Del 912: Klimatet och modet

Jag räknar med att väderleksförhållandena gör det mindre gynnsamt för möjliga attentatsmän att aktivera sina hot. Svårligen kan jag tänka mig en huttrande Somaliabaserad gärningsman pulsa omkring i snön med yxa. Den kyla som redan har blivit föremål för spekulationer om att den är betingad antingen av växthuseffekten eller att den indikerar att teorin är felaktig. Om det nu är så att hotet mot mig har ett direkt samband med överfallet på Kurt Westergaard kan man inte helt bortse ifrån att Somaliaaktivisterna agerar utifrån ett miljövänligt perspektiv. Gärningsmannen åkte kollektivt till Århus och hans vapen, yxan, är också ett miljövänligt alternativ. Samma operativa status för att nå fram till min belägenhet kräver något mer besvär. Först tåg till Helsingborg, därefter lokalbuss till Höganäs, byte vid gamla stationshuset för ytterligare en lokalbuss. Slutligen en promenad längs den is- och snötäckta landsvägen där trottoarer saknas. Man får anta att yxan transporteras i en ryggsäck eller väska ehuru den mest fängslande bilden är en skäggig man som stirrar stumt framför sig med dubbelgrepp om sitt redskap.

I ett annat avseende är terroristerna moderna. De är helt beroende av uppmärksamhet och mediesamhället. Tills vidare vill jag helst tänka mig att det utspel som riktades mot mig var en mediekampanj. Terroristhot har starkt genomslag i folkopinionen och uppfattas lätt som verkligt menade. Statistisk befinner sig Sverige i ett nolläge. Många hot men inga har hittills realiserats. Däremot för de med sig effekten att skapa stor misstänksamhet mot muslimer i allmänhet vilket alltså för med sig en svårhanterlig politisk debatt..

Problemet är naturligtvis att största delen av befolkningen är för ytlig. Där önskar man sig enkla svar och enkla lösningar på problemen. Detta vet de politiska partierna om och kan därför inte komma med förslag som riskerar att stöta bort någon väljargrupp.

Dan Jönssons famösa artikel häromdagen i DN har föranlett kommentarer och kritiska artiklar från motståndarlägret. Dilsa Demirbag-Sten skriver i Expressen att återigen har en skribent skjutit sig själv i foten (den metaforiska skottlossningen som utmynnar i fotskjutning har under en tid varit så intensiv att merparten av våra debattörer lider av återkommande skottskador). Jönsson skulle med andra ord ha gjort bort sig ordentligt. Emellertid är det inte fullt så enkelt. Han vann uppmärksamheten och det han skrev är ungefär det man brukar dra till med på vänsterkanten. Från det hållet har inte heller fått någon kritik. DN har fått en diskussion och vad mer kan man begära? Jönsson kommer att få fortsätta att lägga ut sina texter så länge han önskar i DN. Så går det till när de politiska identiteterna skall markeras. I identiteterna tar också yttrandefriheten sin plats som ett synnerligen suspekt objekt.

Jönsson har också framträtt i OBS för några dagar sedan (repris från november 2009) där han intervjuar den norske filosofen Lars Svendsen. De båda herrarna kommer överens om att konst och design inte längre kan skiljas åt och att därför den stora konstens tid är förbi. Att Svendsen tycker så är förståeligt. Han är filosof och inte konstvetare. Jönsson borde dock veta att det finns en konstvärld och en designvärld och att samarbete och samkörning äger rum i starkt begränsad omfattning. En modefigur som Karl Lagerfeld deltar i konstvärlden men håller sig stadigt på en rankingposition omkring 8800 på artfacts. Går man t ex genom fjolårets större utställningar kan man undra var blandningen skulle finnas någonstans. Förmodligen är det som rör till sakerna att man inte längre kan känna igen konsten i det man ser. Man tvingas gå till kontexten och diskursen. Å andra sidan avgörs saken utan svårigheter genom denna enkla konsultation.

Herrarna kommer i sin diskussion om modets idag alltför snabba växlingar för att kunna fastställas in på den franske filosofen Gilles Lipovetskys bok The Empire of Fashion, utgiven 2002 i engelsk översättning. Liporetsky tänker sig att modet, som inte kräver något motiv för att förändras, kan vara ett sätt att göra människorna mera ytliga. Därigenom kommer deras intresse att handla om sådant som jackor och väskor och de kommer inte att utöva våld mot varandra: ”An obsession with fashion makes for better citizens, hävdar Lipovetsky därför att dess betoning av nyhet och förändring utvecklar ”a new type of kinetic, open personality” som värderas högt i en konsumtionsdemokrati.

En metod enligt detta recept skulle kunna vara att bringa terroristgrupperna i en meningsfull dialog med modets många möjligheter för att de därigenom skulle bli vänligare och mer demokratiska.

Igår blev jag intervjuad av P1 för programmet Medierna om yttrandefriheten. Inslaget sänds på lördag kl. 11.03.

Klimatsmart terrorist på regionalbuss 223