Gårdagens debatt i Köpenhamn var minnesvärd. Missa inte Steens bildreportage. Ni ser bland många andra Kurt Westergaard, tecknaren som gjorde den historiska bilden av profeten med bomb i turbanen.
Eljest tänkte jag i dagens text utgå från profeten Jan Guillou som för några dagar sedan yttrade följande:
”Vilks yttrandefrihet är obestridlig. Men vad jag vänder mig emot är att ’yttrandefrihetens gränser’ alltid ska testas på muslimer.”
Jag undrar då om han inte har funderat på varför det är så. Kanske är det så att precis där har vi en både seriös och nog så grundläggande gränsdragning. Det har visat sig att man på senare tid gärna och ofta kommenterat detta och ordnat debatter, den ena efter den andra.
Men om Guillou skulle insistera finns det fler ehuru de inte verkar lika angelägna. Naser Khader, som talade på gårdagens debatt är en mycket sympatisk man som lugnt påpekade att det som är extrema muslimers problem är deras totala brist på humor. Han framhöll att kritiken av Islam inte minst därför är en av de känsliga frågorna i västvärlden. Men, som han tillade, det finns fler. Pedofili och incest är andra tabubelagda ämnen. Där har Jan Guillou några ämnen att få avprövade mot yttrandefriheten. Ett av dem är faktiskt värt att skänka lite närmare uppmärksamhet.
I slutet av september ryckte polisen in på Baltic Center i Gateshead för att beslagta ett av 149 foton av Nan Goldin ur serien Thanksgiving, en serie som dokumenterar konstnärens liv från 1973-99. Bilden är Klara And Edda Belly-Dancing (1998) och orsaken till ingripandet är att den ena av de unga flickorna särar på benen. Bilderna har varit utställda på många platser tidigare. Saken har fått särskilt stor uppmärksamhet eftersom bildserien ägs av Elton John.
Vi har sett sådant många gånger. En bild som ingår i en konstkontext med specifika intentioner som är bekräftade av konstvärlden dras ur sitt sammanhang. Om man väljer att placera den i en helt annan kontext kan man få den till att vara en pedofil bild. Naser Khaders observation är alldeles korrekt. Hysterin bryter lös. Baltic Center plockar ner hela utställningen och all information försvinner från deras hemsida.
Det lär ändå ordna sig. Nan Goldin är en av världens mest kända samtidskonstnärer, rankad som nr 60 i världen och årets Hasselbladspristagare. Hon har konstvärldens fulla uppbackning.
Naser Khader talar på Dansk Forfatterforening
För att undgå att bli igenkänd uppträder konstnär Vilks i förklädnader. Här ser vi en av dessa.
PS: Arbetet med musikalen fortgår intensivt. Ny rapport i morgon.
Hämtat från KRIS 4.7.79
För det planerande förnuftet är vardagslivet en ständig besvikelse, en härva av envisa avvikelser. Konsten är ensam om att helt bejaka denna irritation som
infinner sig vid upptäckten av att ingenting stämmer. Den försöker inte hejda
avdriften, tvärtom letar den sig med förkärlek till de blinda fläckar där samhälls-planerarnas indikatorer inte längre ger några pålitliga utslag. I konstverken kan
vem som helst se att det inte är möjligt att överblicka eller kontrollera innehållet i
de erfarenheter som människorna har av sina faktiska liv. De förklarar också varför människorna inte vill vilja sitt eget bästa. Konsten är människornas vackra feberrrosor.
Det senkapitalistiska samhällets korporativa och utslätande drag, dess drag av
nytta, förnuft och försoning, får sin mest pregnanta bild i de visioner av kulturen
vissa byråkrater och institutionsmänniskor gör. Här har konsten förvandlats till en socialteknik. Det har också blivit vanligt att dessa >>kulturpolitiker>finkulturen>samhällstillvänd>utvecklingen
Det är väldigt lätt att vara obetingat för yttrandefriheten och mot dem som vill inskränka den. Och väldigt lätt att säga att vi är för yttrandefrihet och muslimer är emot. Vi och dem.
När jag ställde en fråga om bojkott-vapnet i del 409 fick jag till svar att vid en eventuell bojkott mot svenska varor skulle peterson stoppa invandring från muslimska länder och byggandet av moskéer i Sverige. En annan debattör undrade hur Malmömoskéen kunnat få bygglov eftersom den inte passar in i det svenska landskapet.
Kraftfulla men förmodligen helt verkningslösa grepp mot islamister. Och jag undrar fortfarande vad som händer när och om det börjar handla om pengar. Så snart svenska företag drogs in i debatten (via amerikanska SITE institute som – till den som betalar – letar upp och levererar ”terroristhemsidor”) halade Ericsson flaggan i Irak, och Bengt-Erik Berglund, ledamot av Arla-Foods högsta beslutande organ, gick till häftig attack mot publiceringen med orden:
”Till den muslimska världen vill jag framföra följande budskap: Arla-Foods uttalade fullständigt avståndstagande till Jyllandspostens Muhammedkarikatyrer, och det är naturligtvis fullständigt klart att samma avståndstagande gäller mot Nerikes Allehandas skymfande publicering av Lars Vilks rondellhund”.
http://semus.files.wordpress.com/2007/09/oppet-och-ansvarsfulltt-av-nerikes-allehanda.pdf
Hur bedömer du ett sådant uttalande, stefan peterson? Feghet? Landsförräderi rentav? Spricker facaden när det börjar kosta?
Det är smått komiskt att strax under Bengt-Erik Berglunds avståndstagande finns ett inlägg från Sekulära Muslimer som berömmer tidningen för öppenhet och ansvarsfullhet.
Det kanske inte är så svart och vitt ändå?
Hämtat från KRIS 4.7.79
För det planerande förnuftet är vardagslivet en ständig besvikelse, en härva av envisa avvikelser. Konsten är ensam om att helt bejaka denna irritation som
infinner sig vid upptäckten av att ingenting stämmer. Den försöker inte hejda
avdriften, tvärtom letar den sig med förkärlek till de blinda fläckar där samhälls-planerarnas indikatorer inte längre ger några pålitliga utslag. I konstverken kan
vem som helst se att det inte är möjligt att överblicka eller kontrollera innehållet i
de erfarenheter som människorna har av sina faktiska liv. De förklarar också varför människorna inte vill vilja sitt eget bästa. Konsten är människornas vackra feberrrosor.
Det senkapitalistiska samhällets korporativa och utslätande drag, dess drag av
nytta, förnuft och försoning, får sin mest pregnanta bild i de visioner av kulturen
vissa byråkrater och institutionsmänniskor gör. Här har konsten förvandlats till en socialteknik. Det har också blivit vanligt att dessa ”kulturpolitiker” klär sina ställningstaganden i en radikal språkdräkt. I deras självförståelse framstår säkert
också deras positioner som progressiva. Men vi vet sedan länge att även totalitära staters funktionärer ser sig i framstegets och förändringens positiva tecken.
Den ideologiska kärnan i kritiken mot konsten och ”finkulturen” är anti-elitismen.
Det är bara en liten grupp människor som intresserar sig för Paul Celan och Iannis
Xenakis, och det misstänkliggör deras arbeten. Man inbillar sig att alla kulturella
former ska kunna kommunicera med alla människor. Den gamla synen på konsten
som en nödvändighet för var och en, där borgarens klassiska bildningsgång antogs
vara en mänsklig konstant, håller alltmer på att trängas ut. Fram träder en konst
som verkar utgå ifrån omedelbara behov. Den är ”samhällstillvänd” i den meningen att den behandlar samma problem som debatterna i massmedia. Den är
gjord med en bestämd intention: för att samhället ska flyta mer smidigt. Ett
reformistiskt glidmedel.
Dessa idéer produceras i en situation där det förvaltade samhället nästan helt tror
sig lyckas genomlysa våra vardagsliv. Allting ska bli förklarligt, ska låta sig behärskas. I en sådan tid låter sig till exempel bekännelselitteraturen och kraven
på autenticitet lätt ses i ljuset av maktens alltmer finförgrenade behärskningsnät.
Alla ska kommunicera, prata tills de blir genomskinliga. Man drömmer om en värld
där alla problem elimineras genom diskussioner. Där ingen längre kan vara svart-
sjuk eller deprimerad. Man glömmer att livet inte är till för att det ska bli lättare.
Vi försöker förstå våra liv historiskt utan att inse att historien är ett negativt urval
av verkligheten. De lyckade lösningarna är historiens frätande syra, de utplånar
de bruk som föregick dem, ja till och med minnet av att här funnits ett problem att
lösa. Det är det vi inte lyckas med som ständigt återvänder, blir historiskt evigt. I
den bemärkelsen har vårt liv blivit alltmer historiskt. Vår civilisation har ackumulerat
olösliga situationer. De förhårdnade punkter av destruktivt tvång i samhällsvävnaden
som man en gång hoppades att ”utvecklingen” automatiskt skulle upplösa fram-
står alltmera som själva fästpunkterna för de sociala och ekonomiska systemen.
Vårt vardagsliv får allt svårare att värja sig mot historien, samtidigt som historien
genom sin natur bara tycks erbjuda oss nederlagsrecept och förutsägelser om
misslyckandenas upprepning. Att återvända till det lilla perspektivet, den lokala
mänskliga existens som kan förklaras utifrån enkla mänskliga behov och känslor
är kanske det enda sättet att vinna en bild av människan som definierar henne
utifrån hennes möjligheter, som låtsas att hon ännu kan börja om.
Walter Benjamin menade att den stora symboliska konsten ger en antydan om
människan sådan hon var i skapelsens gryning, medan den intellektuellt reflekterade
allegoriska konsten visar oss historiens facies hippocratica, dess dödsansikte.
Är det därför vi måste upprepa försöket med den rena estetiska erfarenheten, steget
bortom det kritiska medvetandet, det blinda språnget in i den skönhet som med Valérys ord motståndslöst lyfter människan över henne själv? Konstens öga är det
sista inför vilket vi ännu kan befinnas värdiga. Den tar bort vår förlamning. Vår
framtid får vi tänka ut själva.
Kära läsare – tyckte du om det här?
Tag vad du tycker om och gör det till ditt eget!
Upphovsmännen till den här texten har
inget monopol, inget tolkningsföreträde.
Horace Engdahl och Stig Larsson som en gång i tiden skrev det här – var är de
idag?
Fredrikzon! I´m back!
Underbart att läsa att en gammal mjukisbralla som du tagit intryck av debatten och blivit mer balanserad(”Hur ställer vi oss till en ”Great Islamic Boycott”? Vad finns det för motmedel?” Fredrikzon från igår). En fråga som måste besvaras först är varför du antar att Arla-chefen styrs i sina uttalanden av hot om ekonomiska förluster och inte av egna ärligt uppriktiga åsikter? Vilka belägg har du? Emellertid är det inte orimligt att man styrs av ekonomiska konsekvenser, rättvisa kommer oftast i andra hand. Pengar korrumperar ju som bekant.
Det är ju fint att du personligen inte kan prissätta yttrandefriheten, frågan är om du kan stå för det i en verklig situation?
För övrigt behövs inga motmedel vid bojkott annat än en fri öppen debatt. Möjliga skadeverkningar för Sverige ur ett ekonomiskt perspektiv är klart begränsade.
Bob, welcome back. Alltid ett nöje.
Angående mitt prissättande av yttrandefriheten ber jag dig läsa mitt inlägg i del 409 nr. X en gång till. Så slipper jag upprepa.
Belägg för att Berglund (han är inte chef) styrs av ekonomiska överväganden? Samma där, läs igen. Man kan ju inte direkt påstå att han försöker dölja sina påstådda ekonomiska förluster efter den danska krisen.
Lars Vilks!
Många har beundrat ditt mod. Jag vill även hedra ditt tålamod, din ork att oförtröttligt förklara och förklara, din generösa beredvillighet att ta dig tid att resonera och diskutera även med de mest förstockade hjärnor, som det gamla oförbätterliga fossilet Guillou!
Hur orkar du?!
Själv undrar jag om det överhuvudtaget är någon mening med att försöka föra en vettig debatt med en person som har gjort till sin livsuppgift att ända in absurdum försvara, urskulda och rättfärdiga totalitära regimer och ideologier!
Kan man lära gamla hundar, som Guillou, sitta?!
Ack, jag tror det icke!
Guillou´s gamla obotfärdiga hjärna kan inte ens ta in enkla truismer som:
Islam är INTE en RAS utan en IDEOLOGI
Att vara muslim är inte ett ÖDE utan ett VAL, vilket i sin tur implicerar:
Att känna sig KRÄNKT av Vilks alster är också ett VAL, inte ett ÖDE!
Muslimer är ”vuxna” varelser, som själva valt att bekänna sig till en antidemokratisk ideologi; islam, vars yttersta syfte är att störta alla icke-islamiska system och ersätta dem med teokratiska diktaturer!
Och det är just detta deras val som är grunden till den konflikt som vi har och som förvärras för varje dag som går!
Pessimisten: Mot dumheten kämpar Vilks förgäves!
Optimisten: Demokrati är framtiden för hela mänskligheten! Det talar evolutionen för! Guillou och hans gelikar kommer snart gå samma öde till mötes, som Saddam (Guillous gamla stora idol)! På historiens soptipp hör de hemma!
Hälsningar!
Hej Lars, video fra kvällen i Kphm. är online nu:
http://snaphanen.dk/2007/10/04/video-lars-vilks-i-k%c3%b8benhavn/
Fantastisk förklädnad Lars! Bra jobbat!
—
Har inte hunnit med riktigt i skriverierna.
Den svaghet ”västerlandet” har, och det gäller till alla moralfrågor, är att det till stora delar styrs av ekonomisk vinning. Tillväxt. Ifall det nuvarande systemet inte på ett effektivare sätt (än genom konsumentmakt, exempelvis) kan inkorporera moralfrågor i sin agenda så kommer det inte att finnas tillräckliga medel att tackla de stora frågor vi står inför. Som ekonomiskt system som främjar utveckling är kapitalism ett starkt system, snabbt och effektivt. I fråga om hållbarhet har det dock uppenbara brister.
När det gäller specifikt frågan om islam så kanske man kan fundera på huruvida förhållningssättet ska vara inkluderande eller exkluderande. Det senare blir då en strävan mot regression, och därmed, som jag ser det – dömt att misslyckas. Ett inkluderande förhållningssätt funkar bevisligen, men det är såklart ingen lätt sak och där finns som bekant problem som måste lösas – utgående ifrån förhållningssättet. Den öppnade diskussionen mellan Lars och den egyptiska karikatören ger en positiv bild av ett långväga kulturellt möte. En triumf för Lars projekt, helt klart.
Normalt fördjupar jag mig inte i religiösa texter eller skrifter, men exempelvis bibelns ordspråksbok kan vara god litteratur, om man läser den som inspiration och med distans. Självklart kan delar av koranen läsas på det viset också.
Har ni läst kyrkans gratistidning Amos, en höjdartidning med öppet sinne, humor, självkritik och välgörande perspektiv. Möjligen är Svenska Kyrkan på väg mot något nytt. Revolutionen börjar på informationsavdelningen.
Revolutionen är alltid med, men går alltid för långsamt – och ibland följs två steg fram av ett tillbaka.
För de som ser stora problem med integration och samexistens kan det vara trösterikt att oändligheten är en oerhört elegant lösning på några av de svåraste frågorna.
Alla och inte bara Allah borde bojkotta Arla, ett företag som stödjer djurförtryck och miljöförstörelse.
danpark,
Djurförtryck är förstås dåligt men jag har ingen anledning tro att Arla skulle vara speciellt aktiv på området. Däremot blir många kategorier människor i de västerländska demokratierna utsatta för allt för lite förtryck. Vaneförbrytare, separatister, mångföderskor, arbetsstrejkare, invandrare och religiösa fanatiker kan nämnas som exempel. Min prognos är att vår demokrati inte kommer att överleva i nuvarande form. Alltför stor frihet leder till alltför stort missbruk av friheterna. Inga folk vill styras av främmande herrar; främlingsstyre kan uppstå genom att ta alltför stor hänsyn till minoriteter.
”The people who speak most sensibly about the threat that Islam poses to Europe are actually fascists.”
http://www.samharris.org/site/full_text/the-end-of-liberalism/
Läste idag en rätt bra krönika. Tyvärr kan man inte hitta Sydsvenskans frilandkolumnister på nätet.
Dagens krönikör Magnus Jiborn, är normalt sett inte en mina favoriter precis… Men idag var han bra.
Rubriken var:
”Tystnad är tyranniets förutsättning.”
Vilket ger mig i alla fall, en hel del associationer även till det som diskuteras här för tillfället, fast det just denna gång handlade om Ungern, DDR och i nuläget om Burma.
Sluttampen var som följer:
— En förklaring är att all makt vilar på koordination. Ett uppror kan, som den kanadensika statsvetaren Rusell Hardin påpekar, inte bryta ut en liten bit i taget. Det måste bryta ut på en gång. Så länge regimen kan förhindra en samfälld revolt och rikta sin fulla styrka mot enstaka, isolerade upprorsflammor sitter de säkert.
När tillräckligt många samtidigt tror att tillräckligt många tror att en förändring är möjlig så kan allt vändas på ett ögonblick.
Därför ingår kväsandet av yttradefriheten alltid i tyranniets standardrepetoar. Det handlar inte bara om att förhindra misshaglig information, utan kanske mer om att omöjliggöra ett samförstånd. Tystnad, osäkerhet och isolering är diktaturens förutsättning.
Vad omvärlden kan bidra med är att efter bästa förmåga försöka bryta upp isoleringen. Det är därför viktigt att inte sökarljuset flyttas någon annanstans när dramatiken avtar, spåren efter revolten städas undan och lugnet och tystnaden åter lägger sig över Rangoon.
I tystnaden regerar rädslan.”
Det som slog mig var, att detta kan omsättas till många situationer – offentliga såväl som privata också – det handlar om gradskillnader. I och för sig väldigt stora gradskillnader, men själva grundfunktionen går kanske ofta igen?
Fredrikzon
Beträffande mitt inlägg om bojkottvapnet, så var det ett (dåligt) försök att vara ironisk.
Tanken att använda bojkott, istället för hot och terror är naturligtvis ett stort steg i rätt riktning.
Men skulle den fungera ? Knappast.
Mitt förslag att de stora Svenska företagen, ens skulle komma på tanken, att avstå en marknad
är både naiv och hopplös. det kommer aldrig att ske. Speciellt inte om det ”bara” gäller någon
liten konstnärs Yttrandefrihet.
I Maktens värld, ekonomisk, politisk eller religiös där gäller det att vara tyst och anpassa sig. Möjligtvis kan man kanske vara intresserad av den EGNA Yttrandefriheten, men alla ANDRAS Yttrandefrihet är helt ointressant, egna Investeringar, Kapital och Politik är alltid viktigare.
Därför kommer vi även med all säkerhet att få se vår lagstiftning ”anpassad i rätt riktning”.
Det är förmodligen därför som är det ännu är så TYST i de politiska etablissemanget, men vet helt enkelt inte om man förlorar eller vinner på att yttra sig. Därför kan vi vara helt säkra på att våra kära Politiker hellre kommer att ”anpassa” vår Lagstiftning, än att ”stå upp” för den vi har.
Tyvärr så är därför Hot och Våld ett effektivt medel, i kampen om Makt.
Alla friheter har ett PRIS, vem är intresserad av att stå upp för dessa om man själv personligen har något att förlora ? Knappast en Politiker, aldrig en Företagsledare,
Alltid en och annan Konstnär, ibland en publisist. Och så kanske några bland oss vanliga döingar.
som inte har så mycket annat att förlora än våra friheter.
MEN DET FINNS HOPP, Debatten är ju igång, tack vare Larts Vilks mfl.
Kanske kommer även etablissemanget att lyssna, om dom känner att även dom skulle kunna bli stora förlorare i ett samhälle med ”anpassade” friheter.
Anpassad Yttrandefrihet, är det något att ha ? Antingen har vi fullt ut, eller så har vi ingen alls,
eller finns det en något ”demokratiskare” variant, Du får yttra dig om vad du vill, bara du inte ”kränker” mig eller min religion ?
När jag nu ändå är i skrivartagen…
Camus-fan lade ut den rara och bra artikeln av Stig Larsson & Horace Engdahl, med en undran om var de är idag.
Tar väl igen sig kanske?
Det jag tänker på igen är alltså växelspelet. Precis det som de skriver om. (Eller har jag fått det om bakfoten?)
När jag gick i den sprillans nya grundskolan för en del år sedan… så visade man för alla elever Paul Jacobis Atomligan.
Det som jag har ”tagit med mig” alla år – är hans inledningsord.
Döende i cancer efter att ha fotat atomprovsprängningarna i Nevadaöknen på 50-talet – så talade han om att ”samhällets tröghet till förändring” är superviktig. Viktig för att balansera dogma, som han sade sig representera själv (mitt ordval – minns ej hans).
Att det dogmatiska radikala, SKA vara en motpol/utmaning mot det etablerade men att det skulle vara katastrof om det skulle bli det som ”bestämde”.
Att ”rollen” är utmaning och ifrågasättande.
Och då är vi tillbaka till växelspelet. Stig Larsson och Horace Engdahl är numera etablerade. Även om de är ”udda” och ”svårbegripliga” för många idag med.
Lämna dem då i ro – de har väl gett sina bidrag till samhället, mer än de flesta? (Fast tack för artikeln, Camus-fan. Den är bra!)
För någonstans har vi kanske blivit inbillade, att vi kan göra allt samtidigt och mycket och för evigt (en helt annan diskussion, eller hur?). Men det är svårt att spela ping-pong med sig själv.
Man har ju ett eget litet liv med. Som handlar om allt från liten vardaglig glädje till socialt ansvar.
Håller med Joanna – Amos är bra. De är inte speciellt ”lättledda” – vilket är betryggande, om något.
De är inte heller pessimistiska – som någon skrev om, som ett möjligt personligt alternativ.
Också Lars lät sådana ord undslippa sig (nå’t pessimistiskt om världen) … men han var nog bara lite trött just för tillfället.
Att stå för det man har lärt sig från generationers ”tänk” och liv – det är väl ens ansvar och… kanske… uppgift som människa? Vare sig det är ”bara” i ens närmaste omgivning – eller om man har ork, övertygelse och förmåga, att förmedla det lite vidare?
Och så undrar jag. Göran dumpade Fredrikzon i Västrafrika. Jag är lite orolig – har han acklimatiserat sig?
Skulle i vilket fall som helst gärna se att han hade en engelsk parlör med sig. Jovisst talar en del franska där, men jag tror ändå att en engelsk parlör gör mer nytta. I långa loppet, s a s.
Ett bra inlägg stefan peterson
”Anpassad Yttrandefrihet, är det något att ha ? Antingen har vi fullt ut, eller så har vi ingen alls,
eller finns det en något “demokratiskare” variant, Du får yttra dig om vad du vill, bara du inte “kränker” mig eller min religion ?”
Det där sista är ”huvet på spiken”. Om vi skulle följa det så återstår bara tystnaden.
Ett nytt passade uttryck: Anpassad yttradefrihet. När dina ekonomiska intressen är viktigare. Som att hålla god min i elakt spel.
PS. Citat från mig själv :-):
Man har ju ett eget litet liv med. Som handlar om allt från liten vardaglig glädje till socialt ansvar.
Fråga:
Att vara beredd att dö för det man tycker är rätt – skjuten som en bland många i en folkhop.
Viker du dig… och tycker att det kan andra göra?
De som har ”oturen” av att bo någon annanstans. För de ingår inte i det samhället/kulturen jag bor i. Här är varje liv viktigt – samhället i överenskommelse kan lägga miljoner på att rädda mitt liv.
Trist för de som bor någon annanstans, eller hur? Hoppas att de snart får det bra, de med.
Å andra sidan… döden är alltid nära och möjlig.
En kvinna i Lund i Sverige, gick från sitt jobb en vardagskväll – snubblade på trottaren och slog i huvudet, dog nästan bums. Andra har blivit skjutna i huvudet och överlevt.
Livet är farligt. Överallt.
Bara det faktum att vissa muslimer faktiskt tror att en bojkott skulle få oss att ge efter och kyssa gangsterprofeten Muhammed i röven, säger en hel del om hur verklighetsfrämmande deras världsbild är… Det är nästan lika korkat som att tro att en enda specifik gud har skapat världen och skrivit Koranen.
”Och så kanske några bland oss vanliga döingar.
som inte har så mycket annat att förlora än våra friheter.”
Tack! Vi är flest – vi vanliga fattiga, maktlösa…
Så – skaka om din granne lite – även om han/hon avskyr dig för det. Vederbörande brydde sig nog inte så värst mycket om dig innan heller ändå.
Åtminstone inte om du klippt gräset regelbundet.
Läste nu Mushrik: Läste du om mötet i Korea? Och om FN:s sändebud i Burma?
Om människor inte förstår det man säger, så spelar det ingen roll om man har ”rätt”.
Dialog ser kanske annorlunda ut, än så. Samtal handlar väl inte om rätt-eller-fel – det heter polemik då, tror jag.
Och eftersom vi alla i världen fortfarande är överens om, att störst bössa och mest pengar är makt… så får vi spela efter de reglerna i det officiella spelet, i alla fall.
Fast det är klart… att det är viktigt att veta att andra tycker lika… Moment 22 i positiv tappning. Som mina citat från Jiborn krönika.
Men då är ju action viktigt – inte bara bekräftelse? Till syvende och sist.
Vilks, jag är deprimerad.
Både Bagdad-Bob och stefan peterson säger att yttrandefriheten är till salu. De säger att lagarna kommer att ändras, bara de ekonomiska påtryckningarna blir starka nog. Och det är du som har satt igång allting. Det är bara Mushrik som håller fanan högt.
Cecilia, tack för omtanken. Jag klarar mig med rondellhundsparlören. Västafrika är faktisk trevligare än väntat. Avvaktar omdirigering.
Fredrikzon,
Var inte ledsen. Om mångkulturförespråkarna börjat lossna lite på skygglapparna så är det ett framsteg, även om det kan smärta.
http://chromatism.net/current/images/coxforkum1.jpg
Inget alls kommer att hända med vår yttrandefrihet annat än att islamisterna ingjutit rädsla hos många. Men efter rädsla kommer hat. På hat följer våld och krig. Men kriget vinner vi.
Äh. Du ska inte vara ledsen, Lars. Jan Guillou är kanske bara förtröden? När han själv testade sin yttrandefrihet på Richard Wolff fick han lite skäll av kulturetablissemanget och bad bums om ursäkt.
Ursäkt skulle han naturligtvis be om, men det ångrar han kanske? Oaktat vilket har han gjort sitt för att yttrandefrihetens eventuella gränser inte alltid ska testas på muslimer. Frågan är: Ska han nu stå för det, eller ska han inte? Eller frågan är kanske: Kränka eller inte kränka?
”Lätt kränkt”, sa Bill. ”Lättkränkt”, sa Bull.