Elisabet är otålig och vill tydligen påskynda mina planerade utläggningar om debattens mening. Svårt att göra något åt det under de kommande dagarna. Liksom de föregående kan jag inte mycket annat göra än att fara hit och dit. Men det kommer i nästa vecka. Och inte skall Elisabet vara syrlig för att kommentatorerna diskuterar drinkar. Sådana samtal passar alldeles utmärkt in i ett relationellt konstprojekt.
Torssander vill veta vad jag anser om kriget mot terrorismen. Ledande fråga, antar jag, det är givet att det inte framstår som någon entydig höjdare. Men jag driver inga bestämda politiska ståndpunkter i mitt konstprojekt. Konsten bör nogsamt akta sig för sådant.
Olofmartin framför att jag inte är benägen att kritisera den västerländska kulturens svagheter. Men vi känner allt detta mer än väl. Likafullt vet vi också vad som gäller. Världen skall anpassa sig till den västerländska kulturens grunder. Även om det finns stora brister finns det inget rimligt alternativ.
Här är omslaget till tidskriften Konstnären.
Skriften innehåller en längre intervju med konstnär Vilks. Jag får säga att intervjun framstår som tämligen svårgripbar, men att skriva av bandspelaren är ju också ett stilgrepp. Däremot vill jag dementera påståendet om att jag inte sköter mina åliggande i arbetet med Nimis. Och det är helt felaktigt att jag skulle ha gått miste om ett stort virkesklipp. Tvärtom, det har jag redan till stora delar säkrat och även inlett det dryga och tunga transportarbetet.
Hur skall det gå med Hornsleths konstprojekt? Bra eller dåligt? Dagens DN framför sina kritiska synpunkter.
Till den opåläste barnrumpan Fred Torssander
Gå in på
http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=410&typ=mot&rm=2007/08&bet=U300
och läs lite grann om din älskade Saddams barbariska brott!
Lars Vilks har all anledning att för ”konstprojektets” skull undvika att uttala sin egen åsikt om de frågor där hans konst används som slagträ.
Till exempel bör han – med tanke på den verkliga borgerliga konsten, försörjningen – undvika att svara på frågor om ifall han faktiskt anser att muhammedaner och/eller araber på något vis är underlägsna och om dessa i så fall förtjänar att behandlas som hundar – jagas, bombas, sättas i burar osv.
Dock borde herr konstnären kunna uttala sig om ifall han anser sig i sin egenskap sådan sakna varje ansvar för den övriga mänskligheten. I fall den högsta konsten är företagsledarnas och politikernas totala hänsynslöshet – ofta benämnd psykopati.
Vilks
”Olofmartin framför att jag inte är benägen att kritisera den västerländska kulturens svagheter. Men vi känner allt detta mer än väl. Likafullt vet vi också vad som gäller. Världen skall anpassa sig till den västerländska kulturens grunder. Även om det finns stora brister finns det inget rimligt alternativ.”
Befriende klar tale.
Intressant experiment av Hornsleth men möjligheterna att göra något för mellersta Afrika är nog högst begränsade. Det är en alltför svag grupp som lever där. ”Around the world, studies find the same general pattern: whites 100, East Asians 106, sub-Sarahan Africans 70”. http://www.slate.com/id/2178122/entry/2178123/
Med nuvarande avsaknad av befolkningspolitik i väst kommer vi så småningom bli föremål för liknande experiment från våra intelligentare medmänniskor i Östasien. Mina egna kinesiska släktingar är dock snälla och förstående.
Till Elisabet och Gote m fl.
Jag börjar inse att ni menar allvar. Ni tror verkligen att ett muslimskt maktövertagande är nära i Sverige. Därför drar ni slutsatsen (i alla fall Gote) att valet står mellan pest och kolera, dvs. mellan islamism och sverigedemokraterna, mellan slutenhet och slutenhet.
Jag vet inte vad det är för egendomlig mekanism. I ett modernt, välmående samhälle som Sverige verkar det som att man ständigt måste vara rädd för något. Den mänskliga naturen tycks ha behov av något skrämmande. Är det inte vargen eller björnen så är det muslimerna. Och visst finns det krafter som vill att vi ska skrämmas av islam och terror.
Har det inte fallit er in att vårt samhälle med dess demokrati och tolerans och öppenhet kommer att motverka detta mer eller mindre realistiska skräckscenario med hjälp av – just demokrati, tolerans och öppenhet?
Att överge dessa grundläggande värden av fruktan för islamismens slutenhet visar bara att ni inte själva tror på dem. Det kommer inte att fungera.
Men mellis – svag grupp!?
Kan DU röra 15 muskler osynkat?
Nä, jag tänkte väl det. Högst två, som jag…
Och vad har man för nytta av det – många osynkade muskelrörelser… i dagens samhälle? Som vi ser det. Hittar ingen produktiv dito. Men jag tycker det är super ändå. Avis!
Hur är ditt luktsinne förresten? Oviktigt var det helt nyligen… men nu kan du bli superkändis! Kock alltså. Visst är det kul? Att hitta nya vägar för fundamentala överlevnadsfunktioner.
Ännu roligare blir det kanske, när man kan ”knyta ihop” saker, och allt liksom återställs till scratch.
Blev glad av att läsa om att det kommit en bok om det. Yppighetens nytta av ekonom Jonas Frycklund. Har inte läst den, så jag vet inte om den är begåvad. Men grundtanken är det, tycker jag. När alla har det hyfsat materiellt och försörjningsmässigt, så har vi tid till att tänka.
Unnar du inte alla det? Tror jag helt säkert du gör. Mer än de flesta…!
Jag har skrivit innan jag svarade så dumt här ovan…
Alltför långt – men va fanken :-)-
Orkar inte redigera och vara ”förnuftig”. Orka om ni vill :-). (Typiskt svenskt jante, eller hur?).
Min fredagsdrapa:
Intressant tema – väldigt känsligt.
Islam ligger i lä där med säkert 1000% i fråga om känsligt tema.
Ett som är säkert, är att vi i alla fall betraktar IQ som den mest eftersträvansvärda talangen. I västvärlden, vill säga. Även om EQ och en-annan-Q (har glömt, någon som vet?) börjar bli lite inne.
Sen finns det ju helt andra talanger – konstnärliga, musikaliska etc – men de ”spelar ju i annan liga”…
Av någon anledning, tror jag det inte är lika ”viktat” mellan olika talanger i andra … kulturer…?
Även i sydeuropa tycks det mig som om hierarkin när det gäller talanger är mer ”platt”. Allt inom respektive genre uppskattas. Just inom sin genre. Och man jämför inte så mycket sinsemellan grupperna; dvs Vilken ”grupp” är bäst?
Utan utgångspunkten är kanske mer huruvida man är bra-människa/gott-hjärta/stark-integritet – dvs basala funktioner för samhällets fortbestånd. S e n börjar hierarkin – då baserad på olika företräden och hur man kan ”utnyttja” dem.
I ”väst”, eller i Sverige i alla fall, så måste man först prestera – jobbmässigt eller liknande – innan man kan få grundrespekt som människa…
Nuförtiden mer än någonsin. Man måste uppfylla vissa grundkriterier i levnadsstandard, innan någon ens näns lyssna på vad man säger.
Att få respekt utan att först uppfylla vissa materiella kriterier – är svårt och bräckligt. Och betraktas med skepsis.
Och det är klart – ett hus står där det står. Men en tankevärld måste hela tiden uppdateras – livet måste levas och man ”måste” bli klokare hela tiden.
Fast samma gäller ju egentligen huset också…. det fräcka köket blir ju slitet det med. Somliga byter långt innan – för att vilja-vara-med-skälen ständigt jagar dem. Och andra blir paffa när de ser att de blir lite skavt… och lånet för det gamla ännu inte är betalt… Sen har ju grannen har redan bytt :-(… (”Han fick ett arv ju”. Dvs, han ärvde en arbetsskuld.. . det är väl vad pengar är?).
Nja, att ha respekt för den man är och vad man tänker. Är kanske inte så svårt ändå. Framför allt är det ju billigare. 🙂
Fast även ”åsikter” blir slitna hela tiden – tack och lov.
Kanske det är dax för mänskligheten, att unna sig att släppa ideologierna. Vänster-höger t ex, försvann väl med till slut med Berlinmurens fall?
Jag funderade länge på vem-som-vann… Tror ingen vann – tror det försvann som samhällskonstitution. Det hade spelat ut sin roll – moderaternas politik idag, hade nog benämts som näst intill kommunistiskt för 50 år sedan. Dvs, det ansvarstagande synsättet överlevde det ”opersonliga” samhället.
Back-to-basics alltså. Att ta hand om alla. Även om vi inte står öga-mot-öga med dem i vår vardag nuförtiden. Det är inte familjen och de vi har runt oss till vardags som vi delar med oss till. Utan inplementerat som en allmän hållning; Även när vi inte måste, inte är personligt berörda.
Det är en, i mitt tycke, en trevlig utveckling. även om den är lite guppig just nu…
För det är väl hela idéen egentligen – att man inte ska vara avhänging av/förpliktigad till, just den personliga sfären. Framför allt de som ingen har…
Lätt att vifta bort om man har mycket backup. Men gör tanke-experimentet om att du ingen har. Kan du?
Jag tror att det blir lättare och lättare för varje år som går (förutom i USA, de är vana vid att det är så. Tror jag). Och jag tror att ”utsatthet,” håller på att krypa lite närmare alla människor – därav en ökande rädsla, när det gäller ”allt”.
Så Fredrikzon – visst har du rätt. Men jag minns något om ”Så rätt man tänkt – och så fel det blev”.
Dax att tänka om. Eller tänka nytt, kanske?
ha ha ha (ln) inte veta var G punkt ligga!
du leta i vagina fel
mona sahlin feminist inte veta g punkt
Ernst Gräfenberg inte veta
bara allah veta koran veta mohammad veta
G punkt inte ligga i vagina
G punkt ligga i brunöga
PS. Frånvaron av historia. Är intressant. Och nog viktigt…?
Och frånvaron av personlig koppling till de människor som har det svårt, är nog så viktig för hur man ”hanterar ”det. Vare sig man fördömmer eller är förstående.
Jag var en hel del i gamla DDR efter -89. För jag var gift med en flydd östtysk.
I DDR så hade det varit en medveten strategi – att ersätta historia med bara ”nuet”. Effektiv stragegi – åtminstone ett tag.
De flesta fokuserade alltså sina personliga undringar/tillkortakommande på staten…
När muren föll – så blev det en personlig katastrof för många – när fokus måste vara på det egentliga problemen. Det personliga.
Och Lyckans land, för andra. De ”starka”.
Likheterna med Sverige var slående. Vid denna tid så var statens trygghet allsmäktig – här som där. Nu ”knakar” det även här – därför diskuteras det. Och klagas. Som jag ser det, i ”ljuset” av gamla DDR.
Och jag undrade då – och undrar fortfarande – över eftersläpningen i det svenska skolväsendet.
Långt efter murens fall, så tog man bort historia som kärnämne på gymnasiet. Nu kommer det kanske tillbaks. Tillsammans med Yrkesskola.
Kanske IQ är på väg att ”hitta sin rätta plats”? Som en talang bland alla andra?
Och historia som en avgörande del av människors medvetande/liv.
Det är precis som med all annan back-up – får du det inte av din familj (historie-medvetandet), så måste väl då ”samhället” stå för den? Så att alla har lika utgångschans?
Sen gör vi ju alla olika saker av vårt liv. Men det är ju en helt annan sak.
”Var och en sin egen lyckas smed”. Det är en frihet… – eller hur? Och då menar jag inte Idol 2007 🙂
Fredrikzon
”Jag börjar inse att ni menar allvar. Ni tror verkligen att ett muslimskt maktövertagande är nära i Sverige. Därför drar ni slutsatsen (i alla fall Gote) att valet står mellan pest och kolera, dvs. mellan islamism och sverigedemokraterna, mellan slutenhet och slutenhet.”
_
Det er problematisk at ligestille ”islamism och sverigedemokraterna”.
Sverigedemokraterna arbejder indenfor demokratiets rammer, selvom deres politiske arbejde vanskeliggøres af de øvrige partiers manglende demokratiske tolerance.
Islamisterne arbejder derimod på at underminere demokratiet og på sigt knuse demokratiet. Islamisternes mål er at indføre en teokratisk funderet stat, hvor man forskelsbehandler mænd og kvinder, og hvor mennesker med en anden tro end islam undertrykkes i ekstrem grad og er frataget en ræke basale rettigheder.