Kort rapport från Amsterdam

Jag har varit i Amsterdam och lärt mig mycket om parker och deras historia. Det var nämligen ämnet för det seminarium som gick av stapeln i Park Frankendael. Mitt bidrag, den alltid underhållande historien om Nimis och det svenska rättsväsendet, mottogs med stor glädje. Möjligen kan man se Nimis som en parkanläggning i ett naturreservat.

Alldeles intill mitt hotell finns en liten park som heter Oosterpark. Där står skulpturen Skruven som är ett minnesmärke över den år 2004 mördade Theo van Gogh. Mordet ägde rum på gatan utanför parken.

Skruven med van Goghs profil

Jag är inte helt okänd i Amsterdam och en av tidningarna gjorde ett reportage kring de små bekymmer jag haft under det senaste året. I Park Frankendael finns Theo van Goghs bänk. Han brukade sitta där med en bunt tidningarna medan han av bekvämlighetsskäl lät sin hund motionerna på egen hand. Där skulle jag naturligtvis fotograferas. Konstnär Vilks öde är en svensk parodi på en holländsk tragedi.

Den illa medfarna skylten på Theo van Goghs bänk

Ingen kallar Theo van Gogh för islamofob. Hans arrogans var total och han skapade sig ovänner i alla läger genom sin hårdhänta samhällskritik. Hans filosofiska tes att ”Ingen slår ihjäl byfånen” visade sig dock vara överdrivet optimistisk.

De ständiga censureringarna och ivern att upprätthålla en politiskt korrekt inställning hänger samman med att Holland styrs av religiöst orienterade partier. I varje fall var det så arrangörerna av seminariet förklarade det stora intresset för återupprättandet av en holländska blasfemiparagrafen. Religion och enfald brukar ofta vandra hand i hand.