Som ett exempel på politiskt videoarbete från Istanbulbiennalen kan man nämna Larissa Sansours Soup Over Betlehem. Videon finns på YouTube. I varje fall bör läsaren som det allra minsta och som god biennalbesökare se 30 sekunder av den 9 minuter långa sejouren. För övrigt är den värd att se och begrunda. Det politiska motivet inträder indirekt under den eljest muntra måltiden i Betlehem. Sofistikerat men självfallet blir det svårt att åstadkomma särskilt mycket mer än att ge konstvärldens utvalda något att beundra. Larissa Sansour har en god meritlista och har delvis utbildat sig i Danmark. Jag kunde inte låta bli att fastna för hennes kommentar till Hip Hip Hurra!
Hip Hip Today 2007
Här går det dock tämligen galet ty vad vi får oss till livs är en lektion i politisk korrekthet som också lyckas understryka att den jämställde mannen hanterar barnet.
För övrigt sköter de turkiska myndigheterna de sociala utspelen på ett betydligt mera anslående sätt än vad biennalen förmår. Nu skall nobelpristagare Pamuk ställas inför skranket igen – Expressen.
En annan händelse värd att omnämna är att Anna Brodow Inzaina med plötslig verkan har börjat agera som påfallande och upprörd dyngsprätt. Jag får själv ta emot en del av detta men mest går det ut över hennes kritikerkollega Frans Josef Petersson som hon läser lusen av. Nåväl, att en kritiker ger sig på en annan skadar aldrig. Med viss spänning inväntar vi Frans Josefs replik.
Till yttermera visso har någon tankekedja levererat ett besynnerligt utspel. Brodow har skrivit: ”Det har hänt något alldeles katastrofalt med konsten som förstör för både konstnärer och de som skriver om konst.” En alarmerande rapport! Frågan är förstås om det ligger något bakom detta utbrott.
Pingback: P-Kunst « Snaphanen