För några dagar sedan skrev Christer Eriksson en kommentar där han undrade hur det var med konstens syfte. Han hänvisade då bland annat till den grekiska tragedin.
Saken är att konsten (i vår mening) inte har någon lång historia. Först runt 1800 betraktar man en grupp verksamheter (Fine Arts) som hemvist för Konsten. Teknikerna bestämmer ändå inte om det är konst, för att så skall vara fallet krävs att det skall vara en särskild form av estetiskt uttryck. Denna ”särskildhet” definieras aldrig och har därför kvarhållit ett mysterium om vad som är konst. Alltså: Vissa målningar är konst, de flesta inte, viss litteratur är konst, det mesta inte etc.
Historien börjar med Kant som tilldelar konsten egenskapen att kunna visa att förnuft och moral hänger samman. Konsten kan, enligt Kant, sålunda med skönheten (särskild) visa världens harmoni (1). Kant befäster också det konstnärliga geniet som har den kapacitet.
I nästa led spekuleras kring ett ännu större mål för konsten: Att nå det Absoluta (2). Filosofin kan inte göra detta eftersom den är begränsad till tanke och språk. Med filosofin som avfyringsramp föreställer sig filosofer som Schlegel och Schelling att konsten skulle kunna göra språnget till den totala kunskapen och erfarenheten av världen.
Som man kan ana visar sig detta vara en väl stor uppgift. Istället ägnar sig det romantiska geniet åt den estetiska revolutionen (3), alltså att förändra konsten genom ständig förnyelse. I denna förnyelse är det tänkt att geniets inre skall uttryckas liksom tidsandan.
För ett halvsekel sedan tillkom ytterligare en möjlighet för konsten: att kritisera sin egen konstteori, alltså att agera i frågan ”Vad är konst?” (4) För att sedan leverera svaret att det kan vara vad som helst. När allt detta var gjort sökte sig konsten till socialkritiken (5). Där står den ännu och vi frågar oss nu vad den kan åstadkomma där.
Ser man lite närmare på denna tämligen korta historia (att det finns en väldig konsthistoria som sträcker sig över hela mänsklighetens levnadsöde är en sen konstruktion och kan beskrivas som en annektering – eftersom allting kan vara konst kan man också lägga till allt man önskar i konsthistorien) kan man dra den enkla slutsatsen att det inte finns någon ”naturgiven” substans. Däremot har det skapats en stark och ambitiös tradition.
Mitt lilla rondellhundsprojekt var från början tänkt att engagera sig i (4). Att allting kan vara konst betyder inte att allting i praktiken är möjligt. Var går gränserna? Men nu blev det som det blev och rondellhundarna fick en betydligt större uppgift inom ramen för (5).
Som jag åtskilliga gånger framhållit är ett av de stora problemen med socialkritiken att den inte når utanför galleriväggarna. När den någon gång gör det kan man räkna med problem. Först måste man inse att orsaken till att det blir en större publik är att det finns ett kontroversiellt inslag som kan engagera även icke konstintresserade. Dessa kan, när de blir provocerade, förlora all respekt för såväl den framsprungna konsten som upphovsmannen.
Jag vill naturligt nog inte att mitt projekt skall bli något som uppslukas av politiken. Det är därför jag envetet framhåller dess fiktiva karaktär. När jag t ex under en pågående debatt påtalar att debatten och de debatterande är en konstinstallation är det för att understryka just detta. På ett sätt sker det som sker ”på riktigt”. Men samtidigt sker det som konst som fiktion, en teaterföreställning där inläggen blir repliker i ett drama.
Richard Wagner gjorde tappra försök att med Allkonstverket nå det Absoluta. Här ses han som rondellhund i Berlin 1903. Målning av Anton von Werner 1908.
PS: Man kan läsa om gårdagens debatt i Corren.
Hej Lars!
Tack för din intressanta utäggning, eftersom jag inte har läst konsthistoria så är det intressant för mig att förstå bakgrunden!
””att kritisera sin egen konstteori, alltså att agera i frågan ”Vad är konst?” (4) För att sedan leverera svaret att det kan vara vad som helst. När allt detta var gjort sökte sig konsten till socialkritiken (5). Där står den ännu och vi frågar oss nu vad den kan åstadkomma där.””
Om vad som helst KAN vara konst, menar du då att VEM SOM HELST kan vara konstnären, att den som först PÅSTÅR att detta är konst, även kan få upphovsmannarätt till konsverket ?
eller menar du att BARA den erkände konstnären (eller konstvärlden) kan bestämma vad som är konst och inte konst ? Kritikerna kaqn vi väl lämna därhän, dom förstår ju ändå inte vad som är konst
i deras värld är det väl KRITIKEN som är konsten ?
JAG ÄR , därmed är jag även KONSTVERKET.
Men vem har då Copyright på detta verk ?? Jag, Du, mina föräldrar, Gudrun eller staten ??
Stefan. Vem som helst kan naturligtvis påstå att denne är konstnär, men det gäller att uppnå trovärdighet och bekräftelse från konstvärlden. Annars har det inget värde.
”Bekräftelse från konstvärlden” är ett synnerligen borgerligt sätt att bedöma kontnärens eventuella storhet.
I fall konstnären själv har denna bekräftelse som målsättning för sin konst är det inte förvånande att det blir till porträtt av borgarklassens – och imperialismens – synnerligen diskreta charm. En bekräftelse i form av konstverk i stället för ett avslöjande av den borgerliga konstens av klasslojalitet uppställda gränser. Till exempel att konsten inte får kritisera det imperialistiska kriget.
Sen kan man ju låtsas att det skulle vara radikalt att utmana de ”Politiskt Korrektas” goda smak, när det radikala vore att avslöja deras dubbelmoral. Aldrig acceptera diskriminering av muslimer i Sverige men väl att afghaner ”Talibaner” behandlas som hundar i Afghanistan. Även av svenskar.
Den censur som drabbat dem vilka kritiserar den borgerliga konstens borgerliga och imperialistiska karaktär med sin konst blir givetvis ofta nekade utställningsplats. Se tex. hanteringen av den nyss avlidna Gun Kessles bilder om Afghanistan http://www.na.se/artikel.asp?intId=1214521 . Hon skulle censureras på grund av sin inställning i en helt annan fråga. Med en utsällning av bilder som beskrev fienden i kriget mot terrorismen som – människor.
Den konstnär som till och med skulle våga hävda att motståndsrörelserna mot imperialismen är hjältarna, imperalialisterna skurkar, skulle givetvis inte få någon bekräftelse från ”konstvärlden”. Sådana skulle till skillnad från den lojala oppositionen beskrivas som ”politiska”
TACK!
…, lektionen i fem steg om moderna konstvetenskapliga rön angående verket och konstnärens mening och betydelse i ett samhälleligt sammanhang.
Oscar Wilde var kanske inte helt fel ute när han myntade följande aforism om konsten för ett sekel sedan, med betraktarens roll i fokus:
”All konst är på en gång både yta och symbol.
Den som söker sig under ytan eller tolkar symbolen
gör det på egen risk.”
Om Wildes gamla påstående kan förknippas med vår tids konceptkonst, det är jag väl tveksam till.
Någon som vet besked, tacksam för svar!
Och, visst är det väl så att, konst och samhälle är ett gammalt outslitligt begreppspar, precis som att konsten och livet går hand i hand, mer eller mindre…
TREVLIG HELG, på Er alla debattörer och konstälskare
Lars
Du säger ju att vi alla som på något sätt ”deltar här” är del av ditt konstverk.
Har vi därmed fått ”status” som KONSTVERK av konstvärlden ?
Eller är det bara din förhoppning att så är fallet ?
Att vara är ingen konst
Att vara stor är heller ingen konst
Men att vara KONST är STORT
Att var STOR KONST är större
Att vara Profet och Rondellhund på samma gång det är STÖRST
Så vi är väl åter tillbaka till Hamlets fråga: Att vara eller inte vara det är ????
Men VEM äer det egentligen som BESTÄMMER vad som är vad,
Jag ,Du, Gudrun, Konstkritikerna eller dom kränkta religiösa Tyckarna ?
Problemet med censur eller inte i offentligt finansierade kulturinstitutioner, är knepig. Exemplet med Gun Kessle kan jämföras med det nyligen aktuella Serranofallet på kulturen i Lund.
Krasst uttryckt är det så att de som för tillfäligt har den politiska makten, också har möjligheten att utnyttja den för att definiera tex vad som skall betraktas som folkmord och vad som skall ses som befrielsekamp. I fallet med de Röda Khmererna satsar jag för egen del på att det rör sig om folkmord, men det är inte det personliga ställningstagandet jag vill belysa här, utan snarare den propaganda-/informationsapparat som måste ligga bakom mitt ställningstagande (jag har ju tack och lov inga förstahandsupplevelser av Khmerernas handlingar).
Den nuvarande borgeliga regeringen har, helt logiskt, gett Forum för levande historia i uppdrag att granska kommunismens brott mot mänskligheten (hur kan förresten en ideologi begå ett brott, brott begås väl av människor, de menar väl en brottslig ideologi?) . Även om jag inte är kommunist, inser jag att det är problematiskt att överhuvudtaget ha en myndighet som Forum… i ett demokratiskt land. Även om syftet är gott, går tanken går osökt till något slags propagandaministerium.
Om nu Forum… trots allt nu har något slags existensberättigande, så borde man snarast ge myndigheten i uppdrag att granska brott mot mänskligheten som begåtts/begås i religionernas namn. Detta skulle verkligen vara politiskt inkorrekt, och det skulle ge den regering som gav updraget pluspoäng för moralisk och intellektuell hederlighet i mina ögon.
Tror dock inte att det kommer att ske under någon regering som vi kommer att få i Sverige under överskådlig tid, då strategiska hänsyn inte tillåter det. Snarare får vi nog se mera schackrande med grundläggande värderingar av det slag vi i dagarna ser i tex Göteborg, där man tillåter den islamistiska diktaturen Saudiarabien, finansiera ett propagandacenter (i folkmun kallat moské) på Hisingen.
Citat: ”Det är ungefär samma som att låta den ”Demokratiska folkrepubliken Korea” (Nordkorea) uppföra ett hyllningsmonument över Kim Il Sung på Gärdet i Stockholm. Allt för att ”öka förståelsen mellan Nordkoreas kommunistiska befolkning och Sveriges demokratiska befolkning”! ” ( http://omislam.weebly.com/aktuellt.html ). Detta för att hålla handeln med Saudierna (http://www.swedenabroad.com/Page____25099.aspx) igång, för att inte riskera att kallas islamofob och för att inte framstå som religionsfientlig.
Men det finns en gräns för hur långt man kan köpslå med de egna idealen och vi har inte sett slutet av den sagan än!
Mitt i detta landskap av politisk pragmatism och oärlighet står den socialkritiska (politiska?) konstnären. Han väljer den eller den sidan, eller så slår han åt alla håll (ställer frågor). Att upprätta distans genom att hävda konstens fiktiva karaktär, så som Vilks gör, kan vara en bra överlevnadsstrategi. Problemet med detta, och detta problem uppmärksammar Vilks också, är dock att konstprojektet då mumifieras och förvandlas till meningslösa artefakter som kan visas upp på välrenommerade biennaler och konsthallar, för att slutligen tjäna som statussymboler hos någon rik samlare.
Detta, och inte vilket ämne man för stunden arbetar med, är det verkligt destruktiva småborgeliga draget i 99% av den socialkritiska samtidskonsten, och det jag upplever som mest problematiskt. Jag kan inte se att rondellhundsprojektet fallit i den fällan ännu.
http://www.levandehistoria.se/node/1586
http://sydsvenskan.se/skane/trelleborg/article258255.ece
http://www.levandehistoria.se/om/historik
http://oskorei.motpol.nu/?p=327
Asch… alla vet att ”riktig” konst måste värkas fram. Den essens man får fram av ett evigt kramande av en plågad själ skall spillas på en duk under ett gott absintrus.
Jag undrar vilka helvetiska plågor upphovsmannen till ”Gråtande barn” eller ”Fiskargubben” genomlidit… för det mina vännner… Det är stor konst!
Profeten (Fred Torssander være med ham)
Gote förenklar intill obegriplighet. Förhandscensur som motiveras med konstverkets egenskaper är en sak. Förhandscensur som motiveras med konstnärens egenskaper, som tex. ställningstagande i andra historiska/politiska frågor är något helt annat. Censur av redan utställda verk pga. hot eller folklig opinion något tredje. Och reaktionära provokationer som bokbränning eller att förstöra utställda verk som i Serranofallet något fjärde.
Yttrandefriheten är aldrig absolut.
En ytterligare typ av censur där själva konstverkens motiv lett till svårigheter är den utställning som nu finns på Wetterling Gallery i Stockholm. Det är en serie porträtt av USA-soldater som lemlästats i kampen för världsherravälde och olja. Vilka inte kunnat ställas ut i USA. Censur i krigets tjänst det också fast mera omedelbart motiverad av gallerieristernas ekonomiska hänsynstaganden.
Sovjetisk konst är nästan i klass med ”Gråtande barn”. Sovjetisk konst var, för övrigt, väldigt lik nazistisk konst både till form och innebörd. En av många beröringspunkter mellan dessa två förtryckarideologier…
Profeten Mohammed som rondellhund – i osynligt bläck (se tidigare post av Vilks). Uppstår ” smädande av fiendefolkens gud” vid utförandet eller vid ett eventuellt upplevande?
hobbit skrev:
”Sovjetisk konst är nästan i klass med “Gråtande barn”. Sovjetisk konst var, för övrigt, väldigt lik nazistisk konst både till form och innebörd. En av många beröringspunkter mellan dessa två förtryckarideologier…”
Huvudet på spiken. Så kan det gå när konsten försöker uppfylla konkreta politiska program/mål, det slutar med rent plakatmåleri. Inget fel i att ta politisk ställning och att agitera för det, men vill man göra det på ett rakt och okomplicerat sätt, ett sätt som inte riskerar att förvirra och förvanska den ursprungliga politiska intentionen, så tror jag det är effektivast och ärligast att inte kalla det konst och att istället verka direkt i den politiska sfären.
Risken att hamna inom plakatmålerigenren, är kanske ett av de tyngst vägande skälen att tillämpa den fiktionens strategi som Vilks nämner i denna post. Fiktionsstrategin kan man vid en första anblick avfärda som småborgeligt, men om man går ett steg till så kanske man kommer fram till att detta är den enda möjliga strategin om man vill göra socialkritisk konst som utnyttjar konstbegreppets ALLA möjligheter och inte bara servererar ett platt politiskt budskap. Återstår ”bara” att kunna göra detta utan att fångas inom konstvärldsklubbens snäva väggar. Tricky…
Den konstnär som verkar så, och som inte låter sig styras av vad som för dagen serveras i PK-disken, är intressant som socialkritisk samtidskonstnär. Övriga är ointressanta och här är även jag beredd att använda uttrycket ”borgeliga konstnärer”. Den som slår åt alla håll, nästan helt utan strategiska hänsyn, och som ena dagen kan kritisera Sverigedemokraternas konservativa kulturpolitik och nästa dag kritisera muslimernas dåliga förståelse för demokrati och modernitet, det är en konsekvent samtidskonstnär.
Självklart är detta en kulturell lyx, och än så länge kanske vi kan unna oss den lyxen. När det blir riktigt djävligt får man kanske lägga den konstnärliga metoden åt sidan till förmån för mindre raffinerade och mera effektiva metoder.
The Muslim Brotherhood ”Project”:
In the name of Allah, the Beneficent and Merciful
1/12/1982 [December 1, 1982]
Towards a worldwide strategy for Islamic policy
(Points of Departure, Elements, Procedures and Missions)
This report presents a global vision of a worldwide strategy for Islamic policy [or ”political Islam”]. Local Islamic policies will be drawn up in the different regions in accordance with its guidelines. It acts, first of all, to define the points of departure of that policy, then to set up the components and the most important procedures linked to each point of departure; finally we suggest several missions, by way of example only, may Allah protect us.
The following are the principal points of departure of this policy:
Point of Departure 1: To know the terrain and adopt a scientific methodology for its planning and execution.
Point of Departure 2: To demonstrate proof of the serious nature of the work.
Point of Departure 3: To reconcile international engagement with flexibility at a local level.
Point of Departure 4: To reconcile political engagement and the necessity of avoiding isolation on one hand, with permanent education and institutional action on the other.
Point of Departure 5: To be used to establish an Islamic State; parallel, progressive efforts targeted at controlling the local centers of power through institutional action.
Point of Departure 6: To work with loyalty alongside Islamic groups and institutions in multiple areas to agree on common ground, in order to ”cooperate on the points of agreement and set aside the points of disagreement”.
Point of Departure 7: To accept the principle of temporary cooperation between Islamic movements and nationalist movements in the broad sphere and on common ground such as the struggle against colonialism, preaching and the Jewish state, without however having to form alliances. This will require, on the other hand, limited contacts between certain leaders, on a case by case basis, as long as these contacts do not violate the [shari’a] law. Nevertheless, one must not give them allegiance or take them into confidence, bearing in mind that the Islamic movement must be the origin of the initiatives and orientations taken.
Point of Departure 8: To master the art of the possible on a temporary basis without abusing the basic principles, bearing in mind that Allah’s teachings always apply. One must order the suitable and forbid that which is not, always providing a documented opinion. But we should not look for confrontation with our adversaries, at the local or the global scale, which would be disproportionate and could lead to attacks against the dawa or its disciples.
Point of Departure 9: To construct a permanent force of the Islamic dawa and support movements engaged in jihad across the Muslim world, to varying degrees and insofar as possible.
Point of Departure 10: To use diverse and varied surveillance systems, in several places, to gather information and adopt a single effective warning system serving the worldwide Islamic movement. In fact, surveillance, policy decisions and effective communications complement each other.
Point of Departure 11: To adopt the Palestinian cause as part of a worldwide Islamic plan, with the policy plan and by means of jihad, since it acts as the keystone of the renaissance of the Arab world today.
Point of Departure 12: To know how to turn to self-criticism and permanent evaluation of worldwide Islamic policy and its objectives, of its content and its procedures, in order to improve it. This is a duty and a necessity according to the precepts of shari’a.
THE FIRST POINT OF DEPARTURE:
Know the terrain and adopt a scientific methodology for [The Project’s] planning and execution.
a- Elements:
Know the influential factors in the world, whether they act as Islamic forces, adverse forces, or neutral forces.
Use the necessary scientific and technical means for planning, organization, execution and follow-up.
b- Procedures:
Create observation centers in order to gather and store information for all useful purposes, if need be relying on modern technological methods.
Create centers of study and research and produce studies on the political dimension of the Islamic movement.
c- Suggested missions:
Draw up a map of [religious and ideological] doctrines in the world to have a global vision from 100 years ago to our era, and analyze the current situation in light of that configuration, taking account of changes both happening and predicted.
Draw up a map of doctrines of the Muslim world.
Draw up a map of Islamic movements in the Muslim world.
Carry out successive political and scientific studies in varying Islamic areas, those which apply more particularly to current events.
Carry out a scientific study which addresses the history of contemporary Islamic movements, and use it.
THE SECOND POINT OF DEPARTURE
To demonstrate proof of the serious nature of the work.
a- Elements:
Clarity of the principal objectives of the dawa in the eyes of all, as well as clarity of the temporary objectives, necessitates exploitation, channeling and orientation of the energies.
Devote sufficient effort to the service of the workers [for Allah] and coordinate their efforts to the sole and same objective.
Devote sufficient time.
Spend money to the extent possible.
b-Procedures:
Exploit all the energies of the workers to the service of the dawa, each at his level (the criterion of efficiency, given that each must be devoted to the task to which he’s assigned).
Mobilize the greatest possible number of supporters and officials.
Collect money efficiently, control expenses and invest in the general interest.
c- Suggested missions:
Carry out a survey of workers (appropriate men and appropriate location)
Establish schedules with the hours of workers and specialists and use their efforts with good judgment and on time (appropriate effort at the right time).
An engagement with economic institutions adequate to support the cause financially.
THE THIRD POINT OF DEPARTURE
Reconcile international engagement with flexibility at the local level.
a- Elements:
To define the guidelines that everyone [worldwide] must follow.
To leave a margin that provides sufficient flexibility at the local level for the issues that do not conflict with the general lines of the global Islamic policy.
b- Procedures:
The Movement, at a global level, will define the Islamic domain and issues in a general way which will require the engagement of all according to previously defined priorities.
The local leadership will define local issues that come within their prerogative, according to the principle of flexibility and according to previously defined priorities.
c- Suggested Missions
Worldwide Islamic engagement for a total liberation of Palestine and the creation of an Islamic state is the mission which falls to the global leadership.
To establish a dialogue at a local level with those who work for the cause according to the global political lines of the Movement. It is up to the local leadership to define the shape of that dialogue.
THE FOURTH POINT OF DEPARTURE
To reconcile political engagement with the necessity of avoiding isolation, on the one hand, with permanent education and institutional work on the other.
a- Elements
Liberty to function politically in each country according to local circumstances, without however participating in a process which makes a decision which would be contrary to the texts of Shari’a.
To invite everyone to take part in parliament, municipal councils, labor unions and other institutions of which the membership is chosen by the people in the interest of Islam and of Muslims.
To continue to educate individuals and generations and to guarantee the training of specialists in various areas according to a previously designed plan.
To construct social, economic, scientific and health institutions and penetrate the domain of the social services, in order to be in contact with the people and to serve them by means of Islamic institutions.
b- Procedures
To study the varied political environments and the probabilities of success in each country.
To plan specialized study missions which will concentrate on useful areas such as communications, the history of Islam, etc.
To conduct feasibility studies concerning various institutions and create them according to priorities established in each country.
c-Suggested Missions
To conduct studies relating to the experiences of political Islam and to draw lessons from them.
To give an Islamic policy perspective on the pressing questions of the day.
To keep questions of local importance such as issues concerning workers, unions, etc. within an Islamic framework.
To create a certain number of economic, social, health care and educational institutions, using available means, to serve the people within an Islamic framework.
THE FIFTH POINT OF DEPARTURE
To dedicate ourselves to the establishment of an Islamic state, in parallel with gradual efforts aimed at gaining control of local power centers through institutional action.
a- Elements
To channel thought, education and action in order to establish an Islamic power [government] on the earth.
To influence centers of power both local and worldwide to the service of Islam.
b- Procedures
To prepare a scientific study on the possibility of establishing the reign of God throughout the world according to established priorities.
To study the centers of power, both local and worldwide, and the possibilities of placing them under influence.
To conduct a modern study on the concept of support for the dawa and Islamic law, and more particularly on the men of influence in the State and the country.
c- Suggested Mission
To draw up an Islamic Constitution in light of efforts deployed up to now.
To draw up Islamic laws, civil laws, etc.
To work within various influential institutions and use them in the service of Islam.
To use the work of economic, social, and other specialized Islamic institutions.
THE SIXTH POINT OF DEPARTURE
To loyally work alongside Islamic groups and institutions in various areas and in agreement on a common ground in order to ”cooperate on points of agreement and put aside points of disagreement”.
a- Elements
To coordinate the Islamic work in a single direction as will permit the laying of the foundations of the growth of Muslim society and dedication to the power of God on Earth.
For each to work according to his capacities in his chosen field and to master it, with loyalty and coordination of effort.
b- Procedures
To study the true nature of Islamic movements, to evaluate their experiences and draw up plans to initiate collaboration among them.
To avoid creating new Islamic movements in a country which already has one; there will be but one movement, serious and complete.
c- Suggested missions
To coordinate the efforts of all those working for Islam, in each country, and to establish good contact with them, whether they work in individuals or in groups.
To reduce the differences that exists between workers for Islam and to resolve their conflicts according to shari’a.
THE SEVENTH POINT OF DEPARTURE
To accept the principle of temporary cooperation between Islamic movements and nationalist movements in the broad sphere and on common ground such as the struggle against colonialism, preaching and the Jewish state, without however having to form alliances. This will require, on the other hand, limited contacts between certain leaders, on a case by case basis, as long as these contacts do not violate the [shari’a] law. Nevertheless, one must not give them allegiance or take them into confidence, bearing in mind that the Islamic movement must be the origin of the initiatives and orientations taken.
a-Elements:
To combine all efforts against the supreme forces of evil in accordance with the principle that one must “battle one evil with a lesser evil”.
To limit the collaboration to the leadership or to a limited number of individuals in order to maximize the benefit and minimize the possible drawbacks.
To work from perspective of the objectives previously defined for the dawa.
b-Procedures:
To make a study to evaluate the areas with the object of mutual assistance between Islamic and other movements and draw lessons from it.
To study the areas which allow cooperation, and define the boundaries.
To study the philosophy and plans of other movements.
c- Suggested Missions:
Each country should study the possibility, in the future, of strengthening internal collaboration.
THE EIGHTH POINT OF DEPARTURE
To master the art of the possible on a temporary basis without abusing the basic principles, bearing in mind that Allah’s teachings always apply. One must order the suitable and forbid that which is not, always giving a documented opinion [according to shari’a]. But we should not look for confrontation with our adversaries, at the local or the global scale, which would be disproportionate and could lead to attacks against the dawa or its disciples.
a- Elements:
To evaluate the education of individuals and not to excessively use typical modern education that does not correspond to reality, which is devoid of flexibility and could have grave consequences such as the conflict between individuals for a simple comment or a simple failure.
To give a documented and scientific view, in the form of speeches, communiqués and books, that bears on events important to the Ummah.
To avoid the Movement hurting itself with major confrontations, which could encourage its adversaries to give it a fatal blow.
b-Procedures:
To carry out a study to evaluate the experiences of Islamist movements in order to avoid their fatal errors.
To develop educational methods that are at the same time exemplary, realistic and true to our principles, in order to bestow a flexibility sufficient to permit the facing of reality.
c-Suggested Missions:
To develop initiation programs for the faithful and proceed with sensitivity to the foundation of past experience.
To prepare individuals according to modern educational methods.
THE NINTH POINT OF DEPARTURE
To construct a permanent force of the Islamic dawa and support movements engaged in jihad across the Muslim world, to varying degrees and insofar as possible.
a-Elements:
To protect the dawa with the force necessary to guarantee its security at the local and international levels.
To make contact with all new movements engaged in jihad, everywhere on the planet, and with Muslim minorities, and to create links as needed to establish and support collaboration.
To maintain jihad and awakening throughout the Ummah.
b-Procedures:
To form an autonomous security force to protect the dawa and its disciples locally and worldwide.
To study movements engaged in jihad in the Muslim world, as well as among Muslim minorities, to better understand them.
c-Suggested Missions:
To build bridges between movements engaged in jihad in the Muslim world, and between Muslim minorities, and to support them insofar as possible within a framework of collaboration.
THE TENTH POINT OF DEPARTURE
To use diverse and varied surveillance systems, in several places, to gather information and adopt a single effective warning system serving the worldwide Islamic movement. In fact, surveillance, policy decisions and effective communications complement each other.
a-Elements:
To make the policy decisions to collect important and precise information.
To diffuse Islamic policy so that it is largely and efficiently covered by the media.
b-Procedures:
To create a modern surveillance system by means of advanced technology (possibly created at the research centers mentioned earlier).
To create an effective and serious media centre.
c- Suggested Missions:
To warn Muslims of the dangers that threaten them and the international conspiracies directed at them.
To give our views on current events and future issues.
THE ELEVENTH POINT OF DEPARTURE
To adopt the Palestinian cause as part of a worldwide Islamic plan, with the policy plan and by means of jihad, since it acts as the keystone of the renaissance of the Arab world today.
a-Elements:
To provide an Islamic view on all areas, problems and solutions relative to the Palestinian question, based on the precepts of Islam.
To prepare the community of believers for jihad for the liberation of Palestine. [One can lead the Ummah to realize the plans of the Islamic movement above all if victory is ours], if God wills it.
To create a modest nucleus of jihad in Palestine, and to nourish it in order to maintain the flame that will light the road toward the liberation of Palestine, and in order that the Palestinian cause will endure until the moment of liberation.
b-Procedures:
To collect sufficient funds for the perpetuation of jihad.
To conduct a study of the situation of Muslims and the enemy in occupied Palestine.
c-Suggested Missions:
To conduct studies on the Jews, enemies of Muslims, and on the oppression inflicted by these enemies on our brothers in occupied Palestine, in addition to preaching and publications.
To fight against the sentiment of capitulation among the Ummah, to refuse defeatist solutions, and to show that conciliation with the Jews will undermine our Movement and its history.
To conduct comparative studies on the Crusades and Israel, and [the victory that will be that of Islam].
To create jihadi cells in Palestine, and support them in order that they cover all of occupied Palestine.
To create a link between the moujahadin in Palestine and those throughout the Islamic world.
To nourish a sentiment of rancor with respect to the Jews and refuse all coexistence.
THE TWELFTH POINT OF DEPARTURE
To know how to turn to self-criticism and permanent evaluation of worldwide Islamic policy and its objectives, of its content and its procedures in order to improve it. This is a duty and a necessity according to the precepts of shari’a.
a-Elements:
To conduct constructive self-criticism, in order to avoid pitfalls.
To proceed with constant evaluation, on a scientific basis, to permit the further construction of policies.
To improve Islamic policies and to take profit from past experiences must be a clear and essential objective.
b-Procedures:
To evaluate current practices and profit from past experience.
To ask officials in the various countries to give their views on direction, methods and results.
c-Suggested Missions:
To produce an official document on global Islamic policy.
To make the countries, the officials and the people aware of that policy.
To begin to apply the policy, to evaluate it annually and to improve it if need be.
Pol.dk 30. nov 2007 kl. 13:47:
”Demonstranter i Sudan kræver britisk lærerinde skudt
Demonstranter i Sudan kræver britisk lærerinde skudt, fordi hun har fornærmet profeten Muhammed ved at tillade at kalde en legetøjsbamse Muhammed. Tusinder af mennesker med kæppe og knive marcherer gennem Sudans hovedstad, Khartoum, med krav om, at en britisk lærerinde bliver skudt.
Det skriver nyhedsbureauet AP.
Lærerinden blev i går idømt 15 dages fængsel for at have tilladt sine elever at kalde en legetøjsbamse for Muhammed.
Men efter fredagsbønnen i Khartoum betegnede demonstranterne dommen som alt for mild.
»De, der fornærmer islams profet, skal straffes med kugler«, råbte demonstranterne.
Den 54-årige brite Gillian Gibbons modtog sent torsdag sin dom på 15 dages fængsel. Når dommen er afsonet, skal hun udvises af Sudan, skriver AFP
Gibbons’ britiske advokater forbereder sig på at anke dommen.”
http://www.spiegel.de/international/world/0,1518,520627,00.html
Der Spiegel ser släktskap mellan teddybjörnen Muhammed och rondellhundsmusikalen, att döma av ”related links” i slutet av länken.
Jag föreslår att den som vill lägga ut jättelånga drapor, typ den som ”In the name of Allah” har lagt ut ovan, hänvisas till att lägga ut en länk till texten istället så att man kan ta del av den om man är intresserad.
Håkan W
Finns det verkligen ett samband?
Förnuft och moral?
Moral och religion?
Religion och förnuft?
http://tinyurl.com/2wrpxv
http://tinyurl.com/39sjwq
Är enfalden absolut?
Är enfalden en religion?
Håkan W
please don’t mess with Allah’s commands
Ett artistiskt projekt med viss pekuniär accent har initierats av Bob McCarty och kan nu beundras hos CafePress — Teddybjörnen M-hammed. Mjuk plysch, c:a 28 cm lång, T-shirt och fin röd slips. ”My name is M…d the bear”. Den ideala julgåvan!
Kan förvärvas för facila priset $17.99.
Lars
Som du skrev i förra avsnittet: ”Jag vill naturligt nog inte att mitt projekt skall bli något som uppslukas av politiken. Det är därför jag envetet framhåller dess fiktiva karaktär. När jag t ex under en pågående debatt påtalar att debatten och de debatterande är en konstinstallation är det för att understryka just detta. På ett sätt sker det som sker ”på riktigt”. Men samtidigt sker det som konst som fiktion, en teaterföreställning där inläggen blir repliker i ett drama.”
Eftersom det mesta kretsar kring politik så blir din insats desto viktigare!