Jessica Kempe skriver (ja, nu skriver alla konstkritikerna så pennorna glöder) i DN om NUGs film. Man skall ge henne rätt att det alltid är bäst att först ta reda på vad man ser innan dömandet kommer igång. Hur mycket i filmen är fejkat? En väsentlig fråga.
Konstskandaler sätter alltid igång allmänhetens fantasier. Ryding i SvD tycker säkert att han är mycket lustig med sina studentikosa och naiva förslag till konsthandlingar. Sådana kreativa funderingar från amatörerna brukar inte vara imponerande och inte heller här. Amatören ser självfallet inte sin egen dumhet. Men så kommer det också från hjärtat.
Intressant att konstvärldens store provokatör inträffar på Magasin 3 tillsammans med två lokala konstskandaler. Santiago Sierra är en av de få utmanarna som brukar kunna få till kontroversiella projekt inom institutionerna. Och han gillas långt ifrån av alla, provokationen har som bekant mindre gott anseende i DIS och är en svår genre. Emellertid verkar hans projekt på Magasin 3 vara snabbmat. Han kritiserar Banankompaniets byggnad (intill konsthallen) med en strålkastare för att bananarbetarna har för dåliga villkor. Ja, där blir det enbart nickanden från konstvärlden. Inte heller hans överironiska inträdesförbud lättar upp stämningen. Hans bajsmoduler som han har ställt ut i London har anlänt till Stockholm. Och så ett projekt om romer i Neapel. Där hade vi nog en mellandag. Ingela Lind säger i Kulturnyheterna att EGENTLIGEN är Sierra mycket mer utmanande än graffitikonstnären. Snart är vi där att UTMANINGSFAKTORN i en konstutställning skall mätas och kvalitetssäkras. Santiago Sierra ligger stadigt på plats 171 i artfacts medan NUG hankar sig fram på 42.721.
Sinziana Ravini skriver också om skandalerna (Aftonbladet). Hon talar om den allra friaste konsten, den vi inte får se eftersom konstnären har gått underground. Duchamp har gjort ett sådant uttalande, vilket hon citerar. Men inte ens Duchamp kunde leva upp till att försvinna. En undergroundkonstnär är i gammal mening en konstnär som befinner sig på en alternativscen ännu inte tillräckligt rumsren för att ingå i gallerivärlden. På Duchamps tid fanns den möjligheten. Men inte nu längre. Allt som rör sig dammsugs av konstvärlden..
De bästa konstkritikerna är med samma logik dem vi varken ser eller hör.
Ska konsten ägna sig åt att provocera idioter?
Ja, visst är timingen sanslös! Att Konstfacks nya uppsatsskrivande, NUG’s examensarbete, Odells konstarbete, finanskrisen, kulturutredningen, Sierras utställning..allt sker under en kort tidsperiod. Om bara inte kulturministern blivit så upprörd..kanske är det henne vi ska tacka för att nutidskonstdebatten fortsätter? Och snart blir det slututställning och vi får ta del av den mest uppmärksammade kandidatutställningen någonsin?
Jag njuter av att hela det svenska folket funderar över konstbegreppet, har det någonsin hänt?
Sierra har nog gjort bättre ifrån sig än på magasin 3, håller med. En sak som jag tänkte på, just vad det gäller tama utställningar med redan, sedan långt etablerade – borde inte kritiken vara mer kritisk? Lite sågningar vid fotknölarna o.s.v..
Rasmus. Att ge sig på internationella kvalitetsgaranterade konstnärer. Ingen lätt uppgift. Det värsta problemet är att kritikerna aldrig presenterar sina kritiknivåer: Det här är klass A, detta B och detta C. Mest går kritikerna runt i Stockholmsgallerierna och utställningarna där varierar starkt i kvalitet. Men det får man aldrig veta, det dominerande budskapet är kritkerns personliga tyckande. Sällan något journalistiskt arbete, sällan några överblickar och generella uttalanden.
Skall man såga Sierra får man också göra en del journalistiskt arbete. Hur mycket vill han med Magasin 3-utställningen? Och så får man berätta att man vill säga en klass A-utställning. En ytterligare sak är att en svensk sågning inte har någon betydelse. Sierras kvalitet påverkas inte.
Om den svenska konstscenen hade varit sedvanligt stillsam hade Sierra framstått lite annorlunda.
Jag förstår vad du menar, samtidigt är det ju rätt riskfritt att kritisera (ifall man nu inte gör bort sig helt) – nu hamnar istället mycket av den egentliga kritiken i det tysta i nätverken.. gissningsvis. Om nu en ”klass A”-konstnär presterar under den nivå som man väntar kan det ju iaf vara värt att fundera på varför, istället för att stillsamt acceptera..
Mången Kreti & Pleti känner sig kallad….
Här är en av ytterst få utvalda, en mångfacetterad konstnär, en riktig överdängare,
Det här är vad jag kallar för KONST:
http://www.youtube.com/watch?v=Ji2rIUe7PsM
http://www.youtube.com/watch?v=SMKqki1qPB0&feature=related
Svenska folket funderar inte alls över konstbegreppet. Däremot funderar svenska folket på hur man på bästa sätt kan lägga ner Konstfack. Om det var meningen med de här havererade ”verken” så har man lyckats.
Det är för övrigt patetiskt med alla uppblåsta färgburkskramare som tror att de är navet i samhället, när de i själva verket är nedläggningshotade halvparasiter som inte klarar sig utan att skattebetalarna stödjer deras konstnärsskap. Nu har vi fått två nya rikspuckon som knappast lär sälja en en enda tavla – Odell och Nug.
Jag konstaterar roat att det bara är nybörjare som försöker definiera begrepp. Proffsen verkar och arbetar och har passerat förbi definitionsstadiet för länge sedan. Det gäller alla branscher, även konsten. Trots den uppblåsta tonen är du som driver den här bloggen fortfarande på nybörjarnivå.
Och det är tråkigt att Konstfack, som utbildad många goda konstnärer och industridesigners genom åren, verkar ha en ledning som fortfarande tror att det är stor konst att försöka göra vanligt folk förbannade. Den här typen av idiotier som NUG och Odell ägnat sig åt sprider bara löje över verksamheten.
Ingemar, du kunde kanske berätta vilka som är proffsen? Och visst lyckas konsten i det här fallet. Du själv är djupt engagerad i denna helt överdrivna sak.