Nu har det skett. Konstnär Vilks ligger bakom hela det Skandinaviska karikatyreländet. Sant är det också eftersom det stod att läsa i SvD:
”Danska Jyllands-Posten publicerade Lars Vilks karikatyrer av profeten Muhammed hösten 2005, något som gav avtryck i stora delar av världen.”
En lite annan sak finner man i Bergens konsthall. Stora ambitioner bär upp utställningen ”Looking is Political”.
Alldeles säkert är de flesta av läsarna helt införstådda med att samtidskonsten får beskrivas som politisk med sin helt förhärskande socialkritik. Emellertid lever samtidigt modernismen färg- och formlära aktivt kvar. Därigenom uppstår en välbekant motsättning. Konsthallen vill råda bot på detta med hjälp av tre inbjudna konstnärer från Iran, Norge och Ryssland (man kan inte säga varifrån konstnärerna kommer eftersom sådant skulle vara snudd på rasism). Nairy Baghramian är närmast känd för sitt lätt subtila deltagande i Skulpturprojekt Münster 2007, Bojan Sarcevic dök upp på bland annat Manifesta. Hans skulptur som är avbildad här är tämligen välkänd.
Ja, så här vill man i Bergens konsthall:
“But the political in an artwork need not exist exclu¬sively at the iconographic level. Art is also political by virtue of the way it constitutes the world and the viewer. The exhibition wants to contribute to an erasure of this boun¬dary, where one aspect does not preclude the other but can instead lead to a more liberated, dialectical position where the formal characteristics too have their own political potential.”
En komplett fake. Man har all anledning att se upp med till synes smarta curatorformuleringar. Visst konsten är själklart politisk genom att den är en aktiv del av samhället. Varje människa och varje handling och varje föremål kan tilldelas en politisk innebörd. Modernismens form- och uttryckskonst är därför också politisk. Vår tids socialkritiska konst är politisk. Alltså är hela rasket politiskt.
Trots allt kan det vara något förrädiskt med de här konstnärerna. Baghramian använder sig av ett minimalistiskt formspråk ofta med estetisk tyngdpunkt. Hon kan därför tillfredsställa både modernister och socialkritiker. Men det innebär inte att hon hamnar mitt emellan. Baghramian är naturligtvis inte någon modernist utan tillhör socialkritikerna som alla DIS-are gör.
Konstvärlden har svårt för att lära sig att skillnaden mellan modernism och DIS inte handlar om hur något ser ut utan om tro. Modernisten tror på den särskilda formestetiken där konsten skall äga en inneboende kraft i sig själv. DIS innebär en uppgörelse med detta och hävdar konsten som social konstruktion och institutionell.
Som med religionen. Hur skall man minska motsättningen mellan dem som tror och dem som inte tror? Att de som tror skall tro lite mindre och att de icke-troende skall tro lite mer?
Bojan Sarcevic: Replace the Irreplaceable 2006
???? ????
Karima,
Skaffa dig ett jobb!
???? ????
Noterade SvD:s lilla historierevisionism i morse men tänkte att detta måste väl vara bra? Projektet växer inte bara framåt och på bredden utan även bakåt och fräter ut / slukar närliggande svagare provokationer som ett svart hål. Om ytterligare några år kanske det är du som sålde Bukowskis bänkar med rondellhundsmotiv. Möjligen var det en av dina rondellhundar som bet en besökare på Färgfabriken.
Genialt General. Naturligtvis var det en rondellhund som bet på Färgfabriken.
Lars. Låt dig inte luras av General Bussig, han ser bara en möjlighet att slippa ifrån böterna 🙂
Fusion och yttrandefrihet. Populära ord i dessa tider.
Nedan ett exempel på en annan inte helt lyckad fusion:
Notera den i dagarna flitigt uppsatta reklampostern för Nobelmuseets projekt om yttrandefrihet (för säkerhets skull på grundskolenivå):
http://nobelmuseet.se/zino.aspx?articleID=11178
Är det kanske någon av de fyra som inte platsar riktigt?
Kan inte låta bli att tänka på:
http://www.youtube.com/watch?v=sEWlSFripyY
Vad säger du Lars (vi talade ju tidigare om mod), är Calle fortfarande sinnebilden av en modig svensk konstnär?
Hej Göran! En legendarisk insats är en legendarisk insats. Once Champ. Det räcker mer än väl men blir förstås ett citat ur konsthistorien.
SR – Stasi Radio
som svensk P 1 allerede er døbt i folkemunde. Her den afslørende journalist, der selv blev afsløret: Carin Johansson, alias SR journalist Carin Stenman som Sverigedemokrat.
Formand Jimmie Åkesson. “Det som ytterst anmärkningsvärt att public service använder licensbetalarnas pengar till att i flera månader och smygfilma politiskt engagerade ungdomar i privata situationer.- Men när det handlar om 30 ungdomar som firar i tre dagar så är det så klart att alla inte är jättenyktra.”
I 2006 blev Dansk Folkepartis Ungdom infiltreret og filmet i festlig og ikke helt ædru tilstand. Men det var altså af en kunstner, Sixten Kai Nielsen , der ville lave et” kunstprojekt”. Ellers man kan forestille sig Guldbrandsens film om Ny Alliance, fotograferet undercover af DR og udsendt inden valget 2007. Nej, vel ? Men i dette tilfælde griber en statstlig radiostation ind i en valgkamp, der allerede er begyndt (f.eks. med Moderaternas “indvandringsstramninger”) , for at påvirke valgets udfald. Det er noget andet og i mine øjne fuldstændigt uhørt.
http://snaphanen.dk/2009/02/17/svt-infiltererer-sverigedemokraterna/
USA har offrat SAAB med tusentals svenska jobb!
Ner med Bush!
”Ner med Bush?”
Du menar väl Obama?
”Ner med Bush”?
Du menar väl Bush den äldre?