Del 698: Vad är konst ? Del 2 nu ute!

Vad-är-konst-frågan förlorar aldrig sin aktualitet. I vårt eget nu famlar konsten efter att finna sin förlorade identitet. Det har inte hjälpt att tillkalla hela samhällets problemsfär som bränsle för konstproduktionsmaskineriet.

Mitt eget lilla bidrag är videoserien på YouTube. Del 2 finns till beskådande:

WHAT IS ART? DEL 2

(se bl a en originell föreläsningsmiljö, hör och se Baudelaire uttala sig och notera det dramatiska slutet)

Professor James I. Porter vid California University skriver i det nyutkomna numret av British Journal of Aesthetics om P. O. Kristellers The Modern System of the Arts (svensk översättning i Kairosserien nr 2). Han kritiserar Kristellers välkända artikel om hur gruppen av De sköna konsterna kom till och vilken betydelse den haft.

Det finns anledning att revidera Kristeller i flera avseenden. Hans slutsats är att de sköna konsterna bildade sitt eget system runt mitten av 1700-talet. Kristeller ställer inte särskilt stora krav på exakthet. Trots att medlemmarna i gruppen de sköna konsterna åkte lite in och ut vill han ändå mena att i det stora hela var systemet konsoliderat.

För den som inte känner till det här kan sägas att det alltså rör sig om litteratur, musik, måleri, skulptur, sång, teater, dans och arkitektur. Dessa kom att bilda den estetiska kategorin de sköna konsterna. Frågan är bara när detta skedde. Och dessutom på vilka premisser som de är ”estetiska”.

Kant i Kritik av omdömesförmågan från 1790 (som har haft och har en närmast ofattbar betydelse för konsten) fick inte ihop den gruppen utan tillade t ex retorik och trädgårdskonst. På goda grunder kan man betvivla att saken är fullt så enkel som Kristeller tänkte sig. Och även när man fick systemet att bli någorlunda cementerat (perfekt kan det aldrig bli eftersom det konstant finns kandidater som vill tränga sig in med mindre eller större framgång) återstår problemet med vad de har gemensamt. Först kan detta verka enkelt: de har skönhet eller det estetiska som gemensam nämnare. Emellertid går det inte med vilken skönhet som helst. Kant skruvade upp eldkraften på detta begrepp till den särskilda, andliga skönheten. Tidigare hade skönhet varit något för finsmakare främst för överklassens avkoppling och intresse.

Men Kants skönhet räcker inte heller. Filosoferna efter honom gav skönhetsbegreppet en annan inriktning. Det styrdes alltmer in i konsten och blev något som konstnärerna skapade. Och inte nog med det också själva skönheten förlorades och ersattes av en uttrycksfull och överskridande estetik vars innebörd aldrig har kunnat definieras. Dessutom skulle den här skönhetsversionen betyda full identitet och autonomi för konsten – vilket tog sin tid.

När jag skrev min doktorsavhandling Konst och konster (1987) siktade jag på 1750 – 1800 som konstens uppkomst. En revision är nödvändig. Konsten i modern mening (då att komma ihåg att det inte finns någon konst i någon annan mening) uppstår efter 1850. En långt mer realistisk utgångspunkt som innebär att konstens historia är ca 150 år.

Samtidigt skall man inte glömma att Kant & de tyska filosoferna spekulerade i något som överhuvudtaget inte finns. Om vi säger att konsten uppstod 1850 är det med förbehåll att det helt och hållet är ett misstag. Misstaget har inte rättats till trots flera allvarligt menade försök. Diskussionerna som fördes på 1960-talet och ännu mera uttalat under postmodernismen under 1980-talet var i närheten av en sådan revision men den blev aldrig av.

Därför haltar konsten fram med en historia och en identitet som är helt missvisande. Site Salon har aviserat ett seminarium om postmodernismens aktuella betydelse. Detta sker på Miliken Gallery den 7 mars. Man kan dock utgå ifrån att frågan om konsthistoriens revision inte hamnar på agendan.