I Uppsala Nya Tidning debatterar Rikard Ekholm (som bjöd in mig till Uppsala) med tidningens konstkritiker Cristina Karlstam. Diskussionen handlar om Modernautställningen (MU10) och vad som kan vara representativt för svensk samtidskonst. Ekholm menar att jag och Anna Odell kunde vara intressanta. Detta tillbakavisas av Karlstam som förnumstigt påpekar att medieuppmärksamhet inte är någon konstnärlig kvalitet. För det första har hon fel i detta. Om Anna Odell hade genomfört sitt projekt utan den stora uppmärksamheten hade det försvunnit i Konstfacks utställning. Istället blev det så att konstvärlden vaknade och ju mer protester desto mer uttalat stöd från konstvärlden. Inledningsvis var konstvärlden skeptiskt avvaktande men gav sedan också ett kvalitetsstöd. Så kan det fungera.
Mitt projekt har lyckats i sin föresats att få en träff i vattenlinjen på det stolta konstvärldsskeppet. Det kan jag tacka medieuppmärksamheten för. Först då blir konstvärlden alert. Jo, jag vet att det i konstvärldens ögon är fel sorts projekt men det är precis vad det skall vara. Indignationen är stor men inte heltäckande. Rikard Ekholm är inte den ende som förstår att det ligger något i det. Karlstam följer med standardströmmen. Hon tycks inte riktigt veta vad representativ samtidskonst är för något när hon skriver att hon gärna vill se Lena Cronqvist på en sådan utställning. Cronqvist är en del av den svenska modernismens konsthistoria och varför skulle hon vara med i detta sammanhang? Autentiska expressionister kan inte på allvar platsa i den projekt- och undersökningsinriktade samtidskonsten.
Ekholm uppmärksammar att Karlstam i sin iver att framstå som korrekt konstvärldsrepresentant menar att Odell och jag framkallade pseudohändelser. Jo, man tackar för den definitionen. Dödshot, överfall, mordförsök och bevakning av 130 poliser är sålunda det som konstvärlden kan benämna som pseudohändelser.
Konstvärldens dröm är naturligtvis att något av dess undersökande och kritiska projekt angående etnicitet, genus eller kritik av USA och kapitalismen skulle leda till en indignerad medieexplosion. Då skulle det vara rätt. Men en sådan kritik är sedan länge vardagsmat och stannar som bekant inom konstvärldens hägn.
Regeringen slår i dagens budgetproposition ett slag för kulturell mångfald och ger bland anat Världskulturmuseet lite extra pengar:
”Det är nu angeläget att göra ytterligare insatser för att öka förståelsen för värdet av ett öppet och demokratiskt samhälle som präglas av kulturell mångfald. Regeringen avser därför att ytterligare förtydliga Statens museer för världskulturs uppdrag och roll i detta avseende”.
Ja, bort med all kritik. Världskulturmuseet har tidigare tagit bort sådant material som visar att ett öppet och demokratiskt samhälle inte alltid kan glädjas åt mångfalden. Nu skall all den mångfald som är obehaglig plockas bort för att folket enbart skall se hur trevligt allting är och hur mycket vi har att lära av andra kulturer. Staten, uppretad över folkets felval, skall nu lära folket hur de skall se på saker och ting. Konstvärlden och konstmuseerna behöver inga bidrag, de avstår frivilligt från obehagliga ämnen.
Eva Kotatkova (4968), Tjeckien: Behind Between Under Over, 2007
Upplänningar har ju hittils vägrat diskutera det mångkulturella samhället med skåningar. Om vi snackar politik. I det här fallet tar ju du (Lars Vilks) helt naturligt rollen som skåning. För er (ja jag måste säga det!!) är ju inte omvärlden riktigt likadan som här uppe. Skåne (och för den delen Danmark) är ju sedan inlandsisen första försvaret mot invasion söderifrån. Och jag är upplänning. Jag är uppvuxen här och har efter några långa utlandsresor (och många turer till övriga länder i Europa, främst Danmark) och boende i Göteborg ett tag, bosatt mig i Uppland igen. Utifrån mitt (vårt) perspektiv är ju utlänningar i första hand något exotiskt, något man åker utomlands och tittar på, och åker hem igen en upplevelse rikare. Många häromkring skryter nu också med långa listor på nätet på alla länder man besökt (även Facebook har en inbyggd applikation för att visa detta). Sen är jag inte bättre än någon skåning (jag vistades mycket i Skåne på 90-talet f.ö.) och jag tycker själv afrikanen och finnen (i min trappuppgång) är helt vansinniga. Men jag har ju tagit ett asiatiskt artistnamn och som sagt för upplänningar (även naturaliserade stockholmare och infödda sörmlänningar..) är inte utlänningar i första hand något man försvarar sig mot. Där kommer vi in på din artikel. Skillnaden är att skåningar (se Sverigedemokraternas retorik i riksdagen) är naturligt skeptiska, men stockholmare ser mycket väl utlänningar som en importvara. Noterar även att de vispat upp stöd för arbetskraftsimporten i nyheterna idag – man säger ordagrant att ”invandrare är bättre på att starta företag än svenskar”.
Angående konstvärlden ser jag den i första hand som en del av det övriga etablissemanget som jag avskyr. Därför blundade jag nästan när TV4 Efter tio idag pratade om konst. Det kan ses senare på http://www.tv4play.se men lite fumligt sammanfattat sade programledaren och konstföreträdaren att konsten inte är lika provocerande idag som under andra världskriget. För programledarens del skulle jag säga att hon bott under en sten sista fem åren (sedan Westergaards karikatyrer) och konstföreträdaren spelade väl glatt med (go with the flow). Det som Malou von Sivers sade därpå var ännu mer korkat. Hon sade att (den provocerande) konsten inte ”visas lika mycket i tv längre (som WW2-konsten det handlade om). Hon märkte alltså inte när tv tog plats i det svenska folkhemmet på 50-talet – efter världskrigen. Extrem brist på analys. Jag har väntat länge på hennes slut som programledare och nu har det slutet börjat. Men det är inte bara hon såklart. Massmedia närmar sig sammanbrott (implosion) på grund av att man tillskansat sig för stort inflytande. Det finns även en massa explosiva element inbyggt i tv-mediet. Över hela västvärlden har tv-producenter ballat ur fullkomligt och börjat strimla programvinjetter och även själva programmen i rockvideostil – men uppdrivet till tio bilder per sekund. Inget trevligt det där.
I vänsterns föreställningsvärld kan t.o.m. krig och kärnvapendetonationer vara pseudohändelser. Papperstigrar är de allihopa. Allt som inte leder fram till det klasslösa samhället är pseudohändelser.
Hej! Jag heter Miriam Assai och går andra året på Östra Reals gymnasium i Stockholm. Jag håller på med ett engelskaarbete i skolan och undrar om du har någon engelskartikel där själva artikel är FÖR dina muhammed karikatyrer!
Tacksam för svar på min blogg eller här miriam_assai@hotmail.com 🙂
Tack för kommentarer. Det blir några dagars uppehåll i bloggskrivandet eftersom jag skall ta mig an att presentera den egensinnige Gaston Zucca på Galleri Kronan i Norrköping.
Chaaan – tack. Det var kul att läsa! Slutklämmen är väl det som är oroande egentligen.
Ett kanske över-socialt samhälle idag – och du beskriver då bra den ”moderna” tidens sätt att ha kontroll.
Å andra sidan, så tror är jag optimist – och tror på människan aldrig sinande förmåga till att överleva och förbättra sina villkor. Åtminstone fysiskt… 🙂
Lena Cronqvist i all ära, gillar Bacon själv men det känns bara tragiskt när man åberopar hennes namn i det här sammanhanget. När PRO börjar agera curator på moderna kan vi alla titta på Cronqvist och äta russin.
Gaston Zucca ställer ut på Galleri Kronan i Norrköping.
Det lokala Folkbladet slår på stort med artikel och uppmärksammar – gissa vem – givetvis, ”den omstridde, kontroversielle, invigningstalaren Lars Vilks”, 50 rader, tre bilder och en fakta ruta.
Gaston Zucca nämns i klämmen sådär nödvändigtvis i förbifarten, fyra rader….
http://www.folkbladet.se/nyheter/norrkoping/artikel.aspx?articleid=5389035
Är frågan om Lars Vilks på Moderna intressant?
Knappast!
För närvarande som Brännhet och Mega stor är han den självklara representanten för svensk samtidskonst.
Konklusion:
Cronqvist i Ankdammen – Vilks i Världen.
(Även om jag själv aldrig skulle ge honom absolution för det han nu pysslar med.)
http://www.youtube.com/watch?v=69K0bdOAChw&feature=related
Även lokala SVT utgår från att det är Vilks som är begivenheten. Wikipedia och google.se håller med. Gaston Zucca existerar bara genom detta evenemang.
http://svt.se/2.33686/1.2194488/lars_vilks_till_norrkoping?lid=senasteNytt_1765014&lpos=rubrik_2194488
Google ger förklaringen till diskrepansen som tydligen inte gäller på moderna…
Gaston Zucca : 14 000 träffar.
Lars Vilks : 934 000 träffar.
För övrigt…
Lena Cronqvist : 21 600 träffar.
mohammad – absolution
Absolution?
Tack för övrigt för din mediabevakning!
Kram tillbaks förresten. 🙂
Hur i hela helvete kan Du tvångsmata en bulldog så ? Om Du anser att det är konst, varför utsätter Du Dig inte själv för det ???? Du kan inte vara frisk !!!
Absolution?
Okey då Cessi, Syndernas förlåtelse om det passar dig bättre.
Mohammad + Cecilia = De kramgoa…hehe!
Maria – det är satir. Klicka på länken, så ser du det kanske?
mohammad – min raraste vän!
Syndernas förlåtelse och absolution är väl samma sak?
Men ens egen utveckling och förståelse genom det – är väl något helt annat? Även om det ibland behövs lite absolution för det också ibland…? 😉
PS till mohammad.
Tänk om alla hade varit som vi. Då hade det ju varit lätt!
Lars:
Tankeväckande formulering: ”Konstvärldens dröm är naturligtvis att något av dess undersökande och kritiska projekt angående etnicitet, genus eller kritik av USA och kapitalismen skulle leda till en indignerad medieexplosion.” Så blir det ju inte vilket du också skriver.
Det har ockå ofta slagit mig att när konstvärlden bjuder in till något (tex till en utställning via pressutskick) så skriver man kanske något allmänt hållet om undersökning hit och undersökning dit, kryddat med att en mängd teoretiska mål som ska uppfyllas. Sedan blir det ofta inte så mycket av det där undersökandet. Och hänvisningarna till teorin blir ofta inte mer än tomt skrammel. Jag har blivit besviken ibland, men har nu funnit mig tillrätta med att man inte ska vänta sig för mycket av konstvärlden. Kanske….
Då skulle det vara rätt. Men en sådan kritik är sedan länge vardagsmat och stannar som bekant inom konstvärldens hägn.