Jag har ägnat en del tid åt flitiga studier i den tidigare omnämnda skriften Invandrare och integration i Danmark och Sverige. Bortsett från det personliga och outsägliga lidande jag måste genomgå då varje författare i upprepade former fastnar för det fruktansvärda ordet FOKKUSCHERA, har det varit en intressant läsning.
Ingen hemlighet att vi lever i mångfaldssamhället där mångkultur råder eller som man säger mångkulturalismen. Några av artiklarna berör detta ämne och jag har själv funderat vidare.
Jag har förstått att det främst gäller kultur. Och att det är bra med många kulturer som kan lära sig av varandra. Nu är det förstås svårt att definiera kultur och vi får nöja oss med att det betyder lite av varje. Allra mest lutar det nog mot diverse konstformer, populärkultur och folklore.
Är religion också kultur i detta sammanhang? Njaa, där blir det svårare eftersom en del utövare vill betrakta religionen som essentialistisk och verklig.
Och hur ligger det till med regeringsarbetet? Är det också ett kulturuttryck som kan förnyas och befrämjas med andra kulturers regeringsarbete? Kanske kan klanväldet vara en spännande idé för Alliansen.
Oundvikligen undrar jag om själva framställningen av idéerna om det pluralistiska samhället jämväl hela det komplex av vetenskapliga artiklar som ingår i ovannämnda bok är kulturuttryck. Och skall de i så fall vara öppna för inflöden av andra kulturers synpunkter på sådana yttringar?
Låt oss blott föreställa att man låter någon från en främmande kultur, som inte är bekant med de forskningsideal som föreligger i västvärldens tänkande i ämnet, uppmanas komma med ett bidrag på de premisser som dennes kultur representerar. Nej, här blir det stopp. Det är västerländska kulturens absoluta värdenormer. Normer som mången skribent, som skriver sig varm för en total öppenhet i postkolonial anda, inte kan föreställa sig att göra förhandlingsbara.
Nå, kultur, lagom utsuddat och festligt gör det möjligt att omvandla mångfaldssamhället till tjo faderittan och varför inte låta kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth själv svänga till det (3 april 2007):
”Om det finns ett utbud som kan locka människor med olika bakgrund, utförda av människor med olika bakgrund, som dessutom marknadsförs för människor med olika bakgrund – ja, då får vi också en publik som har olika typer av bakgrund.
Och ’olika bakgrund’ kan ju i det här sammanhanget betyda både etniskt, socialt, geografiskt eller något annat …
Då blir det också spännande!”
”Idag vill många ha lika bra koll på vad som händer inom konsten i Japan och hur musiklivet utvecklas i Etiopien, eller dansen i Argentina, som om sin lokala kulturhistoria.”
Hej, här hänger inte ens jag med, storbevakaren av alla konstscener. Säger kulturministern att det finns ett utbrett intresse för vad som pågår i konsten i Japan? Kanske i Tokyo? På Museum of Contemporary Art visar man just nu gamle Kawamata (som påminner lite om Vilks när han inte är i rondellhundstagen). Bland annat kan man se en bild av en gång- och cykelväg som han har byggt i Holland. Nej, jag tror att ministern bluffar. Konsten är inte mångkulturell på det sättet. Den är exklusivt västerländsk och har effektivt koloniserat resten av världen, nyttjande övriga världen som exotisk krydda. ”Då blir det också spännande!” (Jag vet vad många vill veta mer om, inte är det Japan utan Whitneybiennalen i New York som öppnade i torsdags, kommer, kommer)
Och kulturministern fortsätter oförtrutet:
”Alla kulturmyndigheter har från och med i år till uppgift att integrera ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv i sin verksamhet och att uppnå fler interkulturella och internationella samarbeten.”
Jodå, jag var själv indragen i mångfaldsperspektivet eftersom Höganäs kommun var utvald av regeringen att representera satsningen på mångkulturåret 2006. Då var jag ännu ung och ovetande, men jag byggde en kiosk där kocken Niklas Ekstedt serverade mat från Peru, Elfenbenskusten och Kambodja. Jag gjorde några improviserade presentationer av samtidskonst från de här länderna och fann att en del konstnärer från Elfenbenskusten hade koloniserats av den internationella samtidskonsten och tagit sig till biennalen i Dakar.
Lyckligtvis betonar ministern vilka regler som gäller för multikulti:
”I första hand behöver vi leva upp till ett absolut demokratiskt grundkrav, nämligen att inte utestänga någon på grund av hans eller hennes ursprung, religion, kön eller sexuell läggning.”
Men sedan kör hon på igen:
”I kulturlivet måste det finnas utrymme för många röster och ansikten, annars stagnerar kreativiteten, fantasin och därmed kulturen. Kulturen har dessutom stora möjligheter att ge oss en bild av mångfald, och att t.o.m. skapa mångfald.”
På det senare kan man säga ett klart ”nej”. Konsten är underbart strömlinjeformad och klarar de kulturpolitiska målen genom att omvandla samtliga deltagare till utövare av den moderna socialkritiken nu, i enlighet med senaste trendigheten, med genomförd finish.
Men för övrigt kan man dansa och sjunga globalt liksom låta klädmodet fånga upp världens fulla kalejdoskop. Och så maten naturligtvis. På den punkten är mångkulturen öppen som en lagårdsport,
I Tokyo just nu: Holländsk väderkvarn med Kawamatas gångled.
Niklas Ekstedt serverar mångkulturårsmat i Höganäs.
Rapport från Warsawa: En spökfri stad!
Jag anlände till Warsawa igår mitt på dagen! Det är mitt första besök i den här staden; hittills en genomgående positiv upplevelse!
Det finns en hel del trevliga saker att rapportera om härifrån men det bästa med Warsawa är att man slipper se spöken (utspökade muslimska kvinnor ”och män”) här! Jag har varit och flanerat på ”Wawa”´s gator och torg i två dagar nu, och tro mig; jag har inte sett ett enda ”spöke” på stan!
Det gamla östblocket har hittills klarat sig undan den muslimska invasionen som har drabbat västblocket och som ställt/ ställer till stora problem där! Frågan är hur länge till?!
Just nu är det i alla fall härligt att vara här!
Hälsningar!
Rapport Nr 2 från Warsawa: Mången vacker flicka i Wawa!
Här behöver man inte känna sig ensam och uttråkad! Skockar av stiliga, trevliga och villiga kvinnor finns alltid nära till hands! (Motbjudande frigida svenska karriärsfeminister kan slänga sig i väggen!)
Vackra seder
gör mig heder
Vackra later
Vackra dater
Vacker fågel
Vacker fjäder
Vacker flicka
Vackra kläder
Wawa rekommenderas varmt!
Naturligtvis har inte ministern själv skrivit detta misch`masch men man måste fråga sig vad är syftet med att offentliggöra det.
I förra århundradets diktaturer var kulturpolitiken en allvarlig sak.
I det demokratiska Sverige är den inte ens ett dåligt skämt.
Samtidigt fortsätter propagandan för kulturens instrumentalisering men inte heller propagandan är längre äkta vara för – som Lars påpekar – detta fungerar ju inte.
Kanske frågan ska ställas på ett annat sätt – vad är det vi inte ska få veta ?
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth:
”Idag vill många ha lika bra koll på vad som händer inom konsten i Afghanistan och hur musiklivet utvecklas i Iran, eller dansen i Saudiarabien, som om sin lokala kulturhistoria.”!!!
Feminismen tar makten i den Svenska Kyrkan menar en kvinnlig anställd i en artikel i SvD idag på kvinnodagen.
Här ser vi alltså att även den etniskt svenska kulturen inte tappat sin livskraft ,utan fortsätter att utvecklas.
Våra behov av religiös (?) tillhörighet kan alltså numera ivaratas av en feministkontrollerad svensk kyrka eller en mansstyrd moské.
Här öppnas nya perspektiv!
Man får hoppas att ”IslamOfOb och SeXist” passar på att koppla av i Warszawa – här hemma blir det mycket att göra !
Lars: ”Är religion också kultur i detta sammanhang? Njaa, där blir det svårare eftersom en del utövare vill betrakta religionen som essentialistisk och verklig.”
I Sverige är det det sekulära samhället som är norm, alltså kultur. Utifrån det förhållandet så kan religioner på sin höjd definieras som subkultur i vårt land!
Christer. Du glömmer att när man talar om mångkultur vandrar politikern på slak lina över det politiskt korrekta. Då skall det inte kritiseras eller ifrågasättas utan vara enbart ett positivt och jättespännande utbyte.
Lars, politiker! Vem var det som skrev: ”Om inte filosoferna kan bli kungar, så måste kungarna bli filosofer.”
”Mångfalden enfald” hade varit en bättre ”rubbe” på detta avsnitt!!
Nordisk Familjebok av 1911 om “kultur”:
Dypest sett er kultur en moralsk, intellektuell utvikling, og ytrer seg som sådan i mildere framferd, renere gudsbegrep, fornuftigere lover, avanserte samfunns- og statsformer, anerkjent folkerett, fredelig samkvem mellom nasjonene, dyrking av vitenskap, litteratur og kunst, et ordnet oppdragelsesvesen, filantropi, økt hensyn til individets rett til å nå sin fulle utvikling, fintfølelse og velvilje i mellommenneskelige forhold, uimottagelighet for overtro og massesuggesjon, skånsom behandling av husdyr og andre levende vesener.
Christer Eriksson :
Det var på den tiden kampen pågick mellan tysk ”kultur” och europeisk ”civilisation”. Sedan besegrade civilisationen kulturen och numera har kulturantropologin , med sitt på marxistisk grundlag etablerade tänkande och sin värderelativism förpassat bägge till historiens sophög och skapat en vetenskaplig utgångspunkt för ministerns misch`masch.
Rurik: Det är intressant att se hur begrepp kan omdefinieras med tiden! Här kan du läsa hur Nordisk Familjebok definierade ”kultur” i herrrens år 1885: http://runeberg.org/nfai/0125.html
Jag tycker det var en fin beskrivning. Speciellt ”mildere framferd”, ”fintfølelse og velvilje i mellommenneskelige forhold” och ”uimottagelighet for overtro og massesuggesjon” tilltalar mig.
Tänker på Lars allergi mot ”FOKKUSCHERA”. Om man byter ut det mot ”hängivenhet” (i ordets enklaste betydelse – att ge sig hän), så blir allt mycket roligare, eller hur?
Det finns andra roliga ord – tunnelseende, koncentration, enögd, m fl – att roa sig med…
Ord är kanske lite som kläder? De är ett mode som bl a signalerar en grupptillhörighet. Intressant att tänka på, när man själv uttrycker sig… tycker jag.
Språk har ju olikheten av att beskriva funktioner som finns i det land det talas, och lexikonöversättningen tar ju inte upp det. Därav ordimport mellan olika språk, beroende på hur samhällsutveecklingen är i olika tidsperioder. Från engelskan till svenskan idag t ex, i tidigare perioder var det från latin och platttyska.
Jag koncentrerade själv mig på att under en period, hitta svenska uttryck istället för engelska som låg nära till hands. Intressant var hur det påverkade mitt sätt att tänka – det gav upphov till många intressanta funderingar…
PS. Härligt att se ordet ”mellommenneskelige” 1911. Det nådde inte Sverige förrän långt senare. 🙂
UPPROP
Ärade meddebattanter! Låt oss göra uppror!
Låt oss angripa och strimla de kulisser som våra motståndare döljer sig bakom!
Låt oss för evigt kompromettera uttrycket ”Politiskt korrekt” !
Låt oss kalla en spade för en spade !
Låt oss gräva djupt !
RURIK: Yippieee..revolution…”Declaration of independence” för konsten!
Rurik:
”Motståndare”?
Cecilia :
Det bestämmer du själv ! !
Föreslår att vi väljer Lars som våran ledare när vi tågar mot riksdagshuset!
Utmärkt förslag !
Torssander hade säkert varit med oss nu, om han bara hade varit i Sverige!
Christer Eriksson :
Om du ändrar ditt förslag så att vi kan välja Fred till ledare istället för Lars , så kommer han nog hem !
Rurik:
Javisst ja, så är de ju. Så dum jag är!
RURIK: Jag är tveksam till att Fred ska ha en så framträdande roll, med tanke på hans odemokratiska sinnelag? Bättre att låta honom göra grovjobbet, och vi dikterar villkoren!
Christer Eriksson: Du glömmer att Fred har stora ambitioner. Om vi inte kan lova honom att införa någon slags diktatur där han själv får spela en framträdande, eller helst ledande roll får vi nog inte honom med oss. Annars är det ett bra förslag. Vi kunde sätta honom på att skriva kritiska kommentarer till alla departementets förslag och att angripa den kulturpolitiska eliten i media.
( Som ett slags avledningsmanöver )
RURIK: Jag vet, vi lovar honom jobbet som propagandaminister!
Christer Eriksson :
Då återstår bara att avvänta Lars reaktion !
Cecilia: Är du inte med oss, så är du emot oss! 🙂
Äsch! 😉
PS. Gillar ju att gå – alltid skönt att komma ut i friska luften. Vart skulle vi gå, sa ni?
Cecilia: Tidsplanen är inte helt spikad, men vi ska marschera i enad tropp mot riksdagshuset!
Cecilia: ”Jag koncentrerade själv mig på att under en period, hitta svenska uttryck istället för engelska som låg nära till hands. Intressant var hur det påverkade mitt sätt att tänka – det gav upphov till många intressanta funderingar… ”
Kan du vara snäll och specificera vad du menar här? Blir lite nyfiken!
Lite vid sidan av, men dock som ett inslag i serien Kulturell mångfald, kanske den första musik-videon (5′ 21″) gjord i Saudiarabien kan intressera. Jag fann den omnämnd hos Publius Pundit, http://publiuspundit.com/2007/08/saudi_protest_babes_take_it_al.php
men direktadressen är
http://www.youtube.com/watch?v=zotWQdYCRIM
Hjälten, en ung tjänsteman, är förlovad, men för ett utsvävande liv, röker hasch och är biker. Fästmön ser honom flirta med två andra skönheter, och kastar ringen på golvet. Kris. MC-olycka. Bättring. Försoning.
Mer om filmen hos saudiska Arab News, 9 augusti 2007:
http://www.arabnews.com/?page=21§ion=0&article=99545&d=11&m=8&y=2007
Kära revolutionärer. Det är naturligtvis riktigt att inleda revolution. Gärna en revolution i allmänhet. Eftersom det inte finns något särskilt att tro på är denna inriktning säkert den bästa.
Christer Eriksson och Cecilia ?
Ser ut som vi får mästarens sanktion !
Notera att han genast lyckats ge upproret dess rätta namn – ” revolutionen
i allmänhet ” ! ! !
(RiA) eller (RIA)?
Detta namn torde passa de allra flesta !
Dags att väcka den breda allmänheten och organisera massorna !
Christer ? – ” När marscherar vi ” ?
Utmärkt! Jag ska genast sända en kürir till Afghanistan som kan hämta hem Torssander!
Som initiativtagare till (RIA) kommer jag fortsättningsvis att tillfoga denna förkortning till min signatur. Den som föredrar (ria) eller (RiA) eller någon annan kombination väljer självfallet denna för att manifestera den egna självständighetenoch mångfalden inom vår upprorsrörelse.