Det tycks vara fullbordat nu, den asiatiska integrationen. Biennaler och triennaler har gått igång. Yokohama blev kanske den bästa med sin ”tidsspricka”, men några stora följdverkningar kan man inte räkna med. Annat än att Asien har blivit en del av det internationella konstlandskapet.
Asiatiska konstnärer är sedan åtskilliga år väletablerade på den amerikanska konstmarknaden och betingar höga priser. Norden är också intresserad, Bonniers konsthall visar kineser och en av dem Yang Fudong ställer också ut i Köpenhamn. Fudong är ett mycket starkt namn som med sina meditativa videoslingor tagit sig upp till en ranking på 221.
Dan Jönsson skriver om Fudong i Köpenhamn och Håkan Nilsson om Bonniers konsthall. Den senare citerar den digitalorienterade Cao Fei (som också har blivit ett stort internationellt namn):
”I en intervju konstaterar hon att den inhemska politiken blivit allt mind¬re restriktiv, vilket också gjort den mindre intressant att ta spjärn mot. I stället har den kinesiska konsten riktat in sig på den ’universella frågan om global kapitalism’.”
Så riktigt, allt mindre av lokala drabbningar och ett stort gemensamt fält där uppgifterna är ändlösa: Hur är det att leva i den globala kapitalismens samhälle. Och vad skall konsten göra åt saken?
Den absurda cynismen med gott humör är en liten variation på temat. Gruppen Gelitin erbjuder nu ett konstblad för endast 350 Euros. Känsliga läsare varnas för klick här.
Hur man än vänder och vrider på saken blev september Damiens Hirsts månad. I bankkrisens månad firade konstmarknaden med en ofattbar köpfest.
Snaphanen om Jesus og Ohlsson Wallin:
”En nøgen Jesus er altid halal i Malmø
– altså nøgen, sort og homoseksuel. For som Malmø Kommunes Kulturbibliotek så rigtig skriver om den kommende Ohlsson Wallin udstilling:
Photography …. is a media that in today’s society has a strong potential as a means of conveying values and creating role models……….Therefore it’s important to create an arena where we can observe the problems and intricacies with the photographic expression and analyze it’s uses from several different perspectives, such as gender, class and ethnicity.
…og ditten og datten som kuratorers kunstlyrik nu engang er. Fotografiet i klassekampens tjeneste. Kuratorer er blevet kunstens karburatorer, “for-fordøjere” – den har på sin vis fået flere maver, ligesom en ko, så vi ikke får for mange fibre i hjernen.”
http://snaphanen.dk/2008/10/02/en-intellektuel-barmhjertighedsgerning-ii/#comment-23595