Igår var jag i Köpenhamn för att delta i danska tryckfrihetssällskapets seminarium om humor, satir och censur. Jag hade där världspremiär på min senaste film: ”Fängelse i Danmark eller Jan Guillous sexuella fantasi”. Efter det att filmen har fått Norgepremiär den 23 september kommer den att läggas ut till alla intresserade.
Bland deltagarna fanns den mycket underhållande och kontroversiella stå upp-komikern Shabana Rehman (som den minnesgode blogg läsaren kan erinra sig skrev hon om mig i Aftenposten i somras). Ett av Shabanas mest kända och fyndiga nummer, som hon berättade om, är hennes spontana lyftning av Mullah Kreka. Mullah Kreka är en suspekt herre som har slagit sig ner i Norge. Han har tidigare varit ledare för en islamistisk terroristgrupp i Kurdistan. En skojig parodi om denne herre kan ses här:
Nå, Mullah Kreka är 2004 på nattklubb i Oslo för att lansera sin då nyutkomna bok. Shabana Rehman som finns i publiken går upp på scenen för att jaga bort den skräck som den skäggprydde oundvikligen sprider omkring sig. Till allas överraskning lyfter hon Kreka. Den skäggprydde herren var inte alls förtjust och börjar tala på norska. Med stor bestämdhet hävdade han att sådant inte får förekomma och fruktar att en imam kan få se en bild av detta. Uppföljningen är läsvärd:
”Hans advokat, Brynjar Meling, snakket med sin klient etter hendelsen i går kveld. Meling sier han er rystet over manglen på respekt fra Reman.
– Krekar opplever det som svært sårende og krenkende å bli utsatt for dette. Shabana mangler grunnleggende respekt for andre nordmenn. Om det finnes sekulære nordmenn som synes det er greit å bli tatt på rumpa, har alle krav på respekt for sin intimsfære, enten de er muslimer eller kristne, sier Meling.
Stand-up komikeren Rehman, som selv foretrekker tittelen lift-up komiker, motsetter seg på det sterkeste at hun skal ha vært nær mullahens rumpeballer.”
Kreka anmälde Shabana för sexuellt trakasseri men vann inget gehör hos berörd myndighet.
Shabana Rehman lyfter Mullah Kreka
En annan av deltagarna var Gregorius Nekschot, karikatyrtecknare som numera, på grund av dödshot, uppträder anonymt och maskerad. Hans teckningar innehåller islamkritik och föranledde ett massivt polisingripande och arrestering 2008. Han inväntar rättegång.
Maskerad Nekschot visar en av de bilder som anklagats för att vara rasistisk. Monument över skattebetalaren som bär upp kostnaden för invandringspolitiken.
Det Danska Tryckfrihetssällskapet låter förvisso som en väl etablerad institution att värna den demokratiska statens kanske viktigaste fundament – men ställer vid närmare påseende fram en intolerant och islamofobisk agenda.
Sällskapet bildades 2004 på initiativ av Lars Hedegaard.
Styrelsen i den Danska avdelningen av Internationella PEN hade nämnligen avvisat Lars Hedegaards ansökan om PEN medlemskap då styrelsen menade att Hedegaard i sin bok I krigens hus ”bedrev hat propaganda gentemot muslimer”.
Avdelningen menade att detta stod i strid med PEN:s stadgar.
Det Danska Tryckfrihetssällskapet är således verket av en (1) islamofobisk mans personliga vendetta – ett självbekräftande rasistiskt luftslott byggt på islamofobiskt hat.
Hedegaard åtalades sedermera den 1 juli 2010 för brott mot Straffelovens § 266b på grund av sina uttalanden i en artikel i Berlingske om muslimer, vilka jag dock väljer att utelämna.
Tänk att vi skulle få se dig i ett sådant sällskap Lars…
Jag finner det högst trovärdigt att Rehman undvek Krekars rumpeballer.
Kära Mohammed,
Visste du att nästförmannen i Trykkefrihedsselskabet är muslim, svart, rar, beläst och går in för demokrati och rätsstat?
Helt islamfiendsk kan man inte vara i Trykkefrihedsselskabet.
Men så är det ju i Sverige, när man inte sympatiserar med en grupp eller en förening, då är de ”fienden”!
Tänk över det Mohammed!
Mohammad. Du behöver inte vara orolig. Mitt projekt genomlyser, när det är möjligt, alla tänkbara miljöer. Väsentligast är att det blir så stora problem när en helt uppenbart icke-islamofobisk konstnär tecknar en rondellhund. Eftersom alltför många endast känner två möjligheter väljer jag naturligtvis det uteslutna tredje.
http://ligator.wordpress.com/2010/09/14/sverigedemokraterna-barnen-ar-det-storsta-hotet-mot-samhallet/
”Barns brottslighet är ett tabubelagt område som mörkas av BRÅ”, berättade Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson för denna blogg på måndagkvällen. ”Dessutom vet alla att barn vägrar integreras med vuxenvärlden och de kostar för mycket. Det skandalösa är att det inte finns en enda statlig utredning om hur mycket barnen kostar samhället varje år. Det är hundratals miljarder som slösas bort av skattepengarna, som våra pensionärer skulle kunna få istället!
Svenska medie- och politikeretablissemangets svek mot yttrandefriheten och hetspropaganda mot Sd slår bara tillbaka mot censur- och förtalsetablissemanget, med all rätt.
Rösterna på Sd är i första hand proteströster mot etablissemangets svek av demokratins grundvalar, ju mer smutskastningskapanjer desto fler röster får Sd.
Att bryta upp det samlade etablissemanget som i tysthet accepterar pöbelns upprepade våld mot politiker bara för att de tillhör ett konkurrerande parti (Sd) eller väljer att fördöma Lars Vilks för hans konstverk bara för att blidka snabbväxande muslimska väljargrupper,
istället för att stå upp för yttrandefriheten och kraftfullt fördöma mordhot och det politiska och konstnärliga våldet som förpassar demokratiskt sinnade till livslånga fyskiska och psykiska men och liv i ofrihet under ständiga mordhot som även drabbar anhöriga.
Det är inte värdigt en demokrati och det är ett fritt samhälles viktigaste fråga, även i valtider, att återfå och stå upp för demokratins grundvalar med nolltolerans mot inskränkningar, hot och våld mot yttrandefriheten.
Vilks skrev: ”Var den du är” är det jag minst önskar. Eftersom människan äger förmågan att överskrida sig själv satsar jag hellre på det. Andras önskningar är ett sätt att komma in på ny mark. Räds ej alls detta.
Intressant det här, det handlar ytterst om trygghet och kontroll.
Den röda sidan vill traditionellt skydda och gulla med medborgarna och arbeta mot att erbjuda en gränslös trygghet utan krav på motprestation, detta har uppmuntrat oförmåga, vilket ju är kontramänskligt.
Den andra sidan hävdar exempelvis genom Reinfeldt att människan visserligen är skör, men också med rätt förutsättningar är kapabel, och vill vara det.
Att vara den man är och förtränga ordet dynamik, meningsfullhet och drömmar, hur intressant är det?
Sverige – med världens mest genomarbetade trygghetssystem med tillhörande lagar och förordningar, skyddsbestämmelser och allomfattande barnavård sedan flera generationer, arbetskyddslagstiftning, skyddsombud, ombudsmän, fackföreningar med myndighetsmandat och en snokande primärvård – har samtidigt västvärldens högsta sjukfrånvaro.
De flesta bör kunna se de övertydliga sambanden mellan överreglering och själslig nöd.
Eftersom så många olyckor sker i hemmet är det om några år fullt rimligt att de boende bara får vistas där under 6 eller 8-timmarspass, åtskillda av några timmars vistelse i mindre riskfyllda miljöer, sk säkringsklassade vistelser.
Man kan slippa att fångas i trygghetsfällan om man vågar ta risker ibland.
För att kunna leva ett gott liv måste människan besitta ett visst mått av mod – det hävdade redan Aristoteles. Mod är enligt honom en av karaktärsdygderna, en medelväg mellan dumdristighet och feghet. Överallt och hela tiden lurar potentiella katastrofer, och för att överhuvudtaget klara av vardagens utmaningar måste man vara modig. Vi lever alla med insikten att det mänskliga livet är sårbart, våra kroppar, våra relationer; ja, allt kan haverera och utplånas.
Trots att vi i de nordiska länderna har en större materiell trygghet än någonsin tidigare ökar den existentiella otryggheten. Den existentiella otryggheten växer i omvänd proportion till den materiella tryggheten. Ju säkrare och bättre vi har det materiellt, desto otryggare upplever vi oss vara…
Booin’ in the Wind
Hur det kan gå när en artist försöker stiga över tröskeln till ett annat konstnärligt uttrycksmedel
http://politiken.dk/debat/dagenstegning/1058009/booin-in-the-wind/
Ulf – håller med om mycket.
Men du uttrycker dig lite bombastiskt kanske?
Det gör en ju osäker på vad det egentligen är vad du menar…
Joanna
Det var imponerande att läsa ditt inlägg fram till det sista stycket, och framförallt den sista sättningen som var direkt motsägelsefull. Efter min mening är det snarare den värdenihilism som har följt i spåren av det postmoderna och kulturrelativistiska tänkandet som skapar osäkerhet och inte materiell (?)trygghet.
Torbjörn Jerlerup: din ironi är så….rolig.
Joanna: i alla undersökningar som görs om hur människor upplever sin livssituation, trygghet, lycka, osv, ligger alltid de skandinaviska länderna i topp, liksom f.ö. de sekulära västliga demokratierna.
Christer Eriksson och Kenneth Karlsson, det är svårt att vara tvärsäker, men visst känns det som att strävan efter materiellt välstånd och trygghet skapar behov av mer av den varan. Jakt efter makt, kontroll, garantier och trygg förutsägbarhet.
Jarl Alfredius talade 2006 i designprogrammet Showroom om begreppet Virtuell Panik
”Psykiskt trauma som drabbar människor som lever ett liv skyddat från oväntade händelser – vanligt förekommande bland välbärgade medborgare som bor i lugna villaområden och s k Gated Communities.
Deras välkontrollerade livsstil gör att de får akut ångest vid varje oväntat möte. En joggare i parken, en bil de inte känner igen, en kanin som skuttar över gräsmattan. Den urskiljningslösa rädslan inför allt och alla blir till en ond cirkel som oftast leder till eskalerande behov av kontroll, trygghet och isolering. Och som gör att rädslan för det främmande ökar”.
joanna
Jag delar inte Jan Alfredius analys. Om frånvaro av oroshärdar är ett kriterie för människors känsla av otrygghet skulle vi endast kunna känna oss trygga i krigets Afghanistan.
Tycker Alfredius pekar på något mycket viktigt.
Det blir väl lätt ett Moment 22, när man strävar efter att bygga en skyddad tillvaro för sig själv och kommande genrationer – men samtidigt kanske inser att de tuffa utmaningarna i livet är det som gör att man mognar som människa/mänsklighet.
Cecilia
Jag har bara så svårt att se hur traumatiska upplevelser kan bidra till vårt framtida välbefinnande? Vi får ju snarare lära oss hur krigsskadade barn och ungdomar som har växt upp under otrygga förhållanden blir psykiskt skadade för resten av livet.