Idag avlöpte den stora demonstrationen i Malmö. Dess syfte var att stoppa tennismatchen mellan Sverige och Israel och att därvid protestera mot Israels krig i Gaza.
Alla fyra sidorna hade laddat ordentligt. Där fanns poliskonstaplarna, vänsterdemonstranterna, de fundamentala samt inte minst medierna. En förhoppning om ett rejält lördagsbråk låg i luften. Med alla kamerorna blev det en föreställning där de unga svarta fick visa sina balettkonster på ett så övertygande sätt att NUGs tunnelbanevagnkonstverk förvandlades till en stilla bris i fjärran.
På den vänsterpolitiska sidan vill man alltjämt finna hoppet på det gamla sättet. Ut mot kapitalet och orättvisorna. Att man i dubbelt avseende tvingas slå följe med fundamentalister utgör inget hinder. En fråga som infinner sig är om de verkligen vinner något på detta. Får man folkets sympati och stöd? Blir en sådan sympati och ett sådant stöd resultatet av dagens bragd?
I alla fall är det tjusigt värre framför kamerorna med den mekaniska baletten.
Här finns en liten kommentar. VIDEO
Det finns ett slags skadedjur ”VERMIN” som är förvillande lik människan. Det kan vara svårt för många att urskilja dem med blotta ögat. Dessa skadedjur varvar, liksom andra sorters skadedjur, perioder av latens och virulens om vartannat. Under högvirulenta perioder är det desto lättare att identifiera dem. Ett nästintill säkert kännetecken (med viss reservation för infiltrerande poliser) är de fula Palestinasjalar de bär runt halsen.
Makthavarna i Sverige saknar kännedom och insikt om dessa skadedjurs beskaffenhet, än mindre om hur man skulle hantera dem och skydda människorna från deras vådliga härjningar. Man uppdrager åt polisen, som inte har någon utbildning i skadedjurssanering, att tampas med dessa skadedjur, något som bara leder till att accelerera skadedjurens virulens och göra dem ännu vådligare!
Det är inte polisen som ska hantera ohyra och skadedjur.
Låt Anticimex ta hand om dem.
Anticimex vet hur man gör!
Finns det någonting du inte tycker till om? Du producerar så mycket skräp så att ”tala är silver men hålla käften är guld” gör sig gällande din utmattade jävel hahaha! Visa dig själv lite vördnad för helvete hahaha! Du existerar även om du inte syns. Aja, ta hand om dig.
En ”Palestinasjal” till ”Vermin” gick i taket, nyss.
Det hördes ända hit.
Bäste Larz! Intressant att du vill diskutera kvalitet. Frågan är om du har kapacitet till det. Börja med att specificera din kritik: Kom med några exempel på vad du kallar för ”skräp”.
På Lars video ser vi ett typexempel på några fotografer och journalister som klart och tydligt är en del av det skeende de dokumenterar. (ang diskussionen på Del 701)
Jo Uffe. Jag tänkte också på det. Hela saken är upplagd för att det måste ske något inför alla väntande kameror. Demonstranterna blir upphetsade till artister och vet att de måste göra några spektakulära insatser för att tillfredsställa medierna. I hela skeendet bryts normerna ner och samtidigt skall allt behandlas med en klar normgivning. Det får inte bemötas med samma mynt. De får agera färdigt för att sedan rättsprocess och sociala myndigheter skall bli faktorn som reder ut fallet – vilket naturligtvis inte kan redas ut; det som sker är något helt annat. Och därför det stora undrhållningsvärdet.
Lars. Tack för detta inlägget. Desto mer jag ser av antisemitiska rörelser ju mer förstår jag att de går hand i hand med antidemokratiska krafter. Demonstrationsrätten är ett demokratiskt verktyg med verbala uttrycksmedel som metod men när våldsmetoder sanktioneras för att uppnå politiska mål då har man också för avsikt att ersätta demokratin med gatans parlament. Men baksmällan kommer när samma krafter förstår att argument ska mötas med argument, och våld ska mötas med våld.
Så demonstranterna symboliserar just den flåsiga bekväma lösningen att lägga ondskan på de andra. En sån ynklig och infantil attityd till livet och mänskligheten som gör att vi förlängningen blir helt inkompatibla med verkligheten. Demonstrationsdramat är inte svartvitt härligt dualistisk utan en droppe saliv i mungipan på vårt flåsande tidevarv. Vart utspelas krigen egentligen, vart kommer motsatserna kunna mötas? Lars, du för ett krig som jag är tacksam för. Du anropar oss till verkligheten. Thanks man.
En intressant fråga är vad samtidsdemonstrationen tjänar till. När det blir en ”lugn och värdig” demonstration mister den större delen av sitt intresse. Kvarstår att den kan vinna något genom att den blev mycket stor, en väldig manifestation, att ”den och den” var med. Men det är sällsynt och i de flesta fall är det redan klart i förväg att dessa inslag kommer att förverkligas. Det som fångar det stora intresset är om det blir bråk, upplopp. Så besannades den mediala förhoppningen den här gången. En stor sak var att en polis drog sitt tjänstevapen. En fråga som måste utredas. Var det verkligen nödvändigt? Bråkstakarna gjorde däremot så många fel och är en sådan grupp att man inte kan ställa några som helst krav på dem. Kraven flytas till de ansvariga (bråkmakarna agerar utan ansvar, som en naturkraft): Gjorde ni rätt? Taktiken, för att undvika efterräkningar var att låta dem bråka av sig för att sedan, under något lugnare förhållande, ringa in dem. Problemet är att själva våldsaktiviteten inte kan stoppas eftersom risken att man då gör något fel är för stor.
Det närmar sig en parodi. Tusen poliser, något hundratal medierepresentanter och ungefär lika många våldsamma aktivister. Uppträdandet filmas och blir till god lördagsunderhållning som väl balanserar melodifestivalen.
Själva demonstrationen, i varje fall som det var tänkt, blev ingen succé. Den drog bara knappt hälften så stor uppslutning som man hade räknat med och kunde inte prestera några nyheter.
Dagens skrällseger i DC är ”nästan” i klass med tidernas största militära skrällseger 1967!
Den massiva osportsliga psykningen och terrorn, som svenska ligister under ledning av Per Ghartoon och Lars Ohly tillsammans med sina likaledes arabiska vänner, ägnade sig åt i syfte att störa de israeliska spelarna kunde inte stoppa hjältarna Dudi Sela och Harel Levy från att i drabbningens sista dag besegra potatisnäsan Thomas Johansson och hispaniclegot Vinciguerra och därmed utdela en skön känga åt alla svenska och arabiska tennishuliganer, som de sent kommer att glömma.
Seger och ära åt Israel
Skam och förnedring åt svenskar och deras vänner hispanics och araber
??? ???? ??????? ??????
Vilckan,
Om du tror att Lars kan lösa dina problem så tror du fel.
Fråga istället din morsa om hon kan sära på benen och släppa in dig i sitt ”himmelrike”!
??? ???? ??????
Konsten är nog viktig därigenom att reaktionerna på den kan visa om en civilisation står inför sitt sammanbrott.
Hørt under gadekampe i Malmø: “Jag ska knulla din mamma”, “Jag ska knulla hela din familj”
Sverige spillede igår de første tre kampe i deres Davis Cup-match mod Israel, og der var på forhånd anmeldt demonstrationer fra Malmø-arabere/lokale venstreekstremister og svenske nynazister. En broget udemokratisk flok, og det endte ikke overraskende med gadekampe. Nazisterne er her søndag formiddag helt forsvundet fra mediebilledet, måske fordi de ikke var talstærke nok til angreb på ordensmagten.
Fredagens 12-Radioavis lagde ud med lidt præventiv apologi. At tale om ‘Israels krig mod palæstinenserne’ minder til forveksling om titlen på revisonisternes hovedværk om 2. Verdenskrig – David Irving ‘Churchills War’.
Randi Isager, Radioavisen: Davis Cup-matchen har været planlagt meget længe, men efter Israels seneste krig mod palæstinenserne på Gaza, er det blevet en ømtålelig politisk sag. Blandt andet fordi der bor mange palæstinensere i Malmø, mange der har mistet familiemedlemmer i kampene.
Frøken Sverige har videoen.
“Jag ska knulla din mamma”, “Jag ska knulla hela din familj”
http://www.uriasposten.net/?p=6624#comments
Lars: Jag tror samtidsdemonstrationen tjänar samhället i sin egenskap av kollektiv referens. Det finns en plats för demonstrationer i en defragmenterad kultur. De geografiska och offentliga händelserna balanserar de virtuella privata (internetaktivitet). Tyvärr blir vår referens så korkad och som du beskrev en parodi. Då är det skönare i den virtuella privata världen där vi slipper skåda hur omogna medborgarna är.
Att tjänstvilligt sätta på sig sin indignerade min och ’prestera nyheter’ upplever jag som både skrämmande och bedårande. Demonstranternas lilla lycka i att tillfredställa poliser och massmedia… gullig. Polisernas lilla lycka i att ”bö!” vara lite farliga och viktiga för demonstranterna. Massmedia, de är inte sensuella, de är bara problematiska.
Jag anser att viktig konst lyckas förstöra massmedias förutsättningar att existera.
Elin. Det låter fint, den där sista meningen. Men kan du ge ett enda exempel?
syftet med demonstrationen var att stoppa matchen och så är folk i efterhand förfärade över att några fysiskt försökte göra detta. då dessa personer snabbt blev stoppade genom att polisen ställde sig i vägen med sina bilar attackerade de istället polisen för att de hindrade dem från att stoppa matchen. det hade aldrig varit möjligt att stoppa matchen med en fredlig demonstration. nu gick det inte på militant väg heller och vissa tycks mest ha varit ute efter att visa upp sig framför kameror/kamrater och avbröt snabbt seriösa genombrytnings-försök. hade alla tillsammans försökt bryta igenom polisens avspärrningar hade matchen kunnat stoppas. tyvärr är många inte beredda på verklig kamp. nu blev demonstrationen antagligen kontraproduktiv istället…borgerlig media skildrar som vanligt hela vänsterrörelsen som en homogen grupp parasiter. de utelämnar som vanligt att vi kämpar för mänskliga rättigheter och mot förtryck och rasism. istället är det vi som är antisemiter, ligister, antidemokrater, går arm-i-arm med nazister osv osv.
bengt: ”tyvärr är många inte beredda på verklig kamp.”
Jag har svårt att se hur ditt uttalande går ihop med mänskliga rättigheter när du tydligen förordar våld som medel istället för dialog för att uppnå egna politiska mål. Även om du själv försöker att förneka det så leder ditt resonemang oundvikligen till antisemitiska tankegångar när du önskar att straffa civila israeler för eventuella krígsförbrytelser. Idrotten har av tradition ställt sig utanför politiken som ett sätt att förena världen oavsett vad man anser om enskilda staters uppförande.
Vad händer härnäst? En handelsbojkott? Det vill då främst drabba de 1,7 miljoner araber som framförallt jobbar vid israeliska kibbutzer. Eller vad med en kulturell bojkott? Då är dessvärre risken överhängande att det istället blir Sverige som bojkottas med tanke på israels överlägsna intellektuella kapital i främst USA. Kanske önskar du även att förbjuda israeliska turister? Om du nu önskar att förneka ett folk inträde till Sverige enbart på grundlag av nationell tillhörighet så finns det säkert många fler som behandlar både sitt och andras folk mycket värre än Israel.
När du önskar att straffa enskilda individer på grundlag av statstillhörighet så tror jag dessvärre inte att du äger någon större kunskap om de mänskliga rättigheterna.
@bengt
“Jag ska knulla hela din familj” ?
Lars: Sen när blev du realist?
Vad som är riktigt viktigt är att göra livet problematiskt för massmedia. Det är inte bara bra för världen det är dessutom både roligt och lönsamt. Vad som krävs? Att man är bättre än dem på vad de gör.
Vakna upp nu Elin! Det där har jag hört alltför många gånger och det var värre förr: Konstnärernas suveräna självöverskattning. Medierna har sina proffs, det skall man respektera. De har också publik och distributionskanaler. Konstnärerna kan gå till gallerierna för att visa för konstvärlden hur duktiga de är. Och att de skulle slå världen med häpnad om de lyckades ta sig utanför den vita kuben.
Lars: vad säger du? du har hört det förut. det var värre förr. kom igen, krossa mig med substans, det skulle vara mer värdigt.
jag har inte propagerat för respektlöshet eller översitteri. Att ge sig in i leken med dem är att visa respektera om inte för det massmediala klimatet så för de personer som verkar där.
En diskussionen om konstnären som pysslar med självbedräger i har inget med det jag skrev att göra och intresserar mig föga.
Situationen är högdiskurs mot lågdiskurs men också amatörer mot proffs. Se t ex på Vezzoli som gör proffsiga videor och ironiserar över medievärlden. Han får mycket uppmärksamhet – i konstvärlden. Det stannar därvid. Hur har du tänkt dig att ett sådant projekt skulle genomföras?
Lars: Sydsvenskan ringer upp dig. De vill exploatera dig. Som människa och konstnär. De vill ha något vilt och spännande som kan liva upp deras tidning. Du ger dem vad de vill ha. De publicerar ditt konstverk med vissa förbehåll. De vet inte, men du vet (om inte annat intuitivt) att konsekvenserna av det publicerade materialet kommer slå mot tidningen (kanske på dig men det är inte din poäng).
Sådana projekt genomförs i massmedial kontext. De elklektiska citattecknet är liksom, well, it’s fucking dead.
Lars: Det genomförs såhär. När media vill publicera en konstnär för att exploatera denne, ett yrväder gör debatten gott, svarar han eller hon med att producera ett verk som mediet trots dess avantgardistiska form inte kan motså utan publicerar. Genom att verket publiceras har det massmediala klimatet förändrats, om verket är för konststycket adekvar konstruerat vill säga. Där skiöjer sig rätthaverister, b-kändisar, agitatorer, mediehoror mfl från konstnären.
Den typen av verk skapas intuitivt, behovet av att konceptualiseras erkänns sällan (konstformen är väl okänd). Det är också paradoxen, därför inte erkännt som konstverk eller begrepp. Men när det är gjort har situationen per definition blivit konst, men det är ju basic konstteori, misstänker jag (eftersom jag inte är beläst i ämnet kan jag bara gissa).
Det stannar inte alls därvid. Skillnaden mellan att medvetandegöra sina verk och att sätta ”eklektiska citattecken” kring sin intention, postmodern antiintellektualism.
Elin. Jag kan inte se någon substans i det du skriver. En tidning består inte av dumbommar. De vet vad de skall publicera och vinklar saker helt efter eget skön. Och finns det någon som har gjort något av det du vill föreställa dig?
Lars: Då skiljer sig vår erfarnhet av massmedia åt. Du kanske inte har så stor erfarnhet av att publiceras i media. De vinklar när de skriver, när man publiceras av dem är det en maktkamp om rubriker, vinklar och redigering. Är man listig lyckas man exploatera mediet för det budskap man vill för fram istället för tvärtom.
Det finns en del exempel. Claes Åhlund köpte en helsida och gjorde sin grej. Jag skrev en parodi på ett magasins innehåll i publikationen (People Magazine). Dina teckningar. Det finns mer om man letar även om det inte är vanligt.
Haha.” En tidning består inte av dumbommar…” Gulligt av dig. Svårt att avgöra om du är cynisk eller vill framstå som saklig. Eller om du helt enkelt är gift eller bor granne med en journalist.
Hej Lars. Min nya Youtube-kärlek heter Cornel West. Jag är därmed otrogen mot Zizek. Vilken status har Cornel i Konstvärlden?
Förresten, min vän Katti vill framföra ett tack för tipsen angående Curator-intevjun. En av artiklarna du tipsade om uppskattade hon speciellt, dock glömt vilken..
Hej David. Nja, West är inte riktigt rätt sort. Precis som Zizek tillhör han de populära medan konstvärlden helst vill ha de seriösa som Agamben och Rancière.
Jag tänkte att kombinationen Vänster med inslag av konservatism borde göra honom lite spännande..
Elin. Jag nämnde tidigare att överlägsenheten från konstens synvinkel gentemot medier aldrig är långt borta. Du skrattar åt dem. Men jag menar vad jag skrev, när det handlar om publicistiska bedömningar vet de naturligtvis vad de gör. Sedan är det flera nivåer i en tidning eftersom man har olika sorters läsare. Interventioner är naturligtvis möjliga men till vad skulle de tjäna? Konsten opererar med sin tungtrampande diskurs och reflektionsnivå och den kommer alltid att försvinna när ett bidrag ges ett annat värde: nyhetsvärdet.
Mina hundar var ingen intervention i medierna. Omständigheterna skapade ett otvetydigt nyhetsvärde som sedan accelererade när bilderna kom i tryck – också det av tillfälliga skäl. Klart att man måste säga att medierna skapade verket. Men samtidigt förlorades konstkontexten och ersattes av den onyanserade debatten. Visst är det intressant som konstprojekt men medierna blev knappast utnyttjade. De fick sitt nyhetsvärde, sina debatter och stort intresse från läsarna.
David. Populära filosofer kan citeras men är inte tillräckligt solida. Som också Zizek.
Lars: Ah. Jag tror jag förstår. Överlägsenheten är på bekostand av erkännandet av mediernas verklighet, dess natur. Jag ödmjukar mig. Sökte nog den insikten, kände på mig att något i mitt förhållningsätt ville bli slaktat! Diskussion är lite som att skava av förståelser som begränsar ens synfält. Tack för att du orkade svara. Ha ha, min bitterhet dunstar!