Del 655: Historia och den heliga triangeln

Först ett varmt tack till Copyriot för ”fokusförbud”. Okänsligheten för detta elände har ännu inte slagit genom. Flertalet av de kära konstkritikerna t ex är ivriga missbrukarna.

Som sagt består konsten, i den osäkra situationen efter marknadens störtdykning, av mestadels standardproduktion. Detta är inte alls ofördelaktigt om man ser konstvärlden som det intressanta objektet. Jag funderar en del på triangeldramat Konstnären-Curatorn-Kritkern. Det är förresten temat för mitt pågående arbete The Opera Work.

Aktörerna är naturligtvis fler än dessa tre, men de utgör de inre och intensiva kretsen. Fängslande nog är det ena hörnet, Konstnären”, imaginärt eftersom man kan räkna med att konsten i sig inte finns. De båda andra skapar den, dock genom att tro på att den och konstnären verkligen finns. Som vi alla vet har skapandet av konsten och konstnären lyckats väl och utan tvekan tagits på det djupaste allvar.

”History Acts” på Göteborgs konsthall är ett intressant exempel på hur en utställning fungerar i den sena socialkritiska eran. Den besitter god kvalitet enligt ett antal kritikers bedömning. Jag skall återkomma till denna fascinerande läsning när jag får lite mer tid.

Idag skall jag nöja mig med att påtala den lika ambitiösa som låga nivån på curatoriska presentationstexter. På konsthallens hemsida summerar man utställningen (som alltså handlar om historia):

”När blir en händelse historia, hur lång tid måste ha förflutit? Kan någon överhuvudtaget göra anspråk på att återge en sanning? Vad kan vi lära av historien? Vad är det att vara människa?”

Här kan man inte minst gotta sig åt den sista meningen. Det är en av de värsta schablonerna som man kan kasta fram i konsten. Konstnärerna lär sig snabbt att dra till med den för att göra konsten djupsinnig och motiverad. Lärorik test är den dessutom. I konsten kan man säga det beroende på att den utgör en högdiskursiv verksamhet med existentiella och subjektiva villkor. Varken en fotbollsspelare eller en politiker skulle kunna beskriva sin sysselsättning med en sådan fras. Inte heller inom vetenskapen är det gångbart trots att vi där har en annan högdiskursiv institution. Däremot skulle det kunna gå för sig inom religionen vilken utgör den tredje av de högdiskursiva fälten.

De föregående frågorna som ställs i texten är inte några höjdare. Men, för all del, kanske introduktionen är tänkt för skolungdom.

En av de medverkande är den välkände filmaren Peter Watkins. Hans tungviktare, 6-timmars filmen om den franska kommunen (La Commune från 2000) visas. Så gör man ofta, drar in något mera vederhäftigt men radikalt i ett ämne som man inser konstnärerna kommer att krångla med. Watkins blir på så sätt också lite konstnär och har placering 8739 på artfacts.

Peter Watkins: La Commune