Som sagt var, drabbningen med Tino Sehgal går vidare. Den här gången är det upplagt på ett något mera komplext sätt. Det är bara att avvakta vad den andra parten nu kommer att göra för drag. Om det blir att springa till YouTube har jag nu garderat mig eftersom det finns fler leverantörer.
Inledningsmusiken är från Vivaldis opera Giustino, texten börjar ”Jag ser med behag”, avslutningen är från Händels oratorium till Sankta Cecilia: ”Oh, what art can teach” Däremellean kommer en religiös Johnny Cash. Sehgal är själv muntligen med. Och så inblicken, rätt fyllig, i den topphemliga This Progress. Men passa på innan Sehgal slår till!
Bra film! Det ska onekligen bli intressant att se om Sehgal och hans gallerist kommer att vidta några åtgärder. Att försöka förbjuda all ”dokumentation” framstår ju mer och mer som ett omöjligt projekt. Borde han inte kunna nöja sig med att själv inte dokumentera sina verk – besökarnas ev bilder är ju som påpekats här, någonting helt annat. Och ingenting som egentligen borde påverka hans projekt i stort.
Hej Lars.
Vad är det egentligen som försiggår i ”This Progress”? Är det någon som ställer frågor till publiken?
Jag tycker du borde ha detta som sluttext på ditt verk:
This is a work by Lars Vilks.
It is not allowed to reproduce.
Yngve: Det som händer är att ett barn kommer fram och frågar en besökare ”What is Progress?” Svaret repeteras sedan av barnet till en yngling som fortsätter diskussionen vilken därefter går vidare med en vuxen.
I mina ögon både intressant och ointressant på samma gång, ungefär som Sehgal själv säger och som jag anar Vilks själv tycker.