Riktigt vad ”de figurativa leden” står för har jag ännu inte fått helt klart för mig. Men den här beskrivningen av 1600-talsmåleriet finns i varje fall i boken Figurationer:
”Att 1600-talsmästarna målade som de gjorde må ha haft samhälleligt betingade förklaringar, men att vi än idag drabbas av kraften i måleriet beror på något annat – det ligger immanent i tekniken, i färgsättningen, i kompositionen, i arbetet med volym, i sättet att framställa kroppen likväl som förkärleken för vissa motivkretsar, där fundamentalt mänskliga egenskaper och förhållanden blottläggs.”
Det går att drabbas av det mesta. Har man smak för de stora teatrala gesterna och dramatiska ljussättningar kan man säkert haka på. Jag menar dock att det går bra med lite av varje. Pollock, en av de sista som kunde övertyga konstvärlden om sin förmåga att frambesvärja konstnärens autentiska närvaro och förmedling, passar också in.
Jackson Pollock, No. 30 (Autumn Rythm), 1950
För att figurativ konst ska bli i ropet igen krävs att den är vänster. När Nerdrum slog igenom, alltså före det han blev perifer, var det med en martyrskildring av vänsterns favoritterrorist Andreas Baader och i stil lånad från en figurativ mästare vänstern kan identifiera sig med, Caravaggio. Naturligtvis är det den målningen som valts till Edsvikkatalogens omslag, man vet vilket hår som ska strykas och åt vilket håll. Och ändå köper inte vänstern det, ja det är synd om retrogardisterna.
Hej Lars
Odd Nerdrums ”Mordet på Andreas Baader” står inte i motsättning till Jackson Polloks skvättdukar.
Men Nerdrum-verket påvisar att den modernistiska konsthistorieskrivningen är totalitär, eller i bästa fall gynnar en viss form för pluralism.
På MOMA hänger Andrew Wyeths huvudverk ”Christinas world” pliktskyldigt i en avsidesliggande korridor. Som enda tecken på att inte alla följde modernismens kulturevolutioniska recept.
Pollock vittnar om sitt, Wyeth om något fundamentalt annat.
Högaktningsfullt – Christopher
Hej i sommarvärmen (äntligen!),
det pågår en lustig konstdebatt mellan Leif Zern och Humanisterna i DN.
”Det konstnärliga språket speglar religionens eviga frågor.” Ett plock ur Zerns arsenal av religösa tankar. Själv påstår han att han är ateist. Humanisterna gick till motattack idag på DN debatt och vill hellre plocka in religonerna i Konstens värld istället för tvärtom. Fyndigt och mycket möjligt att det blir så…. eller…
MVH Pepparkaksadept
Även Vilks är vulgärateist så du lär inte få något medhåll hos honom, pontus.
Synd att det inte går att länka till Peter Lutherssons artikel i dagens SvD. Det ser onekligen ut som om man på SvD laddar för debatt i ämnet…
Tack Johan för att du lagt ut Lutherssons text. Intressant inlägg.
Här länken till Luthersson:
http://www.axess.se/blog/post/2009/08/07/Lever-kritikern-i-nutiden-Del-2.aspx
KNÄHUNDAR,KAMPHUNDAR OCH APOR I KONSTEN
Går det inte lika bra med ap-konst!
För, för inte så många år sedan så såldes konst målade av schimpanser på den öppna konstmarknaden. De autentiskt figurativa oljemålningarna målade med en apas hand, såldes för femsiffriga belopp. Har tyvärr glömt av namnet på galleriet – någon som vet?