Det mångkulturella är ett av de populäraste inslagen i dagens debatt. Nästan lika stor som miljöfrågan. Den senare kan man i dagens DN gotta sig åt i en visionär fantasi om snar undergång för mänskligheten.
Det mångkulturella kan dock vara krångligt nog. Filosofen Aleksander Motturi (konstnärlig ledare för Clandestinofestivalen – clandestino) har i en nyutkommen bok Etnotism (Glänta 2007), tagit sig an detta svåra ämne. Som god filosofi, ständigt lutande sig mot Wittgenstein, har han insett att hur man än vänder sig har man ändan bak. För så ligger det naturligtvis till. När man instiftar ett Världskulturmuseum har man redan accepterat den svåra skillnaden: de andras kultur. Varje försök att närma sig andra kulturer framhäver att det finns en sådan skillnad.
Enligt författaren blir det etter värre om man faller för exotismen. När Kolmården flög in massajer, som hoppade och dansade, till parken, blev de anklagade för rasism. Författaren menar att felet ligger i att ”den kunskap som djurparksbesökarna får med sig när de lämnar parken, roade och nöjda, handlar med andra ord inte om landets historia eller samtida politiska skeenden, utan begränsar sig till banaliteter som att man kan göra upp en eld utan tändstickor. Därför kommer ingen insikt om hur maktstrukturer…Än mindre finns det någon reflektion kring deras historia.”
Lovvärt tänkt. Problemet blir förstås när och var dessa pedagogiska ambtioner skall sättas in. Borde det inte gälla för fotbollshuliganer? Där är det inte mycket reflektion. För övrigt är reflektion en stor bristvara hos folket. Folket bör lära sig att enkla nöjen är farliga eftersom man inte lär sig något om maktstrukturer.
Författaren ser problemet som språkligt. Västvärldens hegemoniska språk styr begivenheterna. Det borde, menar han, ses som ett av många. Igen lutar han sig mot Wittgenstein. Inte oväntat blir hans slutledning att det är bäst att tiga. Ni har väl hört det mest kända Wittgensteincitatet? ”Om det man inte kan tala därom måste man tiga.”
Alltså skall man tiga eftersom varje försök att analysera och bena upp problemen blir ett uttryck för det hegemoniska språket. Det råkar vara det enda språk som kan utföra den sortens analyser. Och tigandet blir inte heller riktigt bra. Hur kom man fram till det? Genom det hegemoniska språkets analys.
Någon jämlikhet mellan västlig kultur och andra kulturer kan det aldrig bli tal om. Inte bara det att forskningens, debattens och analysens språk är det ”hegemoniska”. Det hegemoniska språket uttalas dessutom från en grundläggande uppfattning om mänskliga rättigheter och demokrati.
Hur har samtidskonsten klarat av det mångkulturella problemet? Genom att på bred front föra in den samtida diskursbildningen som förebild. Accepterar man den och dess frågeställningar är alla välkomna. Aktivt välkomna eftersom man mer än gärna vill sprida samtidskonsten till så många delar av världen som möjligt. Perspektivet är kritiskt, västvärldens hierarkier behandlas i postkolonial anda. Konstvärlden har förgrundsgestalter som de kritiska Giorgio Agamben och Slavoj Zizek eller för den delen Jacques Rancière. Vem skulle önska att dessa skulle tiga?
Se recension i GP.
Wittgenstein som verkligen gjorde ett försök att tiga. Dock misslyckades hans försök att förflytta sig från filosofin till det vardagliga och han återvände till sitt arbete med det hegemoniska språket.
PS. Nu återöppnas den självbiografiska berättelsen om konstnär Vilks öden och äventyr. Vill ni veta vad han gjorde 1989, gå till Konstvilks nere till höger på den här sidan.
PS 2. Jag fick igår två mejl, båda betitlade ”1000”. Det första från Uwe Max Jensen som berättade att den i Danmark 1000:e artikeln som behandlar mig har skrivits. Vill ni se den går det bra här. Det andra brevet kom från Fredrik Axwik som berättade att Eslövs kommun gottgör konstnär Vilks med 1 000 kr. Det känns onekligen bra att vara köpt till tystnad.
Tidskriften National Geographic har gärna använt fotot av en afghansk kvinna i sin reklam; det kom t.ex. nyligen på en broschyr för svenska utgåvan. Man kan se det här, till exempel.
I detta bildmässigt högt utbildade sällskap skulle jag vilja undra: Hur har livet varit, om man får en sådan stirrande blick? (Den framträder ännu tydligare i pappersbroschyren.)
Detta a propos det stöd som ibland syns här för de afghanska teologistudenternas kamp.
gratulerar till ditt sunda förnuft, Vilks. Men som konstnär får du det svårt med sunt förnuft som verksam del av kontexten. Men eftersom du redan känner till det här – så gör vi väl bäst i att tiga om det. I all välmening _TJ
Miljöfrågan ja.
Har vi inte talas om jordens undergång förut i en kristen kontext, Uppenbarelseboken?
Är det kanske samma spöke som, av tradition, sitter fast i det undermedvetna?
Personligen tror jag att det är mycket som sitter fast av gammal tradition, samtidigt finns det all anledning att se ljust på framtiden ur ett rationellt perspektiv, om vi bara löser framtida problem på ett rationellt sätt.
Låt miljöfundamentalister, hälsofundamentalister och religiösa fundamentalister undergå samma krav som all annan naturvetenskap underställs!
Att vi skulle leva i något slags ”postkolonial” tid är verkligen ett enastående idiotiskt påstående. Det fanns vissa möjligheter att upprätthålla sådana illusioner – dvs. bland dem som var villiga att gå med skygglappar för den fortsatta ekonomiska utplundringen av de fd. kolonierna – under några enstaka år under efterkrigstiden. Eftere den kapitalistiska restaurationen i Ryssland och att även Kina inlemmats i den industrikapiitalistiska världsordningen borde sådana som hävdar att det förekommit en ”postkolonial” epok dock i fall de är hederliga medge att den period vi nu lever i är en tid av rekolonisering. Den som valde att bortse från Jugoslaviens och Afghanistans öde måste rimligtvis ändå uppfatta krigsanstiftan mot Irak som ett kolonialt projekt. Gällande råvaror.
Detta faktum påverkar givetvis även konstens ställning och betydelse.I fall konstvärlden skall bli ”re-kolonialistisk” propaganda, eller sträva efter att ge mänskligheten något mindre rasistiskt och chauvinistiskt perspektiv.
Lars Vilks projekt är inte direkt hoppingivande.
Det framstår mer som att Der brennessel eller Lustige blätter tagit steget in i finrummen.
Fast i fall det bara gällde konstvärldens finrum vore det inte mycket att bråka om.
Till den klassresan har dock Vilks utnyttjat krigshetsare och rasistiska strömningar, vilket gör honom till en politisk opportunist, snarare än en konstnärlig.
Spränga moskéer – ”Performance konst”
Fred Fällkniven Torssander skriver:
”På Lars Vilks Internetsida finns det anhängare till hans konstnärliga projekt som skriver förvånansvärt öppenhjärtigt, till exempel signaturen mellis.
Signaturen offentliggör både hot och planer på attentat ” Idag har jag ju kommit på ytterligare en teknik för att sekundsnabbt lyfta av taket på en moské.” och vidare ” De som ger byggnadslov för moskéer i Europa bör se till att det inte ligger bostadhus i närheten. Med tanke på hur framtiden kan komma att se ut.”
http://www.tusenpennor.se/Fred_Torssander/TexterFT5/VilksBlogHets.htm
”Med tanke på hur framtiden kan komma att se ut”?
Om någon händelsevis är intresserad av ett plausibelt framtidsscenario, så finns mer därom på:
http://gatesofvienna.blogspot.com/2007/11/danish-civil-war.html
Torssander skriver:
”Detta faktum påverkar givetvis även konstens ställning och betydelse.I fall konstvärlden skall bli “re-kolonialistisk” propaganda, eller sträva efter att ge mänskligheten något mindre rasistiskt och chauvinistiskt perspektiv.
Lars Vilks projekt är inte direkt hoppingivande.”
Man kan ju också tolka Vilks (högst fredliga) projekt, som att han är beredd att chansa på att även muslimer klarar av ideologisk kritik.
Eller så kan vi i god kolonial anda fortsätta att betrakta den muslimske ”vilden” som något exotiskt, pittoreskt med ganska farligt man skall närma sig med försiktighet, lite som lejon och tigrar.
Bollen ligger hos muslimen, opålitlig och ömtåad vilde, eller civiliserad motpart med tillräckligt mycket självförtroende för att klara av en teckning?
USAs och västvärldens råvaru- och oljehunger är ett parallellt problem som också måste lösas parallellt. Religiös censur eller självcensur och positiv särbehandling av muslimer i Sverige kommer INTE att öka chanserna för normala relationer mellan demokratier och teokratier, mellan teister och ateister och mellan kristna och muslimer, tvärtom.
Til Tapani
”I detta bildmässigt högt utbildade sällskap skulle jag vilja undra: Hur har livet varit, om man får en sådan stirrande blick?”
_
Tidskriften National Geographics foto er faktisk nogle år gammelt. National Geographic har i et nyere nummer fundet frem til pigen igen. Pigen er i dag en voksen kvinde, og på National Geographics ny foto af hende ser hun ærlig talt noget nedbrudt ud af det hårde liv i Afghanistan under Allahs ubønhørlige lov. National Geographic måtte for øvrigt spørge kvindens mand om tilladelse, inden bladets fotograf kunne fotografere hende.
”Alles øjne hviler på vejret
Der er ikke megen tvivl om, at klimaet i Europa har gennemgået drastiske forandringer i løbet af de sidste 50 år. Over hele verden er ekstreme vejrmønstre årsag til elendighed i form af katastrofale tørker, flodbølger og orkaner. Og hele tiden handler diskussionen om, hvem eller hvad der har skylden. Vi fodres dagligt med skræmmekampagner, vrangforestillinger, politisk opportunisme og lærde facts.
Der findes dem, der samler enhver form for bevis til støtte for, at det er os og vores handlinger, der fremprovokerer disse forandringer. Mange tror, at hvis vi bare holder op med at gøre, det vi gør, så kan vi standse vores nedsynken i klimatisk glemsel!
Andre hævder lige så hårdnakket, at mennesket har begrænset indflydelse på en planet, der styres af større geologiske og kosmiske kræfter. Menneskelig viden vokser for hvert århundrede, denne viden raffineres, og det, der før var nagelfast bliver pludselig omdiskuteret, så omhu bør iagttages, når mennesker udtaler sig i absolutter!
Vi er kun på vej til at forstå den rolle, jordens kerne spiller med hensyn til at styre planeten med dens indre solide masse på størrelse med månen ophængt i et ocean af smeltede elementer. Denne motor har kørt i millioner af år og haft indflydelse på betingelserne på jorden, solpletter, solvinde og kosmiske begivenheder har alle indflydelse på jorden. Selv mindre forandringer i jordens omløbsbane om solen ville forårsage dramatiske forandringer.
Med de faktuelle tegn på klimaproblemer, vi ser omkring os, bør vi spørge, om der findes fortilfælde? Er det et problem, der kun hører det 21. århundrede til? Længe før mennesket mejslede flint til pilespidser, havde jorden undergået adskillige ødelæggende klimaforandringer – arealer, der nu er under vand, var engang land.
Fiskerbåde i vores eget Vesterhav får jævnligt knogler fra bison, mammut, næsehorn og andre af slettens dyr i garnet. Mellem 800 og 1300 f.Kr. oplevede det sydlige Grønland et relativt mildt klima, hvor træer og urteagtige planter voksede, og hvor landbrug med husdyr var muligt.
Klimaforandringen på vores nordlige halvkugle går fra glacialt til interglacialt på det tidspunkt, hvor vi befinder os i Den Holocæne interglaciale periode, der kom efter Den Eemianske periode, der begyndte for omkring 130.000 år siden. På den tid spredte skove sig nordpå, over det der i dag er tundra helt op til Nordkap, der er et pænt stykke over den arktiske cirkel. Løvtræer såsom hassel og eg voksede så langt nordpå som Oulu i Finland.
Der eksisterer overvældende geologisk bevis for, at klimaforandring er en del af de kræfter, der former vores planet; selv arkæologer, der beskæftiger sig med nærmere tidshorisonter, udgraver klare beviser på forandringer i klimamønstre.
Så klimaforandring er normalt og en del af jordens naturlige cyklus. At mennesker har formeret sig i stort antal og bebor hvert eneste hjørne af vores planet, og at disse klimaforandringer truer vores eksistens, betyder ikke, at vi kan standse dem.
Hvis vi havde været på jorden ved begyndelsen af den sidste istid, kunne et hvilket som helst antal klimaforandringskonferencer eller globale initiativer så have forhindret isen i at dække en tredjedel af planeten?
Det er én ting at være opmærksom på nødvendigheden af at studere klimaforandring for bedst muligt at beskytte os selv mod dens huseren; det er imidlertid en vildfarelse at tro, vi har evnen til at tæmme vores planet.
Langt mere aktuelle og virkelige globale katastrofer udspiller sig i øjeblikket med fare for i nær fremtid måske at udslette menneskeheden.
Længe før klimaforandringerne påvirker havenes vandstand til at stige og oversvømme Europa med påfølgende ødelæggelse af vores liv, vil vi på grund af uvidenhed og socialt snæversyn være blevet udryddet!
Mens verdens øjne er fokuseret på “cause célèb” til dette dommedagsscenarie, har man fuldstændig lukket øjnene for det, der er den virkelige og presserende fare. Hvis vi ikke tager os af det nu, behøver man ikke bekymre sig om at fugtsikre sit hus med henblik på den kommende storm.
Det er muligt, at verden på grund af potentielle klimakatastrofer kan se frem til et meget usikkert og farligt 21. årh. Imidlertid findes der en lurende fare, der vil omspænde hele verden, og chancerne for at undgå den formindskes for hver dag, vores opmærksomhed med held er bortledt af klimafobi!
Verdens klima forandres med alarmerende hast, men alles øjne hviler på vejret!”
siad.dk
Mutan från Eslöv måste vara dagens bästa! Helt fantastiskt!
Jag är också förundrad över hur snabbt miljöproblemen plötsligt har tagits på allvar.
Fast det är ju inte första gången det uttalas domedags-tolkningar av läget – minns ni på 70-talet? Då skulle mänskligheten ha gått under ca år 2000 om inget drastisk gjordes. Lite senare kom man på – Hoppsan, vi räknade visst fel… (förenklat beskrivet).
Man kan undra om det inte finns starka lobbygruppen – både ekonomiska och politiska – bakom åtminstonde en del av dagens fokus…
Det är en rolig blogg det här, Vilks. Vilka underbara knäppskallar som tar till orda!
Signaturen ”The Weather Project” för ett långt resonnemang om klimatförändringar för sedan att avsluta med
”Det er muligt, at verden på grund af potentielle klimakatastrofer kan se frem til et meget usikkert og farligt 21. årh. Imidlertid findes der en lurende fare, der vil omspænde hele verden, og chancerne for at undgå den formindskes for hver dag, vores opmærksomhed med held er bortledt af klimafobi!”
Jaha, och vad är den ”lurende fare” som vi glömmer att uppmärksamma i vår iver att rädda jorden? Kan det möjligen vara civilisationernas kamp? Inget svar ges. Men det är ju underbart. Vi behöver inte bry oss det minsta om klimatet eftersom
”Længe før klimaforandringerne påvirker havenes vandstand til at stige og oversvømme Europa med påfølgende ødelæggelse af vores liv, vil vi på grund af uvidenhed og socialt snæversyn være blevet udryddet!”
Det du, Christer Eriksson! Du kan lugnt strunta i miljöfundamentalisterna och gasa på i din stadsjeep!
Och In som tjänstvilligt refererer till Baron Bodissey som vet allt om hur danskarna beväpnar sig inför det kommande religionskriget. Vilket idiotsvammel! Men lärorikt som ett exempel på hur man försöker starta en krigspsykos. Psst, i grannlandet har man skarpladdade bössor i stådskåpen! Nog bäst att vi plockar fram älgstudsaren!
Rasmus
Här är ett annat exempel på att kommuner köper ut/mutar bort misshagliga personer:
http://www.gd.se/Article.jsp?article=119807
Men vad säger skattebetalnarna i Sandviken och i Eslöv?
Ja, skattebetalarna i Eslöv ”sade ju sitt” – det kom ju ingen den kvällen… .-)
Larish tas i försvar av De Geer:
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_650335.svd
(artikel om upprorisk konst)
citat ur artikeln:
Är det konstens uppgift att provocera?
–Nej, det tycker jag inte alls. Även Lars Vilks rondellhund föreställande Muhammed har gjort nytta, den har bevisat bildens betydelse och det i en värld där ingenting längre är något värt, det borde ge dagens bildkonstnärer hopp, säger Carl Johan De Geer.
–Förresten är Vilks teckningar inte alls så dåliga som det ofta påstås. De är inte alls olika Ernst Josephsons spretiga och skenbart slumpartade verk från hans sjukdomstid.
När det gäller klimathotet – så har jag alltid tagit miljöfrågor på största allvar. Därför blir jag lite misstänksam att det så väldigt snabbt blivit så ”inne”.
Enkelt t ex borde vara att bygga ut kollektivtrafiken snabbt som attan och sen höja bensinpriset till sisådär 20-25 kr/liter. Men av någon anledning, så är ingen intresserad av sådana tilltag – som ju rimligen borde ge rätt stor effekt. Större än att sluta köpa plastpåsar i mataffären – som ju en aktuell kampanj går ut på.
Oljeländerna inom OPEC funderar nog dock i den riktningen – eftersom deras bidrag till konferensen i Bali är att de vill ha kompensation för förlorade inkomster från olja. Enligt Sveriges chefsförhandlare i Bali, Anders Thuresson, som också berättar att de missnöjda över att användningen av deras viktigaste naturresurs ifrågasätts. (SDS 29 november)
Och kärnkraftsindustrin tiger still. De behöver inte göra annat än att vänta väl?
Googles nya affärsidé är ju desto bättre. Storsatsning på förnyelsebar energi.
Och lite hör väl denna fråga hit – eftersom vi delvis hamnar i Mellanöstern igen…
Cecilia sa att ingen kom till eslöv ”den kvällen” antar att hon menade Biennalens inledande helgs debatt… Beroende på hur man räknar var det mellan 0-4 personer i publiken. Själv var jag där (men deltog inte direkt i debatten), en av debattdeltagarna hade i sällskap en nära, en av Biennalens konstnärer satt med och lyssnade (en annan var med och debatterade, så han räknas ju inte), och en 4:e dök upp som inte hade med varken medverkade i Biennalen eller debatten, men som satt med och lyssnade – det var en av kommunens tjänstemän (heder åt denne).
Men sen avr det som sagt tunt… Var det en dum tidpunkt? (Söndag kl 18) Vågade sig ingen dit, bortskrämda av ”säkerhetsrisken” (två poliser var på plats, och räknas dom som publik då? isåfall var det mellan 0 och 6 i publiken).
Ja, debatten var bitvis verkligen intressant, liksom publikens frånfälle… Hade Eslövspolitikern rätt då han sa att ”yttrandefrihet och demokrati är en tråkiga diskussion”? Man brukar säga att man inte saknar kon förrän båset är tomt… (i det här fallet menar jag förstås den svenska yttrandefriheten som är i blåsväder). Tjillevippen, där for den. Kommer vi att sakna den? Ja det återstår att se… den som överlever får väl se, som den blinde sa…
Jag hävdar bestämt att ”mångkultur” är ett onödigt begrepp som egentligen avslöjar okunskap om kultur som begrepp över huvudtaget, och samtidigt hur kulturen har en så svag ställning att den måste ”överdefinieras” med ett prefix som den i sin sanna form inte ens skulle behöva.
En kultur kan inte utövas av en person allena, utan behöver minst en annan individ att smälta samman mot för att kunna vara en kultur. Summan av alla dessa individers kollektiva föreställningar, värderingar, uttryck och normer bildar en kultur.
Det finns väl ingen – efter en stunds vidare reflketion – som tror att Sverige t.ex. är en homogen kultur där alla har lika kulturella bakgrunder och uttrycker sin kultur likadant? Det är uppenbart att även en mindre stad med enbart etniska svenskar skulle ge uttryck för flera olika kulturer med markanta skillnader dem emellan trots att dessa kanske skulle ha mycket gemensamt. Om Sverige inte var en ”mångkultur”, vad skulle vi då vara? Skulle vi då inte ha rätt att ha några kulturella särarter? Har Sverige någonsin befunnit sig i en situation där man inte varit en mångkultur? Där det inte funnits minst två olika kulturer som samsats trots deras olika kulturella uttryck?
Jag skulle vilja gå så långt som att hävda att det finns mångkultur i princip i alla samhällen utom dem som är fullständigt totalitära. Mångkultur kan även finnas i diktaturer så länge det ges uttryck för minst två olika kulturyttringar i samma stat, och jag har personligen svårt att se någon stat som inte har minst två olika kulturyttringar (låt vara att de i olika grad kan anses juridiskt legitima av staten).
Det vi gör med begreppet ”mångkultur” är alltså att hävda att det tillstånd som råder i nästan alla världens länder är en avvikelse från begreppet ”kultur”. Detta anser jag är olyckligt. Kultur ska inte vara avvikelsen – det ska vara normen, och normen innefattar en viss tolerans. Först de extremfall som möjligtvis inte har minst två olika kulturyttringar bör definieras med ett avvikande prefix. Varför inte kalla dem ickekulturer?
Tolerans, mångfald, pluralism – fine by me, men säg inte mångkultur! Det nedvärderar den offentliga kulturdebatten när en så överflödig term används gång efter annan! Kultur räcker fint för mig!
//Tharand
Do you speak or read English?
Just in case… I love what you did with the Dog and The big ”M”.
I cannot find an email. If you are able to speak (read/write at least( English, could you please email me at:
matthew_bailey@mac.com
Thanks.