Det är alltid olycksbådande när hela den svenska kritikerkåren hoppar och stampar av förtjusning som de nu gör för Tom Friedmans installationer på Magasin 3. Visst är det charmigt men ingenting rubbas av denna de lux upplaga av 60-talets stökigheter.
Istället vill jag citera den norske filosofen Lars Fr. H. Svendsens Vad är filosofi? från 2005:
”Frågorna ’Vad är matematik?’, ’Vad är fysik?’ och ’Vad är biologi?’ är inte matematiska, fysikaliska respektive biologiska frågor. De är inte vetenskapliga frågor utan filosofiska. ’Vad är filosofi?’ är också en filosofisk fråga. Så sedd är filosofin den enda disciplin som har sig själv som objekt.”
Men har inte Svendsen glömt något? Frågan ”Vad är konst?” är en filosofisk fråga men också en konstnärlig och jag skulle utan vidare påstå att frågan om vad som är konst är långt oftare på tapeten i konsten än när filosoferna funderar på vad deras ämne är för något. Dessutom händer det esomoftast att frågan, ställd i konsten och genom konsten engagerar stora delar av befolkningen.
När konsten definitivt annekterade den diskursiva framställningen som en del av själva konsten (och alltså inte som ett filosofiskt bihang ”om konst”) var det fritt fram att med bredare resurser än vad filosoferna kan uppbringa ge sig på frågan om vad man själv är. I motsats till filosofin som inte lär ha kommit någonstans med sin fråga har konsten faktiskt lyckats svara. Ni känner säkert svaret: ”Allting kan vara konst”. Efter det förstod man att det intressanta svaret handlar om vad som är bra konst vilket vi också vet. Filosofin borde alltså fundera i institutionella termer och dessutom upprätta en Philosophyfacts.net för att få en glasklar bild av vad ämnet handlar om.
Nå, Svendsens läsvärda bok, innehåller inte minst en kritik av filosofins specialisering. Att filosoferna ägnar sig åt små interna analytiska problem om vilka de skriver artiklar vilka publiceras i de tämligen talrika filosofitidskrifterna. De är inte avsedda att läsas utan enbart för publicering. Publiceringen ger meriter och en sammanställning av publicerade artiklar är förutsättning för att vinna akademiska framgångar.
Det är något i detta som verkar bekant. Därmed avslutar jag dagens ord ty jag har nyss anlänt till det norska Skien där det skall juryeras.
Slutligen kan jag erbjuda ett stycke videoperformance. Den kostade mer än vad man tycker sig se. Det var – 6 grader och hård nordostvind som snabbt kylde ner den stackars konstnären som endast med den största övervinnelse genomförde sin plikt. För det är hans plikt att få fram sitt timmer. Sista musikavsnittet är från Vivaldis opera Giustino (”jag går, jag flyger, jag skriker”). Jag funderar på att sätta upp den.
Fast nog håller till exempel du dig med en empirisk, på sätt och vis tämligen vetenskaplig (i sin ometafysiskhet närapå positivistisk?), beskrivning av vad konst är: ”det konstvärlden kallar konst”?
Att allt kan vara konst kan väl inte stämma, förresten. Möjligen kan allt betraktas som konst, om det ses på ett visst sätt (som återstår att definera), av en homo sapiens sapiens.
Fin NUG parafras…din performance…
Jacob. Allt kan vara konst men väldigt lite är det. Det finns dessutom politiska och moraliska restriktioner.
Hur mycket har man egentligen sagt när man hävdar att allt kan VARA konst? Om allt kan BETRAKTAS som konst får vi däremot något mera precist och definierat att utgå ifrån; i såfall finns ”konst-heten” inte i objektet i sig, utan i hur det betraktas av ett subjekt; ”konst” skulle då eventuellt kunna ges en fenomenologisk beskrivning.
Ett alternativ är att, som du, bestämma konsten som en helt igenom social konstruktion där någon grupp sitter på definitionsmakten.
Själv tror jag att man måste använda flera perspektiv: filosofiska/estetiska, fenomenologiska, sociologiska, idéhistoriska – även biologiska – för att ringa in konstbegreppet.
Jacob. Man kan använda vilka metoder man önskar men det avgörande är konstvärldens praxis. När någon påstår att något som ställs ut och betraktas som konst i konstvärlden inte skulle vara konst blir situationen ohållbar. Varför konstvärlden anser att något är konst (och det är nödvändigt att tillägga bra) för att det skall ha något reellt intresse är inte heller så komplicerat eftersom vi har gott om motiveringar.
Det är i alla fall intressant att fundera över huruvida filosofin har monopol på frågan ”Vad är filosofi”, liksom över om konsten och filosofin är de enda discipliner som kan avge ett meningsfullt svar på frågan ”Vad är konst?”.
I konstvärlden gäller det att känna rätt personer (vad du gör är inte det viktigaste, tyvärr) Allt har med kontakter att göra
precis som i samhället i övrigt.
Christina: Bekräftelsen gällande kvalitet måste väl även bestå postumt? För efterlevande torde innehållet spela större roll, än det dåvarande kontaktnätet som omgav konstnären. Med tiden överlever endast väldigt få fossiler.
Så klart, allt arbete ger även glädjen att jobba på sina barns arv. Men det är inte lätt att överleva på den glädjen!
Arv & arv.
Sett digitalt finns det rejäla begränsningar, ngt tex musikindustrin uppmärksammade när omvandlingen från analogt till digitalt genomfördes. Att bevara digitala verk är knappast beständigt, det enda som är kvalitetsmässiga garantin är via digitala hålkort. En 5 minuters småsåsig video kräver således en flyghangar i storlek för arkivering, en fin skulptur om ngt.
Sålänge ”arvet” inte efterhålls förblir det verkningslöst, ungefär som en av barnet ouppäten banan.
edit: hålkort är inte digitala. Hoppas du fattar galoppen.