Dagens ärende var egentligen inte detta, men jag kan inte låta bli att skriva några rader om det eftersom det är ganska fängslande.
Vi har som bekant svenska kvinnor – men även norska. En möjlig skillnad är att norska kvinnor är islamofober medan svenska kvinnor inte alls är sådana. Om det över huvud taget ligger något alls i saken. Saken kommer av en argsint artikel i norska Dagbladet där feministerna anklagas för att ha blivit just islamofober – så var det väl det hette – som inte visar den rätta förståelsen för beslöjade systrar. Läs här och begrunda.
Dagens sak var annars något för konstälskarna. Jag uttalade igår en föga entusiastisk inställning till Whitneybiennalen. Lite orkeslös och utan att peka i någon klar riktning, menade jag. Dock är detta inte helt korrekt. Faktiskt finns mer inbyggt än vad jag i förstone kunde uppfatta. Rentav kan man kanske påstå att en högst väsentlig konstinriktning dyker upp med full kraft. Inte någon nyhet i sig men den har inte kunnat göra till huvudsak förmodligen därför att det kan verka orimligt. Men rimligheten har anlänt.
Whitneybiennalen har inget tema i år. Men kritiker och omgivning har snabbt försett den med ett sådant: ”Facebook-biennalen”, den första i sitt slag som direkt och realistiskt handlar om nätverk. En relationell tillställning eller snarare ett relationellt party. Mina vänner och dina vänner i den bestämda innekretsen bygger tillsammans sin biennal. Jodå, konstnärerna är också med på noterna. I år kommer de påpassligt och nästan utan undantag från New York.
Konsten som visas har inte mycket att säga, men den deltagande kretsen har ett utmärkt tillfälle att träffas och på ett trivsamt sätt gnuggas tillsammans. Inte så att konsten skulle vara dålig. Inte alls, den är av förträffligt biennalformat och curatorerna har lyckats välja på ett sådant sätt att den inte är identisk med den överflödande försäljningskonsten. De har dessutom undvikit att plocka ut det som tidigare har gått runt på gallerierna i New York. Morgondagens försäljningsprototyper med andra ord.
En liten trevlig video kan man se här.
Och lite partystämning på facebook-biennalen här.
Jag är själv en smula överraskad. I väntan på konstens nya signaler hade jag helt missat möjligheten av att konsten skulle söka sig till facebook-konceptet: ”Låt oss samla våra vänner.”
Som ett inslag porträtterar Ellen Harvey (2226) helt gratis 100 vänner i konstvärldens New York-maffia. Harvey har genomgått Whitney Independent Study Program.
Mer nytt? Tja, kameler som motiv är gångbart. Konstmarknaden florerar i Dubai och eftersom man där ogärna ser människoporträtt vänder man sig till den populära kamelen. Mera kameler, alltså, djurtrenden är ingalunda över.
Theodor Frere: Kameler korsar vattendrag ca 1850
Det pågår sedan en längre tid tillbaka en debatt bland norska feminister om de övergrepp norska invandrarkvinnor utsätts för. Skribenten tillhör den klassiska falangen som är mest angelägen om att återta makten över ”likestillingsretorikken”.
Denna har nämligen förlorats till en annan falang med den hatade Hege Storhaug i spetsen. Storhaug har gått till hårt angrepp på sina systrar för deras ”luksusfeminisme” och likgiltighet.
En mycket intressant debatt som vi inte ser i Sverige !
Lars, från början var mitt inlägg om Det Rätta, Det Sanna och Det Sköna menat som ett skämt. Men de mänskliga rättigheterna betraktas ju som det universellt Rätta, våra naturlagar ger oss också det objektivt Sanna emedan ett vacker tavla betraktas som Det Sköna! Tyder inte det på att naturen är mer objektiv och absolut, än subjektiv och relativ?
Fantasifull debatt i Norge. Plötsligt blir kvinnornas situation i Afghanistan samt under islam de västerländska? / norska feministernas fel. Inga problem att förknippa USA’s krigspolitik, eller norsk främlingsfientlighet med feministisk ideologi – det är ju lika samma. Sakfrågan är en riktig ugnspotatis (av dimension som är för stor för Michelet).
Christer E: kvantum-mekanik är då ingalunda absolut. Einstein jobbade under slutet av sitt liv förgäves med att försöka kombinera olika antagna konstanter till en alltäckande formel. Teorin om allt. Han vägrade dock ta teorierna om kvantum-mekaniken (som involverar sannolikhet i hög grad) i beräkning och det blev ett stort och ödesdigert nederlag..
Objektiv antyder ju att någon observerar, iaktar det som är sant. Denna någon måste vara ett subjekt. Tror du på ett über-subjekt som iaktar allt? Vad av det vi talar om finns utanför språket?
Angående den norska debatten ; Storhaug har karaktäriserat den klassiska falangen som självupptagna egoister och anklagar den för att svika de norska invandrarkvinnorna. Michelet svarar med att sammankoppla Storhaug med all allsköns högerextremism o s v .
Förra veckans debatt om Islamofobi i SVT
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1078982
Där efterdebatten visade sig vara mycket intressantare än själva programmet
och med en Politisk Nyhet av stora mått, äntligen ett klart besked från
minister Hägglund (Kd)
”” Vanliga Svenskar kommer från Degerfors””
det vill säga från landet MELLAN Sverige och Norge, därmed är väl
även den ”vanlige Svensken” en invandrare ??
Rasmus West: All vetenskap bygger dels på en teori om ett grundproblem och dels på att det finns en mängd empiriska data som man kan pröva sina hypoteser emot. Einstein hade många goda teorier men saknade just empiriska data som är nödvändigt för att verifiera sina teorier. Han saknade dessutom modern datakraft som gör det möjligt att hantera stora datamängder och simulera komplexa händelseförlopp där olika teorier direkt kan falsifieras eller godkännas! Hans berömda teoretiska formel E=mc2 kunde t.ex. verifieras först när hans teorier kunde omsättas i praktiken med byggandet av den första atombomben!
Det som utmärker vetenskapen och dess tekniska tillämpningar är att man utgår ifrån säkra premisser och arbetar efter givna principer. En byggnadsingenjör utgår t.ex. utifrån hållfasthetsläran och vi kan därför känna oss säkra på att hus och broar inte rasar ihop om vi utgår ifrån dessa principer. En tele-ingenjör måste i sin tur utgå ifrån principen om Ohms lag. Detta är alltihop objektiva sanningar. Även Kant skriver ”Handla endast efter den princip om vilken du samtidigt kan vilja att den upphöjdes till allmän lag.” Han förstod därmed fullt ut nyttan och viktigheten med principer och var inte pragmatiker!
Tråkigt att kommentartrådarna invaderats av folk som inte kan ett dyft om konst men gärna gapar på om islam på varje tänkbart internetforum de kan hitta.
I : Varför hjälper du då inte Lars att lära oss mer om konst?
Men Lars är ju en exponent för en ytterst demokratisk konstsyn, eller punkig om man så vill; Alla kan spela/skapa! Kolla t ex titeln på hans bok… Då blir det ju naturligt att allas synpunkter blir en legitim del av helheten. Det skulle bli ganska tyst på kenneln om bara de bästa hundarna fick skälla!
Vad gäller den norska artikeln så är det ju inget nytt problem för feminismen att vissa kvinnor kan vara förtryckare mer än offer, men det är lite oroande hur debattklimatet hårdnar. Eftersom jag anser att prästerskapen inom både Islam och Katolska kyrkan motverkar jämställdhet, så är jag rasist. Jaha, hur gick nu det till?
Tänk ändå hur stark påverkan som alla stora tänkare har haft på oss dödliga, men som kanske inte alltid har varit så nyttigt, som detta:
Tänker vi att: ”Det fungerar väl bra i teorin, men inte i praktiken?” Det har vi fått från Kant.
Tänker vi att: ”Det kan väl vara sant for mig, men det behöver inte vara sant for dig” Det kar vi fått från Jean Paul Sartre.
Tänker vi kanske att: ”Vem är jag att veta, det finns väl experter?” Det kommer från Platon!
I: ”Tråkigt att kommentartrådarna invaderats av folk som inte kan ett dyft om konst men gärna gapar på om islam på varje tänkbart internetforum de kan hitta”!
– ”Tråkigt”, kan jag inte hålla med om!
Det finns bara en sak i hela världen som är roligare än att raljera med religion och det är SEX!
Har någon tips på varför det är rätt att vara islamofob.
Att vara en påläst islamofob, inte en fördomsfull, utan en som har belägg att vara islamofob.
Kanske en islamolog, som skrivit att islam är strunt.
Skriver en inläggsserie om varför man är islamofob, försöker hitta vetenskapliga belägg för, att tycka att islam är strunt.
Har en del själv, länkar flera inlägg till tidningar, har haft flera tusen besökare.
Det står så mycket på vänsterbloggar varför det är fel att vara islamofob, därför tänkte jag skriva om varför det är rätt.
I slutändan är det anledningarna till varför islam är en strunt religion. exempelvis fötryck, våld….
Man kan inte bara rabla påståenden utan jag tänkt satsa på fakta.
Titta på start inlägget.
http://muhammedbilder.blogspot.com/2008/03/varfr-r-man-islamofob.html
Omar
Omar Kalb ibn Kalb :
Hege Storhaug som tidigare omtalats har nog en del att komma med .
Har ingen länk men om du går in på nätsidan till norska ”Dagbladet” och söker på den 10:e Oktober 2006 och dagarna där ikring finns det flera artiklar som du kanske kan använda. Hon har också skrivit flera böcker som jag inte har läst men som det refereras till i ”Dagbladet”.
Spökparad på Arlanda!
I Warszawa slipper man se spöken mitt på ljusa dagen! Efter några härliga dagar där återvände jag hem idag och vad var det första jag mötte efter att ha passerat passkontrollen på Arlanda om inte en spökparad som kom emot mig på bred front; tre muslimska kvinnor, som gick på led, insvepta i fula tjocka kläder från topp till tå i olika nyanser av beige! “Vackert” så det förslog!
Och det var bara början!
Här i Stockholm spökar det överallt! Man snubblar över spöken vart än man går…På sina håll ser man idag fler beslöjade kvinnor än med bart huvud!
Är detta Sverige?!
Det land som man en gång i tiden förknippade med vackra emanciperade kåta kvinnor, Anita Ekberg , Hon dansade en sommar, Sommaren med Monika och ”Den svenska synden”?!
Bäste Omar Kalb,
Du söker argument mot islam?! Du behöver inte anstränga dig!
De bästa argumenten mot islam finns i själva islams oheliga bok; koranen! Muslimer tål, vet jag av erfarenhet, inte att bli konfronterade med det pinsamma innehållet i koranen! De skäms helt enkelt över det!
Nedan följer några exempel:
Pärlor ur freds- och toleransreligionen islams heliga bok; koranen!
—————————————————————————
1. Texter ur koranen som bevisar islams fördragsamhet och tolerans mot icke-muslimer:
“ På de som framhärdar i att förneka islam, efterföljarna av äldre tiders uppenbarelser och de som sätter gudar vid Allah´s sida, väntar helvetets eld och där ska de förbli till evig tid. De är de uslaste av alla skapade varelser”! Sura 98, Vers 6.
“Låt dem (förnekarna) därför veta att de har att se framemot ett plågsamt straff”! Sura 84 Vers 24.
“För dem som väljer förnekelsens väg har vi kedjor och järn och en flammande eld i beredskap”! Sura 76, Vers 4.
“Grip honom och slå honom i en krage av järn och låt helvetets lågor sveda honom. Kedja därefter ihop honom (med andra syndare) i en kedja vars längd är sjuttio alnar. Han ville nämligen inte tro på Allah´s höga majestät”! Sura 69, Vers 30.
”Vi ska låta förnekarna grillas i denna eld. I den takt som deras hud förbränns ska vi ersätta den med ny hud så att de får pröva straffet helt och fullt! Allah är allsmäktig och vis”! Sura 4, Vers 56.
”..ett plågsamt straff i beredskap för förnekarna”! Sura 4, Vers 161.
2. Texter ur koranen som bevisar islams vidsynthet, kompromissvilja och strävan efter den gyllene medelvägen:
“De som säger: Vi tror på vissa delar av skriften men avvisar andra, och försöker gå en medelväg mellan tro och otro!
Dessa människor har förnekat sanningen och för förnekelsen har Allah i beredskap ett förnedrande straff”! Sura 4, Vers 150-151
3. Texter ur koranen som vittnar om islams trevliga kvinnosyn och strävan efter jämställdhet:
“Männen är härskare över kvinnorna i kraft av den styrka och de andra företräden som Allah har givit dem…
Om ni ser tecken på utsvävning hos dem (era kvinnor) förmana dem då och varna dem, håll er borta från deras nattläger och tillrättavisa dem handgripligen” “idhriboohunnah: Slå dem“! Sura 4, Vers 34.
“Det är inte möjligt för er att ge era hustrur lika behandling i allt hur uppriktigt ni än önskar det”! Sura 4, Vers 129.
Norska dagbladet:
”Men det voldsomme søkelyset på islam som fiende styrker ikke muslimske kvinners frihet og likestilling – tvert imot utgjør det et direkte hinder for å føre en offensiv og vellykket feministisk integreringspolitikk. Hvorfor? Jo, fordi den utstrakte hetsen mot islam beviselig har ført til økende fundamentalisme og dermed skjerpet kvinneundertrykking i muslimske miljøer i vesten. Vi høster som vi sår.”
Naturligtvis fick kvinnor i väst sina medborgerliga rättigheter genom att inte kritisera eller göra motstånd! 🙂
”DET VAR EN VANLIG DAG, EN SVENSK BALKONGFLICKANS BERÄTTELSE
RosJag hette Birgül (det betyder ”den enda rosen”) och jag är död. Jag föll från en balkong i förorten där jag bodde.
När jag kom till Sverige var jag mycket liten. Jag minns inte de vackra bergen i hemlandet Kurdistan. Men jag minns min far. Han kallade mig ”duvan”. Han luktade tobak och han tog mig i famnen när han kom hem på kvällen. Jag minns också min mor som var vacker. Jag ville bli som min mor. Hon strök mig över håret och hon berömde mig när jag varit duktig i tvättstugan eller i köket. Jag minns min lillasyster som jag älskade som om jag varit hennes mor, som om det hade varit jag som fött henne. Jag kunde ha fött henne, nästan. Min mor var bara tretton år när hon fick min storebror. Min storebror. Minns jag honom? Ja, jag minns även honom. Helst vill jag minnas honom sådan han var innan han blev den som slog och våldtog och langade, misshandlade och mördade. Men varför kan jag inte minnas så mycket av det andra, det goda? Är det därför att det onda har funnits med mig så länge?
Jag minns hur min mor grät för min brors skull och hur min far slog knytnäven i väggen. Min bror hade blivit så orättvist behandlad här i Sverige. Det var ju inte hans fel att en berusad skamlös svensk flicka, 13 år och på rymmen från ett behandlingshem, bjöd ut sig till min bror och hans fem kompisar och att de sedan… Nej, jag vill inte minnas vad de gjorde sedan med denna flicka. Inte heller vill jag minnas vad som hände efter att min bror kom hem från ungdomsfängelset. Jag vill minnas min bror sådan som han är på ett gulnat foto i vårt fotoalbum. Där är han fem år gammal och han håller mig i sin famn. Min min bror ser nästan förskräckt ut men det syns också att han är stolt. Han är rund och mjuk och han har stora gröna ögon. Så allvarlig ser han ut när han håller sin nyfödda syster i famnen . Man kan ana skrattet och buset i väggarna , bakom allvaret. Mor och far syns i bakgrunden. Min mor bär fortfarande slöja på fotot och lägenheten är sliten. Det är den lägenheten som vi först hamnade i. Jag minns inte den längre. Vart tog du vägen min fina storebror?
När jag blev större kom jag jag hem efter skolan varje dag. Jag gick inte till biblioteket eller till fritidsklubben.Jag var inte en skamlös flicka. Som någon kunde … Nej. Men en dag i maj när jag var 16 år blev jag berusad av doften av hägg. Jag gick till stranden med andra barn. För ett ögonblick glömde jag bort vem jag var och att jag var en flicka, en bärare av min familjs heder, den heter namus. Jag borde inte ha glömt bort det. Det var vår skolavslutning i grundskolan. Jag hade redan valt min linje i gymnasiet. Jag skulle bli läkare.
Min storebror slog mig när jag kom hem på kvällen. I juni samma år reste vi till hemlandet. Jag skulle få gifta mig med en kusin som var 37 år och nästan färdig läkare, sades det. Han skulle komma till Sverige och bo med mig här. Jag behövde inte längre bli läkare eftersom jag hade en make som skulle ge mig allt jag ville ha. Jag skulle bara behöva bli en god hustru. Och där, i hemlandet, fick jag sju klänningar och ett guldarmbad. Jag var en kvinna, kände jag. Jag var förlovad med en man som jag inte kände men jag var lycklig bara därför att jag var någon. Jag gick med på allt.
När vi kom hem på hösten och skolan började ville jag inte längre gifta mig. Jag ville gå tillbaka till skolan. Min far slog mig, min mor grät. Min lillasyster vaknade och hon grät. Min bror var ute och langade. Jag sprang ut. Jag var ute länge. Jag var hos människor som var snälla och hos människor som inte var så snälla. Jag hade inget hem längre.
Till nyåret kom jag hem igen. Min far kramade mig, min mor grät och strök mig över håret. Min lillasyster visade mig sin skrivbok från dagis . Min bror vände mig ryggen. Min mor gick till ett annat rum med min lillasyster. Min far sa till mig att jag hade brutit mot familjens heder, den heter namus, och att det vore bättre om jag tog livet av mig. Om inte fläcken som jag lämnat efter mig tvättades bort skulle ingen gifta sig med min lillasyster heller. Jag ville tvätta bort fläcken, jag ville ta livet av mig. Jag gick till balkongen för att hoppa. Men jag kunde inte. Eftersom jag ville leva. Min storebror hjälpte mig.
Jag hette Birgül och jag var svensk. Jag var ett barn när jag dog.”
Christer: det finns saker som man får godta. Vi kan prata om objektiva sanningar i din mening (naturlagar t.e.x.), men får komma ihåg att det handlar om en språklig konstruktion. Om vi ser principiellt tänkande och pragmatism som ytterligheter blir de omöjliga att leva upp till/efter. Ett visst mått av båda kan vara på sin plats.
Jag reagerade på att du verkade mena att naturen på något sätt skulle erbjuda en dualistisk tillvaro.
Kvantmekaniken, som jag redan tog upp, gör många av de säkra premisser du talar om till normer, snarare än konstanter – i ett längre perspektiv. En princip kan funka i en given situation men vara totalt obrukbar i en annan. Min poäng om Einstein härrörde till att han förutsatte att det fanns en given konstant för allt, istället för att ens överväga möjligheten att så inte var fallet – att grundstenarna var så oberäkneliga som kvantteorin gjorde gällande. Det är ett bra exempel på när principiellt tänkande fördunklar omdömet, tillika. Datorkraft, som du pratar om, hade inte varit möjlig utan denna kvantmekanik.
Omar Kalb
””försöker hitta vetenskapliga belägg för, att tycka att islam är strunt.””
Då gör du det nog onödigt svårt för dig – det går aldrig att hitte venteskpliga belägg för om
en religion är strunt eller inte-
All tro på tomtar och troll är strunt – för det behövs inga vetenskpliga bevis – det räcker med vanligt bonnförnuft.
Att hitta belägg MOT Islam är mycket enkelt – det räcker med att läsa Koranen – den talar för sig själv.
Att kalla alla som inte tycker ”korrekt” för ”fober” av något slag (tex islamofob) är en mycket vanlig
attityd när man inte kan argumentera för sin egen uppfattning. Har egentligen inget med vad som är
vetenskaplit bevisat eller inte . bara enklaste sättet att få slut på debatten.
Vem orkar i längden argumentera mot en vägg, där du bara får ”det ÄR så” till svar.
Till alla ”islamofober” ”Polikofober” ”Kristnofober” ”Tomtefober” i Sverige,
Låt oss förena oss MOT medias (SVT mfl) utbredande ”beslöjning”” av fakta.
Kräv vetenskapliga bevis om Gud-runs existens.
”Erik Abild Sørensen, en af muhammedtegnerne er død, 89 år gammel
– Profet! Med kuk og knald i låget, som holder kvinder under åget.
Ære være dit minde, Erik Abild Sørensen!
Her på redaktionen har du altid været favoritten til at være den skarpeste af de tegnede muhammeder, fordi du forener streg med digt. Du burde i virkeligheden have været den mest forfulgte p.gr.a. digtet, men heldigvis for dig havde muslimerne en mere billedlig tilgang til tingene.”
Se Erik Abild Sørensens tegning med vers her:
http://www.siad.dk/
Ramus West: Det går att bedöma även språkliga konstruktioner objektivt utifrån sats- och predikatlogik. Och jag är ledsen om jag har gett intrycket av att tro på en dualistisk tillvaro. För min egen del gör jag ingen åtskillnad på kropp och själ! Jag förstår inte heller hur man skulle kunna blanda pragmatism med principfasthet utan att det kommer i konflikt med varandra. En pragmatiker har inga grundäggande värderingar för sitt ställningstagande utan ser varje frågeställning som unik, och handlar på det sätt som är mest gynnsamt för ögonblicket. Jag tror att man vinner mest på kort sikt genom att vara pragmatisk, men blandar in sig i motsägelser genom ett inkonsekvent handlande på lång sikt.
För den principfasta råder motsatsen genom att man ibland förlorar i det korta perspektivet men vinner i det långa loppet genom ett konsekvent handlande, förutsatt att man har goda principer.
Sedan är jag enig med dig att olika situationer kräver olika principer, men då pratar vi fortfarande om principer, som med exemplet med byggnads-ingenjören och tele-ingenjören.
Jag håller med om att kvantmekaniken är ett mysterium med sin blandning av vågrörelse och partikelrörelse där man inte kan förutsäga resultatet av en mätning. Men fenomenet är fortfarande så nytt och komplicerat att man kanske kan fastställa principer också för det i framtiden
Rasmus West: Kvantdatorn är än så länge bara en skrivbordsprodukt, som världen inte har sett ännu!
Du ”Den enda rosen” jag har läst din text. En sorglig och upprörande berättelse. Detta kanske är något för dig:
http://www.pelafadime.se
Christer: ang. kvantdatorn, visserligen – men kvantteori har haft stor betydelse i utvecklingen av datorer.
Ang. det andra, så förstår jag vad du menar, men jag håller inte nödvändigtvist med allt. Din hållning känns väldigt tysk. 🙂
Man kan ha principer som vägledning men ändå se varje fall som unikt. Idealt kan man då låta bli att slå knut på sig själv men ändå förenkla vardagen samt undvika stagnation. Det är ju hur det borde funka i praktiken, oavsett, såvida man inte är helt nitisk i sin hållning. Den principfaste omvärderar sina principer och den pragmatiske kanske funderar över hur han/hon ska handla i framtiden (i ett liknande scenario) – då de sett sina brister.
Jag håller med om att man i språket kan uppnå en slags objektivitet.
Profeten Wilks fick en dag en uppenbarelse: ”Jag är totalt meningslös. Skulle jag dö, skulle ingen bry sig. Den kunskap jag sitter inne på är det ingen som är intresserad av att höra.”
Kära herr Vilks!
Jag heter Emma Eriksson och bor i Kullabygden där jag trivs mycket bra. Jag har ivrigt följt debatten gällande muhammed-bilden som publicerades i Jyllandsposten samt sedermera debatten angående dig och ditt tillskott till det hela. Som du kanske vet har även Sally Mann återigen fått på moppe i och med hennes utsällning på Dunkers i Helsingborg. Nu ska jag hade jag tänkt skriva ett repotage om provokativ konst, om människors reaktioner kring detta och om hur långt man får gå som konstnär. Vad är okey och vad är inte okey? Har man något ansvar som konstnär? Kan vad som helst ursäktas som konst? Jag vill skriva ett längre repotage och ta med kommentarer från Jyllandsposten samt konstnärer och konstkritiker. Jag hade verkligen uppskattat om du svarade på ett antal frågor angående detta, om du har tid och lust.
Dessutom hade jag velat tillägga att Nimis och Arx alltid har varit utflyktfavoriter under min barndom. Tack!
MVH
Emma Eriksson