Del 837: Dominique Gonzalez-Foerster

Postat den 2009 13 september av Lars Vilks

Hon är i det närmaste ett paradigmatiskt exempel på samtidskonst. Med sina rötter i den franska relationella estetiken har hon skapat en imponerande karriär som ger henne en ranking på 205. Standardkonst på hög nivå.

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, Projekt. Bokmärk permalänken.

3 svar på Del 837: Dominique Gonzalez-Foerster

  1. Yngve Rådberg skriver:
    2009 13 september kl. 22:58

    Trés belle, India song. Gillar du Duras, Lars? Jag tänkte på vad du skrev häromdan när jag av en slump bläddrade i Malmbergs ”Sällskap” tidigare idag. Essän var ju skriven ett år efter hennes död och handlade delvis om hur ett konstnärskap stängs. När konstnären dör slocknar också ens förväntningar. Något annat tar form, ett monument.

    Det där med att Duras var den sista som hävdade litteraturens särskilda villkor eller hur det nu var, tror du på det? Är inte det sorgligt i så fall? Hon har skrivit några fantastiskt egensinniga böcker som jag aldrig annars skulle kunnat föreställa mig att mänskligheten saknade.

    Även om inte tron har någon i förväg existerande yttre motsvarighet så verkar den kunna skapa exceptionella villkor på egen hand. Och därmed något som vi i brist på bättre skulle kunna kalla konst.

    Dominique Gonzalez-Foerster är väl sympatisk, men ack så välartad vid en jämförelse.

  2. Lars skriver:
    2009 13 september kl. 23:36

    Hej Yngve. Du är väl orientrad, som vanligt. Inledningstonerna kommer från soundtracket till Godards Alphaville förresten. Det kan vara riktigt att Duras var en av de sista som såg sin konstnärliga position som suverän med rätten att tycke ur ett estetiskt perspektiv. Nu är hon konstnärernas favorit och hon det är tröttsamt med all durasiering. Gonzalez-Foerster, ja, riktigt, välartad. När hon gjorde TH-2058 fick hon kritiska synpunkter om att den var alltför dystopisk. Och då var det dags att säga att den var inte det. Tvärtom var det trevligt att lägga sig på (de ogästvänliga) sängarna och läsa den av konstnären utvalda litteraturen. Konsten, även den dystopiska, skall ha en klar trivselfaktor.

  3. maiken stene skriver:
    2009 16 september kl. 13:28

    listen over the last film er lang. men nå er den snart gjennompløyet. denne nye eller gamle samlings-teknikken, å sette sammen sitt budskap ut ifra andres formuleringer eller uttrykk. vil påstå at det er en sansynlig og naturlig kunstnerisk metode i dagens collage-samfunn. alter-modern, benjaminesque, kall det hva man vil. hvordan ville TH-2058 blitt mottatt for f.eks 20 år siden. kan utstillingen bli gammel når fremtiden avsløres og filmene en dag ikke lenger er the last film?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.