Hög tid att kasta fram listan, alltså Svensktoppen. Sedan den senaste publiceringen i september har det hänt en del. Sveriges överlägset främsta internationella namn, Ann-Sofie Sidén har ytterligare förstärkt sin position. Henrik Håkansson har lyckats med att klättra tillbaka till en stark andraplats. Stora vinnare är de båda Hausswolff. Carl Michael har gjort sig bekant på den här sidan som en sträng Vilkskritiker. Just nu aktuell på Göteborgs Konstmuseum i utställningen Switch to Darkness. Självfallet är jag den förste att gratulera till att han kapat åt sig närmare 700 placeringar vilket också råkar vara ungefär samma numerära storskutt som Annika lyckats med. Och äntligen har Felix Gmelin kommit in i värmen! Clay Ketter, som länge legat troget i toppen, har däremot och helt sonika åkt ut. Han får skylla sig själv, eftersom han bestämde sig för semester under hela sommaren.
Överhuvudtaget har det varit en mycket god period för svenskarna. Sverige har inget absolut toppnamn men har efter hand fått en stor kontingent med relativt framskjutna namn.
Alla är inte bekanta med konstens och artfacts ordningar och vår vän ”Fällkniven” Torssander är uppenbarligen en av dem. Han skriver:
“’Bekräftelse från konstvärlden’ är ett synnerligen borgerligt sätt att bedöma konstnärens eventuella storhet.
I fall konstnären själv har denna bekräftelse som målsättning för sin konst är det inte förvånande att det blir till porträtt av borgarklassens – och imperialismens – synnerligen diskreta charm. En bekräftelse i form av konstverk i stället för ett avslöjande av den borgerliga konstens av klasslojalitet uppställda gränser. Till exempel att konsten inte får kritisera det imperialistiska kriget.”
Vare sättet borgerligt eller ej, så bedöms konsten och något verkligt alternativ finns inte. Om inte konstvärlden skall bedöma vad som är bra konst vem skulle då göra det? Skulle man fråga Torssander? Självfallet krävs det insikt och kunskaper för att kunna bekräfta konst. Man kan t ex inte gärna vända sig till en lekman och fråga vad som är bra forskning.
Och eftersom Torssander tydligen inte vet något om samtidskonst skriver han i sista meningen att konsten inte får kritisera det imperialistiska kriget. Den får det. Och inte bara det. Kritiken av det imperialistiska kriget har varit ett favoritämne på otaliga utställningar under åtskilliga år. Det lär också fortsätta. Nog får vi förstå att kritiken av imperialistiska krig i första hand är en borgerlig affär.
Stefan Peterson undrar:
”Du säger ju att vi alla som på något sätt ”deltar här” är del av ditt konstverk.
Har vi därmed fått ”status” som KONSTVERK av konstvärlden ?
Eller är det bara din förhoppning att så är fallet ?”
Konstvärlden är den instans som bekräftar status. Det är nog inget problem att få den att gå med på att mitt konstprojekt är ett processverk på det sätt som jag konsekvent annonserat. Man kan se det i de recensioner som skrivits. Sakens kärna ligger dock inte där utan huruvida projektet är att betrakta som kvalitativt intressant. Lyckas inte detta blir hela saken, ur konstens synpunkt, en marginell affär. Men det återstår att se hur det går med den saken. Projektet har inte fått någon helhetspresentation ännu. Det kräver också tid, konstvärlden är tämligen långsam när det gäller att ta ställning till kontroversiella projekt särskilt om dess egna värderingsskalor kritiseras.
LISTAN
1(1) Ann-Sofi Sidén 466 (500)
2(3) Henrik Håkansson 564 (733)
3(4) Nathalie Djurberg 619 (773)
4(2) Johanna Billing 675 (694)
5(5) Annika Larsson 731 (845)
6(14) Carl Michael von Hausswolff 749 (1419)
7(16) Annika von Hausswolff 842 (1511)
8(6) Annika Eriksson 889 (955)
9(9) Jonas Dahlberg 927 (1110)
10(7) Miriam Bäckström 929 (1033)
11(12) J. Tobias Anderson 981 (1352)
12(8) Magnus Wallin 969 (1060)
13(13) Tobias Bernstrup 1105 (1410)
14(11) Anneè Olofsson 1136 (1346)
15(-) Felix Gmelin 1175
16(18) Karin Mamma Andersson 1183 (1794)
17(-) Maria Friberg 1342
18(15) Cecilia Lundqvist 1486 (1502)
19(-) Leif Elggren 1503
20(19) Cecilia Edefalk 1555 (1893)
Henrik Håkansson stärker sin position på artfacts. Skylark, 2002
För den som vill se lite television från Linköpingsdrabbningen kan man klicka här.
Torssander, får jag föreslå en pakt? Vi lämnar nu bägge detta konstforum för gott. För vi hör inte riktigt hemma här.
Torssander
Du saknar något däruppe, både ifråga om moral och en hel del annat!
Du menar att jag har frågat följande:
”Christer Eriksson frågarhur jag ställer mig till den reaktionära provokationen mot Dror Feilerts “Snövit””
Där jag i själva verket har ställt följande fråga:
”Angående politiska konstnärer så undrar jag hur Torssander ställer sig till Dror Feiler och hans politiska konst som riktar sig mot Israel?”
Som en reaktionär kommunist så ligger du på samma nivå som muslimerna, där dem utnyttjar vårt öppna samhälle för att förstöra det och göra det till ett slutet helvete.
Det är inte många som kan lägga inlägg hos kommunistiska hemsidor eftersom dem bllir refuserade direkt, typ Jinge.se, men här utnyttjar du utan några som helst skrupler Vilks hemsida eftersom han är en man med ett demokratiskt sinnelag, samtidigt som du passar på att sprida din propaganda som ultimativt leder till diktatur.
Cecilia
”Intressant är väl att OPEC-länderna är “putta” över att “klimatförändringarna” får “väst” att “ifrågasätta” sin konsumtion. Och vill ha “kompensation” för det.”
Ja du har nog rätt i det du säger. En annan orsak är kanske dollarns dramatiska fall.
Många känner nog också till oljekrisen 1973, där OPEC ströp oljekranarna efter det tredje och sista misslyckade kriget mot Israel, som segrade mod anfallsmakterna. Det finns nog en del ”gisslantagan” gentemot väst som inte har blitt blivt förmedlat till oss på ett korrekt sätt.
Efter att vi även överlevde det så skedde revolutionen i Iran 1979 som fick som konsekvens att ”Jihad” har spritt sig över hela världen. Först mot den stora ”satan” i Väst, USA, med åtskilliga ambassad-attentat och även mot amerikanska örlogsfartygr, som till slut kulminerade i 11 September. Sedan attentaten i Madrid och London som av vissa förklaras av att dem deltog i kriget mot Afghanistan och Irak, däremot förklarar inte det att det samtidigt blev muslimska gerillatrupper mot gränsen till Thailand, Philipinerna och östafrika.
Mellis kanske fattade vilken feg stackare jag syftade på när det gällde att ge efter för hot.
Att han lämnar forumet är dock långt ifrån tillräckligt. Hans hot mot moskéer står kvar.
Christer Eriksson skriver om undertecknad som kulturrelativist samtidigt som han uppenbarligen har lyckats utläsa att jag är marxist-leninist. De båda går givetvis inte ihop. Men det är det mycket annat som inte gör för Christer. Till exempel att de råvaruproducerande länderna skulle hålla väst som något slags gisslan. Detta alltså genom att ha ofinheten att existera i de områden där det finns råvaror som väst anser sig behöva?
Pratet om att Vilks rondellhund inte skulle vara konst håller inte. Vad är konst? Konst är det som produceras av konstnärer och erkänns av de institutioner som hör till det vi kallar konstvärlden. Det finns nämligen ingen platonsk idé om vad som är ”riktig konst”, konsten är en historiskt situerad praxis som ständigt förändras. Vilks rondellhund är konst oavsett vad man tycker om den. Den uppfyller dessutom ett kriterium för banbrytande konst: den genererar starka känslor och debatt och flyter ut i samhället och ger upphov till nya fenomen.
Det är mycket få konstverk förunnade.
Det finns ingen allmängiltig definition av konst, så långt har signaturen Markus rätt. Det kriterium han anger för banbrytande konst ”den genererar starka känslor och debatt och flyter ut i samhället och ger upphov till nya fenomen” kan dock lika gärna gälla krigshetsare som sådana vilka har något mera positivt att komma med. Definitionen är – liksom av allt att döma även Lars Vilks uppfattning om konstvärldens betydelse och sitt eget konstnärskap – amoralisk.
Til Christer Eriksson
”Det låter som en enastående prestation för en person som har yrkesförbud i sitt eget land, när det finns 100000 konstnärer att välja på.”
Oplysningen om Lars Vilks’ placering (11649) på listen skal forstås som blot og bart en oplysning. Viderebringelsen af oplysningen er ikke udtryk for en kvalitativ vurdering af Vilks’ værk eller position som kunstner. Som sagt mener jeg slet ikke, at listen er brugbar.
På andre lister er Damien Hirst for eksempel placeret som den mest indflydelsesrige PERSON i kunstverdenen. Alligevel var Damien Hirst på samme tidspunkt ikke blandt de 100 øverst placerede på artfacts’ liste. Det er jo mildest talt en betydelig diskrepans, at Damien Hirst på én liste er kunstverdenens vigtigste person, mens han på artfacts’ liste ikke engang er blandt de 100 vigtigste kunstnere.
_
”Var ligger du själv på listan?”
Betegnelsen Dansk Kunst findes ikke på artfacts’ liste.
Hvad nummer er dadaisten (eller måske snarere den våbenglade futurist (eller er surrealist den mest præcise betegnelse?)) Fred Torssander på listen?
Torssander,
Det som definieras som konst av konsens institutioner är också konst. Att du finner viss konst, t ex Vilks rondellhund, ”amoralisk” är en helt ovidkommande fråga och har inget att göra med om det är konst eller inte. En fungerande och realistisk definition av vad konst är kan av förståeliga skäl inte rymma moral eftersom vad som anses ”moraliskt” förändras över tid. Banbrytande konst anses ofta av allmänheten (den borgerliga främst) som ”amoralisk”, det gäller även det som idag hyllas som etablerad konst som modernism och expressionism.
Att försöka föra in någon slags moraluppfattning i konsten är ett typiskt borgerligt försök att begränsa densamma.
Jag menar småborgerligt.
Pingback: Jesus » Blog Archive » IKEA igen. Och lite om Thailand i största allmänhet
Pingback: Lisa I. » Lingonplock och lite om Thailand