Andreas Malm gav sig den 14 feb på islamofobin i DN.
”DEN ORGANISERADE islamofobin lever i produktiv dialektik med Västerlandets borgerliga offentlighet. Dess centrala doktriner sipprar ned från de högsta nivåerna: muslimer är farliga i sin egenskap av muslimer, de står i motsättning till sådana värden som jämställdhet, tolerans och yttrandefrihet, som de hotar, de skiljer sig i grunden, till sitt väsen från européer och de strävar efter makt.
Som Expo framhåller är denna islamofobi, trots att den alltmer genomsyrar även vårt lands politiska kliMat – eller just därför – ett bortglömt ämne.”
Vad man kan förstå av allt detta är att det skall finns olika sorters islamofobi. Jag är inte djupare insatt i ämnet men kan räkna ut så mycket att den finns en sort som är ”Organiserad islamofobi” (OI) och då kanske resten är ”Oorganiserad islamofobi” (OOI).
Malm varnar för SD som får beteckningen Parti Fobi. Nu kan man ställa frågan om vilken taktik som är den bästa för att vinna tillbaka röster som hamnat hos SD. Kommer Malms artikel att fungera som en sådan röstfångare? Jag har svårt att tro det. Debattörer är en sak, de tjafsas inbördes och har en egen tävlan om vem som är duktigast. Ingen anständig debattör är t ex islamofob, men om det är möjligt att drämma den etiketten på en motdebattör kan det påverka den befintliga hackordningen.
Politikerna är ett annat släkte. Deras uppgift är väldefinierad: Först och alltid först: Att vinna röster till nästa val. SD har lyckats väl med taktiken att sikta på invandrarna och särskilt på muslimerna. Socialdemokraterna är beredda att gå till motåtgärder:
”Vi kan bara bekämpa sverigedemokraterna med kunskap och goda argument”, skriver Marita Ulvskog och Mats Johansson i Aftonbladet.
Det var inte mycket till taktik. Vilken kunskap och vilka goda argument kan det vara som går hem hos väljaren, eller skall vi säga ”kunden”? Men frågan är om Socialdemokraterna har något att vinna genom en offensiv mot SD. Sossarna har haft enligt opinionssiffrorna haft en god tillströmning av nya väljare. Skall de vinna ytterligare är det nog inte SD som är intressanta och inte heller är risken stor att tidigare sossar kastar sig över till SD. Men det vet de naturligtvis om och antagligen är skälet enbart taktiskt, partiet skall visa att de tar sitt ansvar. Att visa det kan ge några röster.
I deklarationen i Aftonbladet tar de båda skribenterna fasta på ett kärt gammalt citat:
”På partikongressen 1978 sammanfattade Olof Palme en stor del av socialdemokratins budskap med: ’Det får inte finnas vi och de – det finns bara vi’.”
Ett lärorikt exempel eftersom alla riksdagspartier kan säga detsamma, inklusive SD (Stalin kunde också ha sagt det, däremot inte Hitler). Det kostar så lite, det betyder ingenting och påminner om Schillers gamla dikt, numera i EU:s visa ”Alle Menschen werden Brüder”. För att tränga in i den musikaliska endräktens politik bör man lyssna och se på uppförandet i Lissabon 2007. Där står de, inklusive statsministern Reinfeldt, och försöker se allvarliga ut när de lyssnar på den något osäkra klaverstämman och de små barnen.
Palmes ”vi” ger anledning till några funderingar. Hur skall detta ”vi” se ut, vad ingår för att få vara med i Palmes och alla andra seriösa politikers ”vi”? Kan man t ex oförsonligt kräva Sharialagar? Och hur skall de i vi:et från början ingående (man kan utgå ifrån att Ulvskog och Johansson är givna ”vi”) ställa sig till dem som opponerar ”vi:ets” regler? För man får väl förutsätta att de grundläggande mänskliga rättigheterna ingår. Vi:et har också problem med dem som inte alls vill vara med i vi-deklarationen. Hur skall man då göra? Tvinga in dem?
Svaret är att man inte skall göra något som helst eftersom det enbart är fråga om en politisk plattityd. Idealiskt för en politiker, vars första rättesnöre är att om möjligt inte företa sig något annat än att säga något som låter som om något skulle företas. Och att det låter bra och framförs på ett vinnande sätt. Det handlar om att vinna den lynnige väljarens känslor och ihågkomma att ett val numera är en tävling som starkt påminner om Eurovisionsschlagerfestivalen.
Lite bekymmer är det med islamofobin eftersom den kan ge ett parti några extra röster. SD har sett sin chans och några av riksdagspartierna är säkert bekymrade eftersom de levererar väljare dit.
Skall man vinna tillbaka väljarna kan man fundera på att söka en position mellan hökarna och duvorna. Där är det för närvarande tomt.
Lars: ”Skall man vinna tillbaka väljarna kan man fundera på att söka en position mellan hökarna och duvorna.”
Just nu verkar Folkpartiet mest engagerad i dessa frågor, först genom Jan Björklund’s positiva utspel om konfessionslösa friskolor och sedan med Lars Leijonborg’s tragiska förslag om ett statligt utbildningsstöd för muslimska Imamer.
Christer.
Jag fick själv frågan om Imamutbildningen när jag debatterade i Uppsala. Det var för att snärja mig kan jag tänka. Men jag ställde mig positiv till den med tanke på sådana godbitar som måste ingå i utbildningen, en omfattande kurs i genuskunskap, vidare kvalitetssäkring, jämställdhet och statliga normer för standardisering. Frågan är dock om det biter.
Lars
Det som skrämmer mig är att det kan legitimera ett parallelt lagsystem där muslimer måste förhålla sig till den medeltida sharialagen, såsom biskopen av Canterburry i England nyligen föreslog!
Som en förberedelse på den världsligt orinterade imamen kunde man skriva om Hasse Alfredssons ”Ringaren”, Pastor Jansson blir då Imam Jansson etc.
Den som tror eller hoppas på en statlig imamutbildning, ska se Channel4 dokumentär Disptaches. Den handlar om imamerna i UK (det landet som Leijonborg ska samarbeta med i frågan och lära sig av).
http://imittsverige.blogspot.com/2007/06/dispatches-undercover-mosque.html
Det är en skrämmande verklighet i Europas moskér! Och vi kan böja oss och bända oss på alla håll och kanter….men det kommer inte bli annorlunda.
Koranen och islam är statiskt och det finns ännu inte ett enda fall i historien då någon ger efter för islam och får ett bra resultat av det. Tvärtom – då kommer bara nästa krav som ett brev på posten.
Som norske fotografen Christofer Uwe säger i sin dokumentär Naive Norge (finns på PB och handlar om muslismska enklaver i Holmlia utanför Oslo:
”Hur kan man förvänta sig samarbete med de som bara respekterar den som den fruktar?”
/FS
Det verkar som att spridandet av de lögner som refereras i DN-artikeln bekymrar dig mindre än den obefintliga risken att sharialagar skulle införas i Sverige. Är det en korrekt iakttagelse, Lars?
Sverige deltar redan i det militära försvaret av en islamistisk statsbildning som saknar folkets stöd vilken har sharialagen som överordnad. Afghanistan.
Den politiskt korrekta kritiken av islam inom högern (de ”högst liberala”) handlar inte om någon rättvis och lika religionskritik, ens när det gäller den islamska trosläran, utan om en metod att motivera (åter-)koloniseringen av de oljerika länderna. Dessa länders folk kommer genom att tvingas leva kvar under icke-demokratisk religiöst motiverade grundlagar därför att koloniseringen kräver det.
Det är bara de mest reaktionära, redan tidigare deklasserade skikten som godvilligt lånar sig till att ställa upp och kontrollera folket åt ockupationsmakten.
Natu’tvis! Det var förstås oljerikedomarna i Afghanistan som fick Sovjet att rycka in där 1979; liksom USA 2001. Plus att man ville stödja islamisterna där. Visst, redan fr Schyman visste ju att Mullah Omar var en hyvens karl, i alla fall inte värre mot fruntimmer än den där hemske Busch och andra karlar här i väst. Hon visste minsann, hon!
Afghanistan har ingen olja. Man har lite naturgas – producerade 19 miljoner kubikmeter om året 2005. (Norge, som jämförelse, 83 miljarder.) Jordbruksprodukter: Opium, vete, frukt, nötter. Dit borde du åka! Och kämpa för, eh, demokratin!
Yngve Rådberg
Risken är kanske liten att sharia ska införas i Sverige. Först när dessa krav kommer så vaknar väl PK-vänstern?
En artikel i dagens Sydsvenska Dagblad berättar om en demonstration i Köpenhamn igår (15/2).
Rubriken lyder ”Muslimer och vänsterungdomar gick i skift på Köpenhamnsgator”
Radikala muslimska demonstranter från den kontroversiella muslimska organisationen Hizb-ut-Tahrirs, protesterade mot att islams profet hånas.
En av ledarna, Fadi Adbullatif, talade bl a för en riktig muslimsk stat med sharialagar.
Om han menade Danmark framgår inte av artiklen men som läsare får man det intrycket.
Det gäller att inte vara alltför naiv och tro att inte krav kommer att ställas om att sharia ska införas, eller del därav, även i Sverige.
Men att det skulle kunna införas, i dagsläget, är obefintligt. Men hur det blir i framtiden om vi inte tydligt markerar vår svenska värderingar som har fattats i Sveriges riksdag vet vi inte?
Yngve, jag lägger märke till den lätt försmädliga tonen. Nåväl, artikelförfattaren i DN har sin agenda och vill förstora den sidan av saken. Den andra sidan är ute efter att trycka på med motsatsen. Det blir naturligtvis inga sharialagar i civiliserade länder men vi har anledning att diskutera om det skall göras några justeringar enligt kraven på respekt och begränsningar. På fullt allvar stödjer t ex FN:s generalsekreterare tanken att det skall införas ett skydd för religionen som sådan.
En position mellan islamofober och islamofiler vore väl ändå rimligt? Mellan hökar och duvor som jag skrev.
Det gäller inte bara islamfrågan. Vi har också skapandet av den Stora Rättvisa Samförståndsdemokratin, där man varnar för kommunister, lagstiftar mot samhällets sexualisering och inte ger godkända betyg för elever som har fel åsikter.
Jag tror inte heller att sharialagar kommer att införas som det ser ut i dag.
Däremot vet vi hur snabbt verkligheten kan förändras när man ser på andra områden som klimathotet, miljön och röklagen. När politiker och debattörer har uppnått koncensus i en fråga så går det mycket snabbt. Om folk flest inte förstår viktigheten utav demokratins grundvärden, som yttrandefriheten, så blir det också ett klent försvar mot fundamentalister som vill förändra den.
I fallet Afghanistan är landets strategiska betydelse för olje- och naturgasbranchen tydligen inte allmänt känd. Dock borde den som tittar på en karta upptäcka att landet ligger mellan producenter – Mellanöstern och den kaspiska regionen – och hugande spekulanter dvs. Indien och Kina. Den som inte förmår dra slutsatser utifrån detta kanske ändå kan göra det med hjälp av ett mera konkret exempel: http://news.bbc.co.uk/2/hi/south_asia/1626889.stm
Lustigt nog förutsätter korrespondenten att oljebolagens önskan skulle vara att genomföra pipeline-planerna, när det strategiskt logiska om är att förhindra denna. Wikipedia konstaterar – även de utan att dra några rimliga slutsater av saken att ”the main beneficiaries of any pipeline from Azerbajan to Pakistan and India would not be American companies, but rather Afghans, as well as Pakistan, Turkmenistan, and the other Central Asians”. Och glömmer att det som begränsar Kinas och Indiens utveckling till ännu mera allvarliga konkurrenter på världsmarknaderna är tillgången till olja. Samt att USA:s flotta idag kontrollerar handelsvägarna. Denna kontroll utnyttjade USA mot Japan före andra världskrigets utbrott och vilket enligt många bedömare var orsaken till att japanerna anföll Pearl Harbor.
Sharialagarna återinförs av kolonialmakternas lydregeringar i de nykoloniserade länderna. Samtidigt avskaffas de ”högst liberala” mänskliga rättigheterna i de imperialistiska länderna med terroristhotet som motiv.
Till skillnad från folken i de koloniserade länderna som kämpar med alla till buds stående medel för att befria sig från tyranniet applåderar den så kallade medelklassen i de imperialistiska länderna inskränkningen av sina egna fri- och rättigheter. Deras belöning kommer sannolikt att bli densamma som gavs deras föregångare i början av det förra seklet. Ett imperialistiskt omfördelningskrig av 1:a världskrigstyp.
Möjligen kan man ha vissa förhoppningar att även denna repris av historien skapar utrymme för nya socialistiska revolutioner, liksom det 1:a världskriget gjorde för den ryska.
Eh, du tror alltså att vägen till det socialistiska paradiset numera går genom moskén? Så det där som profeten M slog fast en gång, att ”religion är ett opium för folket”, det gäller alltså inte längre för er rödrosiga rätttroende?
Om Freds teori är riktig kommer vi också att få uppleva en facistisk kontra revolution. Skall bli intressant att se vilka som har lärt mest av historien. Själv satsar jag nog på facisterna.
Tapani – som alla vet är kommunismen en religion kamouflerad till samhällssystem.
Då islam är dess perfekta spegelbild är det inte så konstigt att Fred låter sig fascinera av militanta jihadisters hänsynslöshet och kampvilja.
Detta var ju också något som präglade anarkister och bolsjeviker under de socialistiska revolutionsförsöken före första världskriget.
Och kom ihåg att det inte var länge sedan kommunismens stora var heliga män. Profeter , kan man säga . . .
Torssander: ”Den politiskt korrekta kritiken av islam inom högern (de “högst liberala”) handlar inte om någon rättvis och lika religionskritik.”
Jo, vi högst liberala människor äger vissa principer, till skillnad från vissa andra!
Hej ni som har blogg med kritik mot fundamentalistisk islam.
Kan en privatperson spåra en om inte jag angett mitt riktiga namn?
Omar
Omar, vad jag har förstått krävs IP-nummer. Bloggägaren har dessa som inte är tillgängliga för andra.
Om man har material på en blogg som fundamentalister reagerar på.
I fallet min http://mohammedbilder.blogspot.com
Kan väl knappast gå att polisanmäla?
Blogger (blogspot.com) är ju amerikansk, ägd av Google, och lär knappast lämna ut persondata för några teckningars skull. Men man vet att Yahoo lämnade ut data om en kinesisk regimkritiker, när kinesiska myndigheter tryckte på. Hotet där var väl att Yahoo annars skulle utestängas från den kinesiska marknaden. Om svensk åsiktspolis skulle bli konstintresserad har man inte samma knölpåk att ta till. Men använd inte svenskägda sajter! En svensk utrikesminister stängde ju ner en sajt, som hon tyckte var elak, genom att, eh, tala med ägaren.
Låt oss återvända till utgångspunkten; Lars skisserar ett svenskt och väst europeiskt landskap vars politiska institutioner och demokratiska processer förvandlats till TV-underhållning. Om han har rätt är det den enskilde som måste ta ställning till vilken framtid som är önskvärd och hur vi ska förhålla oss till ett expantionistiskt samhällssystem ( kamouflerat till religion ) som allt högljuddare kräver vår respekt.
Har demokratin överhuvudtaget någon framtid eller är den bara en historisk parentes ?