Visst är det intressant med den fanatism och blåslampa som Tino Sehgal jagar bilder från sina performance. Nu har han lyckats övertala YouTube att stänga av den video som jag ställde samman för en tid sedan. Den har varit välbesökt. Samma öde har tydligen alla andra utlagda videor rönt för vad jag kan se är det så gott som utrensat.
Dock vill jag mena att mitt lilla arbete knappast kan sägas vara Sehgals utan en helt omgestaltad framställning och satir över denne fanatiker.
Innan jag går vidare skall jag dock noggrant se över fallet och försöka komma fram till vad som egentligen gäller. Tanken att alla ej välsignade reproduktioner av konstnärliga arbeten – oavsett sammanhang och intentioner – skulle falla under copyrighten förefaller inte rimlig.
Här är två film stills från den tills vidare blockerade filmen, ”Tino Sehgal This is so contemporary”
Ser man till konsten som ett revir och personen Sehgal som en individ med rätt att bestämma över sin egendom kan jag nog bara önska honom lycka till.
TJ. Du borde nog också önska mig lycka till att bestämma över min egendom. Den parodi som jag har utfört som ett eget verk är naturligtvis inte Sehgals skapelse.
Nu spelar Lars bara en patetisk haverist. Din andra roll som juridisk manipulatör klär dig mycket bättre. Din ”parodi” parasiterar ju bara på ett annat verk som uttryckligen motsätter sig dokumentation. Om din parodi var menad att parodiera upphovsrätten måste jag säga att du missade målet ordentligt…
Anon. Att ”parasitera” är synnerligen vanligt i konsten. Som Picasso sa ”dåliga konstnärer lånar, de som är bra stjäl”. Men här är det fråga om en parodi på Sehgals renhetsiver och hans behov av att rensa världen från återigivningar. Strängt taget har min film inte med hans verk att göra eftersom hans alltid är immateriella. Återgivningen är inte en del av det han gör.
Saken är också intressant ur perspektivet upphovsrätten. Hur långt sträcker sig konstnärens rätt? Skall han kunna förhindra att någon gör en kritisk parodi?
Parasiterandet kan ju ta sig mer eller mindre banala former. Parasiterandet blir ju intressant först när det genererar sitt eget narrativ. Elmyr de Hory t.ex. som ju möjligtvis skapat en hel period åt Picasso.
Att provocera Sehgal med mediering är ju ungefär lika intressant som att karikera mohammed i pressen.
Ditt bidrag är banalt av den enkla anledningen att du inte kommer att uppnå någonting. Sen kan du ju hävda att det visst finns nåt poeitiskt i det…
Om du manipulerat isf. parasiterat hade du nog uppnått högre kvaliteer.
Skall han kunna förhindra att någon gör en kritisk parodi? frågar du. Svaret är ja, han kan det om han gör det. Sen kan ju du slå huvudet blodigt för motsattsen, men då har du ju liksom redan förlorat…
Anon. Du går lite snabbt fram och menar tydligen att saken är ointressant därför att utgången är självklar. Det tror jag inte alls. Om Sehgal vill gå till rätten är det ytterst osäkert om han kan stoppa saken den vägen. När Leif Eriksson gjorde en satirisk Max Walter Svanberg försökte Svanberg stoppa denna men han fick inte domstolen med sig. Däremot är det möjligt att Sehgal kan få YouTube med sig som kan ha en mycket lägre tröskel för dylika ärenden.
Muhammedkarikatyrer i pressen är inte ointressanta. De blir den heta grönt där katterna går runt och undrar om någon skall be om ursäkt. Danska Politiken gjorde det och det var väl intressant. Mycket annat följer med, se på de radikala som plötsligt blir religiösa.
Parasiterandet är som sagt vanligt och snarare gängse än att det skall krävas något särskilt. BHQF är ju helt engagerade i den branschen.
Lars, jag önskar också dig lycka till när du försvarar din egendom.
Hans-Peter Feldmann fick väl nobben av svenska hovet gällande drottning Silvia? Upphovsrätten är aningen på tapeten även i det fallet. Dock handlar det om att hovet äger upphovsrätten och han kan inte utmana på samma vis. Tanken om hur saker och ting sker vid en teknisk ombearbetning, av deras upphovsrätt lutar åt; liknande händelseförlopp som vid den löjliga debatten kring Markus Anderssons avbildning av Christer Pettersson. I hur många steg lever upphovsrätten?
Jag håller med dig så långt att refererandet är en central konstnärlig strategi, jag hävdar dock att parasiterandet snarare försöker tillintetgöra sitt värddjur. Din parodi befinner sig ju inte överhuvudtaget på Sehgals intentionella spelplan. Likt karikatyrerna som också bryter den intentionella spelplanen. Förstå mig rätt, att bryta med intentioner kan vara högst relevant, men görs det med banala gester skapas ingenting. Ett tips till dig skulle vara att tydligare etablera en länk mellan din hyper mediering och sehgals performativa mediering, då skulle du så att säga även ’over ride YouTube’.
Anon. Min parodi hade enkla förutsättningar eftersom den utgick från den ikonoklastiska hunger som Sehgal & Co visar. Hur hans intentionella spelplan ser ut det vete katten. Jag har haft kontakt med konstkritikern Davis som fick veta att motivet för att ta bort bilder var ekologiskt men då detta visade sig inte vara giltigt ändrade man sig till inget motiv alls. Jag hade inte förväntat mig att den stora fisken skulle hugga på en så liten krok men när den då har gjort det har saken hamnat i ett annat läge. Mitt lilla arbete kunde ha varit mera anpassat till just denna situation men det kunde jag inte veta när jag höll på med den. Jag menar att det är för tidigt att säga om det är banalt eller inte. Intentioner är en sak, vad som händer är en annan. Aldrig mötas de två.
Fair enough! LOL . ”Ekologiska anledningar” var ju hur kul(konstigt) som helst…
Spontant tycker man bra om Vilks. En svensk att vara stolt över för ovanlighetens skull. Hoppas du har något bättre än bara yxan om dårarna skulle försöka sig på nåt. I TV4 fick vi entydiga bevis för att Nalin Pekgul trots att hon sitter i riksdagen och tillhör sossarnas inre krets inte ens förstått en av demokratins viktigast grundstenar – yttrandefriheten. Till tidningen Expressen svamlade Moderaternas riksdagsman Mahmood Fahm helt bort sig på http://www.expressen.se/Nyheter/1.1913341/riksdagsledamoter-om-lars-vilks genom att säga ”Det låter om Sverige inte har något intresse för att skydda sina internationella intressen. Med detta menar jag att svensk yttrandefrihet håller på att knäcka sin egen utrikespolitiska agenda genom att förlora den kognitiva aspekten när det gäller kontakten med andra människor. Sedan berövar vi oss själva ett mandat i muslimska länder.
– Det låter mäkligt att en grupp terrorister utmanar Sveriges yttrandefrihet. I Sverige ser vi på yttrandefrihet med blåögon, vilket ger en bra ursäkt för Al- Qaida att genom små grupper planera för att slå svenska medborgare.” OCH alla känner ju till Aldebes (C) brev till alla riksdagspartier där han kräver särlagstiftningen sharia för alla muslimer, KD har en synnerligen tråkig islamisttyp som också inbillar sig att han har ett ansvar för alla muslimer i världen osv… Alla riksdagspartier har sina muslimska skelett i garderoben skulle man kunna säga… VAD säger det oss, svenska folket som sovit, men börjat vakna tack vare pionjärer som du är Vilks. EN eftergift vad gäller yttranderätten bara för att folk med medeltida tänk protesterar för inte utvecklingen framåt. Istället vore det första steget bort från yttrandefrihet och demokrati. Vi som begriper att rätt tid är år 2010 ska sätta stopp NU eller aldrig. Om inte Sverigedemokraterna hjälps in i riksdagen och får väldigt många mandat så att de blir en verklig maktfaktor, kommer inte de nu etablerade riksdagspartierna (de som blir kvar) själva våga ändra kurs. Vilks, du är verkligen värd all beundran. Tack vare dig och eventuella efterföljare(?) samt ett dödsföraktande svenskt parti kan troligen nationen, det demokratiska Sverige bevaras. Min förhoppning är också att begreppet ”religionsfrihet” ges den betydelsen det borde haft ursprungligen, nämligen att det offentliga Sverige ska vara FRITT FRÅN RELIGIONER!