Nils Forsberg, kritikern i Expressen, har förnyat det kritiska uppdraget. Likt en Orfeus har han strängat sin lyra och vandrat ned i 80-talets dunkelt snåriga diskurs. Hans dikt är en tillbakablickande recension av Rumstering på Bonniers Konsthall. Trots det lovvärda försöket får jag tillstå att genren ännu inte är fullt utvecklad.
Jag nämnde tidigare intervjun med Birnbaum i Artforum. Det är en detaljerad framställning av vad vi kan förvänta oss i Venedig och han nämner också ett rätt stort antal arbeten. Tendensen för de stora utställningarna är att täckelset skall falla allt tidigare. Det har blivit den bästa strategin. Några stora nyheter kan man inte längre överraska med. När det uppstår någonting blir det när kritikerna har tagit ställning och det momentet är alltför komplext för att i detalj kunna förutsägas. Tidig uppmärksamhet är ingen nackdel.
Rirkrit Tiravanijas bokshop i Venedig.
Några uppslag kommer i alla fall från Birnbaum. ”Translation”, ”lost in translation” är ett koncept. Samtidskonsten och dess aktörer är införstådda med att dela ungefär samma information och agenda men det finns ändå skillnader. ”Productive misreadings” är ett annat uppslag och dessutom ”creation through destruction” för att erbjuda ”counterproposals to the precious object”. Och som jag nämnde: ”It’s useful to remember how abstract art was not apolitical. It was a promise of something.”
Åtskilliga av de medverkande kan betecknas som cross-overs. En av dem är den rätt välkända Miranda July (filmen You and Me and Everyone We Know från 2005). Hon håller just nu på att sätta samman sin skulpturinstallation med små humoristiska texter i det nyöppnade området Giardino delle Vergini.
Händelsevis deltar Miranda July också i Ladoniabiennalen.