”Det spelar ingen roll vad man kallar det för, konst eller något annat.” Ja, vi har hört det där många gånger. Men det spelar faktiskt roll. Om något är konst förutsätter konstvärlden vanligtvis att det också besitter ett värde. Jodå, det existerar usel konst, men den är inte intressant. Diskussioner om någots tillhörighet till konsten handlar om kvalitet. Alla dem som uttalar detta med att ”det inte spelar någon roll” talar också om kvalitet. Att något är konst skapar vissa förväntningar och för med sig ett visst ansvar. Konstnären är, som Thierry De Duve skriver: ”representative of humanity in the aesthetic domain”.
“Estetiken bygger broar mellan kulturer”, namnet på en estetikkonferens i Ankara i somras.
Kambodjanen Nhem Ein blev inbjuden till den ansedda fotofestivalen Rencontres d’Arles 1997. Samtidigt köpte MOMA i New York in några av hans bilder och visade dem. Det ser ut som ännu en globaliserad konstnär men det här fallet är mycket annorlunda. Pol Pot-regimen behövde en fotograf och man valde den då 15-årige Nhem Ein som skickades till Shanghai för att lära sig hur man tar bilder. Han kom tillbaka och tog tiotusentals bilder under slutet av 1970-talet.
Men hans uppgift var mycket speciell. Han skulle fotografera alla dem som hamnat i den tidigare skolan S-21 i Phnom Pen. När man hamnade där skulle man avrättas men byråkratin krävde att folkmordet (ca 14 200) dokumenterades.
Så gick tiden och bilderna blev intressanta. I första omgången som en fruktansvärd påminnelse om diktaturens illdåd. När de visades på utställningen i Arles var de tänkta att vara politiska bilder men det finns problem eftersom det som visas är en blandning av allt möjligt, självklart ingår det också fotokonst och konstprojekt. När MOMA köpte in bilderna blir Nhem Ein automatiskt konstnär. Det som visas i MOMA blir också konst, alltså bilder som får en estetisk överlagring.
Nhem Ein, som fortfarande är i livet (ett möte med honom beskrivs här), var glad över uppmärksamheten och upphöjelsen. Han försörjer sig fortfarande som fotograf men har inga ambitioner och är inte ens särskilt intresserad av fotografi. Någon ånger känner han inte, han menar att han inte hade något val.
Man skall alltså se upp med frasen: ”det spelar ingen roll vad man kallar det” och även hantera estetikens möjliga kulturbroslag med viss försiktighet.
Nhem Ein, från serien S-21
Nhem Ein, från serien S-21
Från utställningen i MOMA 1997
Om den senaste diskussionen kring imamutbildningStöd våra protestkrav – underteckna vår namninsamling!Vi vill framföra våra protester emot Lars Lejonborg, den svenska regeringens högskoleministers planer när det gäller imamskolor. Våra krav består av:- inga statliga pengar till religiösa verksamheter och i synnerhet de islamiska rörelserna- principerna för ett sekulärt samhälle som finns i den svenska grundlagen ska gälla även för invånare med annan härkomst- islam liksom andra religioner är en fri – och privat val för vuxna människor därför bör all inblandning av imamer och islamiska rörelser i offentlig verksamhet förbjudas
http://nej-tack.blogspot.com/
Abul Kasem, ex-muslim og forfatter til bl.a. Women in Islam:
…Thanks to those Westerners who are ignorant about Islam …..Islamists have nothing to worry about in terms of their agenda to eventually impose Islam on the infidel lands….
http://frontpagemagazine.com/Articles/Read.aspx?GUID=AF8E3199-D40F-4187-A5BC-13BAC1521097
Intressant läsning!
Nu var det förstås en curator som ”konsekrerade” Nhem Ein till att börja med, och då kunde han börja räknas som konstnär.
Jag funderar på vad som hade hänt om vi helt hypotetiskt tänker oss att en etablerad (västerländsk) konstnär hade varit först ut på plan, genom att välja att ta in Nhem Eins foton som en del av en installation. En installation som alltså i slutändan bar den etablerade konstnärens namn, hur synligt än varumärket Nhem Ein lyftes fram. Skulle detta öka eller minska Nhem Eins möjligheter att utnämnas till konstnär? Jag skulle nästan tippa på att de minskades, paradoxalt nog, av just den typen av konstvärldsexponering. Vad tror du?
Frågan känns lite relevant med tanke på hur ”subcurering” (eller vad man vill kalla det) har brett ut sig som konstnärlig praktik. Ett annat exempel ur mängden kunde ju vara Dorinels val att ta in Markus Andersson i sin installation på Modernautställningen. Vilket antagligen var en win/win, eftersom Markus Andersson uppenbarligen inte är intresserad av att spela inom DIS, men om han nu ytterst hypotetiskt vore det, tror jag det snarare hade försvårat för honom att ha varit ”material” åt en annan konstnär.
Att allt fler verkar titulera sig ”konstnär OCH curator”, vart kan förresten det leda på lite sikt? Kommer gränsen mellan praktikerna att bestå eller luckras upp?
Rasmus, om vi tänker att Rasmus gör en installation vilken innehåller bilder av Ein så är det ändå långt kvar till att Ein skall framstå som en självständig konstnär i samma avdelning som du. Så var det också med Markus Andersson, han är ingen kandidat för DIS vare sig i sig själv eller för konstvärlden. Däremot går det utmärkt att välja konstnärer som är på ingående eller som av någon anledning inte fått tillbörlig uppmärksamhet.
Uppluckringsfrågan, ja, jag tror inte man blir plockad till en biennal som deltagande konstnär för att man är intressant som konstnär. Däremot behöver curatorstallet förnyelse. Vi har hört det länge nu, en konstnär bör vara curator. Det gick dessutom bra i Berlin och inhopp har det varit gott om även tidigare. Ken Lum är en sådan figur t ex. Blandningen tror jag inte man har något intresse av att skapa. Fortfarande haltar det om man säger att Berlinbiennalen var Cattelans konstverk.
Imam Luciano Astudillo (s)
Svensk imamutbildning; 98016
“Islam måste ges förutsättningar att bli en del av det svenska, istället för något som stämplas som annorlunda och konstigt. Sverige behöver ge islam förutsättningar att bli en lika svensk företeelse som köttbullar, pizza och kebab”!
– Fy Fan; är det enda man kan säga!
Imam Luciano Astudillo (s): ”Sverige behöver ge islam förutsättningar att bli en lika svensk företeelse som köttbullar, pizza och kebab”!
– Är Islam en maträtt?!
Brunabönor och fläsk, Ärtoppa och Pannkakor, Falukorv, Pitepalt, Surströmming mm
det är Svenska företeelser, (Köttbullar åxå men liknade mat finns i de flesta länder)
Pizza och Kebab ? Knappast !
och inte är det gott heller, smakar lika illa som Islam.
Gottfrid G: ”Är Islam en maträtt?!”
Ja det är det men den smakar jävligt illa!
Ignoranta politiker är ett hot mot demokratin!!!
Vad fan vet en latino-barnrumpa; Luciano Astudillo (riksdagsledamot för sossarna) om islam, dess genomruttna innehåll, dess blodiga historia och dess pedofil till profet?!
Snorrumpan Astudillo har inte läst koranen ens!
Ändå agerar han som vore sakkunnig i islam!
Nu börjas det igen… fredens religion 😉
”Tidigt på tisdagsmorgonen slog dansk polis till – och grep flera personer misstänkta för att ha planerat att mörda Jyllands-Postens illustratör Kurt Westergaard, 73.
Kurt Westergaard var en av personerna bakom de uppmärksammade Muhammedbilderna.
– Jag fruktar för mitt liv, säger Kurt Westergaard i ett uttalande.”
http://www.expressen.se/nyheter/1.1043455/flera-gripna-i-dag-planerade-morda-illustrator
Jag flyttar upp ett inlägg från Christer Eriksson, då detta kräver svar:
”Torssander, argumenten har jag redan gett uttryck för och andra som läser dem kan säkert avgöra vad som är rätt eller fel!”
Christer Eriksson att Afghanistan efter att de kastat ut de sovjetiska ockupationstrupperna ändå inte hade rätt till nationellt oberoende.
Det är oklart vilka “dem” Christer Eriksson avser när han skriver att “dem inte accepterar Talibaner som polis och militär”. Till skillnad från varje annan afghansk grupp sedan befrielsen från den sovjetiska ockupationen hade Talibanerna kontroll över huvuddelen av landet. Att den regeringens beslut ansågs som legitima och följdes av en avsevärd del av befolkningen visar stoppet för opiumproduktionen 2001. (se http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Afghanistan_opium_poppy_cultivation_1994-2007b.PNG )
Christer Eriksson kallar dessutom den svenska truppen i Afghanistan för inbjudna gäster.
Dessa svenska så kallade gäster måste liksom de USA/Brittiska mfl koallierade bruka vapenmakt för att kunna gästa Afghanistan. Våldgästande uppskattas i allmänhet inte av dem som tvingas fungera som värdfolk. Detta gäller uppenbarligen även Afghaner. Det krävs nu ytterligare tusentals “gäster” för att de som redan kommit dit ska kunna hålla sig kvar. Se http://www.voanews.com/english/2008-02-10-voa22.cfm
Sveriges regering avser att inskränka yttrande och tryckfriheten bland annat motiverat av ”separatistiska, anarkistiska och vänsterradikala” vilka påstås utgöra ett hot mot demokratin. De exempel som Eriksson vill framhålla på vad han kallar inhemsk terrorism var ”Röda armé-fraktionen Baader-Meinhof ligan” samt ”hur en kvinnlig svensk socialdemokratisk minister, Anna-Greta Leijon, skulle kidnappas 1976 av en liknande terroristorganistation på vänstersidan”
Tyska terroristiska grupper som Baader-Meinhof-ligan eller Kröchers operation Leo (se http://sv.wikipedia.org/wiki/Operation_Leo ) är självklart icke ”inhemska” i detta land. Den företeelsen innebär därmed icke någon ursäkt för ändringar i den lagstiftning som gäller svenska medborgare.
Slutligen när det gäller den uppenbara politiskt terroristiska verksamhet som är inhemsk i Sverige och icke nämns i regeringens deklaration.
De nazister som mördade fackföreningsmannen Björn Söderberg hade uteslutande politiska motiv. Mördarna hade (såvitt känt) icke haft några personliga affärer möten eller andra förbindelser med offret. Motivet var även enligt Svea Hovrätt politiskt. En ren hämndaktion där Söderberg mördades för att han hade avslöjat nazisten Vesterlunds politiska hemvist vilket orsakat att denne förlorade sitt fackliga förtroendeuppdrag på arbetsplatsen. Se http://sv.wikipedia.org/wiki/Bj%C3%B6rn_S%C3%B6derberg
”Kräver svar” från Torssander – i syfte att blanda bort korten när en tecknare åter blivit mordhotad av muslimer.
Tror man på alla människors lika värde följer det logiskt att religionerna har lika värde. Vill man ha fred återstår bara att underkasta sig den mest aggressiva religionen – islam. Torssander vill ha fred.
Torssander, jag är trött på att förklara självklarheter för dig som ett 10-årigt barn förstår!
Med ”dem” avses naturligtvis den legitima folkvalda regeringen i Afghanistan till skillnad från talibanerna som i regel är religiösa fundamentalister från andra muslimska länder.
Vidare skriver Torssander: ”Dessa svenska så kallade gäster måste liksom de USA/Brittiska mfl koallierade bruka vapenmakt för att kunna gästa Afghanistan.”
Och detta står på försvarsmaktens hemsida: ”Insatsen i Afghanistan regleras genom den grundläggande FN-resolutionen 1386 från 2001. I denna är det tydligt utsagt att ISAF-styrkans mandat grundar sig i FN-stadgans kapitel 7. Det finns även en inbjudan från Afghanistans demokratiskt valda regering för närvaron av en internationell fredsstyrka.
http://www.mil.se/index.php?c=news&id=36231
Torssander skrev: ”Tyska terroristiska grupper som Baader-Meinhof-ligan eller Kröchers operation Leo (se http://sv.wikipedia.org/wiki/Operation_Leo) är självklart icke ”inhemska” i detta land.”
Och vem har påstått att dem var ”inhemska” i detta land? Detta skrev jag: ”Rapporten nämner också inhemska grupper i EU.”
Torssander skrev: ”De nazister som mördade fackföreningsmannen Björn Söderberg hade uteslutande politiska motiv.”
Det vore fint om Torssander kunde finna en seriös link till det påståendet eftersom endast detta finns att läsa på den nuvarande linken: ”Två gärningsmän, nynazisterna Hampus Hellekant och Björn Lindberg Hernlund, dömdes för mordet, som enligt Svea Hovrätt utförts som hämnd för att Björn Söderberg avslöjat att Robert Vesterlund, som valts in i den lokala fackklubbens styrelse, var nazist. En tredje person, Jimmy Niklasson, dömdes för skyddande av brottsling och grovt vapenbrott.”
Är det inte tröttsamt när du aldrig lyckas få ett enda rätt, Torssander?
Att mordet på Björn Söderberg ”utförts som hämnd för att Björn Söderberg avslöjat att Robert Vesterlund, som valts in i den lokala fackklubbens styrelse, var nazist” innebär att det begicks av en uttalat politisk orsak. Inga andra motiv nämns vilket innebär att det uteslutande gällde politiska motiv.
Christer Erikssons försök till äreräddning verkar i detta fall mer än bara egendomligt. Menar han att denna hämd icke var politiskt motiv. Vad är i så fall ett sådant?
Nu har visst spamfiltret raderat ett inlägg totalt. Så jag tar om. Att mörda någon som hämnd för att denne avslöjat att Robert Vesterlund, som valts in i den lokala fackklubbens styrelse, var nazist är ett mord med politiskt motiv. Det finns inget som tyder på att några andra motiv spelade in.
Frågan är vad slags mord Christer Eriksson skulle vara beredd att kalla för politiskt motiverade.