Igår kväll blev jag i Helsingborg utfrågad i publicistklubbens heta stol. Det finns en videoupptagning av samtalet. Generöst av publicistklubben att låta mig tala till punkt i en del frågor där jag medvetet har blivit anklagad för sådant jag har aldrig har sagt. Rakel Chukris uttalande i Kulturnyheterna (som jag berört tidigare) visade sig också vara ett starkt vinklat inslag från Kulturnyheternas sida. De gjorde en lång intervju med Chukri och valde endast ut ett litet avsnitt där hon förde fram en kritisk synpunkt. Så går det till.
Den helt överskuggande nyheten i går var förstås händelserna kring Ship to Gaza. Domen över Israels agerande är tämligen enkel och det råder också stor enighet om den: En okänslig och inkompetent regering och militärledning. Trots att militären misstänkte att det fanns kvalificerade aktivister bland deltagarna skickade man ner soldaterna på ett sådant sätt att de första blev ett lätt byte. Efter den ouvertyren kunde skjutglädjen inte hejdas. Händelseutvecklingen har gjort operationen till effektiv propaganda, inte minst genom de tragiska dödsoffren. En omedelbar följd blev att Egypten hävde Gazablockaden. Israels regering har nu inte alltför många anhängare kvar. Men det finns en och vad den kommer att göra väntar alla på. Emellertid kan Israel räkna med hjälp från Gaza. Hämndaktioner från det hållet, vilka redan har förekommit, skänker ny legitimitet åt regimen; ”vi måste försvara oss”.
Jan Guillou har berättat för tidningarna att han har haft en svår tid sedan han anklagades för att ha haft samröre med KGB. Han säger att han har drabbats av långvarig skrivkramp. Det är väl därför han inte har varit i slag på sistone. De påhopp som jag har drabbats av har varit slarvigt skrivna och med en ton av ilsket förakt. Han hoppades på en upprättelse av Pressens Opinionsnämnd sedan Expressen i en överskrift presenterat honom som KGB-agent. Så blev det inte. Någon gång kan det vara lärorikt att drabbas av sin egen medicin.
Pingback: Kunstavisen » Blog Archive » Ett minnesvärt månadsskifte
Det sägs ju att skadeglädjen är den enda sanna glädjen. I fallet Guillou stämmer det faktiskt. Han fick rejält på tafsen och nu kanske han kan röra sig bland oss härnere på jorden i fortsättningen i stället för att sväva upp i det blå likt ballongen fylld med … självgodhet?
Ljudupptagningen från Publicistklubben är inte av det bättre slaget. Får pröva på en annan dator med bättre högtalare imorgon. Ser fram emot att lyssna!
Keep it up, Lars!! Vi överger dig aldrig.
Eftersom reportern i en tidigare videointervju på webben inte följde upp med frågan om vad konstnären Lars Vilks har för egna förslag på hur integrationen i landet Sverige kan förbättras från hur den ter sig idag, vill jag framföra min önskan om att få ta del av dessa Lars Vilks idéer. De kanske har presenterats någon annanstans. Kan jag finna dem där?
Jan Guillou är en rondellgris.
Lite nyans i diskussionen runt Israel är alltid önskvärd, jag rekommenderar Mats Larssons artikel i Expressen idag.
Mange takk Vilks!
Jeg ønsker å takke deg for den jobben du gjør på vegne av mange mennesker som ikke har den samme integriteten, og motet til å stå i mot dette bombeangrepet på individet. Jeg har, som så mange andre, ikke den styrken som skal til for å takle det presset du opplever. Tanken på den enorme påkjenningen du må oppleve, gir meg kraft til å tro på menneske. Jeg har et bilde av deg på arbeidsplassen min. Du er min helt.
Fra en som ikke engang tør å skrive navnet sitt på denne kommentaren.
Jag har försökt lyssna på utfrågningen i publicistklubbens heta stol men jag kan inte höra vad ni säger. Synd!
Apropå den uppenbart klantiga bordningen av Gazafartyget. Shit happens. Även världens mest dugliga försvarsmakt kan ha en dålig dag.
Vad gäller Ship to Gaza kanske man gör klokt i att vänta med omdömena tills man vet mer i detalj vad som hänt. Svenska media är generande enkelspåriga när det gäller Israel. Att Hamas utför ”hämndaktioner” mot Israel (och även så mot Fatah) är inget nytt. Det har de gjort i 23 år nu, bl.a. medelst raketbeskjutningar av israeliskt område från Gaza, vilket är anledningen till att Israel anser det nödvändigt att genomsöka fartyg och andra transporter till Gaza efter vapen och dylikt. Denna visitation motsatte sig emellertid arrangörerna av konvojen i fråga, vilket är en smula suspekt om man nu bara hade fredliga, humanitära avsikter. De hade kunnat föra in all ofarlig last utan bråk om de hade velat det.