Del 832: Åsknedslaget, Duras och Potrc

Helt plötsligt slog åskan till och dataskärmen blev svart. En enda knall men en fullträff. Maskinen hämtade sig dock och fungerade snart som vanligt igen. Med modemet gick det sämre. I sådana stunder skall den förutseende plocka fram sin reservuppkoppling och det gjorde, som ni kan märka, alltså jag.

I essäboken Sällskap (2001) skriver Carl-Johan Malmberg tänkvärt om Marguerite Duras:

”På sätt och vis var Duras den sista. Den sista som envist hävdade en syn på litteraturen som ställd utanför och bortom: utanför och bortom begreppslighet och tanke, berättelse och kropp; förnuft och idé…”

En bjärt kontrast till dagens anpassade och kundvänliga konst. Eftersom Duras är död och begraven är hon som gjord för att framstå som en genuin storhet.

Idag är det t ex inte lätt att skriva en curatortext. Göteborgsbiennalen som har öppnat idag visar det med all tydlighet:

”I en komplex samtid som tappat tilltron till absoluta sanningar spelar kulturell/moralisk legitimitet idag en mer avgörande roll. Förståelse refererar inte alltid till fixerade och fasta tillhörigheter eller gemenskaper, utan i ökande grad till flytande, nomadiska och temporära identifikationer utan bestämda rötter, mera förankrade i mycelieliknande nätverksförbindelser. I denna verklighet blir konstnärliga gestaltningar och förhållningssätt allt viktigare som referenspunkter till samtiden och hänvisningar till framtiden.”

Så lyder curatorernas (Celia Prado och Johan Pousette) statement. Det finns liksom ingenting att säga, temat ”What a wonderful world” – ja, i brist på annat. Celia Prado berättar för GP:

”Det övergripande har varit att hitta konstnärer som intresserar sig för samhället och humanistiska frågor. Men det finns så mycket som är relevant och intressant så det här är ett litet urval.”

Men det är bra att det finns en svensk biennal. En sådan avspeglar konstens tillstånd. Det är ingen framåtpekande biennal som aviseras men den är ett exempel på det som kan kallas för standard just nu.

Även Ladonia Biennalen är naturligtvis med i denna sväng. För den som inte känner till Marjetica Potrc kan det vara värt att klicka på videolänken. Musik av Laibach (liksom Potrc kommer de från Slovenien) blandat med lite folkmusik.