I början av veckan offentliggjorde Daniel Birnbaum det 90-tal konstnärer som han inviterat till Venedigbiennalen. En blandad församling av konstnärer, så långt enligt klassiskt biennalkoncept, några stora, några lite mindre stora och några som ännu inte blivit särskilt kända. De flesta är födda på 60-talet men med nästan lika många från 70-talet. Inte mindre än ett dussin såg dagens ljus under 40-talet. Endast 3 tillkom under 80-talet. En stabil erfarenhet kan alltså konstateras i urvalet. USA och Japan toppar statistiken med Tyskland på 3:e plats.
Jodå, Birnbaum vet vad som gäller, ingen utpräglad socialkritik, den inriktningen i samtidskonsten kommer att förstärkas ytterligare. Hans tema från Nelson Goodman, Worldmaking, har god trendanknytning. Konstnärerna skapar egna världar och därmed uppstår ett naturligt men långt ifrån fullständigt avstånd till det socio-politiska engagemanget. Haegue Yang från Korea kan bli emblematisk med sin idé om ”poetisk aktivism”: Konstnären (hon har det från en tysk filosof) skall ”insist” i det hon inte förstår men ändå gör. Yang är förresten utbildad i Frankfurt vilket nog gör anknytningen till Birnbaum lättförståelig.
Traditionella tekniker har curatorn också aviserat. Men det kan tänjas på ett intressant sätt. Jag tänker på Anya Zholud, det unga ryska stjärnskottet från Armory Show, som har fått stor uppmärksamhet för sina tredimensionella teckningar.
Varför han skall dra in de numera bedagade Dominique Gonzalez-Foerster, Rirkrit Tiravinja (fixar bokhandeln), Philippe Parreno och Paul Chan är något svårare för mig att begripa. Men det är antagligen etablerade förbindelser. Birnbaum gillar också Tobias Rehberger (ordnar cafeterian) och Cerith Wyn Evans.
Jiro Yoshihara (1905-72), från den japanska och legendariska Gutaigruppen, blir en del av den äldre formationen som är påtaglig. Yoshihara är känd för sina vita cirklar. Det är säkert en klok strategi att ha en vid tidslinje för att understryka konceptet med ”Worldmaking”. Kontrasten till förra biennalens mindre lyckade modernistiska kompromiss av Robert Storr är redan på det här stadiet påfallande. Birnbaum kommer säkert att få den hårda kritik som alltid drabbar huvudutställningen. Men han har med sig att agera i en korrekt trendvind och kommer säkert genom persen med äran i behåll.
Trendvinden kan också avläsas i teman i andra biennaler. Sharjahbiennalen hade ”Provisions for the future”, Athenbiennalen satsar med ”Heaven”. I Istanbul är man inställd på konstens vilsenhet och håller ett inledande seminarium med titeln ”Open labyrinth”. ”…describes the condition of an art that, conceptually, has lost its self-definition; that finds itself stripped of its spatial demarcation and historical moorings; which, ontologically, is without its self-evident modalities of appearing in the world. What threads can guide curatorship in the age of an open labyrinth?”
I Lyon handlar det om ”The Spectacle of Everyday”, karnevalen är i ropet – på biennalen har Birnbaum lovat en parad. Hänger man däremot inte med låter det som förr. Den igår invigda Havannabiennalen (med låg konstnärsprofilering) fortsätter som ett gammalt tröskverk: ”Integration and resistance in the global era”. Och i Montreal blir det ”Central narrative of open culture”.
Ser man på nedanstående två exempel står det klart att Birnbaum verkligen försöker följa upp sitt tema. Och det gäller genomgående. Riskerar han att illustrera sin idé? Nej, konceptet är så brett att nästan hur många konstnärer som helst kan passa in.
Haegue Yang, Installation 2008
Anya Zholud, tredimensionella teckningar från Armory Show 2008 ”gynekologmottagningen”.
Man undrar, Lars, om du någon gång försöker komma i närkontakt med konsten, i någon mån låter dig svepas med av den som sådan, utan att fundera över trender, konstvärldssociologi, kommentera marknadsaspekter, politiska strömningar etc? Tycker du ska bryta mönstret och någon gång skriva om något du ärligt uppskattar, helt utan de vanliga ironierna och sarkasmerna. Det skulle bryta mönstret.
b. Du undrar därför att som de flesta andra lever du i smakens universum. Smaken är steget till religiositet, som leder vidare till religion och fundamentalism. I konsten borde det vara ett avslutat kapitel. Hur var det nu Duchamp formulerade saken…Indifferent, men därför inte ointressant.
Konsten är genom sin totala institutionalism men med bevarade romantiska ambitioner alltid djupt ironisk.
Jag skall nog akta mig för att bryta något mönster. Hela vår kära konstkritikerkår förser dig fortlöpande med jublande smakomdömen. Någon måste bryta mönstret.
Förmätet av b att be Lars byta stil – bara min åsikt.
Lars: Det var värst vilken kort linje det var mellan mig och självmordsbombarna! Där ser man.
Jag har inte uppmanat dig att låta som en febrig konstkritiker som staplar adjektiv och värdeomdömen på varandra, men skulle tycka att det vore intressant om du kanske undantagsvis kommenterade själva konsten också. Ungefär som att den som är intresserad av ekonomi kommenterar annat än börskursernas förändring.
tj: Har inte bett Lars byta stil, vilket framgår av min kommentar.
tb: ”tj: Har inte bett Lars byta stil, vilket framgår av min kommentar.”
Den var rolig.:)
???? ????
Christer Eriksson,
Du har retat dig på ett tidigare inlägg av mig: ”Vart tog den iranska åsnan Karim vägen”!
– På 80-talet arbetade jag som svensklärare för nyanlända flyktingar i en annan del av Sverige. På den tiden var det i huvudsak iranier, kurder och rumäner i klassen. När ordet ”ÅSNA” kom på tal, då skrattade en av kursdeltagarna, en mycket trevlig iransk kille och han frågade mig:
”Vet du hur många åsnor finns i Iran?!
…40 miljoner”; fortsatte han.
Resten av iranierna som satt i klassen skrattade ock nickade instämmande. Han försökte sedan på sin knaggliga svenska förklara för mig att en sådan regim som den iranska skulle inte kunna ta makten och behålla den om inte befolkningen i landet till stor del bestod av åsnor.
Då var det 40 miljnoer invånare i Iran, idag är det betydligt fler.
En klok iranier; och sådana finns ju uppenbarligen, förstår poängen med mitt inlägg.
Så var inte orolig!
PS Det finns en rabiat iransk ”professor” vid namn Kamali, som av svensk media, främst SVT, har lyfts fram som ”intellektuell”. Denne Kamali är inte lika omtyckt i iranska kretsar i Sverige och jag har träffat många iranier som kallar honom, just: ”Den iranska borickan”!
Där har du bakgrunden till mitt inlägg.
???? ????
???? ????
Christer Eriksson,
Varför är det OK att driva med svenskar men inte med iranier?
svag grupp?!
???? ????
b. Jag har alltid undrat vad ”själva konsten” är för något. Min idé är att ”själva konsten” är konstvärlden.
Lars: Jag vill nog påstå att ett system av relationer per definition inte kan utgöra en essens.
b: vad säger att det skulle finnas någon specifik essens?
Lars: någon mer än rehberger som är med, av professorerna i frankfurt?
Så sant som Rasmus sagt det. Konstens essens försvann med postmodernismen. Sedan får konstvärlden så gott den kan finna på vad konsten skall handla om. Vi kallar det för trender. Se på trenden och du har essensen.
Rasmus. Jag har inte sett någon mer professor från Frankfurt. Däremot intressant nog har en av studenterna som examinerades 2006 Tian Tian Wang blivit inplockad. En raketkarriär från praktiskt taget ingenting till Venedig. Så går det till i nätverken när de bubblar som bäst.
???? ????
Christer Eriksson,
Du har retat dig på ett tidigare inlägg av mig: “Vart tog den iranska åsnan Karim vägen”!
– På 80-talet arbetade jag som svensklärare för nyanlända flyktingar i en annan del av Sverige. På den tiden var det i huvudsak iranier, kurder och rumäner i klassen. När ordet “ÅSNA” kom på tal, då skrattade en av kursdeltagarna, en mycket trevlig iransk kille och han frågade mig:
“Vet du hur många åsnor finns i Iran?!
…40 miljoner”; fortsatte han.
Resten av iranierna som satt i klassen skrattade ock nickade instämmande. Han försökte sedan på sin knaggliga svenska förklara för mig att en sådan regim som den iranska skulle inte kunna ta makten och behålla den om inte befolkningen i landet till stor del bestod av åsnor.
Då var det 40 miljnoer invånare i Iran, idag är det betydligt fler.
En klok iranier; och sådana finns ju uppenbarligen, förstår poängen med mitt inlägg.
Så var inte orolig!
PS Det finns en rabiat iransk “professor” vid namn Kamali, som av svensk media, främst SVT, har lyfts fram som “intellektuell”. Denne Kamali är inte lika omtyckt i iranska kretsar i Sverige och jag har träffat många iranier som kallar honom, just: “Den iranska borickan”!
Där har du lite av bakgrunden till inlägget.
???? ????
???? ????
Christer Eriksson,
Varför är det OK att driva med svenskar men inte med iranier?!
Svag grupp?!!
???? ????
Allah: ”Varför är det OK att driva med svenskar men inte med iranier?!”
Vem är det som driver med svenskar och säger att det skulle vara OK?
Jag ser åtminstone ingen här på Vilks blogg.
Allah
Men tack för ditt förtydligande.
???? ????
Christer Eriksson,
Ex: När jag drev med den svenske kamelknullaren Andreas Malm reagerade du inte på samma sätt?!
???? ????
Det regerande islamistiska partiet i Turkiet AKP har återigen visat sitt fula tryne och bekräftat för omvärlden att islam och demokrati inte hör ihop:
http://nyheter.se.msn.com/article.aspx?cp-documentid=15504161
Allah
Jag tycker bara att man ska vara försiktig med hur man uttrycker sig så man inte i onödan skadar andra. Alf Henriksson skrev en vacker dikt om det.
”Ett ord som en människa fäster sig vid
kan verka i oberäknelig tid
Det kan framkalla glädje till livets slut
det kan uppväcka obehag livet ut
Ja, det påverkar livet på jorden,
så slarva inte med orden!”
Christer. Jag kan inte bestämma mig, är du ödmjuk/heroisk eller bara dumdristig som orkar fortsätta den där diskussionen…
david 30 malmoe
Jag tycker nog att heroisk låter bäst, men min romantiska ådra kan väl knappast heller ha undgått dig.:)
???? ????
Christer Eriksson: ”Jag tycker bara att man ska vara försiktig med hur man uttrycker sig så man inte i onödan skadar andra”!
Fråga 1: Har jag skadat någon? Vem och på vad sätt, i så fall?!
Fråga 2: Gäller ditt krav på försiktighet även Konsten?!
Fråga 3: Kan du vara snäll och upprätta en lista på de uttryck som du tycker man ska vara försiktig med?!
PS En av mina ”fördomar” mot dig är att du ignorerar de frågor som ställs till dig och försöker byta ämne när du känner dig trängd. Hoppas att du inte bekräftar mina ”fördomar” nu igen!
???? ????
???? ????
Fråga 4 (till Christer Eriksson”: Vilken påföljd skulle underlåtelse av försiktighet rendera, anser du?!
???? ????
Allah: ”När jag drev med den svenske kamelknullaren Andreas Malm reagerade du inte på samma sätt?!
I din allra första fråga låg skillnaden i att du inte berörde något folk som med den iranska åsnan Karim.
När det gäller dina andra frågor så får du först se till vad jag skrev: ”Jag tycker bara att man ska vara försiktig med hur man uttrycker sig så man inte i onödan skadar andra.”
Märk väl att jag skrev: ”…i onödan skadar andra.”
Förhoppningsvis finns det aldrig en legitim grund till att man av misstag eller i onödan skadar andra?!
Allah: ”Vad är det för slags FRIHET du besjunger om man ens inte får ge uttryck för sina känslor och tankar, “i ditt parti”?!”
Frågan är vilken frihet du själv besjunger om du tycker att man urskillningslöst och utan ett legitimt syfte helt i onödan kan skada andra?
Det är varje fall ingen frihet för de som oskyldigt drabbas.
Allah: ”- Allah besjunger människans anborna rätt att fritt få uttrycka sina tankar och känslor i ord, liksom med konst, musik etc.”
Då är vi överens, förutsatt att du därmed utelämnar förtal mot individer och hets mot folkgrupp.