiska försök… ;-).
Att om ger man sig hän åt ilska, så blir man ännu ilsknare. Detsamma gällde då hat. Och antagligen glädje och trevliga känslor med. Och rädsla också… väl?
We are here living and studying in Karlskrona on Swedish taxpayer’s expence,
and we demand clear ethical rules for your kafir press, radio and TV in Sweden.
We are fed up with this insulting of our Prophet (Peace be upon Him) whom we love an honor higher than our father and mother or any other human being. Freedom of thought and expression must not be practiced on the expence of people’s – that is our – religious belief.
Julaid,
You are welcome to keep your religious belief. Do You want Sweden to get rid of freedom of speech?
Som talesman för SÄPO vill jag framhålla att vi liksom våra norska kolleger är både oerfarna och korkade beträffande allt detta som har med mångfald och multikulturalism att göra. Men kan Jørn Holme uttala sig fritt i denna sak, så skall vi inte vi vara blygsammare.
Vi har en benägenhet att både blanda ihop och skilja på islam och islamism. Vi har konsulterat landets främste pseudoexpert på området, den oförtjänt namnkunnige lundensaren Hjärpe, men han lyckades inte reda ut begreppen, snarare tvärtom.
Men nu när vi har sett profeten som rondellhund, uppvisad av Herr Vilks i Berwaldhallen, har vårt avståndstagande till nämnde profet blivit betydligt svagare. Det syntes ju att denne sk Mahound var en rekorderlig karl. Det var ju en riktigt rolig teckning, som direkt kommunicerade till våra medvetanden, skapande en upplevelse av att vara delaktiga i detta grandiosa konstexperiment: the merry roundaboutmahounddoggie. LONG LIVE ART!
Julaid,
In Sweden we have freedom of thought and expression with no restriction.
And we want to keep it in that way!
Take it or leave it.
We demand censorship and restriction of freedom of speach and
thought in Sweden.
Do not imagine that you can buy yourself free
through paying everything for us.
SVT ska börja med ett nytt projekt ”Varför demokrati”
Nedanstående kommer från Eva Hamilton SVT;
”Eva Hamilton: Vi vill starta samtal
VARFÖR DEMOKRATI? Det kanske låter som en märklig fråga att ställa för oss som sedan länge lever i en trygg och stabil demokrati. Rösträtt, fria val, press- och yttrandefrihet och fred är sådant som vi tar för givet men som för många är något ouppnåeligt. Därför är det självklart för SVT att medverka i det internationella tv-projektet Varför demokrati? 38 (!) public servicebolag över hela världen har tillsammans producerat dokumentärer och kortfilmer, som med start söndagen den 7 oktober, under en och samma vecka, kommer att sändas till mer än 300 miljoner människor i 200 länder.”
”AVSIKTEN ÄR ATT FÅ LIV i en avsomnad debatt om demokratin. Det lovade så gott efter 1989 då jublande människor befriades från diktatur i det ena landet efter det andra. Men nu ser vi återigen hur demokratin trängs tillbaka i stora delar av världen. Genom att skildra utvecklingen i Kina, Ryssland, Egypten – och även i USA och vår egen del av världen – ställer vi de viktiga frågorna om igen: Varför demokrati? Vad är den bra för? Är den värd att dö för? Kan den köpas? Kapas? Kväsas?”
Detta projekt, likt Lars Vilks, ligger i tiden. Speciellt när man läser följande:
”We demand censorship and restriction of freedom of speach and thought in Sweden.”
skrivit av Juliad.
Slutsats: Det finns de som kräver censur och restriktioner av vår yttandefrihet.
Så nu Lars Vilks, ditt projekt bara växer. Men frågan är om SVT vågar diskutera teckningarna?
We are here living, working, studying in Sweden on our own expence,
and we demand that it´s made clear for our mentally challenged guest how the rules for your press, radio and TV in works.
We are fed up with this insulting of our freedom of speech which is crucial for us, if we are to have a free and rich country that can offer education to people from countries, which due to misgoverment and imbecill religious leaders who love their own power more than the people of the country or of any other country. Freedom of thought and expression must be practiced even if it´s on the expence of people’s stupid ideas – that is our belief.
HEY MAN, YOU ARE WRITING:
”Freedom of thought and expression must not be practiced on the expence of people’s – that is our – religious belief.”
AND YOU ARE ALSO WRITING:
”…whom we love an honor higher than our father and mother or any other human being.”
DOES THE PEOPLE COUNT (…be practiced on the expence of people’s…) OR DO THEY NOT (…honor higher than our father and mother or any other human being…) OR IS IT ONLY THE MUSLIM PEOPLE AND ISLAM THAT COUNTS?
CAN IT BE SO HARD FOR YOU TO UNDERSTAND THAT YOUR OPINION VIOLATE ME AND MY FREEDOM? YOU WANT TO STOP ME FROM SAYING WHAT I WANT IN MY OWN COUNTRY, BUT I´M NOT TELLING YOU TO STOP PRAYING TO YOUR GOD EVEN IF YOU ARE MY GUEST. YOU WANT TO STEAL SOMETHING FROM ME IN MY OWN HOME, BUT I AM NOT TAKING ANYTHING FROM YOU, BUT GIVING YOU AN EDUCATION AND A PLACE TO STAY.
IF THERE REALLY WHERE A GOD, HE WOULD BE ASHAME OF YOU AND YOUR BEHAVIOUR!
Juliad,
I doubt Your authenticity. If You are real, You are way out.
Julaid,
You have my full support for your activities. I think it is very important that you are presenting your opinions and open for a debate about these important matters.
Julaid – ”We demand censorship and restriction of freedom of speach and
thought in Sweden.”
Censorship and restriction of thought?
You must be pulling my leg…
På den alltid välinformerade bloggen *Gates of Vienna* har just nu
följande publicerats:
– – – – –
Muslims in Karlskrona Protest the Modoggies
by Baron Bodissey
The Muslim demonstration in Karlskrona went off today as scheduled. The protesters were objecting to the publication of Lars Vilks’ depiction of Mohammed as a Rondellhund.
Our Swedish correspondent Carpenter has translated an article on the demo from this afternoon’s Blekinge Läns Tidning:
Demonstrators demand clearer press ethics rules.
250 Muslim students gathered today at Stortorget, Karlskrona. They demanded that the Swedish media tighten the ethical rules for the press, and that the ombudsman of the press take note of the demonstration.
Today at twelve o’clock, 250 Muslim students of Blekinge Tekniska Högskola [college in Karlskrona] gathered at Stortorget, Karlskrona. They demonstrated against the publication of Mohammed depicted as a roundabout dog by the artist Lars Vilks.
The protest was silent, but the message of the demonstrators’ placards was unambiguous: the freedom of expression shouldn’t be at the expense of the religious faith of other people.
We demand clearer ethical rules for the press, radio and television in Sweden. We also think that the ombudsman of the press should take a close look at the publication,” says Julaid Nasseem, responsible for the demonstration.
For previous posts on Lars Vilks and the Roundabout Dogs, see the Modoggie Archives.
– – – – – –
http://gatesofvienna.blogspot.com/2007/10/muslims-in-karlskrona-protest-modoggies.html
”Demonstrators demand clearer press ethics rules.”
Intressant förevändning för den lokale muslimske milisledaren för mellersta Blekinge att mönstra sina meniga trupper. Det satsas månne på karriär som lokal ståthållare i nordiska utposten av kalifatet? För inte lär denne föga språkbegåvade herre kunna bidra till någon ökad klarhet av de pressetiska reglerna.
Undrar nyfiket om man helt släppt antagningskrav för muslimska sökande till svenska tekniska högskolor.
Hej Steen och andra
Trevligt att du har lyssnat på reportaget på islamonline, lustigt att det ända du kommer ihåg är att jag kallar Jyllandsposten något så hårt som semirasistiskt. Synd att du inte påpekar att jag även förklarar och sätter i sitt sammanhang yttrandefrihet, konstnärlig frihet, rondellhundarna utan att på något sätt säga att muslimer och islam har rätt till särställning. Vår historia borgar för att vi bevakar rätten till satir. Jag har även för mig att vi för ett resonemang om Vilks bristande fingertopskänslighet för globalisering (som han så uppenbart talat om i flera intervjuer och kommentarer).
Jag har inte lyssnat på reportaget sedan intervjun men är det inte så att jag förklarar semirasistisk med att JP växt från lokal tidning till Danmarks största genom en stenhård agenda för invandrares assimilation eller avvisning väldigt nära dansk folkeparti? Med den sociologiska utgångspunkt som jag har är den form av nationalism som JP och Dansk folkeparti företräder semirasistisk. Påståendet baserar jag bl.a. på Peter Herviks noggranna genomgång av tidningen. Men visst kanske det är dumt att använda en sådan beteckning i sammanhanget. Kanske behöver man få förklara sig längre, ord blir lätt anklagelser och det har man ju inte mycket för. Ordet dök upp i en en jämförelse mellan Vilks ironiska konstkommentar (där det folkhemskära kombinerades med det minst folkhemskära i en ohelig alians) och JPs, som jag ser det semirasistiska attityd, framför allt uttryckt av deras satiriker Kurt Westergaard (som ju använt kombinationen bomb, muslim, hot, europeisk närvaro tidigare på ett sätt som påminner mycket om antisemitiska teckningar från förr). Flera av de tolv teckningarna är dock definitivt inte rasistiska. Men tre av dem är rätt grova (bomb, satanmuhammad, och den unge läraren), Samtidigt ligger teckningarna i lä i jämförelse med vad som producerats av den amerikanska högern de senaste 15 åren.
Om du Steen hade kontrollerat vem du kritiserar hade du snabbt insett att jag aldrig har legat flat på någon bönematta utan har alltid haft en kritisk vinkling på min forskning om islam i Sverige. Min avhandling om islam i Sverige är en rätt avslöjande historia om islamisk skriftproduktion i Sverige. Men visst är jag säkert i vissas ögon islamvänlig (jag avfärdar ju inte muslimer innan de har fått presentera sig själva) även om jag själv ser mig som humanist som ser till människan först och sedan till kollektiven. Och jag ser att islam har mer än en tolkningsmöjlighet just som kristendomen, faktiskt med ungefär samma repertoar som kristendomen, vilket många t.ex. lutherska teologer är väl medvetna och skrivit spaltmil om.
Om deltagandet i islamisk media i sig korumperar mig så får det väl vara så. Islamonline är världens största islamiska hemsida, de står för en moderat väckelseislam med ganska konservativa drag och jag delar inte deras ideologi. Man kan nog jämföra den med familjekonservativ katolsk kristdemokrati. Men de utgör en plattform för att nå ut i världen och de kontaktade mig för att jag skulle förklara vad som sker i Sverige för att de upplever att deras läsare behövde en mer nyanserad bild än gängse journalistik.
Så nu är jag med i Vilks konstverk jag också men det är ju hela världen eller hur?
Käre Lars!
Bör man inte skilja mellan
1) Konstverket
2) Dess konsekvenser
Om det inte finns någon skillnad så kan exempelvis Nimis ha den egenskapen att Mr X har snubblat på en bräda och brutit lårbenshalsen. Visst är detta en konsekvens av verkets materiella bas? Det tillhör väl knappast verket?
eller ”Profeten Muhammed som rondellhund” förde med sig ett gräl som slutade med att Muslim X slog sin smygateistiske son.
Eller att Muslim Y släppte en fis eftersom han var så upprörd över teckningen.
Jag vet ju att du gärna vill dra in hela världen i ditt konstverk, men rent logiskt håller det inte.
hälsningar Conny