En intressant detalj i receptionen av biennalen är vad de franska tidningarna skriver. Eller i varje fall vad man finner av konstkritikerna i Le Figaro och Le Monde. Skribenterna är eniga om vad som är höjdpunkten: Den polska paviljongen med Guest av Krzysztof Wodiczko (som jag nämnde igår)
Harry Bellet och Philippe Dagen i Le Monde: ”Man måste gå till…den polska paviljongen för dess komposition av ljus, ljud och skuggor av Krzysztof Wodiczko, troligen den bästa paviljongen i biennalen. Och i Le Figaro delar Valérie Duponchelle ut en prispalm till ”det politiskt inkorrekta”: ”Europa sett av polacken Krzysztof Wodiczko….Invandrararbetarna ’evigt inviterade’ som tvättar fönster och berättar om sina idéer, sina bekymmer på ett språk som inte finns för någon annan. Giardinis chock.”
Ingen annan har blivit chockerad och det är något överraskande att den sociala kritiken i denna form uppfattas som rykande relevant av dessa franska kritiker.
Krzysztof Wodiczko: Guest